Häromveckan sändes en granskande dokumentär i SVT om församlingen i Knutby, som blev famös under tidigt 2000-tal då det framkom att en av pastorerna förmått en av medlemmarna
att försöka ta livet av ett par andra medlemmar.
Dokumentären visade att den osunda församlingskultur som låg till grund för att det kunde hända tilläts fortsätta också efteråt. Dokumentären lämnade en bestående känsla av sorg. En del av församlingsmedlemmarna verkar ha varit helt kuvade under några få auktoritära personer. I sin strävan efter dessa personers bekräftelse var de beredda att gå nästan hur långt som helst. Och blir knockoutade som människor på köpet.
Och jag tänker att självkänsla borde införas som ett ämne i skolan. För det är inte bara i församlingar man råkar ut för de här människorna. Människor som inte drar sig för att påstå all möjligt om hur du är och borde vara som person. Man stöter på dem överallt. Och då tänker jag att det är bra att kunna vara utrustad med det som någon kallade för ett ”bullshitfilter”. Förmågan att förstå att det som någon påstår om mig som person inte är en sanning utan en annan persons åsikt. Som kan vara fel.
Men samtidigt är det en knivsegg. För vi har väl alla stött på människor med ett 100-procentigt bullshitfilter. Människor som inte tar in något. Och de blir ju också odrägliga.
Men jag tänker ändå att det totalt sätt är vanligare att filtret släpper igenom för mycket.