Visst fanns det betoningsskillnader mellan Tapio Luoma och Björn Vikström. Men hisnande var de ändå inte – och därför fanns det en underliggande beställning på en polarisering av något slag. Den här gången blev det äktenskapsfrågan och en ganska fyrkantig uppdelning av de bägge i klassikerna ”liberal” och ”konservativ”. Den är det klokt att inte dra för stora växlar på nu när det är dags att jobba vidare.
Den främsta skillnaden mellan biskop Tapio Luoma och biskop Björn Vikström låg ändå i var de har sett sin största oro för kyrkans del. Luoma vänder blicken inåt mot en folkkyrka vars aktiva kärna slits av interna spänningar och riskerar att falla i bitar. Han är beredd att förändra, när alla är med på kärran. Men han driver inte aktivt. Vikström vänder blicken utåt mot samhället och alla folkkyrkomedlemmar som tycker att kyrkan har en allt svagare koppling till den verklighet de själva lever i. Han har med sina uttalanden och sitt författarskap signalerat sin omsorg om att kyrkan behöver gå sin egen process för att fortsättningsvis vara relevant för folket.
Eftersom de bägge finns kvar i biskopsskaran, åtminstone för ett tag framöver, kan deras rollfördelning och den profilering de befäst under kampanjtiden rentav bli en styrka det kommande året. Bägge hållningarna behövs för helheten, både skynda-långsamt-attityden och progressiviteten. Och bägge bekymren för kyrkan är realiteter.
En besvikelse som däremot svider särskilt illa när kyrkan firar trettio år av kvinnor och män i prästämbetet är att biskopsskaran än en gång består enbart av män. Biskopsämbetet är en stark symbol. Och det skräller illa att det inte ryms in en enda kvinna i skaran. Blickarna riktas därför nu oundvikligen mot Esbo stift, där det snart drar ihop sig till ett nytt biskopsval.
Trycket på att det den här gången borde bli en kvinna är massivt. Samtidigt finns det goda förutsättningar för att hitta både kvalificerade och duktiga kvinnor som kan ställa upp. Traditionellt förväntas en biskop vara teologie doktor med en gedigen erfarenhet av arbete i kyrkan på olika nivåer. Borgå stift har flera kvinnor som kan möta de kraven inom några år, men också de själva vill ge sig lite mera tid. Därför är chansen större att glastaket krossas på nytt i något av de finska stiften, särskilt i Esbo.
Tapio Luoma har en mångfasetterad erfarenhet av vår brokiga kyrka, och en genuin respekt för alla olikheter. Ett litet glädjeämne är till exempel att han är väl förtrogen med oss finlandssvenskar och själv talar en utmärkt svenska. Välkommen och lycka till i utmaningarna, ärkebiskop electus!