B som i björn och beslutsångest ...

01.03.2018
INKAST.

Valfläsk och fastlagsbullar har varit min diet sen mitten av januari. Uppkrupen i soffhörnet har jag smaskat mandelmassa och försökt att engagera mig i de män och kvinnor som ivrigt sträckt upp handen och vill leda mitt land och min kyrka. Om vinnaren är självklar och inte min kandidat så gör jag hellre annat än plikttittar på valdebatter som kvällsunderhållning. Så var det med presidentvalet.

Om jag inte ens får rösta är det svårt att bli riktigt entusiastisk. Så var det med ärkebiskopsvalet. Men samtidigt som jag torkade bort grädden från mungipan så hojtade någon i Facebookflödet till och tyckte jag var märklig som inte var sömnlös och uppkopplad på dagen D. ”Du är ju präst! Det är ju din ledare, det är väl viktigt?”

Det är otroligt viktigt, men när systemet är sådant att bara några få grupper får rösta så är det ju självklart att man blir utanför. Utanför och lite maktlös. Maktlös sitter sällan längst fram när någon församling öppnar dörrar för duell mellan konservativ och liberal, mellan kvinna och man. Om man nu inte hänger på låset till panelkvällen men ändå försöker skapa sig en uppfattning från soffan så är alla kandidater märkligt suddiga på bild. Det är emot hela ämbetet att framhäva sig, så kandidaterna blir faktiskt nästan konturlösa i all sin ödmjukhet och klokhet. Men jag är också kvar mellan kudde och filt för att jag inte är helt säker på vem som skulle få min potentiella röst. Jag vet att Vikström skulle klara uppdraget briljant men Inkinen är en kvinna och jag har väntat rätt länge på att få en kvinna som herde.

I flera tusen år har vi väntat på ett delat ansvar och möjlighet att också kvinnor skulle kunna leda en organisation där det ändå främst är kvinnor som fyller kyrkbänkar, körer och kretsar. Det är som ett val mellan hallon och mandelmassa: Båda är otroligt goda men man har bara 3,50.

Jag drar upp filten till hakan och började fundera på mina ärkebiskopar. Kari Mäkinen har jag hållit gudstjänst med en gång. Han var saklig och sansad. Han har satt fram värmeblåsare när de politiska vindarna har varit iskalla. Han har lovat skydd för dem utan hem och han har målat hoppfulla regnbågar över äktenskapslagen men annars har han inte haft en så stor plats i min kristna vardag. Inte för att han inte skulle ha förtjänat den utan för att han inte synts i de svenska medier och forum som jag följer.

Han har inte vänt sig så mycket mot Borgå stift och Svenskfinland och Svenskfinland har kanske inte heller frågat efter honom. Plötsligt inser jag att John Vikströms kultstatus inte bara har att göra med att han var en intellektuell fotbollsspelare med stora och banbrytande visioner för både kyrkan och människan utan att han också var svenskspråkig. Han var den första svenskspråkiga ärkebiskopen och han behövde aldrig vända sig mot det svenska för han stod mitt i det. Fastän skrivbordet fanns i Åbo så hade han ett ben i Kronoby och ett på Kumlinge. Han hade bott i Borgå och studerat i Helsingfors. Vi, liksom resten av Norden, förstod vad han sa och han talade dessutom så tydligt att även näringslivet och politikerna hängde med i nödvändigheten att bli en ansvarsfull människa.

På samma sätt som det är otroligt värdefullt och symboliskt viktigt att vår president kan förstå och uttrycka sig på två språk så är det otroligt viktigt och värdefullt att hela den finländska kyrkans gemensamma ledare också kan göra det. Alla präster behöver inte förstå svenska, alla biskopar behöver inte tala det andra inhemska, men en ärkebiskop får gärna lyssna och tala till oss på både finska och svenska. Jag stiger upp ur min soffa och beklagar att jag fattade sent. Men inte försent. Heja Björn!

Maria Sundblom Lindberg
Efter många fina förslag från KP:s läsare (bland annat Boll-Görans) fastnade Borgå stifts lag ändå för namnet Ankdammen United.

fotboll. Borgå stifts lag Ankdammen United var det mest jämställda laget i kyrkans turnering Gloria Patri – men tyvärr räckte det inte ända fram. – Vi kämpade hårt men det var tungt, konstaterar lagledaren Kristian Willis och lagkaptenen Lukas Brenner efter en svettig dag i Vierumäki. 30.8.2024 kl. 17:36

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43
Om du vill delta i festligheterna vid Snoan, knappa in snoan.fi 
i webbläsaren och anmäl dig där. Alla är välkomna! hälsar 
Kalle Sällström.

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17
Idag minns Robin Nyman och Matti Aspvik hur de tänkte – men de tänker inte längre likadant.

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36
Christoffer Perret har blivit vald till ledare för Puls Helsingfors.

konflikt. Puls Helsingfors och Christoffer Perret svarar på frågorna kring gemenskapen som lämnat Petrus församling i fråga-svar-form på Puls Helsingfors webbsida. ”Vi fick klara besked”, säger de – men kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog menar att diskussionen knappt hann börja. 25.8.2024 kl. 11:57
Puls-mässan har varit Petrus församlings mest välbesökta gudstjänst.

SPLITTRING. En stor del av de lekmän som varit aktiva i Puls-gemenskapen i Petrus församling i Helsingfors lämnar Petrus och bygger något nytt. De hade sin första samling i SLEY:s utrymmen i Helsingfors igår, söndag. 19.8.2024 kl. 14:33
Laura Serell är präst i Jomala församling. Just nu ser hon fram emot vardagslunken och tid för stickning. Hennes tips: testa på att välsigna framför att baktala eller förbanna.

SÖNDAGEN. Vi människor söker mening, vi söker förklaringar och logiska resonemang för att kunna förklara världen. Vi vill kunna förklara det vi ställs inför, särskilt då olycka drabbar oss. Varför sker det här? Varför sker det här mig? 18.8.2024 kl. 09:00
Först ut är Jenny Airaksinen, barn- och ungdomsdiakon i Kyrkslätts svenska församling.

diakoni. Några diakoniarbetare runtom i Borgå stift kommer blogga på Andetagbloggen varje fredag med en text som tangerar diakoni på något sätt. 16.8.2024 kl. 19:09
Långsamt började ljuset gå upp för David Sandström att allt inte stod rätt till med församlingen.

LIVSBERÄTTELSE. Han trodde att han var immun mot den sektliknande församlingens manipulation. – Jag trodde att jag kunde hålla mitt huvud kallt. Ändå drogs jag in i församlingen på grund av min tro och mina sårbarheter, säger David Sandström. 14.8.2024 kl. 08:00
Nedskärningen väckte också diskussioner i regeringen, säger Adlercreutz.

NEDSKÄRNING. Jag ser det principiella problemet, men kyrkans inkomster kommer ändå att vara märkbart större än tidigare, säger undervisnings- och kyrkominister Anders Adlercreutz om regeringens nedskärningar i finansieringen av kyrkans samhällsuppdrag. 14.8.2024 kl. 08:50
Eric-Olof Söderströms musikkarriär är över 50 år lång.

kyrkomusik. Eric-Olof Söderström, 67, lämnar i vinter kantorsjobbet i Borgå med en lång karriär inom musiken bakom sig. All framgång är inte bara begåvning, råder han i dag sitt unga jag. 14.8.2024 kl. 14:00
Unga killar i 15-17-årsåldern är mycket intresserade av tro.

UNGA MÄN. De unga är mer toleranta till tro och andlighet. Få betraktar sig själva som troende, men gör de det är de allt oftare unga tonårspojkar. Det visar den nyaste Ungdomsbarometern. 13.8.2024 kl. 10:00
– En rättvisefråga som ligger framför oss, anser kanslichef Pekka Huokuna vid Kyrkostyrelsen

KYRKA OCH STAT. Saxen går i statens miljoner till kyrkan. För arbetet gör med begravningsplatser och historiska byggnader ser kyrkan plötsligt ut att få 20 miljoner mindre betalt. En rättvisefråga, anser kyrkans kanslichef Pekka Huokuna. Kyrkfolket betalar en allt större andel av gravplatser för den trejdedel av finländarna som inte hör till kyrkan. 12.8.2024 kl. 12:30
– Enbart under de senaste tjugo åren har det grundats 1,2 miljoner nya kristna församlingar i världen, säger Johanna Björkholm-Kallio.

profilen. Johanna Björkholm-Kallio är ny sakkunnig i missionsteologi vid Kyrkostyrelsen. – Mission är gränsöverskridande, säger hon. 12.8.2024 kl. 10:00
Styrelsen är mån om att Barnoas ska få en fortsättning och har inlett diskussioner med en annan rörelse om ta över teamet.

OASRÖRELSEN. Oasrörelsen i Svenskfinland föreslås läggas ner. Ett första medlemsmöte där nedläggningen behandlas ska hållas under kyrkhelgen i Karleby den 22 september och ett andra medlemsmöte senare. 9.8.2024 kl. 13:26

debatt. Läs insändaren i sin helhet här. 1.3.2024 kl. 14:06

ENKÄT. Vi på Kyrkpressen är intresserade av hur finlandssvenskar firar påsk – med liten tonvikt på den kristna delen av traditionen. Det tar 7–8 minuter att besvara frågorna. Svara gärna! 1.3.2024 kl. 11:09
Ett stenkast från tågstationen i Åbo driver ett gäng birgittinsystrar ett gästhem.

klosterliv. Om man älskar något måste man offra något. Så är det för alla, oberoende av om det är sin frihet, sin familj eller sin Gud man älskar. Det här säger birgittinnunnan och abbedissan syster Dia i Åbo. 20.2.2024 kl. 16:43
”Om palestinierna kan hata oss så, är det deras sak att bygga upp förtroendet på nytt”.

ISRAEL-PALESTINA. Noga Ronen från Israel ville i åratal lyssna till palestinierna och vara pacifist. Men fyra månader efter 7 oktober-massakern vet hon inte om hon vill det längre. 19.2.2024 kl. 13:29
Mohammed Nasser i Borgå ska aldrig ge upp sitt blåa palestinska flyktingspass.

ISRAEL-PALESTINA. Mohammed från Nasaret går här fram. Själv är han inte född i Jesus barndoms stad, utan i en före detta fransk armébarack i Syrien. Sedan över 30 år bor han i Borgå. Men sitt blåa palestinska flyktingpass ska han aldrig ge upp. 19.2.2024 kl. 13:55