Innehållet kunde variera men 2–3 gånger varje vecka hade vi morgonbön av något slag. Alla elever hade en egen psalmbok som skulle tas med till morgonbönen, det sjöngs alltid en psalm. Musikläraren ackompanjerade på flygeln och eleverna sjöng. Det kändes för många lite pinsamt (varför?) så det var i allmänhet bara ”mamisarna” som deltog i sången. Men samma psalmer återkom ofta, vilket ledde till att de blev bekanta. Under musiklektionerna övade vi också psalmer.
Psalmerna är en del av vår kultur och vår historia. De ger en bild av hur man under årens lopp uppfattat vårt samhälle, vår kyrka och den etiska tradition som är kännetecknande för oss alla i den kristna världen. Vårt land har formats utifrån detta.
Under mina år som kantor i olika församlingar har jag värnat om vår psalmskatt. I och med att man inte på länge haft som vana att sjunga psalmer i skolorna har jag sett det som en av mina viktigaste uppgifter att föra ut psalmsången till skolbarnen. I många års tid samlade jag lågstadieeleverna årskursvis till stunder då vi tillsammans sjöng psalmer, och som belöning kunde de som deltog i den så kallde pinsjakten i Borgå stift få ett litet pins som bevis på att de hade lärt sig 10–20–30 psalmer.
Med sorg kan jag konstatera att inte heller det här numera är möjligt i våra skolor. Man får inte i sekulära ickereligiösa sammanhang sjunga om Gud och Jesus för att det finns en minoritet som inte tror på dem. Men om julgubben går det nog bra att sjunga fast man inte tror på honom.
Jag önskar uppriktigt att man i skolorna inte skulle vara så rädd för att ge barnen en kulturell fostran, det handlar ju inte om en personlig tro utan en kultur som förenar oss, som är kännetecknande just för oss, här vi bor. Och jag önskar också att föräldrarna till dessa barn skulle se värdet i att känna till och förstå det som ligger som grund i hela vårt samhälle. Om man sedan via psalmerna dessutom kan få en personlig relation till det psalmerna vill säga oss är det bara bonus.

Eva Henricson är kantor i Johannes församling.
Psalmerna är en del av vår kultur – vårt land har formats utifrån detta
Kolumn.
För 60 år sedan, då jag började skolan, höll man morgonbön varje dag. Då sjöngs det alltid någon andlig barnsång eller psalm. Några år senare, i samskolan, tågade alla elever varje morgon till festsalen för att delta i morgonsamlingen.
25.3.2025 kl. 16:58Eva Henricson