Bo-Göran Åstrands 60-år firades med ett porträtt målat av Ninni Heldt.

Biskop Bo-Göran efter fem år: ”Borgå stift ska inte luta sig förnöjt tillbaka”

BORGÅ STIFT.

Bo-Göran Åstrand fick som ny biskop en rivstart i ämbetet med corona­pandemin 2020. Efter 60 år på jorden och fem år som biskop är alla i stiftet inte överens med honom om de liberala förändringar i kyrkan som
”BG” från Pedersöre i den lila skjortan stöder fullt ut.

27.11.2024 kl. 10:00

Vilken är den märkligaste händelse du minns från dina fem år som biskop?

– Dagen på vårvintern 2020 när jag stod i butiken här i Borgå med ett paket spenatsoppa i handen, och de ringde från Yle och sade att vi står inför en pandemi. Jag gick ut i bilen och googlade snabbt vad det handlade om och 10–15 minuter senare gav jag en intervju. Jag var ny som biskop då. Sedan började allt stängas.

Vad sade du i intervjun?

– Att vi står inför en stor osäkerhet och att vi måste hålla ihop och möta det här tillsammans. Då kunde jag inte föreställa mig någonting av det som väntade. Ingen visste på månader vilken vändning allt skulle ta, inte myndigheterna, inte medicintillverkarna.

Och kriget i Ukraina?

– Den morgonen i februari 2022 ringde de mig också och frågade när jag kunde vara i en studio i Böle. Om 50 minuter, sade jag. Det var en speciell atmosfär den morgonen; folk från militärledningen kom och gick. Och sedan höll jag radioandakten den kvällen.

Det sägs ibland att kyrkan inte är densamma efter pandemin. Är det så?

– Det kom en stor trötthet efteråt, både bland anställda och medlemmar. Så mycket hade situationen krävt av alla. Att göra om minnesstunder, smågrupper, alla format så alla kunde närvara. Men den tröttheten börjar vara förbi.

Det positiva av pandemin?

– Tekniken i församlingarna tog sjumilasteg. På tre månader nådde det man annars behöver ha en strategi och minst en treårsplan för … De unga medarbetarna steg fram i församlingen! Före det hade jag hunnit se några gudstjänster streamas med skakiga telefonkameror och tänkt: Är det där allt vi har att ge? Men de unga tog över: Det här fixar vi. Det här måste vi skaffa. Sådan här utrustning behöver vi.

Fem år som biskop, har du någon gång känt att du i någon fråga borde ha varit snab­bare på bollen?

– Borgå stift är i ett läge där vi fortsatt har en hög kyrkotillhörighet. Ur den synvinkeln går det bra. Vi har kunnat luta oss bakåt och tycka att det är ett slags mätare på att det finns en mening i det här. Men nu är vi vid en punkt där det gäller för oss att tänka strategiskt och vara benägna att förändras och utvecklas.

"Jag ser fram emot att få träffa gänget varje gång. Tapio leder oss på ett bra sätt och alla får tänka högt. I biskopsmötet får vi vara oss själva."

– Jag är inte säker på det här grundkonceptet i längden, att bara ha så många medlemmar som möjligt. Vi ser unga familjer välja att inte längre döpa sina barn. Det är en tyst markering, ett slags frågetecken inför vår gemenskap. Kyrkan är till för att ge mera mening, samhörighet och gemenskap. Vi, och jag, måste ta till oss frågetecknen innan de är utropstecken.

Det talas allt oftare om att fler funktioner i kyrkan borde koncentreras kring biskop och stift, ”stiftsmodellen”. Vad är din åsikt?

– Den gör mig fundersam. I Borgå stift sitter vi överallt utom på Åland ihop med ett annat finskt stift, i samfälligheterna. Hur delar du då upp kyrkor, ekonomi, personal och annat så att man kunde tala om ert och vårt?

Stiftet behöver präster också. Många lediga prästtjänster i stiftet har ibland inte en enda sökande.

– Jag har som biskop vigt 29 präster och 19 diakoner på fem år. Det blir en prästvigning på trettondagen och en till på pingstdagen och så är det tre–fyra präster till. Just nu är det smått kö till tjänsterna här i regionen, och på Åland. Det är Österbotten som just nu inte drar. Rekryteringen är just nu den stora utmaningen.

Vem som än är biskop i Borgå är delar av Öster­botten alltid kritiska till honom. Du har avhållit en präst från tjänst, den laestadianska väckelsen hotar gå ur kyrkan …

– Ja, det ska jag säga att det har varit utmanande lägen. Men jag har för vana att ta kontakt när det kärvar och är jätteglad för att en grupp inom (laestadianska) LFF hade sin dörr öppen. Dem har jag träffat regelbundet. Men jag ser utmaningarna. Riskerna och var det kan sluta. Men så länge man kan sitta vid samma bord och vara rakt på sak är jag inte rädd.

Du har gett fyra kyrkoherdar i Österbotten fria händer att besluta hur fridsföreningarna får verka i deras församlingar. Det bäddar väl för att väckelsen till sist går sin väg?

– Jag ser det inte så där. Kyrkoherdarna har i kyrkolagen och kyrkoordningen ett rörelseutrymme för att hitta en lämplig väg kring till exempel nattvard i egna bönehus. Jag litar på dem. Om jag som biskop försökte styra över församlingarna skulle jag krympa det utrymmet. Men vill man missbruka det utrymmet, så gör man ju det då.

Som biskop har du också uppdrag utanför stiftet. Är det tyngre eller lättare att åka till exempel till kyrkomötet än att resa i stiftets egna ärenden?

– Kyrkomötet varierar. Där är utskottsarbetet ofta tungt. Nu senast satt vi hela veckan och processade biskoparnas förslag till lösning i äktenskapsfrågan. Mötena var givande, men tuffare än förr. Hur vi än vrider och vänder så är vi fifty-fifty i utskottet.

Tror du förslaget går igenom?

– Man kommer hursomhelst att fortsätta viga (regnbågs­par) i kyrkan. Kyrkomötet är starkt delat och förslaget kräver trefjärdedels majoritet. Går inte det här igenom måste vi ändå ställa oss frågan: Vad gör vi nu? Hur ska vi ha det? Det är i kyrkomötets händer. Vi har ingen annan att gå till. Så ett positivt beslut skulle ge arbetsro i kyrkan, och utrymme för alla.

Och biskopsmötet med de andra biskoparna?

Biskopsmötet är en kraftkälla, ett direkt kollegialt stöd. När jag åker dit ser jag fram emot att få träffa gänget och att få sitta tillsammans med dem. Tapio (ärkebiskop Luoma) leder oss på ett bra sätt och alla får tänka högt. Vi får vara oss själva. Vi diskuterar öppet och vågar också vara kritiska till varandra.

– Dagen den 29 september 2019 när jag biskopsvigdes är också en av de finaste dagarna i mitt liv. Biskopskollegerna från hela Norden andra delar av världen var här, och folk från hela stiftet. Och framför allt var människorna här! Den dagen tänker jag på i situationer när det är utmanande i det här jobbet. Den dagen skulle jag inte vilja vara utan.

Fakta: Bo-Göran Åstrand

  • Född 1964, uppvuxen i Överpurmo.
  • Vigd till präst 1991 och verkade hela sin tid som församlingspräst i 28 år i Jakobstads svenska församling.
  • Kandiderat tre gånger i biskopsval, blev 2019 vald att efterträda avgående Björn Vikström.
  • Gift med Karin Åstrand som är diakonissa.
  • Porträttet av Bo-Göran Åstrand målades till 60-årsdagen av konstnären Ninni Heldt.
Jan-Erik Andelin


Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

HJÄLPLEDARE. Sommarjobb eller frivilligkul? Kyrkpressen tittade på vad hjälpledarna får betalt på sommarens konfirmandläger, där de har en viktig roll. På Åland har församlingarna en arvodeskultur som sticker ut. 19.4.2024 kl. 15:53

SOMMARREPRISEN 2024. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 25.7.2024 kl. 10:00

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

mat. När Thomas Lundin är utmattad lagar han mat. – När jag är helt slut gör jag ett långkok på två timmar. Då kan jag inte störas med jobbsamtal. Jag är i stunden, jag lyssnar på musik. Jag hör ju hur provocerande det här låter! 18.9.2024 kl. 11:58

orgel. Elis Helenius tog sig an Ekenäs kyrkas orgel för ett och ett halvt år sedan. Trots sin unga ålder har han spelat i tolv olika kyrkor – och uppträtt på konsertsalorgeln i Musikhuset i Helsingfors. 17.9.2024 kl. 18:24

kyrkostyrelsen. Konsulten Eero Laesterä föreslår att Kyrkostyrelsen om fem år har ett enklare uppdrag. Upp till 40 jobb kan bli överflödiga. Borgå stift och kyrka på svenska är inte undantagna. 17.9.2024 kl. 13:39

LATINAMERIKA. I Sydamerika är de lutherska kyrkorna försvinnande små. Men de har sin plats i samhällen som genom årtiondena har förblivit turbulenta. Kyrkpressen talade med ”presidenterna” för kyrkorna i Venezuela och Bolivia. 17.9.2024 kl. 10:00

gospel. Vem är du? Jepa Lambert är ett av de stora namnen i finländsk popmusik, fast på scenen mest som backvocal i bakgrunden. Nu leder hon också en gospelkör. 16.9.2024 kl. 13:00