Du ska arbeta som om du gör det inför Gud, brukar Magnus Finskas säga till nyanställda.

Han omprövade hur han levde, nu ber han för sjuka

tro.

Han såg Bibeln som endast en historisk bok och ville inte acceptera att Gud verkar idag. Men Magnus Finskas tvingades tänka om när Gud helade hans sjuka rygg.

– Jag vill inte säga att jag är kristen. Om inte mitt liv avspeglar att jag är det så är det ju en lögn, säger han idag.

13.11.2024 kl. 13:54

Magnus Finskas blev berörd av Gud för tio år sedan när han sökte förbön för sin sjuka rygg. Gud grep in och helade ryggen.

– Jag hade svårt att tro på det. Det tvingade mig att ompröva min åsikt om Bibeln som jag hade sett som en historisk bok. Finns Gud kan jag inte fortsätta leva som jag gör. Jag måste ändra på vissa saker i mitt liv.

Han berättade inte för någon att han fått förbön och så småningom blev ryggen sjuk igen.

– Jag var sjuk och blev frisk men nu är jag sjuk igen. Är problemet bara mellan öronen?

Han började undersöka saken och läste i Markus 16:17 om tecknen som ska följa dem som tror: I Jesu namn ska de driva ut onda andar, tala i tungor, lägga sina händer på de sjuka och göra dem friska …

– Jag fick förbön en gång till. Det kom inga blixtar från himlen men smärtan försvann på en gång. Då måste jag acceptera det finns något större än Magnus här i världen. Då måste jag säga åt Gud: här är jag.

Men han saknade tecknen som skulle följa honom som kristen.

– Jag ville det ska vara på riktigt. Jag ville inte höra om historier jag aldrig varit med om. Jag vill vara med då det händer någonting.

”Använd mig”

Magnus Finskas har vuxit upp i en kristen familj och fått höra att han fått den helige Ande.

– Men nådegåvorna som Bibeln talar om fanns inte i mitt liv. Jag sade till Gud att jag har inte sett någon som talar i tungor, profeterar eller kastar ut demoner. Gud, här är jag, använd mig. Om ingen vill be för sjuka: använd mig.

Efter att ett äldre par bett för honom kände han att det var som att någon hällt olja över ansiktet.

– Jag blev fylld av helig Ande och kände att det kom kraft och nytt liv.

Där vi sitter i kontoret i familjeföretaget Finskas Br Ab i Jeppo, som Magnus tog över för tio år sedan, tänker han på de människor han bett för i detta rum. Efter det äldre parets förbön började han, om det gavs en öppning, berätta vad han varit med om och fråga om han får be för besökarna.

– Jag har fått be för många och jag har sett Gud göra häftiga saker. Ibland har jag svårt att tro det. Men jag har också bett för personer och inte sett något resultat. Det är Gud som styr.

Hur reagerar folk när du frågar om du får be för dem?

– 95 procent tillåter det. Största delen av människorna har ett tomrum inom sig. Det försöker de fylla på olika sätt som olika typer av andlighet, droger eller missbruk. Men den enda som kan ge bestående frid är Jesus.

Han ser det som en naturlig del av det kristna livet att be för sjuka.

Är det ett tecken på svag eller fel tro om man inte upplever bönesvar?

– Man måste ju räkna med att djävulen arbetar hårt på att lägga emot. Det finns ett andligt motstånd i den verkligheten.

Magnus frågar sig också varför man ber för sjuka.

– Är det en rolig grej eller något man förväntas göra? Eller är det för att man ser en människas lidande och vill hjälpa? Det är ofta min utgångspunkt. Har jag möjlighet att hjälpa så gör jag det. När jag stiger över min egen bekvämlighetsgräns och kunskap träder Gud till. Då sker det inte i min kraft utan i Guds.

En glad kund

Hannu från Muonio brukar köra förbi Jeppo på väg till Pargas och beställa material som han tar med sig på hemvägen.

– Jag noterade att han haltade och jag frågade om jag får be för honom. Jag såg på honom att han tyckte jag var lite speciell men han var artig och tillät mig göra det. Jag lade handen på hans knä sade att smärtan ska försvinna i Jesu namn och att knät ska helas. Jag gjorde det två gånger. Jesus bad också för en man med dålig syn två gånger.

Den andra gången såg Magnus hur Hannus ansiktsuttryck förändrades.

– Han sa att det var alldeles varmt i benet. Så känns det ibland då Gud verkar genom den helige Ande. När han började gå kändes benet bra.

Hannu åkte vidare. Några veckor senare, när Magnus kommer körande med trucken ser han någon på avstånd som viftar riktigt stort.

– Det är bra med glada kunder men sällan är någon så där jätteglad. Det var Hannu som berättade att han gått en hel dag på Ikea. Först när han kom till bilen noterade han att knät inte alls var sjukt.

Knät hade varit sjukt sedan han var sexton år och blev påkörd av en rattfyllerist.

– Nu ville han jag skulle be för hans tennis-
armbåge. När den blev bra bad jag för hans arm. Den blev också bra. Det blev en öppning att tala om att Gud finns på riktigt.

Första veckan i december fick Magnus en tanke att ringa Hannu. Men han gjorde det inte. Tanken återkom under julveckan och mellandagarna.

– I januari ringde jag. Han berättade att han kört snöskoter som stjälpt över knät som blivit sjukt igen. Men Gud är densamme i Muonio och i Jeppo. Gud gör allt men jag kan inget. Jag bad över telefonen på samma sätt som tidigare, också två gånger. Smärtan försvann. Ingenting är omöjligt för Gud.

Snöskoterolyckan hade hänt den första veckan i december.

– Det var Gud som sade att jag skulle ringa Hannu. Men jag var precis så motsträvig som många andra i Bibeln. Jona ville inte gå till Nineve. Det gäller att lära känna Guds röst och vara lydig. Den säger ibland något som är obekvämt för oss och inte riktigt passar att göra.

Familjeföretaget som Magnus Finskas leder har sex–sju anställda som förmedlar, måttsågar och CNC-fräser faner för storindustrin. Förutom i Jeppo i Nykarleby har man verksamhet Karleby och i Visuvesi.

– Till nyanställda och praktikanter brukar jag säga att jag bara har ett krav: Du ska göra arbetet som om ni gör det inför Gud. Resultatet har ingen betydelse. Men om du har gjort ditt bästa och misslyckats så är det okej.

Förstår alla sig på att arbeta inför Gud?

– Om man inte tror på Gud så är det lite svårt. Men jag har ju åtminstone fått inflika min synvinkel. Eftersom jag leder företaget så är det också företagets synvinkel.

Johan Sandberg


profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00

kyrkoherdeinstallation. Hård vind gjorde att förrättarna vid kyrkoherdeinstallationen i Saltvik inte kom i land på Åland. 17.3.2024 kl. 11:15

VILDMARK. I vildmarken stänger Per-Johan Stenstrand ut bruset och tankar kraft. Årligen gör han två större turer, en rejäl fiskevecka i augusti och en vecka runt påsk med snöskoter, tält och isfiske uppe i Lappland. 16.3.2024 kl. 13:34

BORGÅ STIFT. Domprostjobbet i Borgå blir ledigt från advent 2025 när Mats Lindgård lämnar jobbet. 10.9.2024 kl. 18:47

Bidrag. Bo och Gunvor Skogmans minnesfond är en allmännyttig fond för kristen verksamhet i Finland och utlandet. 10.9.2024 kl. 14:20

betraktat. ”Kom ihåg att ni kan berätta om alla era problem till Jesus”, säger barnledaren under miniorandakten. Jag är nio år och lyssnar uppmärksamt medan lågan från andaktsljuset i mitten av ringen fladdrar. Bredvid ljuset på golvet ligger den lilla ljussläckaren av metall. Snart ska någon av barnen få använda den när andaktsstunden är slut. Det är inte min tur idag. 8.9.2024 kl. 15:09

BISKOPSMÖTET. Biskop Mari Leppänen fick stöd av centrala namn i biskopsmötet. Hon ville rösta ut Sley och Kansanlähetys som bygger nätverk för dem som motsätter sig kvinnor som präster. Vid mötet som hölls på Åland föll rösterna 7 – 3. 6.9.2024 kl. 10:25

FÖRLUST. För fem år sedan förlorade Anders och Iris Värnström sin son. Det var en tid präglad av chock, sorg och oro över att något förblev osagt. Men också av att tvingas öppna sitt vuxna barns post. – Jag kände bara att det inte var min sak att göra. Ändå behövde jag göra det, säger Anders. 5.9.2024 kl. 16:45

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet