– Vi är inte psykologer och ger inga diagnoser, men jag ska vara en medmänniska och en medvandrare, säger Petra Gripenberg.

”Jag upplever att Gud lagt på mitt hjärta att gå dit där människor har det jobbigt”

flyktingar.

25-åriga Petra Gripenberg har precis åkt till den grekiska ön Lesvos. Där ska hon hjälpa traumatiserade flyktingar att berätta om det de varit med om.

17.1.2025 kl. 10:55

När Petra Gripenberg var fjorton år bestämde hon sig: nu skulle hon inte grubbla över saken längre. När hon var stor skulle hon jobba med Gud. Drygt tio år senare är hon anställd av SLEF (Svenska lutherska evangeliföreningen) för att arbeta med flyktingar på ön Lesvos i Grekland.


Varför vill du jobba med det?

– Jag upplever att Gud lagt på mitt hjärta att gå dit där människor har det jobbigt. Och det är det förstås lite överallt, men jag tror att Gud också hjälper och leder mig fram mer specifikt.

– Under mitt praktikår träffade jag folk som kände folk som höll på med trauma-arbete bland flyktingar. Det är jag väldigt intresserad av.


Vad går ditt jobb ut på i praktiken?

– Jag ska jobba på ett kristet center som funnits på ön i ungefär sex år. Det ligger intill flyktinglägret och vi ordnar olika sorters program varje kväll. Det handlar om att knyta kontakter, bygga relationer och bjuda in till gemenskap. Vi är tydliga med att vi är kristna, ifall någon vill diskutera tro. Min huvudsakliga uppgift är själavårdande arbete. Flyktingarna på Lesvos bor ju inte på lägret en lång tid, men vi ska försöka få dem att känna hopp. Det är många som mår dåligt, som varit med om jobbiga saker i hemlandet och under flykten, och som känner stor oro inför framtiden.


Vad händer med flyktingarna efter att de lämnar lägret?

– De flesta kommer till Europa. Vi får se hur det blir när många länder skärper sin flyktingpolitik och inte tar emot lika många flyktingar som förr. Jag tror att många uppskattar att någon genuint vill höra deras livshistoria utan att analysera om den är tillräckligt dramatisk och trasig för att berättiga till asyl.


Varför är du intresserad av trauma-arbete?

– Jag har svårt att tänka mig något mer värdefullt än att få erbjuda en annan människa en plats där hon får lämna över det tunga hon varit med om. Vi är inte psykologer och ger inga diagnoser, men jag ska vara en medmänniska och en medvandrare. Jag vet av egen erfarenhet att det som hjälper när du har det svårt är att få berätta, och att någon annan lyssnar. Det finns ett ljus. Framtiden kan bli bra. Jag tycker att det här bibelstället är så fint: ”Genom Jesu sår är vi helade.” Jesus kan hjälpa mig i mitt mörker och den vägen kan jag hjälpa andra.


Hur tror du att den här erfarenheten kommer att förvandla dig?

– Jag hoppas att jag kommer att lära känna Gud på ett nytt, kanske djupare, sätt. Det är ju där Gud är, där det är mörkast och svårast. Jag tror att jag kommer att se en annan sida av Gud. Jag är också övertygad om att Gud är där och utför sitt arbete och att jag bara får komma dit och vara ett verktyg. Jag tror att vi förändras av vårt möte med andra människor, särskilt om vi är redo att låta våra hjärtan formas så att vi blir mer kärleksfulla. Jag tror det är en tvåfilig väg: jag får vara med och se vad Gud gör, men Gud gör också något med mig.


Du ska jobba främst med flyktingar från Afghanistan och Iran. Talar du farsi?

– Jag håller på och studerar. Det är svårt! Men eftersom jag lärt mig finska känns det inte omöjligt. Grammatiken verkar tydlig, och det följer ett mönster.


Vad har du i resväskan?

– Jag är känd för att vara en dålig packare. Ännu tio minuter innan jag ska åka iväg tar jag ut grejer och lägger in nya – det är under all kritik! Men eftersom jag vet att ön har dåligt utbud på tuggummi är det något jag packar med mig. Jag har lagat posters som jag ska hänga upp på väggen i lägenheten där jag ska bo, så att det ska kännas mer som ett hem. En ljusslinga har jag också packat ner.

Text: Sofia Torvalds


SPLITTRING. En stor del av de lekmän som varit aktiva i Puls-gemenskapen i Petrus församling i Helsingfors lämnar Petrus och bygger något nytt. De hade sin första samling i SLEY:s utrymmen i Helsingfors igår, söndag. 19.8.2024 kl. 14:33

SÖNDAGEN. Vi människor söker mening, vi söker förklaringar och logiska resonemang för att kunna förklara världen. Vi vill kunna förklara det vi ställs inför, särskilt då olycka drabbar oss. Varför sker det här? Varför sker det här mig? 18.8.2024 kl. 09:00

diakoni. Några diakoniarbetare runtom i Borgå stift kommer blogga på Andetagbloggen varje fredag med en text som tangerar diakoni på något sätt. 16.8.2024 kl. 19:09

LIVSBERÄTTELSE. Han trodde att han var immun mot den sektliknande församlingens manipulation. – Jag trodde att jag kunde hålla mitt huvud kallt. Ändå drogs jag in i församlingen på grund av min tro och mina sårbarheter, säger David Sandström. 14.8.2024 kl. 08:00

NEDSKÄRNING. Jag ser det principiella problemet, men kyrkans inkomster kommer ändå att vara märkbart större än tidigare, säger undervisnings- och kyrkominister Anders Adlercreutz om regeringens nedskärningar i finansieringen av kyrkans samhällsuppdrag. 14.8.2024 kl. 08:50

Julgran. Biologi- och geografiläraren Torbjörn Granberg har grundat en annorlunda julgransfirma. Granarna som hyrs ut får en chans att överleva och återanvändas. 9.12.2024 kl. 19:16

UNGDOMAR I KYRKAN. Felicia Bodaxell flyttade från Sverige till Jakobstad för att jobba med unga. – Det jag fått ta emot vill jag ge vidare, säger hon. 4.12.2024 kl. 17:15

julkalender. En del har på sociala medier uttryckt bestörtning över texterna bakom luckorna i årets julkalender, som sänds till församlingsmedlemmar i bland annat Helsingfors, Vanda, Esbo och Grankulla. 3.12.2024 kl. 13:15

adventskalender. I den här veckans Kyrkpressen får du en adventskalender: varsågod! Texterna bakom årets luckor är skrivna av essäisten, författaren Antti Nylén. – Jag tar mina läsare på allvar och kräver mycket av dem, säger han. 26.11.2024 kl. 12:47

Kultur. 26-åriga Kristian Vuoristo komponerade ett körverk till en gammal psaltarpsalm – med klassiska teman som känslan av att vara omringad och pressad. – När allt blir för överväldigande, då rinner man bort. Man ger vika eller ger upp – och accepterar, säger han. 29.11.2024 kl. 13:08