Patrik Hagman och Emma Audas i Vadstena klosterkyrka.

Audas, Hagman: De har sett hur vinden vänder i Svenska kyrkan

Svenska kyrkan.

I Svenska kyrkan med dess 5,5 miljoner medlemmar ser trenderna ut att vända. Finlandssvenska
Emma Audas och Patrik Hagman som jobbar med prästrekrytering och opinionsbildning i Sverige ser ny glädje och nytt förtroende kring kyrkan.

30.12.2024 kl. 19:00

Även i anrika Vadstena finns det skandinaviska villaområden. Stadsplanerade och utströdda på gamla åkrar bor folk längs gårdsgatu­bågar med aroniahäck mot grannarna.

Emma Audas och Patrik Hagman bor i ett sådant. Deras hus är modernt och har ett stort vardagsrum med högt till tak och glasfasad, nästan som ett ambitiöst kapell i modern kyrkoarkitektur.

– Här ska man kunna ha fest! säger Emma och Patrik. – Vi pratar mycket om fest. Vi behöver lite mer kaos i våra kristna sammanhang. Färre kafferep, mer fest!

Emma Audas och Patrik Hagman bor i Sverige sedan år 2021. Emma hade blivit uppmuntrad att komma över för att jobba som pilgrimspräst, och vips hade Linköpings stift inom Svenska kyrkan ordnat ett jobb också åt hennes man Patrik. Så han lämnade jobbet som universitetslärare vid Åbo Akademi, och kyrkomötet när hans mandatperiod var slut.

I vardagen tycker de att det offentliga Sverige fungerar knökigt och oöverskådligt; Finland känns ofta som 30 år modernare.

Men det vi skulle tala om var Svenska kyrkan.

Svenska kyrkan – bort från det ängsliga

Patrik: Kyrkan fungerar väldigt väl. Där tycker jag inte att systemen trasslar. Det finns en rörlighet i hur man tänker kring vad man arbetar med. Kyrka är ju i jättehög grad rutin, men man är väldigt inriktad här på att förändra saker och möta trender. Det är på allvar, på ett helt annat sätt än jag uppfattar att det är i Finland.

Emma: Ändå finns här ett ganska starkt main­streamideal som jag inte känner igen från Finland. Jag föreläste för ett gäng kyrkvärdar om gudstjänsten och då sade prästen som hade bjudit in mig att hon till en början hade varit lite nervös, för att hon tyckte jag var så spetsig eller bara så tydlig. Där är jag så glad över vår (finlandssvenska) accent, för det gör att vi hela tiden utstrålar genom vårt tal att vi liksom inte hör till gruppen fullt ut.

"Rörelsen är inte längre mot den ängsliga, försiktiga kyrkan. Vi ser Svenska kyrkan expandera, nå ut och locka människor."

Patrik: Men ändå är rörelsen inte längre mot den ängsliga, försiktiga kyrkan. Tvärtom ser vi Svenska kyrkan expandera, nå ut och locka människor. Och skillnaden mellan vanliga församlingar är ändå mycket större här, i liturgiska uttryck och framtoning. Besöker du Sankta Clara, Sankta Katarina och Sankt Matte­us i Stockholm så skulle många tro att de är från tre olika kyrkosamfund.

Svenska kyrkan har ju sedan 60-talet, men tydligt på 90-talet med ärkebiskop KG Hammar, aktivt gjort upp med den gamla bilden av kyrkan som sträng och auktoritär och en kyrka som har svar på alla frågor. Och det här har sipprat ner till varenda kyrkvärd hela vägen från biskoparna. Och det har fungerat. Med undantag av väldigt speciella miljöer hittar du inte någon under 70 i Sverige som har en bild av Svenska kyrkan som sträng, auktoritär och gammalmodig. Den bilden är faktiskt borta.

– Vi har en förändring i samhället i Sverige där politikerna plötsligt tävlar om vem som kan vara hårdare och striktare. Då ser människorna att Svenska kyrkan står för allt det som vi alla stod för innan. Att kyrkan har en tradition som är djup och rik, som gör att den har någonting att säga. Och alla dessa vackra kyrkor med all den här vackra musiken. Folk gör inte kopplingen att kyrkan är de stränga som bara hatar homosexuella.

"Kanske var det helt avgörande för kyrkans överlevnad och förtroende."

Emma: Jag minns ju hur man i Finland har talat om Svenska kyrkans förfall; att den är politiserad och bara pratar om klimatkrisen, feminism och andra samhällsfrågor. Jag tänker att det har varit nödvändigt för kyrkan här att visa att man finns i samma verklighet som människorna. Om man vågar tro på Andens ledning så kan man se att det kanske var helt avgörande för kyrkans överlevnad och förtroende. Och nu ska vi arbeta på att visa på den verklighet som är större än vi kan ana.

– Under en tid fanns Jesus mest med som en etisk förebild och kanske som en profet. Men andligheten har verkligen gjort en comeback. inte minst genom människor från andra kulturer och annan religiös bakgrund. ”Gud” räcker inte längre till för att ta fasta på vad vi som kyrka gör och tror. Det finns ingen efterfrågan mera på, vad ska man säga …?

Patrik: ... det utslätade, kanske? Jag har ju precis kommit med en bok om Jesus. När jag är ute och pratar om den med folk så märker jag hur bilden av Jesus har förblivit statisk, framför allt i människors egen personliga utveckling. Den Jesus man fick i söndagsskolan, barnkören eller under studietiden.

Sluta hoppa förbi bibeltexten

Patrik: Också präster som inte har läst eller forskat i exegetik som huvudämne har tagit till sig att Bibeln är svår och problematisk. Och det har funnits en kultur att i predikan hoppa från bibeltexten direkt till någonting som känns tryggt och bekant. Men nu finns det en stor efterfrågan bland kyrkans anställda: Hur använder och tolkar kyrkan Bibeln? Hur kan vi använda det vetenskapliga? Det är en jätte­spännande omställning på gång.

– Här i Sverige bedömer folk kyrkan och den kristna tron utgående från vad de ser. Att den tar hand om de äldre; deras far- och morföräldrar. Att den har fina begravningar, snygga vigslar, bra dop. Att den ordnar konserter. What’s not to like? Men så finns det också otroligt mycket mer pengar i Svenska kyrkan än hos kyrkan i Finland. Det kan man inte sticka under stol med.

Kanske vägen till det vackra

Emma: Det som kanske såg ut som ett förfall i Svenska kyrkan – att inte våga vara tydlig eller stå upp för klassisk kristen tro – var kanske verkligen vägen till det vackra vi ser hända idag. Och sånt kan man aldrig imitera. Man kan liksom bara berätta det baklänges. Så det är väldigt svårt att säga hur vägen framåt på motsvarande sätt ska se ut för kyrkan i Finland.

Patrik: Vi ser växande antal konfirmander och ett större förtroende för Svenska kyrkan. Det kan vara bara pandemin och Ukrainakrisen, och sedan går det över. Men jag tycker ändå man kan bygga ett case för att det är någonting mer genomgripande. Vilken formel har Svenska kyrkan snubblat över? Det här sker ju inte i något annat västland.

– För mig är det ganska tydligt att det handlar om en kombination av hur man firar gudstjänst, hur man ser ut, hur kyrkorummet ser ut, hurdan musik man använder. Där är man oerhört traditionell. Det kombinerar man med en i moralfrågor progressiv, liberal linje. Det kombinationen verkar bara funka. Och det är faktiskt en ganska ovanlig kombination om man ser internationellt.

Inga fiender i sina egna led

Patrik: En skillnad mellan Finland och Sverige är att man i Svenska kyrkan allt mindre tänker att man har en fiende inom kyrkan som man ska motarbeta. Det finns absolut gamla indelningar, högt och lågt, konservativt och liberalt, men de har inte alls den betydelse de har i Finland. Något stift kan likna Finland, som typ Göteborgs stift. Men det är både otroligt skönt och befriande att det blir så mycket mera fokus på viktiga saker.

Emma: I mitt jobb med blivande präster, ser jag att det finns ganska lite sådana kamper som blivande präster skulle behöva stå i. Man jobbar inte i kyrkan för att man ska ”rädda” den. Det gör också att det blir ett befriat teologiskt samtal.

– Det handlar förstås också om storlek; att Borgå stift är mycket mindre än Svenska kyrkan här. Men här får det teologiska samtalet en sådan rymd och får handla om så många olika saker. Det är fint.

"I Finland vill man ogärna göra de kopplingarna för då hamnar man lätt i strid."

Patrik: Min känsla är att Borgå stift, eller den finländska kyrkan i stort, har så mycket kontroverser som tar så mycket luft att de flesta som jobbar i kyrkan kopplar loss från teologiska frågor i vardagen och fokuserar på människorna de möter, det konkreta arbetet. Det är en fullständigt begriplig överlevnadsstrategi. Man kan inte göra varje dopsamtal till en kamp om kyrkans framtid. Men då försvinner också kreativiteten, dynamiken och djupet. Det är ju ur det vi ska få näring.

– Jag pratade nyligen om min bok i Växjö stift. Det var fint att se hur lyssnarna gjorde kopplingen mellan hur Jesus diskuterar med fariséerna och ungdomsarbetet, gudstjänsterna, diakonin. Hur ska vi ha det? Hur ska vi tänka? Det är en skillnad i samtalet efter ett föredrag i Borgå stift och här. I Finland vill man ogärna göra de kopplingarna för då hamnar man lätt i strid.

Emma: Det säger också någonting om hälsan i kyrkan här att en mängd unga, smarta människor som kunde göra en massa olika saker i livet väljer att bli präster.

– Fortfarande finns det många 50-plussare som vill byta riktning i livet och läsa teologi för att de vill det där att ”jobba med människor”. Men de unga säger att de vill vara kyrka. De vill fira gudstjänst på stort allvar och med stor glädje. De vill berätta om Jesus. De vill hjälpa människor att se den större världen. De vill fira!

Hjälper präster in i yrket

Emma Audas har efter den första tiden som pilgrimspräst i Vadstena bytt jobb för att vara stifts­adjunkt och handledare för blivande präster i Linköpings stift.

– I Sverige har man ett ganska mångårigt system för vägen till att bli präst. Man blir antagen som prästkandidat av ett stift genom en ganska omfattande process med intervjuer, praktikperioder, psykologtester och allt möjligt. Det är en helt annan apparat att bli präst än i Finland.

Tröskeln till prästämbetet är också hög. Får man ett nej till att bli prästvigd dröjer det fem år innan man söka på nytt – i samtliga stift i landet.


Hur mycket handlar kyrkans uppsving i Sverige om den nykonservativa trenden att man vill markera mot till exempel islam?

Patrik: Det är inget vi ser i Svenska kyrkan. Men bakom uppgången i konfirmandarbetet finns att unga har suttit i skolklassen med två (ortodoxa) syrianer och fyra muslimer som har en jättetydlig religiös profil och vet precis varför de är vad de är. Undersökningar visar att de som går i konfirmation här vill ha mera information om Gud, Jesus och kyrka. Man har insett att man själv hör till Svenska kyrkan utan att själv veta vad det betyder.


Emma Audas

– 37 år.

– har rötter i Vasa och Peders­öre.

– Hon prästvigdes 2013 och blev doktor i teologi vid Åbo Akademi 2020.

– I Sverige arbetade hon först som pilgrimspräst i Vadstena, men jobbar i dag med prästrekrytering i Linköpings stift.

Patrik Hagman

– 48 år.

– har rötter i Korsholm och inom baptismen.

– Blev doktor i teologi 2008 och arbetade som universitetslärare vid Åbo Akademi.

– Arbetar som teologiskt sakkunnig vid Linköpings stift och leder Svenska kyrkans skribentskola.

Text och foto: Jan-Erik Andelin


KYRKOMÖTET. Borgå stift har sex ombud i kyrkomötet: två präster, tre lekmän och ett ombud från Åland. Fyra av de tidigare ombuden ställer inte upp för omval. Det innebär ett spännande val för Borgå stift. 29.11.2023 kl. 16:48

KONFIRMANDTIDEN. Ungefär 68 procent av unga som konfirmerades i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland under 2023 tycker att konfirmandtiden har påverkat deras psykiska välbefinnande på ett positivt sätt. Det här kommer fram i kyrkans nationella självutvärdering för konfirmander. 29.11.2023 kl. 08:00

kulturpris. I trettio år var Stefan Härus redaktör för programmet Tack och lov i Yle Vega. Programmet presenterade andlig musik enligt lyssnarnas önskemål, och präglades starkt av Härus röst, personlighet, närvaro och kunskap. Dessa motiveringar lyftes fram när Stefan Härus fick Församlingsförbundets kulturpris år 2023. 28.11.2023 kl. 15:33

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Vem har sökt tjänsten som ledande kaplan i Väståbolands svenska församling? Vem blir citykaplan i Johannes församling? Läs mera i notisen från domkapitels senaste sammanträde. 28.11.2023 kl. 13:58

KORANFORSKARE. Många muslimer upplever pressen från västvärlden som outhärdlig, säger Torsten Sandell, som bott länge i Turkiet och forskat i Koranen. 23.11.2023 kl. 08:00

livskris. När hon var fem år hittade Mari Koli sin pappa död. Det är egentligen där berättelsen om krig, en utbränd vd och att vandra sig frisk börjar. – Jag hörde en röst som sa: Du måste gå till Santiago de Compostela. 22.11.2023 kl. 13:01

EKENÄS. I tider när kyrkobyggnader blir nattklubbar eller bostäder går Betesdaförsamlingen i Ekenäs mot strömmen. Frikyrkan har köpt och renoverar den mer än 150 år gamla träbyggnaden Ekenäs seminarium. 21.11.2023 kl. 18:19

KYRKOMÖTET. Ombuden Ulla-Maj Wideroos, Patrik Hagman och Rolf Steffansson har meddelat att de inte ställer upp för omval när ett nytt kyrkomöte ska väljas i februari. Kyrkpressen bad dem sammanfatta de senaste fyra åren och slutsatsen blev – det går kanske framåt, men framför allt går det långsamt. 20.11.2023 kl. 13:11

HÖSTDAGARNA. I år reste hela 600 ungdomar från olika håll i Svenskfinland till Höstdagarna i Toijala. Elis Storsjö från Mariehamn var en av dem. 20.11.2023 kl. 12:54

KYRKLIGA VAL. Kandidatnomineringen inför kyrkomötesvalet och valet av stiftsfullmäktige avslutades i onsdags. Här följer en preliminär sammanställning av listorna och kandidaterna. 17.11.2023 kl. 16:10

ETT GOTT RÅD. Då artisten Jukka Leppilampi var 20 år hittade han de vägar i livet som han traskat på sedan dess. Han ångrar nästan ingenting. 16.11.2023 kl. 11:42

sibbo. Sibbo svenska församling har fyra manliga medarbetare, och alla är duktiga sångare. De bildar kvartetten Vaneo, och nu övar de inför julkonserter i Sibbo gamla kyrka. 15.11.2023 kl. 16:08

RELIGIÖST TRAUMA. Hon har vuxit upp i en religiös miljö, där hon utvecklade en posttraumatisk stress. Men trots att hon försökt har Jennifer Granqvist inte förlorat sin tro. Tvärtom – tron har blivit starkare. 15.11.2023 kl. 15:17

KYRKOMÖTET. Den 6 till 10 november har kyrkomötet sammanstrålat i Åbo. Rolf Steffansson är ett av de ombud som varit på plats under sittande kyrkomötets sista plenum. 10.11.2023 kl. 12:04

ANDLIGT VÅLD. Andligt våld förekommer överallt – i parrelationer, i familjer och i församlingar. Då Gud används för att få dig att känna dig mindre, då är det aldrig dig det är fel på. Det konstaterar Sara Mikander och Catharina Englund som leder en grupp för personer som blivit utsatta. 8.11.2023 kl. 13:20

KYRKHELG NORD. I år har Kyrkhelg Nord väckt känslor i alla läger, både inom och utanför kyrkan. – Jag är tudelad inför utvecklingen, säger Per Stenberg, kyrkoherde i Karleby svenska församling. 4.9.2024 kl. 10:56

UNGDOMSFRÅGOR. Christer Romberg är ny sakkunnig i ungdomsfrågor, men på fältet är han redan gammal i gemet. 2.9.2024 kl. 17:01

BÖCKER. Christa Mickelsson och Sofia Torvalds är kolleger på Kyrkpressen, men också goda vänner. De är båda bokaktuella i höst. I sina nya böcker avhandlar de hur man reser sig efter ett fall, respektive hur man egentligen ska tas med livssorgen. 1.9.2024 kl. 19:06

fotboll. Borgå stifts lag Ankdammen United var det mest jämställda laget i kyrkans turnering Gloria Patri – men tyvärr räckte det inte ända fram. – Vi kämpade hårt men det var tungt, konstaterar lagledaren Kristian Willis och lagkaptenen Lukas Brenner efter en svettig dag i Vierumäki. 30.8.2024 kl. 17:36

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43