Vi är alla olika människor, därmed tänker och fungerar vi olika. Även vår tolkning av omvärlden är neurologiskt unik. Det du ser och upplever är inte samma som människan bredvid dig, eftersom deras hjärna bearbetar omgivningen och händelserna annorlunda.
Mycket av det vi upplever är en kombination av faktiska sinnesintryck och hjärnans ifyllnad, där hjärnan filtrerar bort viss information och fyller i med eget, för att effektivisera vår perception och spara energi. Detta innebär att det vi ser och upplever inte är en exakt avbild av verkligheten, utan en tolkning som påverkas av våra tidigare erfarenheter, minnen, tankar och individuella skillnader.
Olika åsikter, tolkningar och reaktioner på verkligheten är därmed naturliga och förväntade i förhållanden. De är tecken på att vi vågar vara oss själva, inte tecken på att något är fel. Att vara oense betyder därmed inte att det inte fungerar. Oenighet i en relation är oundvikligt; problemet är aldrig att det finns utan hur vi hanterar och förhåller oss till det.
Jag upplever ofta att vi tror att samstämmighet innebär att vi gör något rätt, medan oenighet innebär att vi gör något fel, eller är fel. Varken oenighet eller samstämmighet återspeglar något objektivt värde, bara subjektivt. På grund av våra olikheter är oenighet en naturlig konsekvens.
Om vi ska komma samman måste vi komma samman genom skillnader och oenighet. Om vi ska leva tillsammans måste vi tillåta, acceptera och respektera olikheter samt lära oss att kommunicera kring dem. Forskning visar också att par som hanterar oenighet och olikheter tidigt håller ihop längre.
Självreflekterande frågor:
• Hur reagerar du på oenighet, vilka känslor väcker det?
•Finns det något ämne du undvikit på grund av oenighet och konflikt?
• Hur ofta tar du i beaktande och accepterar din partners unika uppfattning?