John L Bell har besökt Finland många gånger. Den här gången tyckte han det var mäktigt att höra så många kyrkomusiker sjunga tillsammans.

John L Bell: ”Våra gudstjänster ska inte vara som att besöka en temapark från 1700-talet”

kyrkomusik.

Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga.

6.3.2025 kl. 15:55

John L Bell växte upp i Kilmarnock, en industristad i sydvästra Skottland. När han var nio år började han ta pianolektioner. Han drömde om att bli musiklärare – trots att han sedan han var liten också haft en tyst och hemlig dröm om att bli präst.

– När jag var sjutton år fick jag i skolkören höra att jag inte kan sjunga. Det tog mig år att komma över det. När jag sedan började jobba med kyrkomusik var det viktigt för mig att göra det möjligt för precis alla att sjunga med.

Själv visste han ju att han kunde sjunga: alla i hans familj sjöng. Hans yngre bror blev operasångare.

– I något skede insåg jag att Gud inte gav mig min brors röst. Han gav mig min röst, den jag har. Ibland låter den gäll, men den har varit en sådan gåva. När jag visar hur man ska sjunga något blir det ingen tävling. Jag uppträder inte, jag kommunicerar: Om jag kan göra det här kan du det också, för lyssna nu på hur min röst låter. Så ibland när jag jobbar med kantorer och kyrkomusiker säger jag: sjung ert värsta, inte ert bästa.


”Är du rädd för kvinnor?”

När han växte upp upplevde han många stunder av Guds närhet.

– Jag kallar dem inte mystiska för de var verkliga. Det fanns stunder av klarhet och också ett kall att bli pastor. När jag var sjutton år sa jag det högt.

Men det var inte lätt. När han såg på pastorerna i sin egen stad var de så … tråkiga.

– De levde liksom i en liten, trång zon och talade aldrig om något kontroversiellt. När jag läste evangelierna kände jag att Jesus var ute i det öppna ganska mycket, och umgicks med människor som inte alltid var lämpliga och talade om saker som inte alltid var lämpliga.

En annan sak han visste sedan han var fyra år var att han var homosexuell. Det kom en stund under teologistudierna då han visste att det var en fråga han behövde diskutera med sin professor.

– Han frågade: Är du rädd för kvinnor? Jag sa: Nej! Han sa: Jag ser ingen orsak till att du inte skulle kunna bli präst. Om min fru och jag skulle höra till din församling skulle vi komma till din kyrka.

Så var det i många år: alla visste att han var homosexuell, men det diskuterades inte offentligt.

– Men för tio år sedan bestämde jag mig för att vara öppen med det. Det var efter att jag hörde om en ung flicka i en konservativ församling, som begått självmord för att hon inte trodde att Gud kunde älska henne som hon är. Och jag tänkte att jag inte vill att ett enda Guds barn ska göra något sådant. Om det hjälper ska jag vara helt öppen med min homosexualitet.


Jag lärde mig lita på lekmännen

Han hade tänkt att han kanske skulle bli präst i någon liten församling, men så blev det inte. Han pausade sina studier i två år och var assisterande pastor i en internationell församling i Amsterdam.

– Där hade folk tillit till mig. Folk kom dit varje vecka för att diskutera – inte för att höra en föreläsning utan för att upptäcka själva. Jag lärde mig en ny sorts liturgi. De testade saker: vad händer om man rör sig i kyrkorummet? Om man tänder ljus?


Jag lärde mig hur viktigt det är att lita på lekmännen och använda dem, det de verkligen har i sig. Jag tror inte att Gud vill att människor ska vara icke-autentiska. Ofta när lekmän deltar i mässan gör de bara samma sak som pastorn gör. De talar på samma sätt, använder samma ord. Men det är ju inte deras språk! De måste frigöras.

– Jag lärde mig hur viktigt det är att lita på lekmännen och använda dem, det de verkligen har i sig. Jag tror inte att Gud vill att människor ska vara icke-autentiska. Ofta när lekmän deltar i mässan gör de bara samma sak som pastorn gör. De talar på samma sätt, använder samma ord. Men det är ju inte deras språk! De måste frigöras.

När han var färdig med studierna blev han ungdomspastor i Skottland. Om söndagskvällarna samlades de i kyrkan, förde diskussioner, skapade liturgi.

– Den liturgin likande inte alls söndagsförmiddagens. Vi undersökte ett tema från Bibeln. Vi ville också undersöka hur vi sjunger om vi inte använder orgel eller piano. Så vi sjöng, 400 barn i stämmor, utan ackompanjemang.

Han samlade tio personer ur barngruppen och de började rota i hur man kunde se på Bibeln, hur man kunde läsa den och dramatisera den, hur man kunde utföra symboliska handlingar så att de kändes naturliga.

Det här blev sedan hans jobb, senare något han fortsatte med i den ekumeniska Iona-kommuniteten: att förnya gudstjänsten och dess sånger.


Om en församling här i Finland bad dig om hjälp för att förändra gudstjänsten eller liturgin eller hela gemenskapen, var skulle du börja?

– Det första jag skulle säga är: tala med varandra. Vad gör det möjligt för dem som deltar att verkligen engagera sig i liturgin på ett meningsfullt sätt? Och vad är det som hindrar dem?

När han diskuterar musik med människor brukar han fråga: Vad är det i den här sången som talar till oss om Gud? Eller om oss till Gud?

– För om den inte gör det, då kan vi glömma hela saken.

Han tänker också på predikan. I många kyrkor predikar man i tjugo minuter, i vissa till och med fyrtio.

– Och all information vi får av sociologer är att människors koncentrationsförmåga har blivit märkbart sämre. Så att stå och läsa anteckningar i tjugo eller fyrtio minuter och anta att folk hänger med … det fungerar inte.


Upptäckte ”bifigurerna”

I Iona-kommuniteten hörde det till principerna att läsa Bibeln och be i åtminstone en halv timme per dag. Det har gett honom andlig näring.

– Men jag läser också mycket sekulär litteratur, för det är där människorna finns. Om du bara befinner dig i en hermetiskt tillsluten kristen bubbla, då kommer inga nya, banbrytande tankar.

För ett antal år sedan bestämde han sig för att läsa Bibeln från början till slut, men enbart läsa de kapitel som nämner kvinnor.

– I Gamla testamentet upptäckte jag omkring 30 kvinnor som jag inte alls kände till – och ändå hade jag läst Bibeln sex–sju gånger. Men jag hade sett dem som bifigurer.

Han tänker till exempel på Selofchads döttrar, som det står om i fjärde Mosebok. De hade ingen bror, och bad Mose om att få ärva sin far.

– Och Gud svarade: ändra på lagen! De ändrade på lagen 3 000 år innan samma sak skedde med den brittiska eller amerikanska lagstiftningen. När jag berättar om det bibelstället säger kvinnor alltid: Varför kände jag inte till det?



John L Bell:

– Psalmskribent och präst i Church of Scotland. Besökte Finland i februari, deltog i kantorsdagarna i Vasa och ordnade en workshop i Johannes församling i Helsingfors.

– Han har tillsammans med sina kollegor givit ut över 15 samlingar med sånger, av vilka många har blivit översatta till vitt skilda språk som exempelvis japanska och frisiska. Han har skrivit böcker om liturgi, kyrkomusik, de heliga skrifterna och aktuella frågor, medverkar i radio och föreläser runt om i Europa, Nordamerika och på det södra halvklotet.

– Född i Kilmarnock. Har varit medlem i Inona-kommuniteten. Bor som pensionär i Glasgow.

– Hans mest kända psalm i vår psalmbok är psalm 917: Möt mig nu som den jag är.

Text och foto: Sofia Torvalds


mat. När Thomas Lundin är utmattad lagar han mat. – När jag är helt slut gör jag ett långkok på två timmar. Då kan jag inte störas med jobbsamtal. Jag är i stunden, jag lyssnar på musik. Jag hör ju hur provocerande det här låter! 18.9.2024 kl. 11:58

orgel. Elis Helenius tog sig an Ekenäs kyrkas orgel för ett och ett halvt år sedan. Trots sin unga ålder har han spelat i tolv olika kyrkor – och uppträtt på konsertsalorgeln i Musikhuset i Helsingfors. 17.9.2024 kl. 18:24

kyrkostyrelsen. Konsulten Eero Laesterä föreslår att Kyrkostyrelsen om fem år har ett enklare uppdrag. Upp till 40 jobb kan bli överflödiga. Borgå stift och kyrka på svenska är inte undantagna. 17.9.2024 kl. 13:39

LATINAMERIKA. I Sydamerika är de lutherska kyrkorna försvinnande små. Men de har sin plats i samhällen som genom årtiondena har förblivit turbulenta. Kyrkpressen talade med ”presidenterna” för kyrkorna i Venezuela och Bolivia. 17.9.2024 kl. 10:00

gospel. Vem är du? Jepa Lambert är ett av de stora namnen i finländsk popmusik, fast på scenen mest som backvocal i bakgrunden. Nu leder hon också en gospelkör. 16.9.2024 kl. 13:00

pilgrimsvandring. St Olav Ostrobothnia certifierades i maj både som en del av St Olavsleden och som europeisk kulturrutt. Vid alla officiella pilgrimsleder ska det finnas minst ett pilgrimscenter, och St Olav Ostrobothnias första center är i Trefaldighetskyrkan. 11.9.2024 kl. 15:19

BORGÅ STIFT. Domprostjobbet i Borgå blir ledigt från advent 2025 när Mats Lindgård lämnar jobbet. 10.9.2024 kl. 18:47

Bidrag. Bo och Gunvor Skogmans minnesfond är en allmännyttig fond för kristen verksamhet i Finland och utlandet. 10.9.2024 kl. 14:20

betraktat. ”Kom ihåg att ni kan berätta om alla era problem till Jesus”, säger barnledaren under miniorandakten. Jag är nio år och lyssnar uppmärksamt medan lågan från andaktsljuset i mitten av ringen fladdrar. Bredvid ljuset på golvet ligger den lilla ljussläckaren av metall. Snart ska någon av barnen få använda den när andaktsstunden är slut. Det är inte min tur idag. 8.9.2024 kl. 15:09

BISKOPSMÖTET. Biskop Mari Leppänen fick stöd av centrala namn i biskopsmötet. Hon ville rösta ut Sley och Kansanlähetys som bygger nätverk för dem som motsätter sig kvinnor som präster. Vid mötet som hölls på Åland föll rösterna 7 – 3. 6.9.2024 kl. 10:25

FÖRLUST. För fem år sedan förlorade Anders och Iris Värnström sin son. Det var en tid präglad av chock, sorg och oro över att något förblev osagt. Men också av att tvingas öppna sitt vuxna barns post. – Jag kände bara att det inte var min sak att göra. Ändå behövde jag göra det, säger Anders. 5.9.2024 kl. 16:45

KYRKHELG NORD. I år har Kyrkhelg Nord väckt känslor i alla läger, både inom och utanför kyrkan. – Jag är tudelad inför utvecklingen, säger Per Stenberg, kyrkoherde i Karleby svenska församling. 4.9.2024 kl. 10:56

UNGDOMSFRÅGOR. Christer Romberg är ny sakkunnig i ungdomsfrågor, men på fältet är han redan gammal i gemet. 2.9.2024 kl. 17:01

BÖCKER. Christa Mickelsson och Sofia Torvalds är kolleger på Kyrkpressen, men också goda vänner. De är båda bokaktuella i höst. I sina nya böcker avhandlar de hur man reser sig efter ett fall, respektive hur man egentligen ska tas med livssorgen. 1.9.2024 kl. 19:06

fotboll. Borgå stifts lag Ankdammen United var det mest jämställda laget i kyrkans turnering Gloria Patri – men tyvärr räckte det inte ända fram. – Vi kämpade hårt men det var tungt, konstaterar lagledaren Kristian Willis och lagkaptenen Lukas Brenner efter en svettig dag i Vierumäki. 30.8.2024 kl. 17:36

INGERMANLANDS KYRKA. Helsingin Sanomat noterar att protestantiska kyrkor i Ryssland verkar blir intressanta för president Vladimir Putins maktsfär – om de har rätt konservativa värderingar. 20.1.2025 kl. 17:28

bibeln. Bibeln som Böckernas bok får en annan dimension sedan Kyrkpressens enkät visar att över hälften av de svarande i dag läser Bibeln digitalt, på webben eller på sin mobil. 20.1.2025 kl. 10:00

METODISTKYRKAN. Tolkning i Metodistkyrkans "högsta domstol" i USA stoppar Åbo metodistförsamlings planer på att lämna samfundet. 17.1.2025 kl. 18:07

kyrkomusik. John L Bell, präst i Church of Scotland, arbetar bland annat för att kyrkomusiken ska förnyas. Han har gett ut många samlingar med sånger och böcker om liturgi och kyrkomusik. Han gästar Helsingfors och Johannes församling den 7–8 februari. 15.1.2025 kl. 12:49

FINLANDSPRIS. Biskop emeritus Gustav Björkstrand har tilldelats Svenska Akademiens Finlandspris för år 2024. Prisbeloppet är 100 000 kronor. 14.1.2025 kl. 17:17