De första skälvande dagarna av ett nytt år är det inte helt ovanligt att man vill utvärdera tillvaron – vad vill vi ha mer och mindre av i livet, och i våra relationer?
Kyrkpressen tog ett snack med psykoterapeuten Jan-Erik Nyberg för att rota lite i det här med förändring.
Får vi ge vika för våra laster och mönster, eller måste vi hålla på och förändra och förbättra oss själva hela tiden?
– Jag brukar skilja på vad vi gör och vad vi är. Vad vi är, det är helig mark. Där ska vi ta av oss skorna. Enligt biblisk tro är vi människor Guds avbild och varje människa speglar på något sätt vem Gud är.
– Vårt beteende däremot, det förändras hela tiden, utan att vi märker det. Den förändringen ska vi helst vara medvetna om och försöka styra. Det som påverkar andra vill vi också ofta förändra eftersom vi vill kunna komma överens med andra, leva tillsammans och fungera socialt.
Om man är väldigt envis, är det då destruktivt att försöka träna bort sin envishet? Det är väl en del av personligheten?
– Det är en gränsgrej, så som det ofta är. Jag tror att det är bra att vara medveten om att man är en envis person och fundera över hur man kan använda envisheten till något positivt.
– Min envishet kan jag använda både till att göra det som är rätt och bra för mina medmänniskor och mig själv, och till att sabba relationer och situationer genom att envist hålla fast vi en viss åsikt eller ett beteende.
Så det handlar om att rikta energin rätt?
– Ja, precis! Det är som med ilska. Det är också en kraft som måste användas rätt för att inte riva ner, utan skapa förändring.
Om man inför 2025 vill bli en bättre människa, en godare varelse, var börjar man?
– Då måste man kanske öppna upp ögonen för sin medmänniska. Jag behöver bli god för att min medmänniska behöver mig, och för att jag också behöver min medmänniskas godhet. Livet handlar inte bara om mig eller dig, utan om det som finns mellan oss.
Vi mår ofta bra av att behandla andra bra. Är det i grunden ett egoistiskt projekt att vilja bli bättre, snällare, godare?
– Ja, man kan säga att det är egoistiskt, men det finns också en god egoism. Det sägs inte att du ska älska din nästa och hata dig själv, utan att du ska älska din nästa som dig själv. Att sträva efter godhet är ett sätt att ta ansvar för sig själv.
– Sen kan man ju snöa in och bli väldigt introspektiv. ”Är jag behagfull och vänlig mot alla?” Om man bara fokuserar på sig själv blir man lite egotrippad, och då blir man inte heller en godare människa.
Hur undviker man det, att bli för självcentrerad i sina ansträngningar?
– Vi är överlag rätt osäkra på oss själva. Kanske är vi också lite utsvultna på respons, både uppmuntrande och konstruktiv respons. Det är som om vi har ett brytningsfel i synen på oss själva och våra medmänniskor. Vi tror att man är som mest ärlig när man är lite underkännande. ”Om jag ska vara ärlig så …”
– Det svåraste är inte att se vad som är fel och att rätta till det, utan att verkligen förmå se det som är bra och stötta och stärka det. ”Oj vad du är bra” är också ärligt.
Du är också parterapeut och har jobbat på familjerådgivning. Vad är det finaste vi kan ge våra relationer 2025?
– Odelad uppmärksamhet.
– Vi lever i en miljö i dag som är oerhört stressande. Vi överöses med information och stimuli, och det kan vara betydligt mer lockande än en trött livskamrat. Men vi behöver regelbundet och medvetet sätta allt annat åt sidan och skapa ett gemensamt rum där det bara är vi.
Jan-Erik Nyberg
– Är morfar, pappa, äkta hälft och diverse-arbetande pensionär. Har jobbat som präst, terapeut och med familjerådgivning.
– Mitt viktigaste uppdrag just nu är att vara livskamrat och morfar.
– Är gift och har tre vuxna barn med familjer.
– ”Människan är mitt största intresse på något sätt. Ett specialintresse jag har är att läsa Bibelns berättelser med psykoterapeutens ögon”.