Om söndagseftermiddagarna i ett gråvintrigt Helsingfors hålls två svenska gudstjänster med starka lekmannainslag på varsitt håll i stan, nästan samtidigt. De heter båda Puls. Vi besöker dem båda.
Klockan halv fyra möts ett 20-tal människor i Petruskyrkan i Månsas, en sextitalsförort med små butikstorg och låga höghus.
Klockan halv fem i Heliga hjärtats kapell i Berghäll möts ett 30-tal, ibland upp till 50, i ett jugendtempel strax ovanför lätt ökända Helsingegatan, på gränsen till stadens nya hipster-innerstad.
Ett halvt år har gått sedan konflikten i Petrus församling, då många aktiva i lekmannagemenskapen Puls gick sin väg, besvikna på församlingsråd, kyrkoherde och domkapitel, för att starta eget.
Videoskärmar med lovsångstexter tänds nu på två håll. Samma ackordkomp på likadana svarta flyglar. Samma lite ovana slammer med mikrofoner och stativ. Samma Pulsformat.
”Där Jesus är i centrum”
Elsa Sandås är glad och utåtriktad och kommer fram och hälsar eftersom jag är ett nytt ansikte här i nya Puls Helsingfors.
Elsa Sandås går i nya Puls Helsingfors.
Elsa kommer från Vörå och är uppvuxen i flera olika frikyrkor. I Helsingfors där hon jobbar som lärare har hon landat i Puls och sedan följt med utbrytargruppen som nu samlas här.
– Jag trivs överallt där Jesus är i centrum, säger hon och behöver skynda vidare bort till sina vänner.
De fyller snart en bänkrad, unga kvinnor och nån kille, snart står de med semilyfta händer i det första lovsångspasset.
Alla går under förnamn i gudstjänsten. Vi ber för Karin som ska på bibelskola till Skottland, Tuomas är gudstjänstvärd, Fiona leder lovsången, Erika på violin, Susanna är förebedjare och Toffi leder bibelstudiet ur Apostlagärningarna.
Ville ha förening i församlingen
Christoffer ”Toffi” Perret är it-ingenjör och före detta chef i fotbollsklubben HIFK och prästson. Han var en av ledarna i gamla Puls, och är det också nu i nya Puls Helsingfors. I samfälligheten i staden, landets största, hade han förtroendeuppdrag och var viceordförande i mäktiga kyrkofullmäktige.
I april 2024 kom beslutet från domkapitlet att ny kyrkoherde i hans församling Petrus blir en präst som själv varit medlem i församlingen i många år, Pia Kummel-Myrskog. Valet gjordes av domkapitlet i Borgå sedan församlingsrådet hade röstat oavgjort mellan henne och motkandidaten.
En utomstående präst och valberedare hade formellt nominerat en annan präst som också var Pulsgruppens favorit, men domkapitlet stod fast vid Kummel-Myrskog som mera erfaren för ledaruppgifter.
"Vi är inte inom kyrkan, men inte utanför den heller."
Vad som hände sedan är båda sidor ganska överens om: Pulsgruppen ville verka i Petrus församling, men inuti den som en fristående förening. Pia Kummel-Myrskog ansåg att det inte gick för sig om hon som kyrkoherde skulle svara för verksamheten.
Christoffer Perret säger att Puls ultimatum i det läget inte borde ha överraskat någon när 46 medlemmar sedan tog sig själva på orden och gick.
Puls Helsingfors hyr nu in sig hos den evangeliska väckelsen med gudstjänster om söndagarna efter evangeliska Slefs mässa. Kyrkkaffe är det efteråt med ostsmörgås och gurka, familjärt kring enkla vita bord som kapellet delar med en kristen skola.
– Vi är inte en inomkyrklig väckelserörelse, men inte utomkyrkliga heller. Och inte en egen förening, säger Christoffer Perret.
I en nyvald ledningsgrupp sitter förutom honom Susanna Pimenoff, Hanna och Tuomas Rosqvist och Elin Gädda.
En ram för gruppens ekonomi låg klar för Puls Helsingfors – projektföreningen Petrus Plus som några unga i det dåvarande Puls hade registrerat 2021. Den leds dock inte av ledningsgruppen, utan av en helt annan styrelse med it-utvecklaren Mattias Kallman som ordförande.
Vänner och bekanta
Petrus har i Helsingfors haft den tydligaste teologiskt konservativa profilen bland de svenska evangelisk-lutherska församlingarna i stan. I åsiktsmätningar inför församlingsvalet var kandidaterna i Petrus starkt delade bland annat i hbtq-frågan.
Efter kyrkoherdevalet våren 2024 ville Christoffer Perret lämna sitt engagemang i Petrus. Han undrade om det var bara han själv som var ute och cyklade.
– Men det kom tydliga signaler från vår gemenskap. De som har new age-bakgrund kunde inte längre komma till Petrus om man i ett rum har yoga och i rummet intill vill bli fri från yoga, säger han.
Puls Helsingfors vill ändå att splitten inte ska krokas på de klassiska konfliktfrågorna i kyrkan just nu. Också annat spelar in.
"I ett rum har man yoga och i rummet intill vill andra bli fria från yoga."
Puls var i Petrus en gemenskap av vänner och familjer. Puls samlade människor från andra församlingar, orter och kyrkosamfund, vilket också krockade med Petrus som luthersk lokalförsamling.
– Jag trivdes jättebra i Puls som det såg utdå, och jag håller med Puls vision. När jag efter kyrkoherdevalet hörde att Puls vill gå ur var det självklart för mig att gå med. Jag har många vänner här, säger Elin Gädda, frisör och butikshjälp och yngst i nya Puls Helsingfors ledningsgrupp.
Flera som Kyrkpressen har talat med har kritiskt sagt att Puls blev en inre krets i Petrus. Det fanns de som kände sig utanför, också efter att länge ha försökt engagera sig i gruppens kärnidé om att vara lärjungar tillsammans.
Alla Pulsaktiva följde inte heller med vid utmarschen från Petrus. En del har droppat av till evangeliska Slef eller till frikyrkor i stan. Andra är obekväma med att binda sig till allt frivilligjobb nya Puls Helsingfors förutsätter – nu utan stöd av folkkyrkans etablerade ramar.
Här växte Puls under 15 års tid - nu har många aktiva lämnat Petruskyrkan.
Färdiga former
I Petruskyrkan i Månsas tänds en rödgul spotbelysning utmed altarväggen, när det ska bli lekmannagudstjänst här.
Samlingen leds av Janne Silfverberg, församlingssekreteraren. Församlingens präst Anne Koivula är både predikant och kantor vid flygeln i dag, civilklädd men i prästkrage. Lovsångerna låter som de i Berghäll, men här firas dessutom nattvard.
Trots kärngänget som gick har Petrus församling hållit kvar Puls. Kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog säger ändå att man småningom ska byta namnet till något annat, när man väl hittat på ett.
Mycket är nu öppet och söker sina nya former, säger Camilla Vuoristo som är ansvarspräst för resterna av gemenskapen i Petrus. Splittringen känns som ”en sorg”, säger hon.
Camilla Vuoristo är ansvarspräst i "gamla Puls".
Men i både nya och gamla Puls droppar nya människor till. Eva, pensionerad tandläkare, är textläsare här i Månsas. Hon har länge sökt sin plats i sin församling och säger att hon trivs bättre i Puls nu än innan.
– Jag behövdes liksom inte alls där. Allt var färdigt och det var människor som hade hållit på i många år, säger hon.
En snabb sommar
Kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog – tillsvidare bara tillförordnad i tjänsten – verkar ha blivit överraskad över hur fort Pulskonflikten rullades ut under en sommar.
–Det var början på en diskussion som tog slut.Och sedan bestämde ett gäng att de går vidare. Jag blev ledsen, säger hon.
Hela Petrus församling anser hon ändå att till sist kom att definieras mycket av just Puls. Den är mycket annat också, säger hon.
Nya kyrkoherden – omstritt val av Pia Kummel-Myrskog fick aktiva att sluta.
Sin tidigare information om att den karismatiska gemenskapen i Puls ska haft ”andliga övertramp som gjorde en del rädda” säger hon sig ha fått bekräftad.
Nånting du själv kunde ha gjort annorlunda?
– Det skulle ha varit bra att ha en direktkontakt med Pulsgruppen. Nu gick jag via deras ledningsgrupp. Men själva Pulsgänget träffade jag egentligen aldrig, säger hon.
Men livet går vidare. I församlingsrådet har Pamela Granskog, till vardags sakkunnig vid ett ministerium i stan, tagit över som viceordförande, efter sin föregångare som slutat efter elva år. Rådsmedlemmar Susanna Pimenoff och Christoffer Perret som nu driver Puls Helsingfors beviljades förra veckan avsked ur rådet
Pamela Granskog hör till dem som jobbar med nya diskussionskvällar i Petruskyrkan där kyrkan ska möta samhället och kulturen, hoppas hon.
– Det är jätteviktigt att fråga hur vi möter de behov som finns på vårt område. Vi vet att vi har ganska mycket barnfamiljer och barn procentuellt sett. Hur ska vi få dem att inte bara nå en gemenskap, utan församlingen som helhet?