Minna Kukkonen-
Karlander jobbar i dag i en chefsposition på CMI:s Asien-team. Tidigare i sin karriär var hon rådgivare till Martti Ahtisaari.
Minna Kukkonen- Karlander jobbar i dag i en chefsposition på CMI:s Asien-team. Tidigare i sin karriär var hon rådgivare till Martti Ahtisaari.

Vill du vinna – eller vill du ha fred?

FREDSARBETE.

Att arbeta för fred är ett komplext jobb anno 2024. Men om man dummar ner det lite kanske man kunde säga att principerna är ungefär desamma som i en parrelation – om man vill nå fred gäller det att lägga egot åt sidan, spela med öppna kort och försöka förstå den andra parten. Minna Kukkonen-Karlander, elev till Martti Ahtisaari, öppnar upp om arbetet för fred i en tid av polarisering.

11.7.2024 kl. 18:11

Det är den 26 december 2004. Medan många familjer i Finland äter julskinka för tredje dagen i rad börjar bilder från Thailand, Indonesien och Malaysia rulla in. Ett jordskalv under Indiska oceanen har lett till att enorma flodvågor nu sveper in över flera länder i området. Över 200 000 människor dör. Ännu fler skadas.

Ett av de särskilt utsatta områdena är Aceh i Indonesien. Aceh har redan gått på knäna en längre tid. I nästan 30 år har Rörelsen för ett fritt Aceh (GAM) fört ett gerillakrig för regionens självständighet från Indonesien. Konflikten är djup och sårig och det har gjorts många medlingsförsök. Alla har misslyckats.

I ljuset av naturkatastrofen är parterna i konflikten beredda att försöka igen och en förfrågan om hjälp med fredsmedling går ut till den finska organisationen CMI – Martti Ahtisaari Peace Foundation.

– President Ahtisaari sa att det här får inte dra ut på tiden. Om han skulle vara med skulle det gå snabbt, säger Minna Kukkonen-Karlander.

Hon är i dag chef för det team på CMI som jobbar i Asien. Tidigare under sin karriär var hon rådgivare till president Ahtisaari.

Och det blev fred mellan Aceh och Indonesien, enligt Ahtisaaris tidtabell – det vill säga snabbt. I dag är Aceh en autonom region, och Minna Kukkonen-Karlander arbetade med uppföljningen av fredsavtalet.

Trots att det här bara är 20 år sedan säger hon att mycket har förändrats sedan dess.

– I den här processen var upplägget väldigt old school. Det var två parter som förhandlade med varandra, man tog fram ett fredsavtal och implementerade det. Det ser inte längre ut så.


Världen har blivit mer komplicerad

I dag är det svårt att ens veta exakt vilka som är parter i en konflikt. Stormaktspolitiken har förändrats och det politiska stödet är mer splittrat. FN och dess diplomater har inte samma auktoritet i dag som för 20 år sedan. Världen har blivit mer komplicerad, och så också arbetet för fred.

Det här försvårar läget för den officiella diplomatin. Men där den officiella diplomatin utmanas kan andra organisationer, så som CMI, inleda en informell process.

– Det är viktigt att hålla kontakten då det finns en stor polarisering. Det ser vi, och det är också en del av Ahtisaaris arv. Man måste tala med varandra, säger Minna Kukkonen Karlander.

Det är svårt för henne att i detalj berätta om CMI:s arbete, för en stor del av deras jobb är att bygga förtroende och att skydda människor vars säkerhet kan hotas. Men deras projekt varierar. En del pågår i åratal, så som arbetet med att hjälpa Afrikanska unionen att bygga upp sin kapacitet för fredsmedling. Andra uppdrag hinner knappt inledas innan de avslutas.

– Det är oftast känsligast i början. En gång var jag med i en förhandling där vi med stor möda fått parterna att komma till mötet. Det första någon frågade var vilka de som var där representerade. Svaret var helt fel ur deras synvinkel, de blev jättesura och sa tack, vi sticker.


Hur ser arbetet för fred ut ute på verkstadsgolvet, vad använder ni för metoder?

– Ofta är det så att parterna tänker att deras konflikt är väldigt speciell, att den är extremt svår. För att komma vidare kan vi ta upp exempel från andra processer. Hur har man gjort till exempel med Irland eller Åland vad gäller självstyre och självständighet?

Sällan tillämpas något av exemplen rakt av, det handlar snarare om att se en liten öppning.

– Man är ofta så fast i ”vi har lidit” och ”vi har blivit isolerade”. För att praktiskt komma vidare måste man få dem att tänka på andra sätt och förstå den andra parten lite mer. Att man kan träffas och diskutera fast man är oense, det är alltid en början. Att någon vill fortsätta diskussionerna, det är en framgång.


Från att boka hotell till att jämna spelplanen

CMI samarbetar med internationella, regionala och lokala organisationer. De flesta uppdrag som de tar sig an börjar med en förfrågan till dem. Deras första steg är att utreda om de är rätt organisation för jobbet, om de har resurser och kunskap, och om det finns möjlighet till dialog.

– Det är viktigt att det inte blir en tävlan om forum, att någon försöker föra en annan process fastän det redan finns en officiell process.

Mycket av jobbet handlar också om att skapa praktiska förutsättningar för dialog: att komma överens om en plats, ordna flygbiljetter och hotell. Att ordna med visum och middagar. Mötena kan ta plats var som helst i världen, beroende på vad som är enklast med tanke på hur delegationerna ser ut och vad som är politiskt möjligt.

Till det mer teoretiska hör att vägleda och jämna spelplanen, för parterna själva har inte alltid koll på hur en fredsprocess går till. Och om de inblandade inte är jämnstarka kan en part diktera villkoren, något som sällan leder till en överenskommelse som håller.

För att kunna göra allt det här krävs förtroende.

– Utan det har man ingenting. Det finns såklart ofta en orsak till att vi blir ombedda att hjälpa till. Men bara det att vi är en självständig aktör är väldigt svårt att förstå i vissa kulturer.

Framgångarna i arbetet är sällan är uppenbara. Att förhandlingar fortsätter, det är en liten seger. Men konflikter som slutar i ett fredsavtal som håller, så som i Aceh, är tyvärr sällsynta i dag.

– Man måste se framsteg i det lilla, för det är jättesvårt för oss att säga ”Det här gjorde CMI bra”. Vi stöder, men vi gör det oftast under radarn. Om parterna lyckas är det deras framgång. Om processen misslyckas tar vi på oss skulden. Det kan sänka tröskeln till att våga försöka, säger Kukkonen-Karlander.

Och krig löser faktiskt aldrig en konflikt. Ja, krig påverkar maktbalansen. Men i något skede måste parterna i konflikten förhandla för att komma vidare. Frågan är hur mycket man är villig att offra, hur lång vägen till förhandlingsbordet blir.

Ahtisaari bidrog under sin tid till fredsavtal bland annat i Namibia, Kosovo och Aceh. Ännu i dag betyder hans insatser mycket för länderna.

– I Kosovo är det i och för sig rätt rörigt i dag. Men då man åkte till Aceh, och också till Namibia, var Ahtisaari näst efter Gud. Det handlade inte om någon personkult, utan bara om hur stort det han gjorde var.

Någonstans där hittar Kukkonen-Karlander en del av sin kraft, i sina erfarenheter av att ha jobbat så nära Ahtisaari. Hon beskriver honom som en människa som alltid såg möjligheter och vägar framåt, och han var praktiskt lagd. En pragmatiker som kunde fråga: ”Vill ni vinna eller vill ni ha fred?”


Vad är det viktigaste du tagit med dig från de år du jobbade nära Ahtisaari?

– Den optimism som han var kapabel till, och att han hade en så stark tro på jämlikhet. Alla var hans likar.

Hans sätt att förhålla sig till andra människor skapade förtroende. Enligt Kukkonen-Karlander var det aldrig ett spel för honom, det var genuint. Han betonade ofta den nordiska modellen, att alla ska ges likadana möjligheter från barndomen.

– För sista och slutligen handlar mycket om inkludering. Målet är att det till sist ska bli bra för folket, inte bara för eliten. Rätt ska vara rätt och man får inte buga för mycket, utan man måste vara starkt förankrad i sin egen värdegrund, säger hon.

Sista gången som Kukkonen-Karlander träffade Ahtisaari tackade han för att det varit så fint att jobba ihop. För att han fått jobba med så många fina människor.

– Man tänker kanske att en FN-medlare är någon med ett väldigt högt ego. Det var inte alls han. I stället sa han: ”Big egos aside.” Man såg då man reste med honom, runtom i världen, att folk uppskattade honom som människa. Inte som president eller FN-medlare.


Är personligheten alltså en stor del av att jobba med fredsmedling?

– Absolut. Och också av vilka orsaker man är med. Varför man gör det man gör. Vi jobbar aldrig för oss själva, utan för parterna i konflikten.

– Man måste också vara lite driven och optimistisk. För det är inte som att arbetet någonsin tar slut.


Finns det någon särskild stund i din karriär då du känt dig riktigt uppgiven?

– Det är många gånger som jag känt mig uppgiven. Då vi jobbat jättemycket för ett möte och alla reser sig och går ut. Eller då man märker att alla inte är ärliga med varför de är där, att det finns personliga agendor bakom.

– Och också då man försökt hålla en process väldigt diskret för att skydda folks säkerhet, och sen är det andra som läcker ut något. Då blir situationen ganska svår för CMI. Vi kan ha getts ett förtroende som någon annan sedan undergräver, antingen med vilje eller i misstag, men det är fortfarande vårt ansvar att inte utsätta andra för fara.


Hur ofta är du oroad för din egen säkerhet?

– CMI försöker så klart undvika att personalen ska hamna i farliga situationer och just nu reser jag ganska sällan. Det fanns en tid då jag reste jättemycket och jag har såklart varit i konfliktländer. Men jag har inte själv varit i situationer där det skulle ha funnits ett direkt hot mot min säkerhet. Någon enstaka gång kanske lite, men det är helt okej.

– Det är inget i jämförelse med kollegorna som jobbar i Sydsudan eller Gaza. Då kriget började hade jag en kollega där.


Vad har ni arbetat för där?

– Vi har jobbat med en intern vision för Palestina. Tillsammans med vår lokala partner har vi försökt skapa dialog om hur den framtida visionen för Palestina kan se ut, för det råder ingen stor enighet där heller.

Den här splittringen hindrar en demokratisk utveckling i Palestina. Den hindrar också deltagande i ansträgningarna för att lösa konflikten mellan Israel och Palestina. Därför arbetar CMI och deras lokala partner med att involvera kvinnor och unga i samtal. Grupper som annars lätt blir åsidosatta.

– Jag hoppas att det jobb som blivit gjort kan fortsätta i framtiden, men nu är det så klart väldigt mycket svårare att arbeta där. Dessutom handlar mycket sist och slutligen om stormaktspolitik. Den kan vi inte rå över.


I dag präglas världen av krig och polarisering på många håll. Vad kan vi, vanliga människor, göra för att främja fred?

– Vi kan fortsätta diskutera fred och möjligheter till fred, både i vårt samhälle och globalt.

– I Europa är vi nu väldigt fokuserade på Ukraina, med all rätt. Men det finns länder som inte ser på konflikten med samma ögon som vi. Om vi vill att de ska förstå oss måste vi också försöka förstå dem. För att skapa fred måste vi behålla våra relationer.

Just nu deltar CMI i internationella diskussioner om hur fredsprocessen i Ukraina skulle kunna se ut. Den dag Ukraina väljer att inleda den processen behöver det finnas något att utgå från.

– Därför behöver man på förhand fundera på vad som behöver beaktas i en fredsprocess. Det måste finnas en framtidstro. Det tror jag, och det tror min organisation.

– Just nu ser det inte jätteroligt ut i världen överlag, men det kommer kanske en tid då det går, då tiden är mogen.

CMI - Martti Ahtisaari Peace Foundation

– Är en oberoende finsk organisation som arbetar för att förebygga och lösa konflikter genom dialog och medling.

– Grundades år 2000 av presidenten, medlaren och vinnaren av Nobels fredspris, Martti Ahtisaari.

– Finansieras av EU, Finland, Sverige, Irland, och flera andra europeiska länder.

– Också privata donationer bidrar till verksamheten. I december 2022 öppnades en fredsfond. Kommunikationen kring och bidragen till fredsfonden aktiverades och intensifierades i samband med Martti Ahtisaaris bortgång, för att hedra hans minne.

– Fredsfonden är ett steg i ledet till att bli mer oberoende av länders bidrag och politisk fluktuation.

Text och foto: Rebecca Pettersson


Harry Månsus har skrivit om ekoteologi i decennier.

ÖVERKONSUMTION. Vårt beroende av konsumtion och fossila bränslen kan liknas vid alkoholism, skriver ekoteologen Harry Månsus i sin senaste bok. 17.9.2021 kl. 18:39
Lasse Wendelin tränar på att ta det lugnt och göra nästan ingenting.

VÄNDPUNKT. Lasse Wendelin har alltid varit en presterare med en överfull kalender. Efter en hjärtinfarkt är hans hjärta så dåligt att han inte kan jobba heltid. – Först nu, när min kalender är tom, börjar jag inse hur mycket jag gjort för att få bekräftelse på att jag duger. 16.9.2021 kl. 14:31
Anders Björkman har plockat fram en inre styrka han inte visste fanns.

KÄMPAGLÖD. Anders Tanne Björkman har genomlevt fler motgångar än de flesta behöver erfara. Han har varit på absoluta botten, tappat hoppet, tron och humorn, men långsamt tagit sig upp till ytan igen. 16.9.2021 kl. 10:00
Mikaela Ahola är oerhört tacksam för sitt nya hjärta och sitt nya liv. – Men livet efter transplantationen är inte alltid lätt. Ibland kan jag inte förstå att jag har ett nytt hjärta.

NYTT LIV. Ända sedan Mikaela Ahola var barn har hon fått höra att hon behöver ett nytt hjärta. Hennes hjärta var var missbildat, ett så kallat enkammarhjärta. 15.9.2021 kl. 17:41
Under rättsprocessen har Johan Candelin känt sig som de förföljda kristna föreningen hjälper – oskyldigt anklagad.

MARTYRKYRKANS VÄNNER. Martyrkyrkans vänner har återupptagit sin verksamhet efter att myndigheterna återbördat pengarna som varit i kvarstad till föreningens konto. Föreningen har redan sänt ut pengar till projekt man understött tidigare. 14.9.2021 kl. 19:20
Kerstin Storvall är Nykarlebybo sedan 1994, men växte upp i Kronoby.
–  Jag var väldigt aktiv i församlingen där. Kyrkans Ungdom var mitt andliga hem.

CREDU. Hon vill att hela personalen ska arbeta tillsammans med att sikta mot stjärnorna för att de ska landa i trätopparna. Kerstin Storvall är rektor för Kredu och Step-utbildningen i Nykarleby. 14.9.2021 kl. 18:53
I början av oktober väntar Johan Westerlund på att få se en fullsatt kyrka – äntligen!

JOHANNES FÖRSAMLING. – Nu sitter skägget löst! säger Johan Westerlund, Helsingforskyrkoherden som odlade ett coronaskägg för att han ändå bara satt hemma. I oktober bjuder han in till Mikaelidagsfest i Johanneskyrkan och hoppas att kyrkan blir så full som restriktionerna tillåter. 14.9.2021 kl. 18:38
Biskop Bo-Göran Åstrand

kyrkoherdeval. Biskop Bo-Göran Åstrand, vad gjorde att du bedömde att du behövde ställa in ditt program och åka till Pedersöre? 10.9.2021 kl. 14:28
Två av byggnaderna på Mataskär är skyddade.

FÖRSÄLJNING. Lägerholmen Mataskär i Esbo, med alla sina byggnader, har sålts till en privatperson för ett sjusiffrigt belopp. 8.9.2021 kl. 10:15
Bo-Göran Åstrand, Mia Anderssén-Löf och Krister Mård träffades i söndags.

kyrkoherdeval. I söndags träffades Pedersöre församlings tillträdande kyrkoherde Mia Anderssén-Löf, vice ordförande Krister Mård och biskop Bo-Göran Åstrand för att utbyta tankar kring församlingsarbetet. 7.9.2021 kl. 12:45
När Sofia Torvalds inte klarade av att be började hon formulera böner på ett nytt sätt.

BÖN. När man inte klarar av att be kan man testa att be på ett nytt sätt. 3.9.2021 kl. 15:18
Johan Candelin är lättad över att nu kunna lämna rättegången bakom sig.

RÄTTEGÅNG. Besvärstiden gick ut och hovrättens dom överklagades inte – den frikännande domen i målet mot Martyrkyrkans vänner står alltså fast. 2.9.2021 kl. 16:56
Sonja Jakobsson är studentpräst i Helsingfors, tisdagar på Hanken och torsdagar på Arcada. Från årsskiftet även på Soc&kom och Helsingfors universitet.

studieliv. Sonja Jakobsson rör sig i högskolornas korridorer och får ägna sig åt något av det hon gillar mest – att höra människors berättelser. 2.9.2021 kl. 16:52
Moa Widjeskog uppskattar den amerikanska vänligheten.
– Det är roligare att få ett leende än att någon tittar ner i marken.

studier. Moa Widjeskog studerar på ett kristet college i Kentucky. Hon har mött värme och vänlighet, men också attityder som är helt främmande för henne. 2.9.2021 kl. 09:19
Mårten Wallendahl fick anledning att tänka igenom livet när han drabbades av blodförgiftning och hjärtoperation.

LIVSBANA. Vanligtvis säger man att man snubblat in i en karriär. Det gjorde inte Mårten Wallendahl. En kompis som snubblade över honom ledde in honom på den livsbana han nu är i. 1.9.2021 kl. 16:37

Den 13 augusti väljer församlingsmedlemmarna i Solf kyrkoherde.

Solf. Johan Kanckos och Camilla Svevar har sökt kyrkoherdetjänsten i Solf. De fick svara på några frågor om sig själva och sin syn på Solf och kyrkoherdejobbet. 31.5.2023 kl. 16:52
Kajsa Åbacka gillar att vara hjälpledare.

NÄRPES. Också i år är väskan packad och redo för lägerområdet Fridskär. – Det är en jättehärlig gemenskap, säger Kajsa Åbacka, som är hjälpledare i Närpes församling. 14.6.2023 kl. 16:49
– Det har varit så många unika händelser, till exempel före min första match med Jaro. Då blev jag uppmuntrad att dela med mig av min tro, säger David Carty.

VITTNESBÖRD. Han kom till Jakobstad för att göra målen som ska vinna matcherna för Jaro. Men för David Carty är det minst lika viktigt att vinna själar för Gud. 5.7.2023 kl. 19:00
Katarina Gäddnäs, Kent Danielsson och Mikael Kurkiala diskuterar helig dårskap i kyrkan på Hamnö, Kökar.

Franciskusfest. Franciskusfesten på Hamnö, Kökar, är sommarens förvandlande händelse, ett återkommande mirakel på världens vackraste plats. I år var temat ”Glädje, lek och helig dårskap”. När vi bryter upp säger vi: Nästa år på Kökar! 2.7.2023 kl. 13:50
Mikael Lindfelt kom till ÅA för att bli präst. Han blev rektor.

Åbo akademi. Var står den finlandssvenska akademiska teologin idag? Kyrkpressen har träffat ÅA:s rektor, teologen Mikael Lindfelt. På hösten för 36 år sedan började han vid akademin som gulnäbb från Karleby. 3.7.2023 kl. 10:00