I maj 1996 deltog jag i en internationell konferens för kristna journalister i sekulär media i Jerusalem. I programmet för konferensen ingick bland annat besök i Betlehem där vi träffade en grupp lokala pastorer i Betlehem Bible College. Det råkade sig så att en av de pastorer som var med på detta möte var Nihad Salman, honom som jag intervjuat på sidan två i denna tidning.
Jag skev en rapport för min dåvarande arbetsgivare Jakobstads Tidning från det här mötet som jag nu sökt fram. Rubriken lyder ”Förskjut oss inte – Kristna i Betlehem vädjar till omvärlden”. I texten har jag citerat Salmans sin oro över att de kristna lämnar Palestina.
Det jag minns bäst från mötet var ändå en av Salmans pastorskollegor som berättade hur han blivit hjärtligt emottagen som en judisk broder från Israel i en kyrka i väst. Men när han upplyste att han är palestinier fick han höra: ”Vem bryr sig om palestinierna. Åt helvete med dem!” Vilka ord i en kyrka.
Tiden verkar ha stått stilla i 22 år. Har något förändrats så är det inte till det bättre. 1996 skrev jag att det fanns 200 000 kristna på Västbanken. Nu nämnde Salman 40 000.
Det kunde ha varit Nihad Salman som berättade om mötet i väst. För i denna tidning återger han en liknande historia. Det skär i hjärtat hur vi bemöter och ignorerar våra brödrar och systrar. De kristna i Palestina borde vara vårt dåliga samvete.
Tack och lov arbetar åtminstone Finska Missionssällskapet där.