Men ibland kan de små skavankerna, speciellt ifall de blir tillräckligt många, nagga i vardagsmolnets silverkant. De kan jämföras med bollar som inte får tappas. Att bära ett par går bra, men när man håller i tillräckligt många blir det både tungt och irriterande.
Det finns ett enkelt sätt att lösa problemet: att göra undan varje skavank allteftersom de uppstår. Men jag tror att vi människor i den här frågan i stora drag kan delas in i tre olika grupper: de som tar itu med uppgiften direkt, de som tar itu med den inom en rimlig tid, och de som skjuter upp den tills det antingen blir olidligt eller de har vant sig med problemet. (Och vips har du gått så länge med sneda glasögon att din vänstra hand har ett invant mönster att rätta till bågarna även när de nya sitter perfekt.)
Risken med att höra till den sistnämnda gruppen är att vardagen till slut kan bli olidlig med alla bollar du försöker hålla i luften. Hur ska jag då lyckas uppgradera mig själv till någon av de andra grupperna? Svaret på den frågan är också enkel: jag tar ett beslut om saken och håller fast vid det. Med beslutsamhet och envishet. I och för sig tror jag att det är precis de egenskaperna som håller mig kvar i den tredje gruppen. Kanske ni kan ana i vilket skede den här kolumnen blev klar?