Johannes Häger är ute med nya bandet Streetlight.

"Öppnade väg för mig, men lovsången är inte heligare än andra musikstilar"

musik.

Efter många år inom kristen musik vill Johannes Häger nu jobba utom kyrkornas väggar med sitt nya band. Men touchen i texterna av hans tro har inte försvunnit.

12.12.2024 kl. 10:00

På en musikbar i Jönköping släpper det lokala bandet Street­light sitt första album en lördagskväll 2023. Det är melodisk vuxen­rock i genren Toto och Journey från 1980-talet.

– Det sägs att den musik man lyssnar på när man är sjutton kommer att följa med resten av livet, säger Johannes Häger som har skrivit de flesta låtarna på debutalbumet Ignition.

Brittiska Classic Rock Magazine i London kallar det ”en klart lysande start av ett band med en jätte­potential”.

Johannes Häger från Larsmo är sedan början av 2000-talet en musikprofil inom kristen musik med tonvikt på lovsång i Finland och Sverige. Han reste också med sin fru Lina som sångduo på kristna samlingar och festivaler.

"Far och son, Gud och människa. Om att vända om och komma hem igen,"

Sedan pandemin har de hållit paus. I dag vill Johannes Häger gärna jobba utan­för kyrkans väggar. Streetlight är inte ett uttalat kristet band; texterna grundar sig däremot fortfarande i hans kristna livssyn.

– I den förlorade sonen-perspektivet, far och son, Gud och människa. Om att vända om och komma hem igen, om längtan efter närhet och intimitet, säger han.

Ner för kanan och upp igen

Lite senare i livet än många andra blev Johannes och Lina Häger föräldrar. Deras son är nu två och ett halvt år. Kring honom blev också en av låtarna på debutalbumet, Chutes
and ladders
, till.

Då väntade vi Zacharias, och jag skrev den som en text till honom. Om far och son, men också som en Gud och männi­ska-text. There will be chutes and ladders, det är rutsch­kanor i livet att åka utför, och stegar att klättra upp igen när man har hamnat på ruta ett.

Studio i röd stuga

Vid den vindlande gamla landsvägen mellan Gränna och Huskvarna i Småland visar en skylt uppåt kullarna: Musik­studio.

I en röd stuga i en gårdsgrupp ovanför insjölandskapet lever Johannes Häger i dag på att vara studio­tekniker, allround­musiker, back vocal och arrangör för allt från musikstuderande i trakten till artister på topplistorna i Sverige.

Någonstans finns drömmen om att vara ute och spela mera med Streetlight och kanske ha en del av inkomsterna från det. Bandet är lanserat på en italiensk rocklabel med band från hela världen.

"Jag sitter aldrig med gitarr eller piano bara för att oplanerat komma på någonting. Jag sätter mig ner för att skriva en låt."

Idéord på mobilen

Johannes Häger skriver aktivt nya låtar, nästan alltid på beställning, säger han.

– Jag sitter aldrig med gitarr eller piano bara för att oplanerat komma på någonting. Jag sätter mig ner för att skriva en låt och värka fram idéer. Ofta utgår jag från låtens titel, ord eller fraser jag har samlat på mobilen, från filmer, tv-serier och så vidare.

I sin egen studio får han snabbt till en demo, programmerar trummor och bas, spelar gitarr och synt själv och sjunger en demotext på nonsens­engelska för att få soundet.

– Och sedan får den vila en vecka eller två, och så hör jag på nytt om idén höll eller inte.

Uppvuxen vid Inremissionshemmet

Johannes Häger växte upp kring Luthersk Inre­missions bas i Larsmo. Hans pappa var predikant i föreningen och hans mamma redaktör för dess tidning och värdinna på Inremissionshemmet.

I syskonskaran fanns inga stora krav på att Johannes, näst yngst, skulle sitta med på möten och gudstjänster.

– Jag gick mera utanför och kollade hastighetsmätarna på de parkerade bilarna, hur fort de gick.

"Själv gillade jag Herreys. Mina kompisar lyssnade på Kiss."

I Johannes barndom hade lovsångs­genren inte brutit igenom. Vid Inremissionens gudstjänster sjöng man ”bibelkörer”, enklare medi­tativa sånger under förbönen, minns han.

– Själv gillade jag Herreys. Mina kompisar lyssnade på Kiss, men dem fick jag inte lyssna på hemma. När de spelade Kiss gick jag hem. Men nu efteråt kan jag tänka att det var då min fascination för hårdrock började.

Johannes Häger lärde sig spela trummor av sin äldre systers man, lärde sig gitarr och hade snart sitt första band, Vivid Veins.

– Men hårdrock med elgitarr och trummor var inte okej i Larsmo församling på det glada 80-talet. Vi var ett kristet band med kristna texter, men vi fick inte spela inom kyrkans väggar. Vi tyckte det var löjligt, och mina föräldrar stod också på min sida.

Onväntad nytändning av lovsång

Efter några års musikstudier i Åbo hoppade Johannes Häger av och blev ungdoms­ledare i Nykarleby. Och sedan kom Piteåresan med lovsångsteamet där han spelade gitarr. Fast motvilligt; den musikaliskt rätt så enkla lovsången var inte riktigt hans grej.

– Jag försökte först hitta någon ursäkt att inte behöva åka. Men veckan på en Oas-konferens blev en ganska stor andlig upplevelse för mig. Jag fick på något sätt uppleva den helige Ande på ett nytt sätt, och lovsången blev en hjälp i min gudsrelation, att komma närmare Gud.

Johannes Häger flyttade till Sverige för att studera vidare i den kristna musikgenren. Där träffade han också sin fru Lina, uppvuxen i en frikyrklig pastorsfamilj. För snart 20 år sedan kom sedan hans eget första album med lovsånger, Lovsångsljud ut.

"Vi kristna lägger energi på gränser mellan vi och dom, istället för att fokusera på centrum, på Jesus. Som har en öppen famn."

Worship-kulturen loopar kring pengarna

Från de enkla lovsångsteamen till dagens worship-kultur – Johannes Häger är fundersam inför utvecklingen:

– Det är väldigt influerat av Hillsong och några amerikanska församlingar som nästan har patent på genren. Musikstilen är stor och svulstig med mycket atmosfär i ljudbilden. Det är långa låtar på åtta-nio minuter och mycket upprepningar. Men man har märkt att det funkar, också kommersiellt.

– Men gudstjänstmusiken kommer att förändras. Lovsången är inte heligare än andra musikstilar och varar inte för evigt. Jag tror solo eller mer förmedlande sång kommer att bli vanligare igen.

Särskilt under pandemin har Johannes Häger också tänkt mycket på kyrkan i stort.

– Vi kristna lägger så mycket energi på gränser mellan vi och dom, istället för att fokusera på centrum som är Jesus. Och på att han har en öppen famn, säger han. Stänger vi in oss för mycket får vi en religion i konserverad form, men missar människorna utanför.

Hans band Streetlight är snart ute med sitt andra album.

– – –

Johannes Häger har också valt Julmusik 2024 för Kyrkpressens läsare. Här är Spotifylistan.

FAKTA: Johannes Häger

  • 48-årig musiker, låtskrivare och musikproducent i Huskvarna, Sverige.
  • Född och uppvuxen i Larsmo, Finland
  • Gift med Lina som är musiklärare, pappa till Zacharias
  • Band: bland andra Paddington, Praise Unit, Bullock Hearts och nystartade Street­light
  • Instrument: Sång, gitarr, bas, synt
  • Går i kyrkan: Kungsportskyrkan, Huskvarna, hör till Evangeliska frikyrkan EFK.
Text och foto: Jan-Erik Andelin


ÄMBETSFRÅGAN. Dennis Svenfelt, tidigare församlingspastor i Pedersöre, har på eget initiativ avsagt sig prästämbetet i den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 15.6.2023 kl. 11:06

LIVSBERÄTTELSE. Gud visar sin storhet i bön då han förvandlar, leder och upprättar. Det säger Saul Mäenpää, delägare i Friends & Burgers. – Jag ber inför arbetsdagen och inför möten. När man praktiserar bön ser man också med tiden Guds svar. Det är mycket som börjar med bön. 14.6.2023 kl. 14:00

LIVSFÖRÄNDRING. Under sin uppväxt och sina konststudier i Serbien fick Ivana Milosavljevic en bild av en avlägsen Gud som bryr sig om och älskar oss, men vars kärlek man måste förtjäna. Kyrkan förstärkte den bilden med sina regler och ritualer. 14.6.2023 kl. 10:00

konfirmand. Ingrid Björklöf blir konfirmerad i Åbo svenska församling i år. – Konfirmandtiden har öppnat min syn på tro, säger hon. 15.6.2023 kl. 19:00

PRÄSTSKJORTA. Svordomarna tystnar på bensinstationskaféet i Karleby och äldre damer i Spanien gör korstecknet. – Att gå klädd i prästskjorta påverkar prästen, men också andra, säger Peter Kankkonen. 13.6.2023 kl. 12:00

KONFIRMANDLÄGER. Hela lägret på en lägergård i Lochteå närmare 200 kilometer bort åkte hem. "Många upplevelser gick nu förlorade", säger kyrkoherde Camilla Svevar. 12.6.2023 kl. 19:00

eutanasi. – Vi måste kunna ha ett öppet samtal om eutanasi, och vara av olika mening. Det säger social­­arbetare Miia Kontro, som nyligen disputerade för att bli teologie doktor. På hennes jobb vid Cancercentret vid HUCS dör människor så gott som varje dag. 12.6.2023 kl. 10:34

FÖRSVARSMAKTEN. Fältbiskopen leder och övervakar Försvarsmaktens andliga arbete och ansvarar för den kyrkliga verksamheten och den teologiska linjen vid Försvarsmakten. 12.6.2023 kl. 08:49

Kolumn. Under en vanlig söndagsgudstjänst, i mitten av mars, börjar en bekant melodi spelas från synten. Min hjärna och mun förbereder sig för att inleda ”Härlig är jorden …”, tills jag några sekunder senare inser att texten är på engelska och med ett annat budskap. Jag befinner mig långt hemifrån, och deltar i en gudstjänst i den protestantiska kyrkan i Oman. 31.5.2023 kl. 08:00

MATTEUS FÖRSAMLING. – Jag tror att vår kärna alltid måste vara andlighet. Visst kan vi bjuda på brunch, men Fazers gör det bättre, säger Patricia Högnabba, som installeras som kyrkoherde i Matteus församling i september. 31.5.2023 kl. 19:31

BLI PRÄST. Kirsi Saarinen jobbar vid polisen med att bekämpa svart och grå ekonomi och göra samhället mer rättvist – men hon drömmer om att bli präst. Just nu gör hon församlingspraktik i Väståboland. 6.6.2023 kl. 15:00

Kolumn. Lena Blomstedt önskar, hoppas och vill att våra församlingar har en stark diakonal profil. Att var och en som kommer till vår kyrka stiger in genom en öppen dörr till ett välkomnande rum där någon ser, lyssnar och bekräftar. 31.5.2023 kl. 16:29

psalmer. Med hjälp av webbplatsen psalmbok.fi i mobilen är det lätt att sjunga med också då det inte finns psalmböcker till hands. 2.6.2023 kl. 08:00

UNDERSÖKNING. Hela 60 procent av kyrkans medlemmar uppgav att de mött församlingen via medier, som församlingstidningen, andra tidningar, tv:n och radion. Bland de som inte hör till kyrkan var siffran 33 procent. 1.6.2023 kl. 12:15

ENKÄT. Församlingarnas empati- och imageundersökning visar att människor i stadsmiljö upplever att Evangelisk-lutherska kyrkans församlingar är mer närvarande än förr. 1.6.2023 kl. 12:22

kyrkostyrelsen. Kyrkostyrelsens tjänstemän fick rapp: Uppmanades snabba på omställningen för att banta ner gruppen av dyra centrala ämbetsverk inom kyrkan. Esbobiskopen Kaisamari Hintikka övervakar arbetet. 18.9.2024 kl. 16:20

mat. När Thomas Lundin är utmattad lagar han mat. – När jag är helt slut gör jag ett långkok på två timmar. Då kan jag inte störas med jobbsamtal. Jag är i stunden, jag lyssnar på musik. Jag hör ju hur provocerande det här låter! 18.9.2024 kl. 11:58

orgel. Elis Helenius tog sig an Ekenäs kyrkas orgel för ett och ett halvt år sedan. Trots sin unga ålder har han spelat i tolv olika kyrkor – och uppträtt på konsertsalorgeln i Musikhuset i Helsingfors. 17.9.2024 kl. 18:24

kyrkostyrelsen. Konsulten Eero Laesterä föreslår att Kyrkostyrelsen om fem år har ett enklare uppdrag. Upp till 40 jobb kan bli överflödiga. Borgå stift och kyrka på svenska är inte undantagna. 17.9.2024 kl. 13:39

LATINAMERIKA. I Sydamerika är de lutherska kyrkorna försvinnande små. Men de har sin plats i samhällen som genom årtiondena har förblivit turbulenta. Kyrkpressen talade med ”presidenterna” för kyrkorna i Venezuela och Bolivia. 17.9.2024 kl. 10:00