Jag har länge försökt förstå, och rentav understöda, dem som trots allt gnissel velat hålla ihop vår kyrka, även då det stormat som värst. Mest kring kvinnoprästfrågan, sexualitet och samkönade äktenskap.
Men nu får det räcka. Även om konflikten kring de såta prästbröderna i Kristinestad nu verkar bilagd har den blottat åsikter så barocka att även den tålmodigaste måste dra sina slutsatser. Vår biskop har sakligt men bestämt sagt ifrån, och utdelat en varning. Bra så. Ännu bättre hans kloka inkast i senaste Kp, där han vackert och välavvägt argumenterade för att Bibeln kan och måste läsas i relation till sin tid och sin kontext.
Men som Gunnar Högnäs påpekade i HBL 8.2. handlar det inte längre om gradskillnader eller olika tolkningar av Bibeln. Det handlar om själva budskapet; att alla människor enligt somliga inte har samma värde. En människosyn det helt enkelt inte får finnas plats för i vår kyrka, eller samhället i övrigt.
Människan har skapat Gud till sin avbild, och den Gud som i Bibeln stämplar homosexualitet, och annat beteende vi sedan länge lärt oss att uppfatta på ett annat sätt, är en avbild av sin tid och de värderingar som rådde då texterna skrevs. Vi har, tack och lov, utvecklats sedan dess. Det har sagts förr, men tål upprepas: ifall vi skulle tolka allting i Bibeln bokstavligt skulle vi vara tvungna att backa avsevärt ifråga om våra viktigaste värderingar. Ja, rentav återge prästerskapet den auktoritet och makt de tidigare haft. Som ayatollorna i Iran, ungefär.
»Människan har skapat Gud till sin avbild.«
De prelater inom vår kyrka som fortfarande hävdar att vissa människors beteende är avskyvärt och onaturligt, även om det bara handlar om att älska sin nästa, och som stöd för detta hänvisar till Guds ord – ja, till dem måste vi säga att deras Gud inte är vår. Och att de, ifall de fortfarande står fast vid sin åsikt och sina värderingar, gör bäst i att lämna vår kyrka. Det finns andra religiösa samfund, också i vårt land, där de kan fortsätta att tillbe sin gud.
När detta läses har den första omgången i biskopsvalet just gått av stapeln. Jag vill som kolumnist inte ta ställning för enskilda kandidater. Men det torde framgå var mina sympatier ligger. Ifall det blir jämnt, och allt tyder på det, mellan kandidater som mer eller mindre tydligt vill få ett slut på velandet hoppas jag den vinner som på den punkten är tydligast. För nu räcker det!
Thomas Rosenberg är sociolog, skriftställare och samtidsanalytiker.