Thomas Lundins första matminne är att han är på besök hos sin farmor.
– Jag sitter i hennes kök och äter vaniljkräm. Det finns sylt i en skild skål, och jag tar massor med sylt, och jag får ta massor, säger han.
Han äter sylten först, och då sätter farmor ett nytt, lika stort lass med sylt på hans vaniljkräm.
– Det är vår hemlighet: här får man äta så mycket sylt man vill. Jag kan fortfarande känna smaken av den lena, kylskåpskalla vaniljkrämen med sylten på.
Thomas Lundin har tre syskon, men av de fyra barnen var det kanske han som fick med sig kärleken till matlagning allra mest: troligtvis för att han trivdes hos farmor och mormor, eventuellt för att det fanns en klangbotten i honom själv.
– Eller var det för att jag var duktig, för att jag kunde, för att jag var med, för att jag inte var i vägen? Jag var den som kunde göra bullar lika bra som fammo och fick beröm för det. Jag är mellanbarn och har alltid tyckt om att vara duktig, att hjälpa och kunna. Om jag hade umgåtts mer med morfar eller min döda farfar skulle jag kanske ha blivit en jäkel på att tälja eller snickra.
När råddiga tant Signe kom på besök och det bjöds på kakor, då sades det: De här har Thomas bakat.
– Och svaret blev: ”Har du bakat dem! Du är ju bara fem år!” Och ju mer de applåderade, desto mer började jag också plocka undan och diska, så de andra inte skulle behöva göra det.
Lök är vackert och gott, tycker Thomas Lundin.
När jag har ångest läser jag kokböcker
Thomas Lundin är aktuell med boken Tjo, hopp och kärlek, som handlar om mat och om de personer i hans liv som väckte hans intresse för mat. Den är en förklaring till varför Thomas Lundin gillar att laga mat och varför han alltid använder allt han har i kylskåpet.
Det började med farmor, mormor och mamma.
– För mig är matlagning ett sätt att visa kärlek – men inte det enda sättet, jag har orden också. Jag har en lycklig och oproblematisk relation till ätande och mat. Jag har redan från början fått med mig det sinnliga i matlagning och ätande – men också det praktiska. Att det är roligt. Jag har aldrig upplevt att det skulle vara något speciellt med att laga mat. ”Nu ska vi baka bullar och allt ska plockas åt sidan och det är lite stress i luften.” Inte så. Det är bara lika naturligt som att gå på toaletten eller att man borstar tänderna morgon och kväll eller sover när det är natt.
Han förstår att det kan kännas provocerande för personer som hatar matlagning, som känner själen börja sloka vid åsynen av ett långt recept.
Själv kan han läsa recept som om han läste en dikt.
– (Med djup och sinnlig röst:) ”Två deciliter socker. Hundra gram smör. En tesked salt.” När jag har ångest – vilket jag sällan har – brukar min fru be mig läsa en kokbok. Jag läser ingredienserna som dikter och blir helt lugn.
Upprepning och attityd
Den röda tråden i boken är att det är fruktansvärt och oanständigt att vi kastar bort en miljon kilo mat varje dag.
– Jag har skrivit boken för att uppmuntra till att göra något med den mat du har hemma och inte vet vad du ska ta dig till med. Men det kräver ju att du ska orka stiga upp ur soffan och göra något av det. Och det är ju lätt att säga för en människa som inte är deprimerad eller utmattad: om det känns övermänskligt att gå till butiken och få hem pizzan och sen ta till en kraft–ansträngning för att få den i mikron.
Men för mig tar det så fruktansvärt mycket energi att laga mat. Hur ska du kunna injicera din inställning till matlagning i mig?
– Det är upprepning och attityd. Att inse hur mycket pengar du sparar, vilken ekologisk gärning det är att äta upp allt du har. Att bara göra. Att försöka omfamna grejerna som måste göras och försöka göra det till ett intresse eller en hobby. Du som är journalist och nyfiken: du vet ju hur man förlorar sig i någonting. När vi fick barn bestämde jag medvetet att nu kommer jag i tjugo år att stå och laga mat, kanske det är dags att göra det till en hobby så att jag kan njuta av det.
Så han skaffade fler kokböcker, läste på, började testa olika recept – och bestämde sig för att aldrig kasta bort det som finns i kylskåpet.
Men det behöver inte vara svårt. Han tror på genvägar.
– Om du tycker det är för besvärligt att hacka lök: köp djupfryst lök. Låt inte den saken bli ett hinder. Och gör vad som helst, köp färdigmat, men ät upp den! Ju sämre och mindre ekologiska produkter du köper, desto viktigare är det att du äter upp dem. Det som jag kämpade med när jag skrev: hur ska jag skriva recept för Sofia Torvalds rester? Jag vet ju inte vad du har i ditt kylskåp. Och det blir ju tokigt om folk går och köper det som jag har som rester i mitt kylskåp.
Ett tips: utvidga de recept du har. Om du har sex rätter som du snurrar i vardagen, lägg till en sjunde.
– Ett tips till: gör det du brukar göra, men med andra smaker. Gör makaronilåda med tacosmak så blir den en mexikansk makaronilåda. Eller med thailändska kryddor, chili och kokosmjölk: thailändsk makaronilåda! Var inte rädd för att misslyckas. Med den mat du redan har i kylen kan du fribejsa hur mycket som helst.
Ta det du har
Thomas Lundin jobbar mycket och har hög arbetskapacitet.
– Men det finns tre saker jag aldrig prutar på. Jag lagar alltid mat, hur stressad jag än är. Jag går ut och går varje dag, minst en timme. Och jag sjunger varje dag. Efter ett långt äktenskap tillsammans ser min fru Sonja om jag är stressad och trött och säger: kan du inte laga mat eller gå ut och gå?
Vad gör du om du verkligen inte skulle orka laga mat?
– Linsgryta. Det går så snabbt och det är liten möda – och det är billig mat. Det är så gott och billigt att det känns att man lurar någon. ”Haha, ni som gick och köpte superdyrt kött idag!”
Det bästa snabbmaten är ärtsoppa, tycker Thomas Lundin.
– Ta en konservburk och töm den i kastrullen, häll vatten från burken, koka upp, krydda med senap och kryddor. Det går snabbt och är billigt och gott.
Ett tips till: gå inte till butiken när du är trött.
– När du inte orkar gå till butiken tar du bara något från skåpet. Då slipper du en massa av de energikrävande stegen. Samma angreppssätt funkar i badrumsskåpet: använd upp alla krämer du har, du sparar en massa pengar. Tanken kan också appliceras på själen. Använd det du har och gapa inte efter det som du inte har. Då blir du bara olycklig.
Livet är sorgligt och lyckligt
Han lärde sig resiliens – förmåga att återhämta sig – av sin mormor och farmor.
– Jag är inte uppväxt i Bullerbyn och vi har inte besparats sorger. Mitt första minne är att morfar skriker upp mot skyn för att min morbror har drunknat på fyllan. Missbruk och problem har funnits också i min familj, och det skriver jag om i boken. Det är både och. Livet är både sorgligt och lyckligt samtidigt.
Det här lärde han sig av mormor och farmor: Här ligger ett huvud och här ligger en arm och en fot, nu måste vi bara få ihop allt igen.
– Då behöver man inte gapa efter Pradaskor, utan hellre ta den söndriga foten, klistra fast den och börja gå med den. Det här gäller allt annat än böcker – böcker får du köpa!
Mormor och farmor sa alltid hur speciell han var.
– Det låter ju förmätet, men min självbild är att jag är speciell. Sådan blir man om folk säger det. Jag förstår verkligen att det är något fint jag fått. Att jag fick känna mig speciell gav mig nyckeln att se på alla människor som speciella, och det försöker jag ge vidare till alla barn jag träffar.
Thomas Lundin
– Sångare, skådespelare och skribent.
– Aktuell med boken Tjo, hopp och kärlek, som handlar om hans uppväxt och innehåller hans bästa recept.
– Om han fick välja en krydda att ha med på en öde ö skulle det vara: ”Timjan! Allt blir bättre med lite timjan.”
– En matrest som han blir extra glad över att hitta i kylen: ”Soppa. Nästan alla soppor blir bättre av att stå ett dygn eller flera i kylskåpet.”