John L Bell har besökt Finland många gånger. Den här gången tyckte han det var mäktigt att höra så många kyrkomusiker sjunga tillsammans.

John L Bell: ”Våra gudstjänster ska inte vara som att besöka en temapark från 1700-talet”

kyrkomusik.

Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga.

6.3.2025 kl. 15:55

John L Bell växte upp i Kilmarnock, en industristad i sydvästra Skottland. När han var nio år började han ta pianolektioner. Han drömde om att bli musiklärare – trots att han sedan han var liten också haft en tyst och hemlig dröm om att bli präst.

– När jag var sjutton år fick jag i skolkören höra att jag inte kan sjunga. Det tog mig år att komma över det. När jag sedan började jobba med kyrkomusik var det viktigt för mig att göra det möjligt för precis alla att sjunga med.

Själv visste han ju att han kunde sjunga: alla i hans familj sjöng. Hans yngre bror blev operasångare.

– I något skede insåg jag att Gud inte gav mig min brors röst. Han gav mig min röst, den jag har. Ibland låter den gäll, men den har varit en sådan gåva. När jag visar hur man ska sjunga något blir det ingen tävling. Jag uppträder inte, jag kommunicerar: Om jag kan göra det här kan du det också, för lyssna nu på hur min röst låter. Så ibland när jag jobbar med kantorer och kyrkomusiker säger jag: sjung ert värsta, inte ert bästa.


”Är du rädd för kvinnor?”

När han växte upp upplevde han många stunder av Guds närhet.

– Jag kallar dem inte mystiska för de var verkliga. Det fanns stunder av klarhet och också ett kall att bli pastor. När jag var sjutton år sa jag det högt.

Men det var inte lätt. När han såg på pastorerna i sin egen stad var de så … tråkiga.

– De levde liksom i en liten, trång zon och talade aldrig om något kontroversiellt. När jag läste evangelierna kände jag att Jesus var ute i det öppna ganska mycket, och umgicks med människor som inte alltid var lämpliga och talade om saker som inte alltid var lämpliga.

En annan sak han visste sedan han var fyra år var att han var homosexuell. Det kom en stund under teologistudierna då han visste att det var en fråga han behövde diskutera med sin professor.

– Han frågade: Är du rädd för kvinnor? Jag sa: Nej! Han sa: Jag ser ingen orsak till att du inte skulle kunna bli präst. Om min fru och jag skulle höra till din församling skulle vi komma till din kyrka.

Så var det i många år: alla visste att han var homosexuell, men det diskuterades inte offentligt.

– Men för tio år sedan bestämde jag mig för att vara öppen med det. Det var efter att jag hörde om en ung flicka i en konservativ församling, som begått självmord för att hon inte trodde att Gud kunde älska henne som hon är. Och jag tänkte att jag inte vill att ett enda Guds barn ska göra något sådant. Om det hjälper ska jag vara helt öppen med min homosexualitet.


Jag lärde mig lita på lekmännen

Han hade tänkt att han kanske skulle bli präst i någon liten församling, men så blev det inte. Han pausade sina studier i två år och var assisterande pastor i en internationell församling i Amsterdam.

– Där hade folk tillit till mig. Folk kom dit varje vecka för att diskutera – inte för att höra en föreläsning utan för att upptäcka själva. Jag lärde mig en ny sorts liturgi. De testade saker: vad händer om man rör sig i kyrkorummet? Om man tänder ljus?


Jag lärde mig hur viktigt det är att lita på lekmännen och använda dem, det de verkligen har i sig. Jag tror inte att Gud vill att människor ska vara icke-autentiska. Ofta när lekmän deltar i mässan gör de bara samma sak som pastorn gör. De talar på samma sätt, använder samma ord. Men det är ju inte deras språk! De måste frigöras.

– Jag lärde mig hur viktigt det är att lita på lekmännen och använda dem, det de verkligen har i sig. Jag tror inte att Gud vill att människor ska vara icke-autentiska. Ofta när lekmän deltar i mässan gör de bara samma sak som pastorn gör. De talar på samma sätt, använder samma ord. Men det är ju inte deras språk! De måste frigöras.

När han var färdig med studierna blev han ungdomspastor i Skottland. Om söndagskvällarna samlades de i kyrkan, förde diskussioner, skapade liturgi.

– Den liturgin likande inte alls söndagsförmiddagens. Vi undersökte ett tema från Bibeln. Vi ville också undersöka hur vi sjunger om vi inte använder orgel eller piano. Så vi sjöng, 400 barn i stämmor, utan ackompanjemang.

Han samlade tio personer ur barngruppen och de började rota i hur man kunde se på Bibeln, hur man kunde läsa den och dramatisera den, hur man kunde utföra symboliska handlingar så att de kändes naturliga.

Det här blev sedan hans jobb, senare något han fortsatte med i den ekumeniska Iona-kommuniteten: att förnya gudstjänsten och dess sånger.


Om en församling här i Finland bad dig om hjälp för att förändra gudstjänsten eller liturgin eller hela gemenskapen, var skulle du börja?

– Det första jag skulle säga är: tala med varandra. Vad gör det möjligt för dem som deltar att verkligen engagera sig i liturgin på ett meningsfullt sätt? Och vad är det som hindrar dem?

När han diskuterar musik med människor brukar han fråga: Vad är det i den här sången som talar till oss om Gud? Eller om oss till Gud?

– För om den inte gör det, då kan vi glömma hela saken.

Han tänker också på predikan. I många kyrkor predikar man i tjugo minuter, i vissa till och med fyrtio.

– Och all information vi får av sociologer är att människors koncentrationsförmåga har blivit märkbart sämre. Så att stå och läsa anteckningar i tjugo eller fyrtio minuter och anta att folk hänger med … det fungerar inte.


Upptäckte ”bifigurerna”

I Iona-kommuniteten hörde det till principerna att läsa Bibeln och be i åtminstone en halv timme per dag. Det har gett honom andlig näring.

– Men jag läser också mycket sekulär litteratur, för det är där människorna finns. Om du bara befinner dig i en hermetiskt tillsluten kristen bubbla, då kommer inga nya, banbrytande tankar.

För ett antal år sedan bestämde han sig för att läsa Bibeln från början till slut, men enbart läsa de kapitel som nämner kvinnor.

– I Gamla testamentet upptäckte jag omkring 30 kvinnor som jag inte alls kände till – och ändå hade jag läst Bibeln sex–sju gånger. Men jag hade sett dem som bifigurer.

Han tänker till exempel på Selofchads döttrar, som det står om i fjärde Mosebok. De hade ingen bror, och bad Mose om att få ärva sin far.

– Och Gud svarade: ändra på lagen! De ändrade på lagen 3 000 år innan samma sak skedde med den brittiska eller amerikanska lagstiftningen. När jag berättar om det bibelstället säger kvinnor alltid: Varför kände jag inte till det?



John L Bell:

– Psalmskribent och präst i Church of Scotland. Besökte Finland i februari, deltog i kantorsdagarna i Vasa och ordnade en workshop i Johannes församling i Helsingfors.

– Han har tillsammans med sina kollegor givit ut över 15 samlingar med sånger, av vilka många har blivit översatta till vitt skilda språk som exempelvis japanska och frisiska. Han har skrivit böcker om liturgi, kyrkomusik, de heliga skrifterna och aktuella frågor, medverkar i radio och föreläser runt om i Europa, Nordamerika och på det södra halvklotet.

– Född i Kilmarnock. Har varit medlem i Inona-kommuniteten. Bor som pensionär i Glasgow.

– Hans mest kända psalm i vår psalmbok är psalm 917: Möt mig nu som den jag är.

Text och foto: Sofia Torvalds


PÅVEN FRANCISKUS. Idag på S:t Henriks minnesdag träffade biskop Bo-Göran Åstrand påven Franciskus vid en privat mottagning i Vatikanen. I delegationen som träffade påven ingick också biskop Raimo Goyarrola från katolska kyrkan och metropolit Arseni från ortodoxa kyrkan. 19.1.2024 kl. 15:34

FÖRFÖLJELSE. Fyra av fem fall där kristna dödats för sin tros skull under fjolåret har skett i Nigeria. Sahelområdet söder om Sahara hör till de områden i världen där det är svårast att leva som kristen. 17.1.2024 kl. 09:39

kyrkoherdeinstallation. På söndag var det fest i Solf då församlingens nya herde Johan Kanckos installerades i tjänst. Det blev en späckad dag som utöver högmässa också bjöd på många goda tal och inte minst en välsmakande laxsoppa. 14.1.2024 kl. 14:54

NYTT ÅR. Glöm nyårslöftena. Kör i stället med nyårsönskningar och pyttesmå nyårsplaner. Vad skulle du behöva för att älska dig själv, dina medmänniskor och Gud lite mer under det år som kommer? 12.1.2024 kl. 10:35

film. Amanda Jansson blev känd för stora de massorna som den kristna polisen Sara i den svenska succéserien Tunna blå linjen. Nu är hon aktuell med huvudrollen i filmatiseringen av Stormskärs Maja. 10.1.2024 kl. 17:11

KYRKANS FAMILJERÅDGIVNING. I Finland upprätthåller kyrkan 37 familjerådgivningscentraler. En av dem finns i Jakobstad. Där minskar finansieringen med hälften samtidigt som efterfrågan på tjänsterna ökar. 10.1.2024 kl. 10:55

SÅNGARE. Hon kom från Kajanaland till Jakobstad för att lära sig svenska och studera musik. I Jakobstad blev Jenni Johansson en aktiv kyrkobesökare och -sångare. Nu ska hon delta i årets Voice of Finland. 10.1.2024 kl. 09:48

profilen. Daniel Asplund är kristen, make, pappa, predikant, själavårdare, företagare – och ny verksamhetsledare vid LFF, Laestadianernas Fridsföreningars förbund. 9.1.2024 kl. 18:27

ÅRETS PRÄST. Elefteria Apostolidou gick in i prästjobbet med själ och hjärta – men höll på att slita ut sig. 8.1.2024 kl. 20:38

esbo. I början av året gör Esbo svenska församling en satsning på frivilligverksamheten. – Det har varit mycket meningsfullt, säger Marianne Blom, som är sjukhusvän. 9.1.2024 kl. 18:58

kyrkoherdeval. Den lediganslagna tjänsten som kyrkoherde i Petrus församling i Helsingfors har lockat två sökande. De som visat intresse för tjänsten är Ronny Thylin och Pia Kummel-Myrskog. 8.1.2024 kl. 13:21

PRÄSTVIGNING. På trettondagen fick Borgå stift fyra nya präster. 8.1.2024 kl. 11:18

UTNÄMNINGAR. Biskop Bo-Göran Åstrand har utnämnt tre nya prostar. De är kyrkoherden i Agricola svenska församling Stina Lindgård, pastorn i finska församlingen vid Solkusten i Spanien Rolf Steffansson samt prästen och sakkunniga vid Kyrkans central för det svenska arbetet (KCSA) Maria Sten. 2.1.2024 kl. 15:46

MEDLEMMAR. Enligt en prognos från enheten för Kyrkans forskning och utbildning är antalet medlemmar i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland ca 3 558 000 i slutet av 2023. 29.12.2023 kl. 16:06

sorg. Då Carola Juselius förlorade sitt barn blev hon så arg på Gud att hon skrev ut sig ur kyrkan. Sen saknade hon julmusiken och skrev in sig igen. Hon är en kvinna med temperament som vill finnas till för andra, särskilt för dem som inte kunnat prata om barnen de mist. 23.12.2023 kl. 19:00

KYRKOMÖTET. Det är olika dyrt för både anhöriga och församlingar att sköta en begravning. Kyrkomötet i Åbo debatterade det här länge på tisdagen. 5.11.2024 kl. 16:45

UNG I KYRKAN. Höstdagarna 2024 samlar som bäst närmare 600 tonåringar från församlingar runt om i Svenskfinland. 2.11.2024 kl. 12:44

betraktat. Det är en helt vanlig lördag förmiddag när vår 8-åring mitt i allt filosoferar över livet: ”Pappa, kommer du att finnas kvar när jag är 18?” 3.11.2024 kl. 18:37

diakoni. Nedskärningarna drabbar hårdast dem som redan har det sämre ställt. Det var huvudbudskapet när en grupp diakoniarbetare från Borgå stift idag uppvaktade social- och hälsovårdsminister Kaisa Juuso med en skrivelse där de vädrar sin oro över regeringens nedskärningar. 1.11.2024 kl. 15:34

Alla helgons dag. Svenska Yle sänder en ljuständning på alla helgons dag. 1.11.2024 kl. 12:26