Litteraturens kraft

30.08.2018
INKAST. Att god skönlitteratur är oslagbar i förmågan att vidga våra horisonter är en truism, förstås.

Ändå blir man alltid lika glad, och förbluffad, över hur enkelt, billigt och effektivt förvandlingen sker – bara med hjälp av en god bok.

För mig skedde detta nyligen med Kazuo Ishiguros ”Återstoden av dagen”, den kanske mest lästa av de romaner fjolårets Nobelpristagare har skrivit. En bok om herr Stevens, en betjänt av den gamla stammen som ägnat merparten av sitt yrkesliv – ja, också livet i övrigt – åt att betjäna Lord Darlington på dennes gods. Lorden tacklar småningom av, och godset övertas efter kriget av en rik amerikan med nya vanor – men Stevens fortsätter, obrottsligt lojal också mot sin nye herre.

Det är denna lojalitet som är ett av bokens bärande teman. Den redan gamle Stevens blir av sin nye herre en dag uppmanad att låna godsets Ford, och företa en bilresa längs sydkusten, ut mot Cornwall. Det här är något Stevens aldrig gjort tidigare, för till hans yrkesstolthet har hört att han i praktiken jobbat 24/7, och egentligen aldrig unnat sig möjligheten att lämna godset och sin roll som butler.

Förutom att nu äntligen få en möjlighet att se sig omkring har Stevens också en helt konkret orsak att bege sig till Cornwall. Han ska nämligen besöka miss Kenton, den tidigare hushållerskan vars hjälp godset igen skulle behöva, med sin starkt decimerade personal. Att Stevens också har personliga motiv för att återuppta kontakten blir småningom uppenbart.

Under resan reflekterar Stevens över vad det är som gör en stor butler. Lojaliteten och yrkesskickligheten, förstås, men framför allt värdigheten. Den värdighet urtypen av brittisk butler ska ha, och som vi sett i många filmer: han som alltid finns till hands, och alltid har de rätta svaren, och som alltid håller sig i bakgrunden – men vips kommer fram då han behövs. Stevens var allt detta, och stolt över det.

”Lyckan finns där, alldeles framför näsan på oss, utan att vi märker det.”

Men hur långt ska lojaliteten sträcka sig? Mycket långt, om man frågar Stevens. Något han får anledning att reflektera över då han minns alla de gånger han serverat de höga och topphemliga gäster Lord Darlington samlade i sitt hem under åren inför andra världskriget, i sina tämligen naiva försök att avstyra den kommande katastrofen. Stevens lojalitet brister aldrig, även när den kanske borde ha gjort det. Allt detta beskriver Ishiguro med en stillsam och sparsmakad träffsäkerhet som får oss att leva oss in inte bara i Stevens person utan också i den tid som var hans. En värld med en hederskodex fullständigt främmande för dagens människor.

Att Stevens omåttligt höga krav på sig själv också dömde honom till en upphöjd ensamhet är inte svårt att förstå – även om kärleken och närheten till en annan också för honom var så nära en gång, ja bokstavligen några centimeter ifrån, endast åtskild av en dörr. Beskrivningen av hur Stevens i det avgörande ögonblicket tvekar, och låter kärlekens fjäril flyga förbi, är den kanske vackraste och mest sublima kärlekshistoria jag läst. Om hur lyckan finns där, alldeles framför näsan på oss, utan att vi märker det.

Thomas Rosenberg

Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32

kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

KYRKOMÖTET. Klockan går och kyrkan ställs inför allt större utmaningar. Men kyrko­mötet är en trög koloss som inte producerar beslut. Under senaste mandatperiod tog tre av dess utskott saker och ting i egna händer. 5.2.2024 kl. 10:00

Konst. – Mycket hellre analyserar jag en film som handlar om tvivel jämfört med en färdigtuggad berättelse om tro, säger filmkritikern Silja Sahlgren-Fodstad. 5.2.2024 kl. 15:15

laestadianer. Över 3 000 finlandssvenska laestadianer är involverade i diskussioner om att rörelsen ska ta steg ur den evangelisk-lutherska kyrkan. I allt större utsträckning kommer man att hålla nattvard och konfirmation i sina egna bönehus. Alternativet att grunda en egen kyrka är ändå inte aktuellt. 30.1.2024 kl. 14:04

ungdomens kyrkodagar. Jennifer Enqvist är en av de delegater som är på väg till UK i år. Hon vill se församlingarna bli bättre på att inkludera barnen, kyrkans framtid. 29.1.2024 kl. 12:22

Teologi. Tron måste ges vidare med en öppen hand, inte en knuten näve. – Barn kan också tänka teologiskt, säger den svenske teologen Joseph Sverker. 26.1.2024 kl. 09:00