Eva Ahl-Waris är präst i Agricola svenska församling.

Eva Ahl-Waris: ”Kalla oss präster, helt enkelt”

Jubileum.

Kvinnliga teologer rf har firat sitt 90-årsjubileum. – Föreningen behövs absolut fortfarande, säger styrelsemedlem Eva Ahl-Waris.

9.10.2024 kl. 13:30

En fredag i oktober är Eva Ahl-Waris så småningom på väg från Helsingfors till Lovisa, där hon för tillfället jobbar som församlingspastor. Hon blev prästvigd i januari efter en karriär som historiker.

– Jag var feminist som historiker, och jag är feminist som teolog. Det var självklart för mig att bli aktiv i föreningen Kvinnliga teologer.


Hur länge har det funnits kvinnliga teologer?

– Den första kvinnan blev teologie kandidat år 1913, efter att ha fått dispens på grund av sitt kön. Prästförbundet grundades 1918, och Kvinnliga teologer r.f. år 1934. Den första kvinnan valdes till kyrkomötet år 1933, berättar prosten Soili Juntumaa, som bistår Eva Ahl-Waris med historiska fakta. Juntumaa blev välsignad till lektor år 1972, då prästämbetet inte än var öppet för kvinnor.

– Vi har konstaterat att föreningens regler fortfarande känns relevanta. Så länge som frågan om kvinnliga präster leder till konflikt inom kyrkan behövs föreningen. Samtidigt ser jag ju en utveckling mot det bättre. Särskilt bland församlingsborna tycker de flesta idag att det är naturligt att kvinnor är präster, säger Juntumaa.


Är det viktigt att föreningen är öppen enbart för kvinnor?

– Vi håller just nu på med att gå igenom våra stadgar och då funderar vi på precis de här frågorna. Det som är viktigt för oss är att driva all form av jämställdhetsarbete – också olika minoriteters rättigheter i kyrkan, säger Eva Ahl-Waris.

– Jag har träffat kvinnor som är präster som än idag blir dåligt behandlade på jobbet, av församlingsmedlemmar och av väckelserörelser. De kan råka ut för att folk inte kommer till deras gudstjänster eller att ingen önskar dem som förrättningspräst. De mår inte bra.


Har du själv blivit diskriminerad som kvinna och präst?

– Jag är från Nyland och har levt med kvinnor som präster under min uppväxt. För mig kändes det inte alls främmande att bli prästvigd. Men jag möter hela tiden kolleger som ifrågasätter sig själva och undrar om de duger som präster, när de har det kön de har. Jag har blivit jätteförvånad över det – för det finns ju så många andra saker man kan ifrågasätta när man funderar på att bli präst.


Är det alltså en fråga om i vilken region du jobbar?

– Ja, så verkar det vara. Jag har aldrig själv, i de församlingar där jag verkat hittills, upplevt någon kritik mot att jag är präst. För mig har det bara varit att tuta och köra.

– Jag märker att många kvinnliga präster är väldigt känsliga, exempelvis för ordet ”kvinnopräst”. Jag tror också att många kvinnliga präster bär på sår över hur de blivit behandlade. Det ordet är väldigt laddat.


Vad ska man kalla en kvinna som är präst?

– Präst.


Vad skulle du vilja säga till en läsare som är osäker på om kvinnor borde vara präster?

– Jag skulle lyssna på den personen. Man måste bemöta andra med respekt, oberoende av vilka åsikter de har. Som historiker tror jag på dialog. Det är ju det som är hela idén med diplomati och förståelse.


Hur ser världen ut då föreningen inte behövs längre?

– Det är en bra fråga. Vår värld är ju sönder, men egentligen är vi ju alla redan jämställda, för Guds rike finns här, mellan oss. Men eftersom världen är trasig måste vi fortsätta arbeta. Ett sätt är att vara en förebild. Päivikki Ahonen, som var präst i Helsingfors på 90-talet, var en bland många förebilder för mig. Nu får jag kanske vara en förebild för någon annan.

Text och foto: Sofia Torvalds


profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00

kyrkoherdeinstallation. Hård vind gjorde att förrättarna vid kyrkoherdeinstallationen i Saltvik inte kom i land på Åland. 17.3.2024 kl. 11:15

VILDMARK. I vildmarken stänger Per-Johan Stenstrand ut bruset och tankar kraft. Årligen gör han två större turer, en rejäl fiskevecka i augusti och en vecka runt påsk med snöskoter, tält och isfiske uppe i Lappland. 16.3.2024 kl. 13:34

BORGÅ STIFT. Domprostjobbet i Borgå blir ledigt från advent 2025 när Mats Lindgård lämnar jobbet. 10.9.2024 kl. 18:47

Bidrag. Bo och Gunvor Skogmans minnesfond är en allmännyttig fond för kristen verksamhet i Finland och utlandet. 10.9.2024 kl. 14:20

betraktat. ”Kom ihåg att ni kan berätta om alla era problem till Jesus”, säger barnledaren under miniorandakten. Jag är nio år och lyssnar uppmärksamt medan lågan från andaktsljuset i mitten av ringen fladdrar. Bredvid ljuset på golvet ligger den lilla ljussläckaren av metall. Snart ska någon av barnen få använda den när andaktsstunden är slut. Det är inte min tur idag. 8.9.2024 kl. 15:09

BISKOPSMÖTET. Biskop Mari Leppänen fick stöd av centrala namn i biskopsmötet. Hon ville rösta ut Sley och Kansanlähetys som bygger nätverk för dem som motsätter sig kvinnor som präster. Vid mötet som hölls på Åland föll rösterna 7 – 3. 6.9.2024 kl. 10:25

FÖRLUST. För fem år sedan förlorade Anders och Iris Värnström sin son. Det var en tid präglad av chock, sorg och oro över att något förblev osagt. Men också av att tvingas öppna sitt vuxna barns post. – Jag kände bara att det inte var min sak att göra. Ändå behövde jag göra det, säger Anders. 5.9.2024 kl. 16:45

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet