Arbetet med utmärkningen började i Sideby och inför invigningen har man också ruttmärkt runt Vasa.

"För att pilgrimsleden ska lyckas krävs att österbottningarna tar den till sig"

SANKT OLAV OSTROBOTHNIA.

Arbetet med att utveckla pilgrimsleden Sankt Olav Ostrobothnia har inte tagit slut, även om biskop Bo-Göran Åstrand nu invigt både leden och pilgrimscentret i Trefaldighetskyrkan i Vasa.

28.9.2024 kl. 18:38

Det fysiska grovjobbet att ta fram leden är nu gjord. Men för att leden ska lyckas och bli bra krävs ett samarbete och att österbottningarna tar den till sig, engagerar sig och försöker hitta aktiviteter kring den, säger projektledaren Carola Wiik.

I augusti påbörjades arbetet med att placera ut 1 500 stolpar och 4 000 märken som ska utgöra den slutliga märkningen av leden från Sideby i söder till Karleby i norr. Märkningen – Sankt Olav-pilgrimskorset – ska leda pilgrimerna rätt.

Arbetet med utmärkningen började i Sideby och inför invigningen har man också ruttmärkt runt Vasa.

Vi märker ut så mycket vi hinner. Men det är ett säsongarbete som bara kan göras från maj till oktober beroende på tjälen. Arbetet kommer att pågå ännu sommaren 2025 och delvis ännu 2026.

Leden märks ut med tre till fyra märken per kilometer, lite beroende på var man befinner sig.

Trots att utmärkningsarbetet pågår så kan man redan vandra leden. Sedan 2021 är hela sträckan tillfälligt utmärkt med plastband i terrängen.

– Vi vet ju att plastbanden bleknar och försvinner.

Vandrarna kan också ta hjälp av Outdoor-active-appen där leden finns inritad. Tanken är ändå att den slutliga utmärkningen ska göra det möjligt att hitta fram utan att gå med telefonen i hand.

Arbetet med att utveckla leden inleddes redan 2019. I det arbetet har ingått att göra avtal med alla kommuner och markägare som berörs. Där markägarna motsatt sig leden har man sökt andra stigar.

– Det har varit mycket jobb och fotarbete med att göra avtalen. Vi har fått väldigt positiv feedback från alla instanser och markägare.

I princip är rutten nu fastslagen men när stolparna sätts ut kan vissa smärre justeringar göras.

– Vi sätter heller inga stolpar eller annat dit vi inte får sätta dem.

Man kan få stämpel i sitt pilgrimspass.




Infrastrukturen måste vara i skick

Leden certifierades i maj i år, både som Sankt Olavsled och europeisk kulturrutt. Leden är den andra certifierade Sankt Olavsleden i Finland. Den första, Sankt Olav Waterway, går från Åbo över Åland till Grisslehamn och upp mot svenska Sankt Olavsleden i Söderhamn.

– Innan den kan bli certifierad krävs att infrastrukturen kring leden är i skick. Som tur är det ganska bra förspänt här i Österbotten. En vandrare som ska vandra flera dagar och sova flera nätter vill inte bo på hotell som kan kosta 150 euro per natt. Man vill ha ett enklare och förmånligare boende med en säng, mat, möjligheter att tvätta sig och torka kläderna ifall det regnat. Vi har framfört önskemål att församlingar som har lägergårdar eller liknande kunde erbjuda dem för förmånligt boende.

Det erbjuds övernattningsmöjligheter längs varje etapp.

– Det finns sträckor som i Rangsby i Närpes där det inte finns så mycket service. Men också där finns boendemöjligheter.

Carola Wiik uppmanar vandrarna att kontakta härbärgena på förhand.

– Många av dem är väldigt små, som till exempel Korsnäs prästgård, där man gör om ett rum med två till tre bäddplatser. Det kan också vara någon som gjort om ett extra rum för vandrare i sitt hem eller uthus.

Sankt Olav Ostrobothnialeden går både genom byacentra och städer, men också genom ödemark. Dagsetapperna är mellan 20 och 27 kilometer. Den längsta etappen är 30 kilometer mellan Monäs och Oravais, medan etappen mellan Kaskö och Närpes är 17 kilometer.

– Dagsetapperna kräver att man planerar för dagen. En del etapper saknar butik och då bör man planera var man ska skaffa mat. Man kan också komma överens om eventuella matpaket med härbärgena.


Leden utvecklas och märks ut

Nu håller man på att utveckla leden. I det ingår en uppdatering av informationen om härbärgen, var man kan skaffa mat och om sevärdheter. Den informationen kommer att finnas på den uppdaterade digitala kartan och appen.

– Just nu är ruttmärkningen viktig, men vi håller på. Vi vill nå ut till lokala människor vad gäller ruttmärkningen. Kontakta oss om ni vill vara med på ruttmärkningstalko.

Tjugoen informationstavlor, en för varje etapp, ska också ut.

– Vi hoppas utveckla servicen längs med leden, vi får samtal av människor längs med leden som är villiga att stå till tjänst.

Kommunerna har getts möjlighet att presentera sina viktigaste kultursevärdheter längs rutten.

– En del sevärdheter ligger inte direkt på leden utan kan kräva en liten avstickare. Vi har inte tagit med de som är långt från leden. Vi vill att man ska kunna se kyrkorna i Österbotten och en del andra sevärdheter också.

Fornminnen har inte tagits med.

– Problemet är att det inte finns skyltning för dem. De är under stenar och mossa och går inte att visa upp. Kanske vi tar med dem i framtiden.

Är kyrkorna längs leden öppna för pilgrimsvandrarna?

– Det skulle vara jätteviktigt att vandrarna får komma in i kyrkorna. Det är något vi diskuterar med församlingarna. Men problematiken är inte så lätt att lösa för det är långt en försäkringsfråga. Den frågan kan inte vi lösa, den måste församlingarna fundera på.

I församlingarna pågår redan nu aktiviteter i anslutning till leden.

– Där funderar man på att ordna retreater, andakter för konfirmander och så vidare.

Församlingarna i Vasa har jobbat med pilgrimscentret i Trefaldighetskyrkan. Utanför kyrkan finns en milsten som visar hur många kilometer det är till Trondheim.

– Trefaldighetskyrkan är en knutpunkt mellan den norra och södra leden.

Men hur man vandrar bestämmer man själv.

– Man kan göra en dagsvandring, en veckovandring eller vandra till Vasa och ta färjan över till Umeå och fortsätta därifrån längs den svenska leden från Sälånger till Östersund, Åre, Riksgränsen och över till Stiklestad. Den svenska leden är 580 kilometer.

Text: Johan Sandberg
FOTO: KAJ LINDH


profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00

kyrkoherdeinstallation. Hård vind gjorde att förrättarna vid kyrkoherdeinstallationen i Saltvik inte kom i land på Åland. 17.3.2024 kl. 11:15

VILDMARK. I vildmarken stänger Per-Johan Stenstrand ut bruset och tankar kraft. Årligen gör han två större turer, en rejäl fiskevecka i augusti och en vecka runt påsk med snöskoter, tält och isfiske uppe i Lappland. 16.3.2024 kl. 13:34

BORGÅ STIFT. Domprostjobbet i Borgå blir ledigt från advent 2025 när Mats Lindgård lämnar jobbet. 10.9.2024 kl. 18:47

Bidrag. Bo och Gunvor Skogmans minnesfond är en allmännyttig fond för kristen verksamhet i Finland och utlandet. 10.9.2024 kl. 14:20

betraktat. ”Kom ihåg att ni kan berätta om alla era problem till Jesus”, säger barnledaren under miniorandakten. Jag är nio år och lyssnar uppmärksamt medan lågan från andaktsljuset i mitten av ringen fladdrar. Bredvid ljuset på golvet ligger den lilla ljussläckaren av metall. Snart ska någon av barnen få använda den när andaktsstunden är slut. Det är inte min tur idag. 8.9.2024 kl. 15:09

BISKOPSMÖTET. Biskop Mari Leppänen fick stöd av centrala namn i biskopsmötet. Hon ville rösta ut Sley och Kansanlähetys som bygger nätverk för dem som motsätter sig kvinnor som präster. Vid mötet som hölls på Åland föll rösterna 7 – 3. 6.9.2024 kl. 10:25

FÖRLUST. För fem år sedan förlorade Anders och Iris Värnström sin son. Det var en tid präglad av chock, sorg och oro över att något förblev osagt. Men också av att tvingas öppna sitt vuxna barns post. – Jag kände bara att det inte var min sak att göra. Ändå behövde jag göra det, säger Anders. 5.9.2024 kl. 16:45

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet