Natalie Björkstrand tycker att mötet med de lokala människorna var det bästa med resan till Kenya.

"Efter resan till Kenya stärktes min längtan ytterligare"

MISSIONSFÄLTET.

Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya.

9.10.2024 kl. 11:42

Natalie Björkstrand deltog i Safari-24, en fyra veckors gruppresa för ungdomar till Evangeliföreningens missionsfält i Kenya.

– Gruppen bestod av 23 ungdomar, som var mellan 16 och 23 år gamla. Jag är 16 och var yngst, berättar hon.

Till vardags går hon i årskurs två i Vasa övningsskolas gymnasium.

I Kenya bekantade sig gruppen med missionsfältet på olika håll i landet. De besökte Maralal där man håller på att översätta Bibeln till samburu, barnhemmet Betesda i Nakuru, Kisumu, Atemo, Rukongo, viltreservatet Masai Mara och huvudstaden Nairobi.

Under besöket fick de bland annat hålla söndagsskola, barnläger, visa Jesusfilmen ute i bushen, göra skolbesök och diakonala hembesök samt delta i gudstjänster.

– Det absolut bästa med resan var att träffa lokala människor. Det var jättekul. De var öppna på ett sätt vi inte är i Finland. Alla var intresserade av att höra vad man hade att berätta.

Kvinnorna i Kenya höll sig lite mer i bakgrunden. Men Natalie fick kontakt med flera yngre kvinnor som talade ganska bra engelska.

– Vi hade lärt oss lite swahili, luo och samburu på en förberedelsehelg innan resan så vi kunde säga hej och sånt. De var glada över att vi hade försökt lära oss lite av deras språk.

Under resan mötte hon flera situationer som överraskade henne på olika sätt.

– En sak som vi alla tyckte var lite rolig, och som vi inte hade väntat oss, var en man kom med en levande höna till kollekten. Det var väldigt fint att se att man kan ge det man har i stället för pengar. I slutet av gudstjänsten auktionerades hönan ut.

Hon var också med om ett diakonalt hembesök till en man som sades vara svag.

– Under besöket kommer det fram att han inte varit i kyrkan på några söndagar och därför ansågs vara svag. Jag tyckte det var fint att det var en tillräcklig orsak till ett hembesök. I Finland är tröskeln inte lika låg. Jag tänker att det är viktigare att få samtala med någon om livet efter döden än att få hjälp med problemen här eftersom evigheten står på spel.

Resan stärkte hennes tro.

– Under hela min uppväxt har jag har alltid trott. I skriftskolan så stärktes tron ytterligare och där väcktes faktiskt en längtan att få läsa Bibeln mera. Efter den här resan stärktes den längtan ytterligare. När jag kommer hem från skolan ser jag fram emot att få läsa Bibeln.



Hon har förändrats

Natalie säger att hon förändrats ganska mycket som person under resan.

– När den kom som en möjlighet anmälde jag mig direkt. Under den allra första gudstjänsten som vi deltog i kände jag riktigt hur tårarna kom. Jag kände att det här är vad jag vill göra. Det var en fin stund.

Nu jobbar hon vidare mot sin kallelse.

– Om Gud vill så far jag ut någon gång igen.

Hon intresserar sig mest för barn.

– Jag funderar på att börja utbilda mig till klasslärare. Kanske, om jag får möjlighet, tar jag ett mellanår och går en bibelskola där man kan göra praktik som missionär. Men jag tänker ta det som det kommer och se vad Gud har för planer för mig.

Hon hann också uppleva lite av missionärslivets skuggsida i Kenya.

– Jag blev stucken av någon slags geting och fick en allergisk reaktion. Området runt sticket började domna. Vi tog en Kyypakkaus (kortison mot orm-och insektsbett, red. anm.) för att det skulle lugna sig. Ett dygn senare började mina fötter krampa ganska hårt och vi åkte till sjukhuset i Kisumu. Det tog ganska länge innan det redde upp sig. Vi var på nytt till sjukhuset i Nairobi senare på resan. Men jag var inte rädd eller någonting. Jag kände att det är en mening med det här också.

Text: Johan Sandberg


FINSKA MISSIONSSÄLLSKAPET. Finska Missionssällskapets verksamhetsledare Rolf Steffansson säger upp sig och flyttar till Fuengirola på spanska solkusten. Där blir han pastor i den finska församlingen från den 1 september. 2.3.2023 kl. 16:37

kyrkolagen. Efter närmare 18 års förarbete hann den avgående riksdagen godkänna den nya kyrkolagen på torsdagen. Det var med minsta tänkbara marginal. På fredagen var den sittande riksdagen klar med sin mandatperiod och reste hem för valpaus. 3.3.2023 kl. 14:00

riksdagsvalet. Kyrkan hörde partiledarna i Helsingfors. Sannfinländarnas Sebastian Tynkkynen profilerade sig på sin kant. Kyrkan är ”rödgrön” och ställer ledande frågor i samhällsdebatten, ansåg han. 1.3.2023 kl. 15:31

pro ecclesia. Prosten Virva Nyback från Borgå har beviljats kyrkans Pro ecclesia-medalj. 1.3.2023 kl. 15:07

ENGELSKA KYRKAN. Den engelska kyrkans beslut att införa en välsignelseakt för par av samma kön som gift sig borgerligt har gjort att flera anglikanska ärkebiskopar i Asien, Afrika och Latinamerika inte längre betraktar ärkebiskopen av Canterbury som sin andlige ledare. 1.3.2023 kl. 15:02

kvevlax. – De editerade foton på mig som de lade ut på nätet, de ropade öknamn och kastade grus på mig, berättar Selma Nylunds . Hon försökte vara ”rätt”, men det var en omöjlig uppgift. Årets Gemensamt Ansvar-insamling vill motverka våld bland unga. 22.2.2023 kl. 22:09

PRÄSTLIV. Att gå klädd i prästskjorta kan leda till en del riktigt otippade människomöten. Katarina Gäddnäs berättar här om oväntade frågor mellan butikshyllorna och en riktigt udda taxiresa. 22.2.2023 kl. 21:43

DEMONSTRATION. Ett ryskt par, en rysk-ukrainska och en finlandssvensk har demonstrerat vid ryska ambassaden varje söndag i snart ett år. – Mitt liv har blivit rikare, trots en tragedi och någonting som känns upprivande för oss alla, säger Rabbe Tianen. 22.2.2023 kl. 19:13

NÄRPES. När en ny folkrörelse tar över makten i en församling går det inte helt problemfritt. Det visar erfarenheten i Närpes, där en del anställda upplevt sig ifrågasatta av nya förtroendevalda. 22.2.2023 kl. 08:26

Ukraina. ”Jag har börjar läsa nyheterna. Är jag vuxen nu?” Den tolvåriga flickans fråga illustrerar hur barnen i Ukraina berövas sin barndom. 22.2.2023 kl. 07:41

KYRKANS EKONOMI. Kyrkan har ersatt fakturatrafiken och löneräkningen i församlingarna med servicecentralen Kipa. Det kostar nio miljoner euro om året. Otympligt, tycker kyrkoherde Hans Boije i Vörå. Han tycker att församlingarna ska få välja bort Kipa – om de vill. 21.2.2023 kl. 19:00

Ukraina. ”Lidandet är outhärdligt och antalet förlorade människoliv är stort. Ukrainarna behöver all hjälp och allt stöd de kan få.” 20.2.2023 kl. 18:59

SOMMARLÄGER. Kyrkans Ungdoms sommarläger ordnas i Nykarleby i år. Orsaken är att byggnaden som använts som festsal och logemente för småbarnsfamiljer i Pieksämäki har rivits. 16.2.2023 kl. 20:14

FÖRÄLDRAR. Cecilia Åminne fick som enda barnet till sina åldrande och sjuka föräldrar strida som en tiger för deras välmående. Men det höll på att kosta henne både hälsan och orken. Hur gör man om föräldrarna inte vill ha hemvård? Och hur kommer man till rätta med ilska, trötthet och samvetskval? 8.2.2023 kl. 14:00

DRÖMMAR. Varje natt kommer drömmarna till oss, märkliga och ocensurerade. Natt efter natt nytt manus, ny rollbesättning. – Ju mer vi tar in dem och förstår dem, desto mer minskar vår flykt från oss själva, säger drömgruppsledare Virva Nyback. 8.2.2023 kl. 15:35

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet