Emma Ahlgren utmanar ofta normer i sitt författarskap. Hon tror att man måste våga fråga sig: gör jag vad som är bäst för mig och de jag älskar, eller gör jag i första hand vad som förväntas av mig?

Barndomen går igen i nästan allt – ”Som om jag inte kan låta bli att gå dit och peta”

litteratur.

Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud.

14.2.2025 kl. 13:37


I köket hemma i Jakobstad en vinterdag 2025 drar Emma Ahlgren båda händerna genom den norska lundehunden Sansas päls. Ångan stiger från kaffebryggaren och kaffet droppar genom tratten. Efter lanseringen av sin senaste bok, romanen Kettu, försöker hon komma igång med ett nytt projekt, men det tar tid att ställa om.

– Ibland måste det kanske också gå en tid. Risken är att man är väldigt inne i sin senaste text och jag vill ju inte skriva samma historia igen.

I nästa andetag konstaterar hon att samma teman upprepas i nästan allt hon tar sig an. Hon granskar maktordningen mellan djur och människor. Hon skriver om trasiga föräldrar och utsatta barn.

Under en del av hennes egen barndom var det väldigt turbulent hemma. Det har format henne både professionellt och privat.

– Barndomen kommer igen i nästan allt jag skriver. Det är som om jag inte kan låta bli att gå dit och peta, säger hon.

På ett personligt plan får hon ibland kämpa med tilliten till andra människor.


”Det är som om jag ibland har svårt att förstå att människor kan ha nyanser.”

– Jag trivs med djur, men jag tror att jag kan vara ganska dömande och svartvit mot människor. Det är som om jag ibland har svårt att förstå att människor kan ha nyanser.

Hon betonar att hela hennes uppväxt inte var omgärdad av mörker.

– Mestadels har jag haft en bra barndom, men de turbulenta åren har påverkat mig mycket.

Åren mellan 20 och 30 präglades för Emma Ahlgren av depressioner och ångest. Nu är hon 39 år och säger att hon mår ganska bra. Hon är rätt nöjd med tillvaron.

Hon framhåller att det faktiskt finns hjälp mot mörker. Terapi hjälper. Medicin hjälper.

Tidigare har hon haft någon slags målsättning om att inte behöva äta medicin, men livet är nog utmanande ändå.

– Det är ofrånkomligt att människor runt oss kommer att råka ut för saker, bli sjuka och dö. Men då kanske jag kommer att kunna hantera det på ett helt vanligt sätt, utan att behöva bli sjuk.

– Det är inte längre intressant för mig att sitta och fundera på varför jag har lätt att drabbas av ångest och depressioner. Det bara är så. Vissa sorger får man leva med.



Tänk om vi gifter oss för lätt?

Också i texter där Emma Ahlgren inte fokuserar på barnens utsatthet beskriver hon familjeliv och normer med både sanningsanspråk och absurditet. Hon skriver om pappors trötta likgiltighet. Om mammors lamslående leda. I dikt- och prosaverket Hur kärlek fungerar från 2022:

Självupptagen semideprimerad

trebarnsmor


med fertil partner och

litet jordgubbsland


bytes mot


föreningsaktiv

crossfit-mama med


sexlust och simultanförmåga


Vörå



Vad tänker du, finns det lyckliga kärnfamiljer?

– Absolut. Det är kanske inte kärnfamiljen i sig jag är kritisk till. Jag är snarare kritisk till att man till varje pris ska upprätthålla en kärnfamilj, att det i sig ska ha ett mervärde.

– Det är väldigt lätt att försöka leva ett liv som alla andra och tro att det är för en själv. För hur ska man kunna veta? Så tvingar man in både sig själv och sina nära och kära i olika roller istället för att på riktigt fundera över vad var och en vill.

– Det är väldigt mycket fasadteater.

Själv har hon svårt att avgöra om hon har en för skarp blick då hon granskar familjenormer, men hon vet att hon alltid varit lite skeptisk till hur man graderar relationer och familjer. Och det står hon för.


”Det är väldigt mycket fasadteater.”

– Det sägs ju ibland att folk skiljer sig för lätt idag. Jag tycker tvärtom att folk gifter sig för lätt.

– Det är som om vad som helst är okej bara det sker inom ett heterosexuellt äktenskap, där får vilken skit som helst pågå. Men att två människor av samma kön skulle uppfostra barn tillsammans, det är fruktansvärt.

– Sådana samhälleliga orättvisor är jag lite känslig för.

Själv lever hon i vad hon beskriver som en ”jättetypisk kärnfamilj” med man, barn, hundar och hus. Hon noterar att det säkert också kan se väldigt tillrättalagt och puttenuttigt ut utifrån.

– Man får kanske faktiskt fundera över de livsval man gör tillsammans med sin partner. Gör vi vad vi vill eller vad som förväntas av oss? Det tycker jag att är viktigt.


Får du mycket kritik för att du ifrågasätter normer kring familjeideal och djurhållning i ditt författarskap?

– Nej ingen.

– Men kanske ingen har läst? Nu är jag väldigt fördomsfull mot min egen region, men de flesta här läser väl deckare och feelgood. Det är ju det som säljer.


Två stövare som tröst

Medan hon pratar tassar hundarna Tesla och Sansa runt i arbetsrummet på övervåningen i familjens hus. Så småningom lägger de sig till rätta i soffan, men de är uppmärksamma på skiftningarna i rummet. Hundarna sover räv.

Djuren har alltid varit en trygghet i Emmas liv.

– Jag har ett starkt minne av att någon grälar hemma och att jag försöker stänga världen ute. Vi hade två stövare med bruna hängiga öron och jag sitter och knådar en av hundarnas öron mellan mina fingrar.

Det taktila är fortfarande en tröst för henne: att smeka en päls, klia bakom örat, rå om en annan varelse.

I dag är också tron en slags tröst i hennes liv, men så har det inte alltid varit. Den Gud hon blev introducerad till i tonåren dömde henne väldigt hårt.

– Det var så mycket jag trodde att man behövde vara innan man fick säga att man var kristen. Jag tänkte att det inte var något för mig och i gymnasiet var jag fullblodsateist.


”Det var så mycket jag trodde att man behövde vara innan man fick säga att man var kristen.”

Ändå kan hon identifiera en slags längtan som följt med henne hela livet, också då hon trodde att hon var helt utdömd.

– Det är kanske också en sak som bidragit till att jag inte alltid har mått så bra. Att jag trott att jag inte är värdig som människa på grund av tankar jag haft, saker jag gjort och hur jag är.

– Det har tagit ganska länge för mig och Gud att bli vänner.

De senaste åren har relationen mellan dem tinats upp – och prestationskraven sänkts.

– Församlingsarbete har aldrig varit en naturlig del av mitt liv och jag har aldrig fått se den goda sidan av det. Men jag tänker att det också är okej. Jag får ändå ha en tro.




Emma Ahlgren

– Jobbar som bildkonstnär, författare och poet.

– Är aktuell med romanen Kettu (2024).

– Bor i Jakobstad med tre barn, två hundar, en katt och en man.

– Det bästa hon läst på senaste tiden: romanen Din vilja sitter i skogen av Mattias Timander.

– Det bästa hon sett på länge: tv-serien Painkiller.

Text: Rebecca Pettersson
Foto: Rebecca Pettersson


val. Församlingspastorstjänster tillsätts inte genom offentligt ansökningsförfarande. Domkapitlet begär församlingen om ett utlåtande om dem som anmält intresse och fattar sedan beslut om förordnandet med utlåtandet som grund. 5.8.2024 kl. 13:39

SOMMARLÄGER. – Att vara tillsammans handlar om ett grundbehov som vi alla bär på, säger Matti Aspvik, verksamhetsledare för förbundet Kyrkans Ungdom. 27.7.2024 kl. 20:50

Kolumn. Som barn minns jag att det var roligt när någon hade ordnat skattjakt för en. Det kunde vara i skolan, på någon födelsedagsfest eller i juniorerna. Man fick en karta i handen, några uppgifter att tänka på och sedan ut för att leta. 20.7.2024 kl. 11:55

PRÄSTER. Över 400 gudstjänster, dop, vigslar och begravningar på ett år – det kan tre präster i en medelstor finlandssvensk församling få dela på. Prästernas arbetsmängd varierar stort från församling till församling, visar Kyrkpressens granskning. 15.7.2024 kl. 10:00

SOMMARSÅNG. För 25 år fick skådespelaren Riko Eklundh en idé om göra en sommarkonsert i Nötö kyrka i Nagu skärgård. Idén förverkligades och konserten blev en succé. I år firar Sommarsång jubileum med två konserter. 16.7.2024 kl. 18:41

PRAKTISK TEOLOGI. Cecilia Nahnfeldt är professor i praktisk teologi vid Åbo Akademi. Hon har fördjupat sig i tanken om att kallelse är någonting som kommer utifrån, mer än inifrån. Och hon ser att det finns en förväntan på kyrkan, 12.7.2024 kl. 10:00

tro. Jag känner djup trygghet i tanken att längta efter Gud och hans rike. Kanske är det också att tro? 11.7.2024 kl. 16:24

FREDSARBETE. Att arbeta för fred är ett komplext jobb anno 2024. Men om man dummar ner det lite kanske man kunde säga att principerna är ungefär desamma som i en parrelation – om man vill nå fred gäller det att lägga egot åt sidan, spela med öppna kort och försöka förstå den andra parten. Minna Kukkonen-Karlander, elev till Martti Ahtisaari, öppnar upp om arbetet för fred i en tid av polarisering. 11.7.2024 kl. 18:11

Personligt. Då mörka moln samlat sig över Stefan Myrskog och han funderade om livet var värt att leva utmanade han Gud: Jag ger dig en termin. 8.7.2024 kl. 17:44

antisemitism. Kritisera Israel är okej. Men nidbilder och grumliga anspelningar om judar av bara farten är inte det, anser ÅA-docenten André Swanström. 8.7.2024 kl. 10:00

sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström. 5.7.2024 kl. 11:32

KYRKANS SAMTALSTJÄNST. Det hjälper att prata. De som svarar har tystnadsplikt och du får vara anonym. Tjänsten erbjuder stöd och någon som lyssnar också under sommaren. 5.7.2024 kl. 16:55

ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt. 1.7.2024 kl. 16:32

konfirmandarbete. Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför. 28.6.2024 kl. 15:17

Nekrolog. Anita Höglund, omtyckt krönikör och tidigare redaktör vid Kyrkpressens föregångare Församlingbladet, har dött. 25.6.2024 kl. 10:44

julfirande. Olyckligtvis har siffrorna i telefonnumret där du kan anmäla dig till julaftonens firande kastats om i papperstidningen. Här hittar du rätt nummer: 050 568 65 98. 16.12.2024 kl. 12:07

BAGERI. I Ytteresse finns ingen historisk anknytning till Jeriko. Men på Jeriko Gård har man funnit en koppling till namnet. 14.12.2024 kl. 20:25

HEDERSTITEL. Biskop Bo-Göran Åstrand utnämnde den 12 december tre nya prostar. De är ledande sjukhusprästen i Karleby kyrkliga samfällighet Anne Peltomaa, ledande sakkunnig inom kommunikation vid Kyrkans central för det svenska arbetet (KCSA) Lucas Snellman och militärpastorn vid Nylands brigad Markus Weckström. 13.12.2024 kl. 15:18

musik. Efter många år inom kristen musik vill Johannes Häger nu jobba utom kyrkornas väggar med sitt nya band. Men touchen i texterna av hans tro har inte försvunnit. 12.12.2024 kl. 10:00

Personligt. En gång var Yvonne Mattsson en kuvad tonåring i Borgå, en som inte hade en enda vän i skolan. Karismatiska församlingssammanhang blev hennes räddning – och sedan hennes skräck. – Det är lätt att vara svartvit, du följer bara reglerna. Men när du bryter mot dem är du utanför. Idag tänker jag att jag har ansvar för mitt eget liv och att det varit rikt och bra. 12.12.2024 kl. 14:14