– Vi är inte psykologer och ger inga diagnoser, men jag ska vara en medmänniska och en medvandrare, säger Petra Gripenberg.

”Jag upplever att Gud lagt på mitt hjärta att gå dit där människor har det jobbigt”

flyktingar.

25-åriga Petra Gripenberg har precis åkt till den grekiska ön Lesvos. Där ska hon hjälpa traumatiserade flyktingar att berätta om det de varit med om.

17.1.2025 kl. 10:55

När Petra Gripenberg var fjorton år bestämde hon sig: nu skulle hon inte grubbla över saken längre. När hon var stor skulle hon jobba med Gud. Drygt tio år senare är hon anställd av SLEF (Svenska lutherska evangeliföreningen) för att arbeta med flyktingar på ön Lesvos i Grekland.


Varför vill du jobba med det?

– Jag upplever att Gud lagt på mitt hjärta att gå dit där människor har det jobbigt. Och det är det förstås lite överallt, men jag tror att Gud också hjälper och leder mig fram mer specifikt.

– Under mitt praktikår träffade jag folk som kände folk som höll på med trauma-arbete bland flyktingar. Det är jag väldigt intresserad av.


Vad går ditt jobb ut på i praktiken?

– Jag ska jobba på ett kristet center som funnits på ön i ungefär sex år. Det ligger intill flyktinglägret och vi ordnar olika sorters program varje kväll. Det handlar om att knyta kontakter, bygga relationer och bjuda in till gemenskap. Vi är tydliga med att vi är kristna, ifall någon vill diskutera tro. Min huvudsakliga uppgift är själavårdande arbete. Flyktingarna på Lesvos bor ju inte på lägret en lång tid, men vi ska försöka få dem att känna hopp. Det är många som mår dåligt, som varit med om jobbiga saker i hemlandet och under flykten, och som känner stor oro inför framtiden.


Vad händer med flyktingarna efter att de lämnar lägret?

– De flesta kommer till Europa. Vi får se hur det blir när många länder skärper sin flyktingpolitik och inte tar emot lika många flyktingar som förr. Jag tror att många uppskattar att någon genuint vill höra deras livshistoria utan att analysera om den är tillräckligt dramatisk och trasig för att berättiga till asyl.


Varför är du intresserad av trauma-arbete?

– Jag har svårt att tänka mig något mer värdefullt än att få erbjuda en annan människa en plats där hon får lämna över det tunga hon varit med om. Vi är inte psykologer och ger inga diagnoser, men jag ska vara en medmänniska och en medvandrare. Jag vet av egen erfarenhet att det som hjälper när du har det svårt är att få berätta, och att någon annan lyssnar. Det finns ett ljus. Framtiden kan bli bra. Jag tycker att det här bibelstället är så fint: ”Genom Jesu sår är vi helade.” Jesus kan hjälpa mig i mitt mörker och den vägen kan jag hjälpa andra.


Hur tror du att den här erfarenheten kommer att förvandla dig?

– Jag hoppas att jag kommer att lära känna Gud på ett nytt, kanske djupare, sätt. Det är ju där Gud är, där det är mörkast och svårast. Jag tror att jag kommer att se en annan sida av Gud. Jag är också övertygad om att Gud är där och utför sitt arbete och att jag bara får komma dit och vara ett verktyg. Jag tror att vi förändras av vårt möte med andra människor, särskilt om vi är redo att låta våra hjärtan formas så att vi blir mer kärleksfulla. Jag tror det är en tvåfilig väg: jag får vara med och se vad Gud gör, men Gud gör också något med mig.


Du ska jobba främst med flyktingar från Afghanistan och Iran. Talar du farsi?

– Jag håller på och studerar. Det är svårt! Men eftersom jag lärt mig finska känns det inte omöjligt. Grammatiken verkar tydlig, och det följer ett mönster.


Vad har du i resväskan?

– Jag är känd för att vara en dålig packare. Ännu tio minuter innan jag ska åka iväg tar jag ut grejer och lägger in nya – det är under all kritik! Men eftersom jag vet att ön har dåligt utbud på tuggummi är det något jag packar med mig. Jag har lagat posters som jag ska hänga upp på väggen i lägenheten där jag ska bo, så att det ska kännas mer som ett hem. En ljusslinga har jag också packat ner.

Text: Sofia Torvalds


teater. – Jag älskar teater och jag älskar att stå på scenen. På scenen behöver jag ingen hjälp, säger Karolina Karanen. 23.11.2022 kl. 09:00

FÖRSVARET. Överste Kjell Törner var med om att bygga upp Finlands militärsamarbete också när det var hysch-hysch om det. Nu när Finland är nära målet att bli medlem i Nato är han inte längre med i staberna. Kjell Törner har bevarat sitt kristna arv. Varje dag är det tyst aftontapto med knäppta händer. 22.11.2022 kl. 22:46

FÖRSAMLINGSVALET. Guy Kronqvist som varit tf kyrkoherde i höst fick med sina 34 röster de flesta i församlingsvalet i Korsnäs. 21.11.2022 kl. 15:06

FÖRSAMLINGSVALET. Ulla-Maj Wideroos är röstmagnet i Närpes också i detta val, precis som för fyra år sedan. Men antalet röster är nu färre, 96 mot 157 för fyra år sedan. 21.11.2022 kl. 13:46

FÖRSAMLINGSVAL. Stefan Vikström var röstkung i församlingsvalet i Borgå svenska domkyrkoförsamling med 141 röster – men bara en röst bakom honom kom hans dotter Rebecka Stråhlman med 140. Hon var däremot röstdrottning i kyrkofullmäktigevalet, med hela 202 röster. 21.11.2022 kl. 13:41

FÖRSAMLINGSVALET. Den nedåtgående trenden för röstningsprocenten i församlingsvalet fortsätter. Enligt de första siffrorna dagen efter valet använde bara var åttonde församlingsmedlem sin röst. Den preliminära röstningsprocenten är 12,7 procent. 21.11.2022 kl. 00:01

FÖRSAMLINGSVAL. En välrepresenterad grupp bland dem som fått mycket röster i församlingsvalet på svenska är lärare. En av dem är Cecilia Åminne i Jakobstad. En pedagogisk blick på kyrkans röstningssystem lämnar en del övrigt att önska; framöver skulle hon gärna se direktval av kyrkomötesombud och biskopar. – Det är jätteskumt att säga att alla är lika värda, men sedan får alla inte rösta. 20.11.2022 kl. 22:39

FÖRSAMLINGSVALET. Församlingen var en av de få i Finland som höjde röstningsprocenten sedan församlingsvalet 2018. 20.11.2022 kl. 22:20

FÖRSAMLINGSVALET. Församlingsvalet är på gång under dagen. Röstningslokalerna stänger klockan 20. I Borgå röstade Anna Simonsen, 56, som medlem i kyrkan för första gången i livet. Med sin röst ville hon motverka den skeva representationen i kyrkan. 20.11.2022 kl. 13:48

KYRKOHERDETJÄNST. Kyrkoherdetjänsten i Korsnäs församling har nu fått en sökande: pastor Rose-Maj Friman, som är chef för sjukhussjälavården i Vasa. 18.11.2022 kl. 13:40

mariehamn. När Giséla Linde gick kursen Livsstegen fylldes hon av vördnad över hur mycket vi orkar med – och hur mycket kraft vi har. Hon fick också syn på att kyrkan ofta står för en mer generös blick än världen utanför. 16.11.2022 kl. 10:42

GUDSBILD. När Helena Rönnberg växte upp var Gud en sträng far som krävde ständiga prestationer – och matade hennes egen perfektionism. Idag är Gud bara en sak för henne: kärlek. 14.11.2022 kl. 15:13

ekonomi. Församlingarna får inte de utlovade sänkta pensionsavgifterna. Kyrkomötet ansåg att vi lever i osäkra tider och ändrade sitt beslut från i fjol höstas. Pengarna ska betalas till Helsingfors som förut. 11.11.2022 kl. 16:38

mission. Den lilla utbrytargruppen ur SLEY fick inte officiell status helt utan gnissel i kyrkomötet och biskopsmötet. 11.11.2022 kl. 13:50

KOMIKER. Komikern och författaren Alfred Backa räds inte utmaningar. När han fick frågan om han vill underhålla Borgå stifts alla präster med en show blev svaret naturligtvis ja. 10.11.2022 kl. 16:08

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39