Att finnas eller inte

För tjugo år sedan hade jag bestämt kunnat förneka att det finns folk som är hungriga i Finland. Jag hade varken sett eller hört om någon sådan under hela min uppväxt och jag litade på vårt system. Men på nittiontalet sprack min bild då jag fann mig själv involverad i att rapportera om utdelning av matkassar. I dag skulle jag inte tro på den politiker eller tjänsteman som förnekade fattigdomen i Finland.

För några år sedan besökte jag provinsen Arauca i Colombia. I den provinsen påstås gerillagrupperingarna ELN och FARC samt paramilitären vara aktiva. Jag såg inget av den aktiviteten och hade jag gått ut på gatan i Araucita, Saravena eller Tame och frågat om det finns nån gerilla här så hade svaret antagligen blivit ett (fientligt) nej. Men ändå förnekar jag inte gerillans existens i Colombia. Även om president Santos gjorde det skulle jag inte tro på honom.

Ger jag mig på det vore det väl möjligt att förneka en medmänniskas existens, fast jag träffat personen i fråga. Jag kan ju ha hallucinerat mötet. Eller också kan jag förklara mötet med något new age-flum.

Det är väl inte så konstigt att det är svårt att tro på Jesus. Även om han är historiskt väldokumenterad.