Karin Salenius är diakoniarbetare i Johannes församling.

Brytningstider i S:t Jacobs kyrka

Kolumn.

Det var i maj 2002 jag med öppet sinne började som diakonissa i Norra svenska församlingen.

11.11.2024 kl. 14:30

Tillsammans med kollegerna, diakonissan Inga-Britt Ekholm och kaplan Päivikki Ahonen som diakonipräst, planerade och fördelade vi arbetet. Redan från början föll det sig naturligt att jag fanns med i Drumsöverksamheten på olika sätt.Jag har under årens lopp fått lära känna Drumsöborna som är stolta över sin ö, sin kyrka och över sitt svenska rum. En plats på jorden som är viktig, där människor trivs och kan andas frisk luft och höra till ett sammanhang.

S:t Jacobs kyrka är dessutom lika gammal som jag. Vid mitt 60-årskalas fick jag en dagbok i gåva av min far, där han skrivit ner viktiga händelser som berör mitt liv. År 1958, när jag föddes, skriver han så här i dagboken:”Följande söndag, den 21 september, var biskopen igen i Helsingfors för att förrätta kyrkoinvigning i huvudstadens yttre områden. Då invigdes den svenska kyrksalen i den nya ’arbetscentralen’ på Drumsö. [...]Den nya kyrkan ansågs vara ett av huvudstadens vackraste och ståtligaste tempel. Byggnadskostnaderna hade stigit till 300 miljoner mark. Klocktornet mellan finska och svenska kyrkorna är högt och smäckert och uppbär tre klockor som är gjutna i Gamlakarleby. Deras ton lär ha komponerats av tonsättaren, Drumsöbon Einar Englund.”

»Den nya kyrkan ansågs vara ett av huvudstadens vackraste och ståtligaste tempel.«

Kyrkklockorna som ringer in, flaggan som hissas och halas, kyrkbacken med allt liv och leverne, med olika evenemang vid olika tider på året – jag hoppas kyrkan på Drumsö fortsätter välkomna ung som gammal till gemenskap och livsviktiga sammanhang också framöver. ”Vi är Guds kyrka, Herrens hus, uppbyggt av levande stenar, där under korsets milda ljus dopet och tron oss förenar. Om vi ock möttes endast två, bygga han vill och bo ändå hos oss med hela sitt välde.” (Psalm 165 v. 3 i Psalmboken)

Text: Karin Salenius


BISKOPSMÖTET. Bikt på webben, välsignelse med olja och tydligare förbön vid konfirmation kan det bli i kyrkohandboken. Det föreslås också bli mer formuleringar om barnfostran, livsmognad tillsammans, kropp och sexualitet när man gifter sig. Temana är många i förarbetet till en ny kyrkohandbok för kyrkan. 19.4.2024 kl. 09:34

KRAVKULTUREN. Den danska folkhögskolläraren och teologen Christian Hjortkjaer skrev en bok om hur det är att växa upp i ett samhälle där vi får höra: ”Just do it.” 17.4.2024 kl. 15:24

BERÄTTARKONST. Berättarkonstnären och musikern Lina Teirs livsåskådning hör ihop med glädje, inspiration och livsmening. 17.4.2024 kl. 15:05

profilen. Prästen Sirpa Tolppanen har precis landat i Vanda där hon ska bygga upp en helt ny gemenskap – från grunden. 16.4.2024 kl. 15:34

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

HJÄLPLEDARE. Sommarjobb eller frivilligkul? Kyrkpressen tittade på vad hjälpledarna får betalt på sommarens konfirmandläger, där de har en viktig roll. På Åland har församlingarna en arvodeskultur som sticker ut. 19.4.2024 kl. 15:53

SOMMARREPRISEN 2024. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 25.7.2024 kl. 10:00

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

BORGÅ STIFT. Domprostjobbet i Borgå blir ledigt från advent 2025 när Mats Lindgård lämnar jobbet. 10.9.2024 kl. 18:47

Bidrag. Bo och Gunvor Skogmans minnesfond är en allmännyttig fond för kristen verksamhet i Finland och utlandet. 10.9.2024 kl. 14:20

betraktat. ”Kom ihåg att ni kan berätta om alla era problem till Jesus”, säger barnledaren under miniorandakten. Jag är nio år och lyssnar uppmärksamt medan lågan från andaktsljuset i mitten av ringen fladdrar. Bredvid ljuset på golvet ligger den lilla ljussläckaren av metall. Snart ska någon av barnen få använda den när andaktsstunden är slut. Det är inte min tur idag. 8.9.2024 kl. 15:09

BISKOPSMÖTET. Biskop Mari Leppänen fick stöd av centrala namn i biskopsmötet. Hon ville rösta ut Sley och Kansanlähetys som bygger nätverk för dem som motsätter sig kvinnor som präster. Vid mötet som hölls på Åland föll rösterna 7 – 3. 6.9.2024 kl. 10:25

FÖRLUST. För fem år sedan förlorade Anders och Iris Värnström sin son. Det var en tid präglad av chock, sorg och oro över att något förblev osagt. Men också av att tvingas öppna sitt vuxna barns post. – Jag kände bara att det inte var min sak att göra. Ändå behövde jag göra det, säger Anders. 5.9.2024 kl. 16:45