I början av september flyttade Felicia Bodaxell från Sverige till Finland för att jobba som tf församlingspedagog i Pedersöre församling. Ursprungligen kommer hon från Stockholm, men en missionsresa gjorde att hon hamnade i Finland.
Under den resan fick hon frågan om ifall hon ville börja jobba för Studentmissionen i Jakobstad. Nu gör hon det på 20 procent, vid sidan om jobbet i församlingen.
Hur känns din nya jobbsituation hittills?
– Det känns jättekul. Det känns också utmanande, men på ett bra sätt. Jag gillar äventyr och utmaningar som får mig att växa. Jag är en problemlösare, säger Felicia Bodaxell.
Hösten har varit något av en startsträcka som gått ut på att lära känna församlingen och att hitta sin plats. Nu känner hon att hon har landat och ser fram emot vårterminen.
Felicia hittar man bland annat på församlingens ungdomskvällar om fredagarna. Hur man ska organisera ungdomssamlingarna så att de blir bra och trygga för alla har varit en fråga i församlingen redan innan Felicia anslöt sig till kollegiet.
– Nu har vi landat i att vi alla tre ungdomsledare är på plats. Varannan vecka i Bennäs och varannan vecka i Esse.
I Esse är Felicia också med och drar en bönekurs för unga från 16 år och uppåt tillsammans med Christina Heikkilä. Däremellan hittas hon på hjälpledarskolningar, på kontoret och på sitt andra jobb, bland annat.
Vad vill du att de unga som kommer till församlingen ska med sig?
– Jag har ett hjärta för ungdomar och jag vill att de ska få känna Jesus i sina hjärtan. Att de ska få känna hans kärlek och nåd på riktigt.
– Det är något jag själv har fått uppleva. Jag är uppvuxen i en kristen familj, men först när jag personligen fick möta Jesus blev jag verkligt förvandlad. Det jag fått ta emot vill jag ge vidare.
Det bästa sättet att förmedla det här på tror hon är genom att leva som man lär, att själv söka Jesus. Mer konkret – det är i de små sammanhangen det händer. Det är där man bygger förtroende och äkthet.
Själv har hon alltid haft en kallelsevisshet. Hon har vetat att det är unga människor och tro som hon brinner för, men hon har inte alltid kunnat formulera vad hon känner sig kallad till.
– Jag vill att mitt liv ska få bli ett vittnesbörd. Sen har jag också som allra roligast med ungdomar. Det är då man får vara som mest galen, säger Felicia.