Från vänster: Jenny Airaksinen, Cecilia Forsén, Ani Iivanainen och ministerns specialmedarbetare Hannu Peurasaari.

Oroliga diakoniarbetare uppvaktade minister: Nedskärningarna syns i generationer

diakoni.

Nedskärningarna drabbar hårdast dem som redan har det sämre ställt. Det var huvudbudskapet när en grupp diakoniarbetare från Borgå stift idag uppvaktade social- och hälsovårdsminister Kaisa Juuso med en skrivelse där de vädrar sin oro över regeringens nedskärningar.

1.11.2024 kl. 15:34

En grupp diakoniarbetare från församlingar i Esbo, Kyrkslätt och Sibbo överräckte idag under ledning av biskop Bo-Göran Åstrand en skrivelse till social- och hälsovårdsminister Kaisa Juuso. Ministern kunde inte vara på plats utan representerades av sin specialmedarbetare Hannu Peurasaari. Också Anders Adlercreutz specialmedarbetare Anita Westerholm var med och hörde diakoniarbetarna berätta om sina klienters vardag.

Biskop Bo-Göran Åstrand uttryckte sin oro över det budskap han hör från församlingarnas diakoniarbetare.

– Nedskärningarna under 90-talets recession syns fortfarande i familjernas liv, i följande generation. Nedskärningar har en långtidsverkan som kan vara i årtionden.



Ani Iivanainen
, diakon från Esbo svenska församling, var den som först kläckte idén att Borgå stifts diakoniarbetare skulle rapportera om det svåra läget inom diakonin för social- och hälsovårdsministern.

– Statistiken visar att behovet av stöd har ökat sedan regeringen skurit ner på sociala förmåner. Nedskärningarna drabbar hårdast dem som redan har det ekonomiskt svårt, exempelvis arbetslösa, sjuka, barnfamiljer, studerande, ensamboende – alla som har låga inkomster. Vi vet att många som tidigare klarat sig inte gör det längre. Det här ökar polariseringen i samhället.



Cecilia Forsén
, stiftssekreterare för församlingsdiakoni, säger att också språkfrågan är viktig. Många har svårt att göra sig förstådda på finska, och vissa blanketter och viss information finns bara på finska på webben.

– Det finns en frustration: blir jag förstådd, kan jag få hjälp?

– Det finns också en skam när man inte klarar sin ekonomi. Ibland säger man att vi finlandssvenskar har det bättre för att vi tar hand om varandra och har nätverk. Då är skammen desto större om man inte har nätverk. Det här är kanske en skam som drabbar många minoriteter.

Hon oroar sig också för barnfattigdomen.

– Det är fruktansvärt att det finns barn som tänker att det att de finns är en belastning för deras familj.


Lena Blomstedt, som är tf. diakon i Sibbo svenska församling, påpekar att det som får lasset att välta för en enskild klient kan vara penningsummor som för någon mer välbeställd verkar vara små. Det kan vara en tandläkarräkning. Det kan vara medicinkostnader.

– 100 euro i månaden är en enorm summa för en person som lever på fattigdomsgränsen. Ofta väljer en klient som inte har pengar att inte köpa mediciner, om hen måste välja mellan mediciner och mat. Men det skapar bara större problem och blir i längden dyrare för samhället.


Jenny Airaksinen, barn- och ungdomsdiakon i Kyrkslätt, berättar att hon haft klienter som väntat på tid till socialtjänsten sedan våren.

– Också socialtjänsten är överbelastad. Vi ser att folk får hjälp vid akuta kriser, när det gäller liv och död. Men handlar det inte om det kan man få vänta länge.


Biskopen poängterar också att det budskap han hör från diakonifältet är att ingen vill åka snålskjuts bara för att komma lättare undan. Den absoluta majoriteten av alla som söker hjälp vill arbeta.

– En grundläggande värdering i vårt samhälle är att vi vill bära ansvar för varandra. ”Kaveria ei jätetä.” Det här än en värdering som inte är politisk, den kommer underifrån, och den skapar ett tryggt samhälle. Vi vill alla veta att det finns en gemenskap som tar hand om oss om vi hamnar i en svår situation. Vi har alla ett gemensamt ansvar att slå vakt om det här. Det är en motkraft mot polarisering.

Diakoniarbetarna vill också förmedla att kyrkan vill och kan hjälpa samhällets fattigaste – men att också kyrkans resurser och krafter är begränsade.


Sofia Torvalds


LATINAMERIKA. I Sydamerika är de lutherska kyrkorna försvinnande små. Men de har sin plats i samhällen som genom årtiondena har förblivit turbulenta. Kyrkpressen talade med ”presidenterna” för kyrkorna i Venezuela och Bolivia. 17.9.2024 kl. 10:00

gospel. Vem är du? Jepa Lambert är ett av de stora namnen i finländsk popmusik, fast på scenen mest som backvocal i bakgrunden. Nu leder hon också en gospelkör. 16.9.2024 kl. 13:00

pilgrimsvandring. St Olav Ostrobothnia certifierades i maj både som en del av St Olavsleden och som europeisk kulturrutt. Vid alla officiella pilgrimsleder ska det finnas minst ett pilgrimscenter, och St Olav Ostrobothnias första center är i Trefaldighetskyrkan. 11.9.2024 kl. 15:19

BORGÅ STIFT. Domprostjobbet i Borgå blir ledigt från advent 2025 när Mats Lindgård lämnar jobbet. 10.9.2024 kl. 18:47

Bidrag. Bo och Gunvor Skogmans minnesfond är en allmännyttig fond för kristen verksamhet i Finland och utlandet. 10.9.2024 kl. 14:20

betraktat. ”Kom ihåg att ni kan berätta om alla era problem till Jesus”, säger barnledaren under miniorandakten. Jag är nio år och lyssnar uppmärksamt medan lågan från andaktsljuset i mitten av ringen fladdrar. Bredvid ljuset på golvet ligger den lilla ljussläckaren av metall. Snart ska någon av barnen få använda den när andaktsstunden är slut. Det är inte min tur idag. 8.9.2024 kl. 15:09

BISKOPSMÖTET. Biskop Mari Leppänen fick stöd av centrala namn i biskopsmötet. Hon ville rösta ut Sley och Kansanlähetys som bygger nätverk för dem som motsätter sig kvinnor som präster. Vid mötet som hölls på Åland föll rösterna 7 – 3. 6.9.2024 kl. 10:25

FÖRLUST. För fem år sedan förlorade Anders och Iris Värnström sin son. Det var en tid präglad av chock, sorg och oro över att något förblev osagt. Men också av att tvingas öppna sitt vuxna barns post. – Jag kände bara att det inte var min sak att göra. Ändå behövde jag göra det, säger Anders. 5.9.2024 kl. 16:45

KYRKHELG NORD. I år har Kyrkhelg Nord väckt känslor i alla läger, både inom och utanför kyrkan. – Jag är tudelad inför utvecklingen, säger Per Stenberg, kyrkoherde i Karleby svenska församling. 4.9.2024 kl. 10:56

UNGDOMSFRÅGOR. Christer Romberg är ny sakkunnig i ungdomsfrågor, men på fältet är han redan gammal i gemet. 2.9.2024 kl. 17:01

BÖCKER. Christa Mickelsson och Sofia Torvalds är kolleger på Kyrkpressen, men också goda vänner. De är båda bokaktuella i höst. I sina nya böcker avhandlar de hur man reser sig efter ett fall, respektive hur man egentligen ska tas med livssorgen. 1.9.2024 kl. 19:06

fotboll. Borgå stifts lag Ankdammen United var det mest jämställda laget i kyrkans turnering Gloria Patri – men tyvärr räckte det inte ända fram. – Vi kämpade hårt men det var tungt, konstaterar lagledaren Kristian Willis och lagkaptenen Lukas Brenner efter en svettig dag i Vierumäki. 30.8.2024 kl. 17:36

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36

Jubileum. Kvinnliga teologer rf har firat sitt 90-årsjubileum. – Föreningen behövs absolut fortfarande, säger styrelsemedlem Eva Ahl-Waris. 9.10.2024 kl. 13:30

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53