Mera stöd och råd till församlingarna ska i framtiden komma från domkapitlen och samfälligheterna. Större församlingar ska hjälpa de mindre. I Borgå stift skissar en rapport på att mera stöd i verksamheten i framtiden ska komma från Borgå och domkapitlet, mindre från centralbyråkratin i Helsingfors.
Rapporten har gjorts för att slimma Kyrkostyrelsen och organisationerna kring den. Utredarna Esko Laesterä och Juha Koskinen kommer från konsultföretaget FCG, som ofta har anlitats av kyrka och församling förut.
Kyrkan kommer härnäst att nästan ha sju bibliskt feta år. Det beror på att Petteri Orpos regering har styrt mera skattepengar neråt till kommunerna, och därmed skattetekniskt till kyrkan.
Trots det har många små församlingar det väldigt knappt. Enligt rapporten har totalt 60 församlingar runtom i landet mindre en halv miljon euro att röra sig med per år. De är redan ofta beroende av frivilligarbete för att få kyrklivet att gå runt. Och ändå ska de betala för en centralbyråkrati i kyrkan där det jobbar 300 anställda.
Efter år 2030 följer utförsbacken. Då beräknas 57 procent av finländarna höra till den evangelisk-lutherska kyrkan. Av dem beräknas bara sju av tio betala kyrkoskatt.
"Direktiv uppifrån, reglering och nya processer leder inte nödvändigtvis till resultat i kyrkan"
Bara bantad kyrkostyrelse behövs
Många av dem som hade intervjuats för rapporten ansåg att Kyrkostyrelsen med dess sidoorganisationer behövs, men:
"Det flesta vi intervjuade öppnade med att säga att kyrkan inte är en koncern. Med det ville man säga att direktiv uppifrån, reglering och nya processer inte nödvändigtvis leder till önskat resultat i kyrkan", skriver utredarna Laesterä och Koskinen som står bakom rapporten.
Det här är också nu den nionde i ordningen utredningen om kyrkans centralförvaltning på tio år. Många tidigare beslut har inte förverkligats, utan runnit ut i sanden.
Redan år 2016 ansåg kyrkans framtidsutredning till exempel att Kyrkostyrelsens verksamhetsavdelning borde läggas ner – men den finns fortfarande kvar. Kyrkomötet har också skurit ner i den procent av kyrkoskatten som varje församling betalar för Kyrkostyrelsen.
"Förändring blockas i kyrkomötet; Kyrkostyrelsen driver egna intressen."
"Det har effektivt blockerats i kyrkomötet, men också genom centralförvaltningens egna intressen", heter det bistert i Laesterä-rapporten.
Kyrkostyrelsen föreslås nu göras om inför 2030-talet. Då skulle bara några viktiga kärnuppdrag står kvar. Det är dels att sköta kyrkans ekonomi- och personalförvaltning som bland annat pensionerna ur den stora pensionsfonden, dels intressebevakning och relationer med omvärlden.
Organisatoriskt innebär det att Kyrkostyrelsen i rapportens förslag skulle slopa sina centraler och därmed riva onödiga mellanväggar i sin organisation. Det tekniska stödet för bland annat it-lösningar skulle överföras till Kipa, ekonomihanteringscentralen, som eventuellt kunde bolagiseras eller ombildas till ett affärsverk.
"Stora församlingar kan hjälpa små"
Det yttre stödet till församlingarna i deras verksamhet vill rapporten pusha ut i landet. "Små församlingar kan få råd för verksamheten från domkapitlen, eller stöd från större församlingar eller samfälligheter", står det i rapporten. Idéstöd och engångsbidrag från Kyrkostyrelsen skulle upphöra – och därmed det som ofta uppfattas mest som order och krav från Helsingfors.
Även domkapitlen ska kunna specialiseras och stöda varandra. Rapporten föreslår också att flera biskopar i mindre stift kunde ha samma domkapitel, där man kan samla kunnig och nödvändig expertis.
"Små församlingar kan få råd för verksamheten av domkapitlen och stöd från större församlingar"
Borgå stift och den svenska verksamheten anses också i rapporten vara orättmätigt överresurserade med sina 26 centrala tjänster, fjorton vid Kyrkostyrelsen i Helsingfors och tolv vid domkapitlet i Borgå. Här kan det inte bli något undantag för det svenska, understryks det i rapporten.
Däremot önskar man i rapporten att den övriga kyrkan skulle ta modell av Borgå stift i sin medieverksamhet. Rapporten antyder att samlingen kring Kyrkpressen som medlemstidning i praktiken är en modell för framtida samarbete mellan också finska församlingar.
Hur och om kyrkan internt ska omfördela resurser från rikare församlingar till fattigare har rapporten öppet ingen lösning på. Statistiskt skulle det innebära att stiften i söder, Helsingfors och Esbo, skulle föra över pengar till kyrkan i inlandet.
"Banta också ner kyrkomötet"
I rapporten går utredarna också ut över sitt uppdrag som gällde enbart kyrkans centralförvaltning.
Konsulterna upprepar bland annat ett gammalt förslag från tidigare om att kyrkomötet borde bantas ner från nuvarande 108 ombud till omkring 60. Också missionsorganisationerna borde styras att gå samman och därmed bli färre.
"Banta ner kyrkomötet till 60 ombud."
Också stiftsfullmäktigenas vara eller icke-vara anser rapporten att borde granskas när den slutliga organisationsbilden är klar. Målet har satts att den organisationsreformen är genomförd om fyra år till början av år 2029. Den ska då kunna spara kyrkan tre miljoner euro per år.
Kyrkostyrelsens plenum tillsatte på tisdagen styr- och projektgrupper för den planerade organisationsreformen. I de undergrupper som ska bereda en eventuell organisationsreform sitter Sixten Ekstrand och Lucas Snellman som båda är ledande tjänsteinnehavare vid Kyrkans svenska central KCSA. Huvudstyrgruppen för organisationsreformen saknar däremot en svensk representant.
– – –
Korrigering tisdag kl. 16.45: Styrgruppen möblerades om helt och hållet vid Kyrkostyrelsen plenum. Martina Harms-Aalto som var nominerad valdes inte, som vi tidigare skrev, in i den slutliga styrgruppen.
