Där framme står ettorna, däribland min son, klädda i kronor och mantlar, slöjor och sammet. Svärden blänker och på tronen sitter den respektingivande Xerxes den store, kung över Persien. Skådespelet som strax ska dra igång handlar om den judiska högtiden Purim, som jag snabbt har googlat på min telefon när jag skyndade mot skolan.
”Just i dag, överallt i världen där det finns judar, firas dagen Purim”, förklarar läraren. Och för mig blir det genast stort och berörande. En högtid som förenar människor i helt olika delar av världen, och som vi som sitter där i auditoriet i Södra Haga försöker lära oss mer om: festmåltider som äts och barn som klär ut sig till kungar och drottningar och ropar ”Buuu!” när de hör namnet Haman.
»Högtider har en tendens att dölja blod och dramatik.«
Enligt Gamla testamentet gifter sig Xerxes med judinnan Ester. En general, Haman, anser att han inte blir visad den respekt han förtjänar av judarna och bestämmer sig för att utrota alla judar i riket. Han drar lott om vilken dag det ska ske, ”pur” betyder lott. Ester vädjar till Xerxes att rädda ”hennes” folk, och så blir det. Haman hängs, judarna får försvara sig mot sina fiender och klarar sig, dock efter häftiga strider och många tiotusentals döda perser. Högtider har en tendens att visa upp blod och dramatik om man går till ursprunget. Som tur är får vi åskådare en lightversion den här gången. Haman förs fridfullt bort för att fängslas.
Alla klasserna i Hoplaxskolan kommer under våren att visa något skådespel som förklarar högtider och fester inom olika religioner. Och visst är det väl så här vi måste jobba för att väcka fascination och förståelse för det som är främmande! Jaså ni har en sådan fest! Kul! Varför klär ni ut er på det där viset?
Sist sjunger barnen, frimodigt och vackert, ”Hevenu shalom alechem”, det är Guds fred jag vill ge dig.
Ulrika Hansson är redaktör på Kyrkpressen.