Tidigare kändes tanken att lämna Jakobstad motig. Nu har Anders Eklund och hans fru Maria skaffat husbil.
Tidigare kändes tanken att lämna Jakobstad motig. Nu har Anders Eklund och hans fru Maria skaffat husbil.

I tjugofem år har Anders Eklund kämpat med panikångest

PANIKÅNGEST.

Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron.

1.10.2024 kl. 21:36

– Vi beställde mat och började äta, och då började jag känna mig jättekonstig. Vi hann inte ens äta klart när jag sa att vi måste åka hem. När vi sedan satte oss i bilen och började åka över bron rusade min puls. Jag hade aldrig upplevt något liknande. Jag trodde bokstavligen att jag skulle dö, säger Anders Eklund.

Så här känns Anders Eklunds panikanfall: Han känner sig yr och hyperventilerar. Världen börjar snurra. Pulsen blir extremt hög. Om han får ett svårt panikanfall om natten kan benen börja krampa. Han är iskall om händerna. Andningen vill inte lugna sig.

– Idag vet jag att det här är fysiska reaktioner som sker för att jag är rädd, fast jag inte har någon orsak att vara rädd. Evolutionen har programmerat oss för att kunna springa från en tiger på savannen.

De fysiska känningarna ackompanjeras av en stark dödsångest.

– Det är en känsla av att ingen finns för att ta emot mig om jag faller.

Det är en känsla av att ingen finns för att ta emot mig om jag faller.

Givetvis har han för länge sedan fattat att han inte kommer att dö när han får ett anfall. Han har varit på akuten och kollats upp, många läkare har sagt att han är frisk, att det inte är någon fara, att det ”bara” är panikångest.

– Samtidigt känns symtomen så äkta och påfrestande att det fortfarande är svårt att förstå att det inte är farligt. Det är bland annat det som håller igång ångesten.


--------------------------------------------------------------------

Anders Eklund

– 48 år. Bor i Jakobstad.

– Driver företaget Antonomia, som sysslar med film, foto och grafisk design.

– Familj: Frun Maria, två döttrar som studerar i Helsingfors och Åbo, en son i högstadieåldern.

– Drömmer om i livet: Att umgås med familj och vänner, hitta på spontana äventyr, jobba och ha hälsan. ”De facto känner jag redan att jag lever min dröm.”

--------------------------------------------------------------------


”Jag kunde inte ha ett vanligt jobb”

De senaste tio åren har han mått bättre. Men hans tidiga vuxenliv och hans livsval påverkades av de täta panikanfallen.

– Jag blev klar med mina mediastudier i Vasa, men resten fick jag lämna. Jag försökte gå på föreläsningar, men allt bara snurrade. Ett anfall kunde utlösas till exempel av att prata inför folk, och då hade jag ju spelat i band och stått på scen hela min ungdom. Idag säger folk till mig att jag är extrovert, men jag tror fortfarande själv att jag är den där blyga och försiktiga som inte säger så mycket.

Han mådde så dåligt att han och frun Maria bestämde sig för att flytta tillbaka till Jakobstad. Han studerade lite, jobbade deltid på Jakobstads Tidning och grundade år 2000 ett eget företag.

– Jag insåg att som jag mådde kunde jag inte ha ett vanligt jobb. Jag måste skapa min egen vardag, och jag ville jobba med grafisk design och foto. Så rullade det på.

Panikanfallen fortsatte. Han kunde få flera anfall per dag och anpassade sin vardag till dem. De fick barn, de flyttade och började renovera ett hus. Flytten tärde på hans grundtrygghet.

– Vi vaknade på morgonen, åt frukost, körde vår dotter Moa till dagis – och jag måste följa med, för jag kunde inte stanna hemma ensam utan att få en panikattack. Sedan andades jag i en papperspåse i bilen medan Maria följde Moa till dagis. När Moa gick i lågstadiet och de frågade om någon kände någon med ångest, sa hon: ”Jo, min pappa har panikångest. Men inte har det varit nånting med det: han andas i en påse ibland.”

Panikångesten har inte varit något dramatiskt i barnen vardag.

– Den har däremot lett till att vi fått vara kreativa tillsammans. Vi har inte känt oss begränsade som familj trots utmaningarna. Ångesten har inte tagit över vårt liv för vi har alltid utgått från möjligheterna och inte begränsningarna.




– Jag har haft svår panikångest och varit lycklig på samma gång. Det är inte synd om mig. Jag är inte bitter och jag ångrar ingenting..



”Utan Maria hade det inte gått”

Alla resor tog slut. Han kunde inte åka ensam till butiken. Han visste att man inte ska låta ångesten ”begränsa livet”, men det fanns inte möjlighet att göra något annat.

– Jag hade fått höra att man ska utmana sig själv, men det gick inte. Men jag var aldrig deprimerad, och i princip har jag varit lycklig under hela den här tiden. Men jag har haft panikångest.

Förmiddagarna var alltid skit, eftermiddagarna och kvällarna var bra. Han klarade sig tack vare sin fru.

– Maria var jätteofta med mig, hon var hemma med barnen, hon vikarierade som lärare men hjälpte till mycket på mitt företag. På något sätt lyckades vi fixa vardagen utan att jag utsattes för så mycket ångest. Men utan Maria hade det inte gått. Det lass hon har dragit för att stöda mig, det är helt sanslöst. Nu när jag mår bättre känner jag att shit vad jag har mycket att betala tillbaka.


Vad är det som gjort att du mår bättre nu?

– Jag fick hjälp med min sömnapné och kunde sova bättre, och då orkar jag bättre med paniken. Jag började för flera år sedan gå på gym och motionera, och märker att när jag känner en fysisk styrka känner jag också en mental styrka. I tjugo år har jag fått höra att anfallen inte är farliga, och det hjälper att känna att om ett anfall kommer så kommer jag att klara av det.

Han har funderat mycket på det här med att ”inte vara rädd” för anfallen. När man fattar vad det handlar om försöker man undvika det farliga, mota Olle i grind. Men det är inte nödvändigtvis den bästa strategin, har han märkt.

– För mig har det börjat klinga av när jag kommit till ett stadium där jag gett upp. Jag tänker att det får komma om det kommer, och kommer det så reagerar jag si eller så. Och om jag är någon annanstans än hemma så måste jag bara vila ut eländet och handskas med det. Mitt i paniken kan jag också släppa allt och inte göra någonting och låta kroppen sköta andningen.


Vill inte sitta hemma

Han vet att det fortfarande finns situationer som kan utlösa anfall. Känslan av ensamhet är en sådan faktor.

– När Maria ska till Helsingfors nästa gång vet jag att jag kommer att vakna fyra på natten och vara orolig över att hon är borta. Det är tankar, associationer och känslor som sätter igång allting. Men det betyder också att jag kan jobba med ångesten med hjälp av mina tankar.

Panikångesten har begränsat hans resande kraftigt. Han har inte flugit sedan tonåren och inte varit i Sverige sedan han var drygt tjugo. Men nu har han kommit till en punkt då han är trött på att missa saker. Han vill inte längre sitta hemma och andas i en påse när hans fru åker på semester med barnen.

– När jag såg att Bruce Springsteen kommer till Finland tänkte jag att det här vill jag vara med om, för jag har missat så många konserter under åren.

I sommar har han sett Metallica och Springsteen i Helsingfors.

– Och Coldplay dessutom! Jag var också med och flyttade vår dotter Alva till Åbo. Och nu har vi skaffat husbil, för vi drömmer om att bila i Norden tillsammans. För ett år sedan åkte jag till Vasa ensam, tur och retur, för första gången på tjugo år.


Har du någonsin varit bitter över att du tvingats kämpa med panikångesten så länge, och över att den påverkat ditt liv så mycket?

– Nej. Jag är inte glad över att jag haft panikångest, och jag är medveten om att mitt liv hade sett annorlunda ut utan den. Jag skulle kanske inte ha grundat ett företag. Jag skulle kanske ha gjort andra val. Men jag är ju jättenöjd med mitt liv som det blev! Redan när jag var ung sa en psykolog på HVC till mig: Det här är priset du betalar för att du är känslig och kreativ. Jag tänker att känsligheten också varit min superkraft, och säkert något jag haft nytta av i mitt jobb.

Givetvis har han under åren bett till Gud att få bli helad från ångesten. Klart han tänkt att Gud kunde hela också honom.

– Men det är inte hela världen att jag inte blivit helad från det här. Vem vet vad Gud har för planer – han är ju jättemärklig, och vem är jag att ifrågasätta honom! Kanske jag på något vis ändå varit förnöjsam.

Han tänker att bönesvaren kommit trots allt, fast de inte såg ut precis som han tänkt sig.

– Kanske mirakel inte behöver vara så omtumlande. Jag har en fantastisk fru, tre barn och ett jobb jag gillar. Kanske redan det är ett mirakel. Kanske mitt liv redan är maxat.

– Kanske mirakel inte behöver vara så omtumlande. Jag har en fantastisk fru, tre barn och ett jobb jag gillar. Kanske redan det är ett mirakel. Kanske mitt liv redan är maxat.

För små mirakel händer hela tiden, till exempel då han körde till Vasa ensam för första gången på över tjugo år.

– Jag minns att när jag närmade mig Vasa så hade jag lite svårt att koncentrera mig och började känna mig yr. Där var 10–15 halvjobbiga minuter, men jag insåg ju att det inte var någon idé att vända tillbaka. När jag kom fram till Vasa råkade jag träffa en vän på stan, och han sa: ”Nämen Anders, hur mår du? Har du fått en kram idag?” Och då sa jag: ”Det har varit lite halvjobbigt, men nu känns det bättre.” Bara det att en medmänniska ser dig, och så får du en kram utan orsak. Då kände jag att det här kommer att bli en bra dag.


Det är inte slutet på något

Till alla andra som kämpar med panikångest vill han säga: du kan ha det skitbra fast du mår skitdåligt. När han mådde som sämst fick han flera, svåra panikanfall per dag. Men samtidigt levde han ju ett liv som var fint och bra.

– Det är ingen katastrof fast det inte går över på en gång. Jag tror att många tänker att om de drabbas av något sådant här måste de vara lediga från jobbet i ett halvt år och försöka få ordning på det. Men jag vill säga: det är inte slutet på något att du har panikångest. Du kan vara på jobbet med din ångest. Och allt är inte förstört fast det inte går om på väldigt många år.

– Om några år firar jag 30 år med panikångest. Jag kunde fira det med en fest!

– Alla gäster får en godispåse och får behålla papperspåsen efter att de ätit upp godiset.

Han gapskrattar.

Text och foto: Sofia Torvalds


– Det beror inte på hur många helger jag jobbar, eller hur många texter jag producerar. Eller hur många förrättningar jag har. Det handlar inte om mig, utan det handlar om kärnan, om vem man tjänar, säger Wilhelmina Oldmark.

profilen. Stiftets yngsta präst – det kan Wilhelmina Oldmark titulera sig. – Jag känner allt större visshet om att det jag gör är viktigt. 29.4.2024 kl. 08:00
Dopet kan se ut hur som helst och kräver inga storsatsningar.

Helsingfors. Nu döps fler barn i Helsingfors, liksom tonåringar som döps i samband med skriftskolan. 24.4.2024 kl. 17:16
Med hjälp av den inhyrda värmeblåsaren håller Sixten Ahlsved kyrkan i Terjärv varm.

FÖRSÄKRINGAR. I januari, när det var som kallast, gick en ventil i fjärrvärmesystemet i Terjärv kyrka sönder och temperaturen inne i kyrkan sjönk snabbt till -10 grader. Värmesystemet frös och måste nu förnyas. Men försäkringsbolaget har avslagit församlingens ersättningsansökan. 26.4.2024 kl. 11:14
Patrica Strömbäck är kaplan i Närpes församling.

Kolumn. Hur personlig är du, Gud? Hur mycket griper du in i världen, i människors liv och mitt liv? Gud, gör du upp planer, ordnar, styr och ställer, och beskyddar? 24.4.2024 kl. 17:41

TIDSKRIFTER. Förbundsarenan i samarbete med Åbo Akademi gjorde i början av året en undersökning där man kartlade finlandssvenskarnas läsvanor av tidskrifter. I rapporten som presenterades i mitten av april framgick att Kyrkpressen är den i särklass mest lästa tidskriften i Svenskfinland. 23.4.2024 kl. 15:15
– För kortare resor ska Svenska kyrkan vara restriktiv med flygandet, tycker biskop Fredrik Modéus. 

sverige. Efter att ha mottagit kritik har Växjö stiftsstyrelses arbetsutskott nu föreslagit att den planerade studieresan till Rom i stället ska gå till Finland. Dessutom har de beslutat att avstå från att flyga, skriver svenska Kyrkans tidning. 23.4.2024 kl. 12:46
Olja kan bli ett element vid konfirmation och vigsel i framtidens kyrkohandbok.

BISKOPSMÖTET. Bikt på webben, välsignelse med olja och tydligare förbön vid konfirmation kan det bli i kyrkohandboken. Det föreslås också bli mer formuleringar om barnfostran, livsmognad tillsammans, kropp och sexualitet när man gifter sig. Temana är många i förarbetet till en ny kyrkohandbok för kyrkan. 19.4.2024 kl. 09:34
Boken "Otillräcklig" har blivit en försäljningsframgång i Danmark. Den har utkommit på svenska och norska, och översätts nu till engelska.

KRAVKULTUREN. Den danska folkhögskolläraren och teologen Christian Hjortkjaer skrev en bok om hur det är att växa upp i ett samhälle där vi får höra: ”Just do it.” 17.4.2024 kl. 15:24
Lina Teir spelar många instrument, men närmast henne är ändå fiolen.

BERÄTTARKONST. Berättarkonstnären och musikern Lina Teirs livsåskådning hör ihop med glädje, inspiration och livsmening. 17.4.2024 kl. 15:05
Sirpa Tolppanen betonar vikten av inkludering i arbetet med att bygga gemenskap från grunden.

profilen. Prästen Sirpa Tolppanen har precis landat i Vanda där hon ska bygga upp en helt ny gemenskap – från grunden. 16.4.2024 kl. 15:34
Tidigare kände sig Beni Karjalainen ensam. Idag har han goda vänner och en sambo. FOTO: PRIVAT

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56
32 euro per dygn – det får hjälpledarna i snitt betalt enligt KP-enkät.

HJÄLPLEDARE. Sommarjobb eller frivilligkul? Kyrkpressen tittade på vad hjälpledarna får betalt på sommarens konfirmandläger, där de har en viktig roll. På Åland har församlingarna en arvodeskultur som sticker ut. 19.4.2024 kl. 15:53
Harry Holmberg finns i dag till för andra människor – i vården.

SOMMARREPRISEN 2024. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 25.7.2024 kl. 10:00
Vid det här bordet fattar domkapitlets kollegium beslut om vem som blir herde i Petrus församling. Biskopen tycker det är trist att det gick så här.

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56
Petruskyrkan söker ny herde – men vem det blir är fortfarande oklart.

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

Laura Serell är präst i Jomala församling. Just nu ser hon fram emot vardagslunken och tid för stickning. Hennes tips: testa på att välsigna framför att baktala eller förbanna.

SÖNDAGEN. Vi människor söker mening, vi söker förklaringar och logiska resonemang för att kunna förklara världen. Vi vill kunna förklara det vi ställs inför, särskilt då olycka drabbar oss. Varför sker det här? Varför sker det här mig? 18.8.2024 kl. 09:00
Först ut är Jenny Airaksinen, barn- och ungdomsdiakon i Kyrkslätts svenska församling.

diakoni. Några diakoniarbetare runtom i Borgå stift kommer blogga på Andetagbloggen varje fredag med en text som tangerar diakoni på något sätt. 16.8.2024 kl. 19:09
Långsamt började ljuset gå upp för David Sandström att allt inte stod rätt till med församlingen.

LIVSBERÄTTELSE. Han trodde att han var immun mot den sektliknande församlingens manipulation. – Jag trodde att jag kunde hålla mitt huvud kallt. Ändå drogs jag in i församlingen på grund av min tro och mina sårbarheter, säger David Sandström. 14.8.2024 kl. 08:00
Nedskärningen väckte också diskussioner i regeringen, säger Adlercreutz.

NEDSKÄRNING. Jag ser det principiella problemet, men kyrkans inkomster kommer ändå att vara märkbart större än tidigare, säger undervisnings- och kyrkominister Anders Adlercreutz om regeringens nedskärningar i finansieringen av kyrkans samhällsuppdrag. 14.8.2024 kl. 08:50
Eric-Olof Söderströms musikkarriär är över 50 år lång.

kyrkomusik. Eric-Olof Söderström, 67, lämnar i vinter kantorsjobbet i Borgå med en lång karriär inom musiken bakom sig. All framgång är inte bara begåvning, råder han i dag sitt unga jag. 14.8.2024 kl. 14:00