Under tisdag eftermiddag (den 3 september) sammanstrålade planeringsgruppen för Kyrkhelg Nord. Mötet var extrainsatt med anledning av den turbulens som programmet för Kyrkhelg Nord lett till, alltså att den svensk-amerikanska teologen Ray Baker blivit bokad för att tala under rubriken ”Varför jag inte är gay trots att jag gillar killar”.
Max-Olav Lassila, ordförande för planeringsgruppen och kyrkoherde i Larsmo församling, säger att planeringsgruppen under tisdagens möte beslöt att programmet kommer att genomföras så som planerat.
– Vi samlades för att vi ville be och fundera över saken. Vi konstaterade att det här drevet fått fel fokus redan från början. Fokus i debatten har legat på reparativ terapi och omvändelse av homosexuella, vilket vi inte alls har talat om. Det har inte heller Ray Baker.
”Jag förespråkar inte alls omvändelseterapi för homosexuella. Jag har flera gånger uttryckligen talat emot det”, säger Baker i en intervju för HBL. Själv är Baker gift med en kvinna, trots att han identifierar sig som homosexuell. Det här eftersom han tolkar det som att Bibeln avråder från samkönade relationer.
Var planeringsgruppen överens om att det är en bra idé att genomföra programmet som planerat?
– Jo, det tycker jag.
Varför vill ni lyfta just homosexualitet under årets kyrkhelg, av alla tänkbara teman?
– Vi tycker att Ray Baker har ett viktigt budskap att komma med. Han är insatt i många av de här svåra frågorna som är aktuella just nu. Det viktiga som vi ser det är att han vill leva ett kristet liv, trots vad han gått igenom.
– Det är också ett vittnesbörd om hur han i sin kamp upplevt att Gud har hjälpt honom.
Skulle det inte slå bredare om man till exempel bjöd in någon för att tala om att man inte ska ha begärelse till sin nästas hustru? Det kunde kanske fler av besökarna under kyrkhelgen relatera till?
– Jag kan hålla med dig om att det också kunde vara ett relevant tema.
Har responsen kring årets program under Kyrkhelg Nord påverkat er i planeringsgruppen?
– Vi står bakom det program som vi har satt ihop. Vi vill säga och förmedla att vi tror att Gud älskar alla människor. Vi har inga sådana tankar som att någon skulle vara mindre värd än någon annan.
– Samtidigt är vi mycket medvetna om att vi alla är söndriga på olika sätt, vare sig det gäller sexuell identitet eller något annat så är vi alla skapade av Gud, men vi är alla också präglade av syndafallet. Det finns en brustenhet hos oss som kan ta sig olika uttryck. Därför är vi alla i behov av Guds nåd och förlåtelse.
– Även om Gud älskar oss betyder det inte att han vill allt som vi gör. Det gäller också vår sexualitet. Den är en fin gåva, men Gud har också en tanke med den. Sexualiteten är tänkt inom äktenskapets ram, mellan en man och en kvinna
– Det är inte lätt för någon, det vet vi ju. Och vi vet också vilken kontrast det här är till det tankesätt som präglar vår tid där vi uppmuntras följa vårt begär och våra lustar. Det finns en skillnad där till vad Gud tänkt för oss. Och vi tror att det Gud vill med oss är gott.
Det finns också andra bibeltolkningar inom kyrkan i dag. Vad tänker du om det?
– Jag tänker att det finns en långt kristen historia vad gäller tolkningen av Bibeln. Vi har en enhetlig tradition ända från början fram till de senaste årtiondena i de här frågorna.
– Det fanns andra tankar och andra sätt att leva då den kristna kyrkan växte fram, så är det. Men den kristna kyrkan valde att följa det de såg som Guds vilja och tanke genom Bibeln.
– Nu har det yttre samhället i den tidigare kristna västvärlden allt mer lämnat den här hållningen och kyrkan är utmanad i de här frågorna. Där tror jag att det inte ska vara så att det yttre samhället ska ange vad den kristna kyrkan ska tro. Jag ser att kyrkan anpassar sig på ett felaktigt sätt till rådande trender.
Har du något du vill säga till de som personligen berörs av det här, så som hbtq-personer, deras vänner och familjer?
– Det är väldigt svårt att uttrycka sig så omsorgsfullt och kärleksfullt som jag skulle vilja. Jag vill säga att jag tror att Gud älskar dem och att Han vill allt det bästa för dem.
Biskopen är oroad
I en intervju för Vasabladet och Österbottens Tidning kommenterar biskop Bo-Göran Åstrand valet av tema för Ray Bakers anförande under Kyrkhelg Nord så här: ”Om det här är det enda perspektivet som lyfts fram ställer jag mig frågan om det här är en trygg församling.”
Vad kan du som biskop konkret göra åt att det planeras en tillställning som du bedömer som potentiellt otrygg i det stift du är biskop i?
– I vår kyrka fungerar det likadant i alla stift. Kyrkoherden, församlingsrådet eller kyrkorådet ansvarar för lokala sammankomster, möten och arrangemang. Ytterst sett är kyrkoherden ansvar stort vad gäller att besluta huruvida en viss samling ordnas eller inte.
– Man kan ändå inte ordna vad som helst i en församling. Dels behöver man förhålla sig till vad kyrkans lagstiftning föreskriver, dels bland annat till styrdokumentet ”Trygg församling” som varje församling har att följa. Där kommer biskopens roll in i bilden gällande att ha synpunkter på om sådant som ordnas följer kyrkans värdegrund och riktlinjer.
– Som biskop kan jag inte gå in och styra om verksamheten i en församling direkt. Vid frågetecken sker det alltid i dialog mellan kyrkoherde och biskop.
Har du varit i kontakt med arrangörerna?
– Jag har varit i kontakt med Karleby svenska församlings kyrkoherde Per Stenberg. Jag har blivit medveten om att det här inte är någon enkel fråga i Karleby just nu.
– I dokumentet ”Trygg församling” i kyrkans styrdokument konstaterar vår kyrka att varje evenemang som ordnas ska vara säkert, både fysiskt och andligt, man ska veta att man är respekterad och det ska finnas ett accepterande förhållningssätt till både kön, kropp och sexualitet. Det här är kyrkoherdens och lokalförsamlingens ansvar. Tar man emot Kyrkhelg Nord bär man det här ansvaret.
– Jag har tittat närmare på det här och försökt se vad Baker själv säger. Hans linje är att det finns två alternativ: endera lever man i celibat som homosexuell, eller också följer man hans exempel. Det här är hans synpunkt och det får man respektera. Men det man måste fråga sig är vad som blir följderna av om man lyfter fram det som enda alternativ och med den styrka som planeras under kyrkhelgen. Det är där det går fel, om en församling lyfter det här som de enda alternativen.
– Nu talar man inte om omvändelseterapi här, men det ligger nära till hands att man kommer nära en upplevelse av att jag borde förändras om man hör till en sexuell minoritet och deltar i kyrkhelgen. Kyrkan har också i ett sakkunnigutlåtande med anledning av medborgarinitiativet om ett förbud mot omvändelseterapier klart tagit avstånd från sådana omvändelseförsök och terapier.
Får man säga att Bibeln inte tillåter homosexuella förhållanden från talarstolen i kyrkorna i Borgå stift?
– Man har en frihet att uttrycka sig utgående från sin bibeltolkning. Gör man det så har man också ett ansvar. Då måste man vara mycket ärlig och säga att ur kristen synvinkel kan man också komma till andra slutsatser.
– Oberoende av vilken hållning man har i den här frågan, och jag betonar, oberoende av hållning, så måste man öva sig på att uttrycka sig på ett respektfullt sätt. När vi talar om människors sexualitet och identitet rör vi vid det innersta gällande vår personlighet. Det kräver övning i att uttrycka sig med försiktighet, tydlighet och empati.
Den officiella linjen är fortfarande att kyrkan inte viger samkönade par. Är hela kyrkan ett otryggt rum?
– Nej, så är det inte. Vad gäller hur kyrkan förhåller sig har det faktiskt hänt en del, också på kyrkomötesnivå.
I maj i år lade en majoritet av biskoparna fram ett förslag om två parallella äktenskapssyner till kyrkomötet.
– Det här ser jag som ett tungt ställningstagande. Alla biskopar, så när som på en, har ställt sig bakom det här. Biskopsmötet har också tydligt tagit ställning och sagt att domkapitlen ska vara återhållsamma mot de som viger samkönade par, och att vägen framåt är att man ger båda uttrycksformerna utrymme i vår kyrka.
Finns det rum för att vara ”konservativ” och ”bibeltrogen”, alltså att i vissa frågor tolka Bibeln förhållandevis bokstavligt, i kyrkan i dag?
– Ja, rum för att vara konservativ finns fortfarande i vår kyrka, men på ett sådant sätt att det sker med respekt gentemot den grupp som inte uppfattas som konservativ. Men det går inte att en grupp säger att det är vi som gör rätt och ställer krav på erkännande och godkännande från de som tänker annorlunda.
– ”Bibeltrogen” är också ett begrepp och förhållningssätt som ingen kan ta monopol på. Det finns både liberala och konservativa som lagt sig in i Bibeln och kommit till olika slutsatser. Och det går att samexistera, det är inte en omöjlig situation.
Just nu känns det kanske ändå lite omöjligt för många. Vad tänker du om möjligheterna till samexistens just nu och i framtiden?
– Vi behöver se upp med att inte låta polariseringen gå ännu längre inom vår kyrka i dag, för vi lever också i ett samhälle som polariseras allt mer.
– En rekommendation, som bara är grundad i egen erfarenhet, är att då man kommer in i diskussioner och ser ett avstånd, bredda samtalet. Man behöver inte gå in på brännande frågor och positionera sig direkt, för då bli perspektivet väldigt smalt. Då ser vi inte vad som förenar oss.
Vill du tillägga något?
– Jag tänker på de människor inom väckelserörelserna och Karleby svenska församling som hör till en sexuell minoritet. Priset får inte bli att någon upplever att det är deras fel eller att de inte passar in för att vi igen en gång kört fast i den här frågan.
– Alla vi som är inblandade i det här måste fråga oss: Vad händer med de människor som ser på det här, som lyssnar till debatten, och som hör till en sexuell minoritet. Och vilken bild ger det av oss som kyrka och enskilda kristna?
– Min hållning i den här frågan är att varje människa är skapad till Guds avbild. Allt vi fått med oss i form av gåvor, egenskaper, personlighet, sexualitet och identitet, är gåvor av Gud. Det bör räcka till. Ingen behöver göra om sig. Gud skapar alltid hela människor.
Kyrkoherden i Karleby tudelad
Per ”Pilde” Stenberg, kyrkoherde i Karleby svenska församling, har alltså på sina axlar att se till att Kyrkhelg Nord blir en trygg tillställning enligt biskop Bo-Göran Åstrand, som hänvisar till kyrkans styrdokument och lagstiftning.
I dokumentet ”Trygg församling” står det bland annat: ”Man undviker att komma med lösningar, ge råd eller korrigera andra. Man undviker att ändra andra människor och i stället ger dem rätt att vara som de är och känna som de känner.”
Per Stenberg, hur ska du som kyrkoherde se till att de här kriterierna uppfylls under Kyrkhelg Nord?
– Man kan väl säga så här att det kristna budskapet i sig har alltid också varit en stötesten som är lite obekväm för människor, och det är kanske i den meningen inte något som går att undvika när man samlas kring det kristna budskapet. Då är det centralt att betona att vi alla har syndat, men att det också finns nåd för alla.
– Jag hoppas att det är något som också kyrkhelgen skulle återspegla, att det finns nåd.
Vems idé var det att tillfråga Baker som talare?
– Det var i planeringsgruppen som det initiativet uppstod. Jag har inte själv varit med i planeringsgruppen. Jag har varit med på postningslistan men inte aktivt deltagit i planeringsgruppen.
I vilket skede blev du varse Ray Bakers medverkan och hans tematik, och vad tänkte du då?
– Den direkta vinkeln kommer jag inte ihåg när jag blev varse. Jag borde ju ha förstått vart det lutade då Ray Bakers namn kom upp.
– Jag kan väl säga att jag är lite tudelad inför utvecklingen.