– Enbart under de senaste tjugo åren har det grundats 1,2 miljoner nya kristna församlingar i världen, säger Johanna Björkholm-Kallio.
– Enbart under de senaste tjugo åren har det grundats 1,2 miljoner nya kristna församlingar i världen, säger Johanna Björkholm-Kallio.

"Kristendomen växer mest i det globala syd – kyrkornas röst där borde bli starkare"

profilen.

Johanna Björkholm-Kallio är ny sakkunnig i missionsteologi vid Kyrkostyrelsen. – Mission är gränsöverskridande, säger hon.

12.8.2024 kl. 10:00

Johanna Björkholm-Kallio är på slutrakan med sina doktorandstudier. Hon forskar i utbildningen av missionärer vid Finska Missionssällskapet 1944–1960, under en tid då missionärsrollen professionaliserades.

Dessutom är hon sedan maj sakkunnig i missionsteologi vid Kyrkostyrelsen.


Vad ser du mest fram emot i ditt nya jobb?

– Kontakten till stiften, församlingarna och missionsorganisationerna, och utbildningsverksamheten. Jag skulle vilja att det samlande arbetet verkligen nådde ut till församlingarna. Jag kommer också att fortsätta forska – en del av mitt jobb är att hålla mig uppdaterad med den nyaste forskningen.


Vad är mission?

– Mission är väldigt brett. Missionens grund är den treeniga guden, Missio Dei – Guds mission. Fadern sänder sonen och den heliga Anden ut i världen, och den heliga Anden inspirerar oss att göra det praktiska arbetet. Det inkluderar social rättvisa och all hjälpverksamhet. Till missio­nen hör också det ekumeniska arbetet, kontakten med andra kyrkor och kyrkosamfund. Mission är gränsöverskridande.


Är mission att omvända människor?

– Så var det förr. I dag bearbetar missionen kolonialismens börda. En av missionens starkaste tyngdpunkter idag är fred, försoning och arbete för social rättvisa.


Vad har gjort att du själv blivit intresserad av mission?

– Det första var att Senegalmissionären Marianne Ly kom på besök i lågstadiet. Hon kom till Ytteresse skola och hade med sig en massa grejer från Afrika. Det var jättespännande att titta på föremålen. Jag kommer från en tvåspråkig familj som lyssnade både på den lutherska och ortodoxa gudstjänsten, så jag var van med en mångdimensionalitet. Jag hade också en god vän som var katolik från Vietnam.


Vad tycker du är det finaste som missionen åstadkommit och åstadkommer idag?

– Hopp. Missionen och evangeliet för med sig hopp in i en värld av krig, konflikter och hot om krig. Hoppet säger att det finns något mer än det lidande vi genomgår just nu, och Gud bär oss också i lidandet. Det görs mycket gott med missionens pengar.


Berätta om de nyaste rörelserna inom den världsvida kristna kyrkan och missionen!

– De karismatiska kyrkorna växer globalt, det grundas nya migrantförsamlingar i Europa hela tiden och i Finland växer den katolska kyrkan sakta men säkert. Enbart under de senaste tjugo åren har det grundats 1,2 miljoner nya kristna församlingar i världen. Människor bär på en stor andlig längtan och vår uppgift är att hitta vägar att mötas och växa tillsammans i tro.

– Kristendomen växer mest i det globala syd, och det betyder att kyrkornas röst där borde bli starkare. År 2025 förväntas antalet kristna i det globala syd vara 2,59 miljarder, medan de är 751 miljoner i det globala nord.


Vad skulle du vilja säga till någon annan om att vara kristen?

– Ett liv som Jesu efterföljare blir aldrig tråkigt. Gud har goda planer för oss hur vi än har det. Som kristna går vi igenom allt som kan möta en människa, men mitt i det är vi burna av Gud själv.


Vad är viktigt för dig i livet?

– Efter coronaåren har jag insett hur fint det är att få leva nära naturen med våra tre barn. Jag njuter av fågelsången och av att se dimman lätta över skog och vatten. Vi bor vid en sjöstrand och själen vilar varje kväll när jag ser hur solen går ner över vattnet. En dag såg jag ett lodjur komma över vägen och en annan dag fick vi beundra vackra tjädrar. Tänk att Gud skapat allt det här för oss!


Johanna Björkholm-Kallio

– Sakkunnig i missionsteologi. Bor i Savitaipale i Södra Karelen och pendlar ett par dagar i veckan till kontoret i Helsingfors.

– Har m
an och tre barn.

– Gör på fritiden: ”Det har varit ganska magert med fritid, men jag läser mycket och gärna. Jag gillar särskilt historiska romaner.”

– Ser fram emot: Missionspartnerkonferens den 26–30 augusti i Helsingfors.

Text och foto: Sofia Torvalds


Människa. Kyrkoherden i Pernå, Rolf Steffansson, har valts till direktör för utrikesavdelningen vid Finska Missionssällskapet. 15.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Vindkraftsvigslar, drive in-vigslar och vigsel på brandstationen är några av sommarens bröllopsfenomen. 15.7.2008 kl. 00:00

Världen. Gudsperspektiv i politiken belystes under politisk vecka på Gotland. 14.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Bön över samfunds- och språkgränser förväntas locka uppemot 10 000 kristna till Åbohallen i oktober. 13.7.2008 kl. 00:00

Kultur. – Den stora pilgrimsleden i Norden går från Vadstena i Sverige till Nidarosdomen i Trondheim. Den heter Romboleden och är ett slags aorta för pilgrimslederna i Norden, säger prästen Hans Erik Lindström på pilgrimscentrum i Vadstena. 12.7.2008 kl. 00:00

Teologi. ”Håll inte fast mig”, säger Jesus till Maria Magdalena efter uppståndelsen. För mig har orden fått betyda öppenhet och rymd, att inte förminska Gud. Men också att våga stå på egna ben, ifrågasätta förtryckande sidor av kristen tro. Feministisk teologi inspirerar i det arbetet. 11.7.2008 kl. 00:00

Samhälle. Tammerfors stad och stadens evangelisk-lutherska församlingar har slutit ett samarbetsavtal rörande krishjälp i storkatastrofer. 11.7.2008 kl. 00:00

Insändare. Det var Åbo, det var vinter, man studerade. Marken var frusen, täckt av ett kallgnistrande frosttäcke. Man var ensam. Det tärde på mig, alla chanser verkade blockerade. Omvärlden tycktes likgitlig. Studierna i stiltje,  ovisshet, mentalt trött. Och så - helgen. De ensammas helvete. Allt stänger. Inspirationen försvinner. Gamla tankar i gamla spår. Så jag fick nog; gav efter, alkohol. Några timmar senare, aningen mer alkohol i kroppen, ute på dansgolvet. Otroligt. De fanns överallt. Kvinnorna. Ljushåriga, mörka, studerande, blonderade, lättklädda. Lockelsen slet i mig; det hade varit mycket längesen jag vågat mig ut. Rädsla. För våld. För vad som skulle tänkas hända om jag gick över gränsen. För att förlora någonting, för att dö. Mitt förhållningssätt till kvinnan har alltid varit präglat av skuld; som ung var jag mycket rädd för Guds straffdom och vad som skulle ske om jag vågade närma mig någon utan... ja, utan vad? Tillåtelse? Välsignelse? Emellertid; nu hade allt sådant dövats bort, men desto större blev däremot smärtan från kvällen ifråga.Och något odefinierbart som skrämde mig därinne i discot. Än i denna dag kan jag inte säga vad det var. Men därinne blev jag till slut skrämd från vettet; jag var på väg in i ett landskap där allt var tillåtet och där jag inte längre kunde identifiera mig med mig själv eller min kristna kallelse. Jag var ute i ingenmansland. Jag såg det underbara som det borde ha varit - och jag blev besviken.  Bakfull, darrig och gråtande gick jag hem vid femtiden på morgonen, ur stånd att förstå vad som skrämt mig så mycket därinne. Besvikelse, antar jag, likaväl som rusighet, liksom något tabu jag brutit. Jag ville bara därifrån. Ännu nästa dag var jag rädd, utan anledning, och sorgsen över mitt förfall: kanske över vad jag tänkt göra. Vad jag velat göra. Vad jag rentav oreserverat ansett mig ha rätt att göra, bara för att jag upplevt mig vara i överläge gentemot kvinnorna, som jag annars krupit för... dyrkat i det tysta, vänt all min ångest mot... tiggt om förståelse, fjäskat för att få den, nyttjat olika verbala taktiker för att be om den. Jag hade betett mig illa, även om jag inte just gjort något; men mentalt hade jag klivit över en odefinierad gräns. Och inför Gud; endast med Jesu hjälp kunde jag till slut restaurera min upplevelse och ta den med i bagaget. Slutligen trodde jag mig förstå: i Jesu ögon var de lika mycket värda som jag, troende eller ej - och jag lika mycket värd som de. 11.7.2008 kl. 00:00

Insändare. I kolumnen "Staten som änglamakerska" KP 10.7.2008 finns en formulering om sjukvårdens kamrerssjälar.   10.7.2008 kl. 00:00

Människa. I ett mångkulturellt förhållande är kompromisser en del av vardagen. 10.7.2008 kl. 00:00

Världen. Antalet skilsmässor i Danmark har på fyra år sjunkit med cirka tio procent, från närmare 15 800 skilda par år 2004 till drygt 14 000 skilda par 2007. Det intressanta i statistiken är att motsvarande siffra bland par som varit gifta i mindre än sex år sjunkit med hela 30 procent. 10.7.2008 kl. 00:00

Människa. – Jag var inte särskilt ungdomlig ens när jag var ung, hälsar Marco Bonacci,  kommen per cykel till Esbo domkyrka från en sommarsamling i Köklax kapell. Just nu är han alterneringsinhoppare i Esbo svenska. 10.7.2008 kl. 00:00

Marina Wiik. Fredagen för några veckor sedan var en sorgedag. ”Du måste göra dig av med dom där. De har blivit alldeles platta och luktar illa”, sa han med en blick på mina svarta sommarskor som hängt med ett bra tag. 10.7.2008 kl. 00:00

Ledare. Nyligen presenterades kyrkans klimatprogram. Det är ett rätt omfattande dokument i jämförelse med till exempel kyrkans strategi. Miljöprogrammet är på närmare 70 sidor medan strategin ryms på en normal A 4 vikt i tre delar. 10.7.2008 kl. 00:00

Samhälle. När människorna behöver soup, soap och salvation går det inte att ta sommarledigt. Frälsningsarméns inackorderingshemmet på Alpgatan 25 är öppet hela sommaren. 9.7.2008 kl. 00:00

Didrik Lillas gav allt och var först av herrarna att korsa mållinjen.

klippan. Klockan 22 i lördags gick startskottet för Mitt-i-nattenloppet på Klippan. 24.5.2016 kl. 09:56

åbo svenska församling. Kyrkoherdarna och samfällighetens ledningsgrupp har olika åsikter om församlingsutvecklingen i Åbo. 23.5.2016 kl. 16:13

stafettkarnevalen. Bollkastning i kyrkans tält var en hit vid Stafettkarnevalen. 23.5.2016 kl. 16:11

Hon jämför hetsätning med missbruk och kallar sig själv matmissbrukare. 20.5.2016 kl. 15:38
Också kor har personligheter.
De flesta är snälla, men en del är elaka. Runa-Britt Willberg älskar sina kor.

landsbygden. Sin älskade hembygd kunde hon tänka sig att lämna för kärlekens skull, men inte korna. 20.5.2016 kl. 10:06