Här suddas gränser mellan titlar och andliga uttryck ut – runt kaffebordet ryms alla

kyrkkaffe.

Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen.

28.8.2024 kl. 16:43

Ett tydligt minne från gudstjänsterna i bönehuset där jag växte upp, är stunden efter att sista psalmen tonat ut, mötesledaren avslutat med en bön och doften av kaffe börjat sprida sig mellan bänkraderna. ”Nu är alla välkomna på servering”, annonserades, medan den tunga skjutväggen till församlingssalen drogs åt sidan. I det ögonblicket kikade jag, mina syskon och kusiner på varandra med ett flin medan vi satte oss på bänkkanten, redo att se vem av oss som skulle vara den första att hoppa upp och kila till kaffebordet. I någon mån händer detta fortfarande när vi ses på gudstjänst tillsammans. Eftersmaken av predikan byts relativt snabbt ut mot en iver över att se vilken typ av bulle det bjuds på idag.

Kyrkkaffe – ett koncept som praktiseras mer eller mindre konsekvent i de flesta församlingar, har ingen sakramental status, men ska trots det inte förringas. Att mötas kring något så avväpnande som en kopp kaffe eller ett kex ger utrymme för att lära känna varandra, inte sällan dessutom över generations-, ursprungs- eller socioekonomiska gränser. Det finns egentligen inte någon annan plats som liknar kyrkkaffebordet, inte ens i församlingen. Här suddas gränser mellan titlar och andliga uttryck ut. Runt kaffebordet ryms alla.

Det finns egentligen inte någon annan plats som liknar kyrkkaffebordet, inte ens i församlingen.

Jag kommer att tänka på en man jag blev bekant med i den församling jag var med i för några år sedan. På grund av utmaningar med det egna måendet klarade han sällan av att delta i den formella delen av gudstjänsten, men han var gärna med och serverade kaffe efteråt. Flera gånger hände det även att han bakat något som han bjöd på. ”Jag kan inte predika”, sa han till mig en gång, ”men jag kan baka.” Detta var hans gudstjänst.

Ingrid Riska jobbar som värdinna i Petrus församling och till hennes arbetsuppgift hör ofta att förbereda kyrkkaffet. När jag frågar henne vilken betydelse hon tror att den platsen har i gudstjänsten svarar hon: ”Jag tror att det betyder en hel del – gudstjänstbesökare vill inte bara se varandras ryggar i kyrksalen. Vi är skapade till gemenskap.”

Eftersom jag nu framställer kyrkkaffet som någon slags ”quick fix”/ snabblösning för värdefull gemenskap, bör det uppenbara kanske tilläggas: människomöten är inte per automatik smärtfria eller ens särskilt avslappnade. I församlingen finns människor med tankar och värderingar långt i linje med mina egna, men det är också här jag mött personligheter som provocerat mig som allra mest. Däremot tror jag att sociala färdigheter, karaktär och resiliens för livet utvecklas just när vi utsätts för denna typ av utmanande situationer. Förhoppningsvis lär vi oss även med tid och erfarenhet att navigera tryggt igenom dem.

Mycket i vår tidsålder går att digitalisera och effektivisera, men inte det mellanmänskliga. Det finns inga genvägar för det som enligt Jesus verkade vara församlingens viktigaste uppdrag – att älska varandra. Den egna kapaciteten räcker inte till detta, men i mänsklighetens sprickor kan Guds nåd verka. Där kan ett hej i förbifarten, någon som ser en i ögonen, ett halvkul skämt, en bön eller ett delat förtroende ha större betydelse än vi anar. Mellan allt detta finns livet i Guds församling, och ofta finns där även kaffe.

Text: Edit Koskinen


kyrkoherdeinstallation. På onsdagskvällen fick Matteus församling i Helsingfors en ny permanent kyrkoherde då Patricia Högnabba välsignades till tjänst. Församlingen har bland annat profilerat sig med ett starkt ungdoms- och musikarbete och det genomsyrade också hela installationsmässan. 13.9.2023 kl. 23:26

PEDERSÖRE. Oberoende av om Daniel Björk jobbar i Petrus eller Pedersöre är ett uppdrag exakt det samma – att kämpa mot byråkratin. 13.9.2023 kl. 19:00

tro. Merete Mazzarella kan inte säga om tron på Gud ”fungerar”, men hon vet att hon har glädje av den. – Jag tycker att tro är det enda som kan hjälpa mot en känsla av skuld. 13.9.2023 kl. 10:00

FÖRETAGSAMHET. Tre präster och teologer jobbar med bas i Kronoby med att coacha företagare. Ganska lite behöver översättas från ”kristendomska” till vardagsspråk, säger de. Att vara företagare handlar om livets grundfrågor. Om allmänmänskliga saker som också Jesus har talat om. 12.9.2023 kl. 13:25

teve. En av dem talar i tungor, en vill vara talesperson för sexuella minoriteter och en har studerat karismatiska rörelsers destruktivitet. En rykande färsk serie om Borgå stifts biskopar har premiär idag. 11.9.2023 kl. 18:00

VANDA SVENSKA FÖRSAMLING. Snart kan det finnas en engelskspråkig pastor i Vanda svenska församling. Engelskspråkiga tjänster i svenska församlingar hör till ovanligheterna. 8.9.2023 kl. 10:19

BISKOPSMÖTET. – Saker som vi har tigit om i kyrkan är vanligtvis de samma som vi har tigit om i det finländska samhället. Så är det att vara folkkyrka, sa biskopen i Esbo stift Kaisamari Hintikka i sitt tal vid biskopsmötets öppnande i Kyrkslätt idag. 5.9.2023 kl. 14:30

Kolumn. I år firar diakonin i Tyskland 175-årsjubileum. Startpunkten för diakonin var Johann Hinrich Wicherns tal vid Evangeliska kyrkans kongress den 22 september 1848. Han förespråkade ett nätverk av ”kärlek som räddar”. Den moderna diakonin föddes 1.9.2023 kl. 13:56

NY BISKOP. TD Mari Parkkinen vigs och välsignas till ämbetet med Guds ord, bön och handpåläggning i en mässa i S:t Michels domkyrka söndag 3 september klockan 10. Vigningen förrättas av ärkebiskop Tapio Luoma med assistenter. 2.9.2023 kl. 10:00

Äktenskap. Ett nytt land, ett nytt trossamfund och en tuff period ledde Borgåborna Pelagia Mitsitsou och Dimitris Amaxopoulos till ett beslut. 31.8.2023 kl. 14:00

rasism. Vid folkhögskolan med fokus på utlänningar som lär sig svenska är rektor Catharina von Schoultz orolig för den nya vågen av rasism. 30.8.2023 kl. 20:00

musik. Systrarna Britt-Mari och Gun-Helen Andtfolk har uppträtt över 1 500 gånger och är en dynamisk duo. De båda systrarna är öppna och välkomnande, men då vi pratar om tuffare saker blir orden färre. 30.8.2023 kl. 17:32

ETT GOTT RÅD. ”Lär dig lyssna. Ta auktoriteter med en nypa salt.” Det ärnågra av de goda råd baptistpastorn och gymnasieläraren Jan Edström skulle ha gett till sig själv, den 20-åriga Jani. 31.8.2023 kl. 20:00

UNDERSÖKNING. Kyrkpressen bad präster anonymt berätta vad som ligger bakom känslan av att vara utbränd. 30.8.2023 kl. 10:00

FÖRSAMLINGSFÖRBUNDET. Ina Laakso tar tillfälligt över Församlingsförbundets verksamhet. – Det är inspirerande och spännande. Jag ser fram emot det – hoppas vi ses! 28.8.2023 kl. 15:02

SOMMARLÄGER. – Att vara tillsammans handlar om ett grundbehov som vi alla bär på, säger Matti Aspvik, verksamhetsledare för förbundet Kyrkans Ungdom. 27.7.2024 kl. 20:50

Kolumn. Som barn minns jag att det var roligt när någon hade ordnat skattjakt för en. Det kunde vara i skolan, på någon födelsedagsfest eller i juniorerna. Man fick en karta i handen, några uppgifter att tänka på och sedan ut för att leta. 20.7.2024 kl. 11:55

PRÄSTER. Över 400 gudstjänster, dop, vigslar och begravningar på ett år – det kan tre präster i en medelstor finlandssvensk församling få dela på. Prästernas arbetsmängd varierar stort från församling till församling, visar Kyrkpressens granskning. 15.7.2024 kl. 10:00

SOMMARSÅNG. För 25 år fick skådespelaren Riko Eklundh en idé om göra en sommarkonsert i Nötö kyrka i Nagu skärgård. Idén förverkligades och konserten blev en succé. I år firar Sommarsång jubileum med två konserter. 16.7.2024 kl. 18:41

PRAKTISK TEOLOGI. Cecilia Nahnfeldt är professor i praktisk teologi vid Åbo Akademi. Hon har fördjupat sig i tanken om att kallelse är någonting som kommer utifrån, mer än inifrån. Och hon ser att det finns en förväntan på kyrkan, 12.7.2024 kl. 10:00