"Han orkar och hinner också fundera på vilka våra älsklingsfärger är"

betraktat.

”Kom ihåg att ni kan berätta om alla era problem till Jesus”, säger barnledaren under miniorandakten. Jag är nio år och lyssnar uppmärksamt medan lågan från andaktsljuset i mitten av ringen fladdrar. Bredvid ljuset på golvet ligger den lilla ljussläckaren av metall. Snart ska någon av barnen få använda den när andaktsstunden är slut. Det är inte min tur idag.

8.9.2024 kl. 15:09

Medan jag betraktar ljuslågan går jag igenom det som barnledaren just har sagt. Jag ser för min inre syn världens befolkning: barn och vuxna som svälter, svårt sjuka och människor i omöjliga livssituationer. Alla sträcker de ut sina händer mot Jesus. Hjälp! Hjälp!

Jag betraktar också min egen livssituation: en nioåring i ett rikt land med mer mat än någon orkar äta, med grundskoleutbildning och med balanserade föräldrar som kan ge mig en god grund för livet. Och jag tänker: ”Tack Jesus, jag uppskattar det verkligen, men jag ska nog inte störa dig med mina minimala problem. Du har fullt upp med miljoner av andra människor med verkligt stora problem.” Så jag fortsätter att leva nära honom, men besvärar honom bara i nödfall. Detta av hänsyn till hans enorma arbetsbörda.

Många år senare, när jag har varit präst i hans kyrka i många år redan, ska en kvinna måla en tavla av honom till mitt hem. Under mitt vuxna liv har jag varit tvungen att besvära honom otaliga gånger. Stormar har kommit och gått. Jag tänker nog inte längre att mina problem är så minimala att det inte finns någon orsak att besvära honom. Och jag har märkt att han håller, han orkar gå tillsammans med mig både genom snålblåst och riktiga stormar.

Kvinnan frågar mig vilken bild av Jesus hon ska måla och i vilken färgskala. Jag har skyndsamt, som vanligt, och säger att hon får välja.

En tid senare meddelar kvinnan att tavlan är klar. Jag och min man åker för att hämta den. När vi kommer fram stiger vi in i en källare med en lång rad med tavlor målade i mörka varma färger. Förutom en, som är målad i ljusa pastellfärger. Kvinnan går fram till tavlan och säger: ”Här är den. Jag tänkte måla den i samma färger som de andra, men sedan frågade jag honom vilken färg det ska vara. Han svarade: Hon gillar pastellfärger. Och sedan blev det så.”

Sedan den dagen hänger tavlan på väggen i mitt hem. Varje gång jag ser de ljusa pastellfärgerna blir jag glad. Tänk att han visste! Tänk att han tog sig tid att göra mig glad!

Och jag inser nu att han har ännu mera kraft och styrka än att bara orka streta sig fram tillsammans med oss genom stormar och orkaner. Han orkar och hinner också fundera på vilka våra älsklingsfärger är.


Hanna Eisentraut-Söderström är kaplan i Borgå svenska domkyrkoförsamling. Hon älskar att simma och dyka i havsvattnet. Hennes tips: Kom ihåg att tacka Gud för livet varje morgon du vaknar.

Hanna Eisentraut-Söderström


Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43

ungdomens kyrkodagar. – Det som var särskilt fint i år var att vi kom till att ingen ska pushas ut från församlingen bara för att vi har lite olika värderingar, säger Mona Nurmi. 12.2.2025 kl. 18:26

LÄGER. Varför får bara ungdomarna gå på läger? undrade några konfirmandföräldrar. Klart vuxna behöver läger också, tänkte de i Åbo svenska församling. Nu blir det av – välkommen på vuxenläger! 11.2.2025 kl. 14:07

kyrkomusiker. Fiona Chow är ny kantor i Borgå svenska domkyrkoförsamling. Under pandemin hade hon tråkigt medan kyrkorna stod tomma. Det var en perfekt tid att öva orgel! Och så blev hon kyrkomusiker. 10.2.2025 kl. 11:48

FÖRFÖLJELSE. 380 miljoner kristna i världen blir förföljda och diskriminerade, skriver Open Doors i sin senaste årsrapport. Finländare som turistar i Turkiet, Marocko, Egypten eller Vietnam tänker kanske inte ens på det. 7.2.2025 kl. 18:47

Personligt. Simon Westerlund har alltid fascinerats av berättelser – från barndomens sagor till historiens stora skeenden. Hans resa har tagit honom från från studier i historia till läraryrket, och från den Evangelisk-lutherska kyrkan till den ortodoxa tron. 29.1.2025 kl. 15:41

KYRKOR I USA. Varumärket Proud Boys har betecknats stå för rasistisk nyfascism och våld i USA. Nu ägs rörelsens namn av en afroamerikansk kyrka i Washington som de vandaliserat. 7.2.2025 kl. 13:03

ANDLIG TORKA. Ivern är borta. Gud är tyst och bönen en ansträngning. Någon gång bestämde vi oss för att tro, kanske nyligen eller kanske för trettio år sedan. Det var så fint på den tiden! Det var så lätt att be. Vi var så ivriga. Vi tänkte att vi hade listat ut allt: så här skulle det härefter vara i vårt liv, så här helt och kärleksfullt och hängivet. Vi tänkte att det skulle vara lätt. Vi tänkte att vi hade hittat hem. 6.2.2025 kl. 12:10

ÅRETS KANTOR. Utmärkelserna har haglat tätt för Lisen Borgmästars. Under tre efterföljande dagar fick hon vetskap om en utmärkelse per dag. Nu senast har hon blivit utsedd till Årets kantor 2025. 5.2.2025 kl. 22:01

LAESTADIANERNAS FRIDSFÖRENINGARS FÖRBUND. Stig-Erik Enkvist har återkommit som verksamhetsledare för LFF efter fem års paus. Han kommer till en ny organisation och ny adress. 5.2.2025 kl. 13:40

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37