När Gud reste Stefan Myrskog ur mörkret fick han en levande tro.

"När jag sträckte ut händerna och bad Gud om hjälp drog han upp mig ur träsket"

Personligt.

Då mörka moln samlat sig över Stefan Myrskog och han funderade om livet var värt att leva utmanade han Gud: Jag ger dig en termin.

8.7.2024 kl. 17:44

Under uppväxten fick Stefan Myrskog en barnatro och kristen fostran i en familj han beskriver som kärleksfull. Familjen var aktiv inom Kyrkans Ungdom och till hans uppväxt hörde elva sommarläger i Pieksämäki och Raudaskylä.

– I 15–16-årsåldern började jag allt mer falla bort från kristna sammanhang. När började studera i Vasa 1987 slutade jag vara med helt, för jag hittade inget kristet sammanhang. Jag var någon gång med i Studentmissionen, men det var som om världen sög upp mig.

Han stannade kvar i Vasa, där han jobbar på Academill med att utbilda slöjdlärare.

– Som så många andra gick jag i kyrkan på julbön för att söka stämning. Annars levde jag fullt ut i världen. Jag gifte mig, vi jobbade hårt, byggde hus och fick två barn.

Äktenskapet slutade i skilsmässa.

– För mig kom den som en blixt från en klar himmel. Jag hamnade på en mörk sida av livet och föll så att säga ner i träsket. Jag flyttade ut ur huset vi byggt och in i en hyresbostad. Jag hade mörka tankar och började nästan undra om det var någon vits att leva.

Men han hade ett frö inom sig, han blev påmind om sin barnatro.

– Jag har alltid haft en tro på att Gud finns, men han var aldrig verklig för mig. Jag beslöt ge Gud en chans.

– Jag har alltid haft en tro på att Gud finns, men han var aldrig verklig för mig. Jag beslöt ge Gud en chans.

Han gick ner på knä och bad. Han utmanade Gud.

– Jag sa till Gud att nu får du din chans. Jag har varit totalt borta över 20 år men nu ger jag dig en termin. Jag ville faktiskt se att han finns och att han bryr sig. Därför ville jag att han skulle ta mig fullt ut så att jag kommer i funktion.

När Stefan bett sin bön tänkte han inte så mycket på saken. Några dagar senare såg han en affisch om en soppkväll i Missionskyrkan.

– Något inom mig sade att jag ska gå dit. Jag var totalt främmande för frikyrkorna och visste inget om dem. Men jag gick dit och steg in i okänd värld. Där fanns tre andra personer.

Eftersom han gett Gud vårterminen fortsatte han gå till olika kyrkor och församlingar. Gud ledde honom på nya vägar och till nya människomöten, många helt okända för honom. En gång sade en okänd man till honom: Stefan, du ska veta att du är jätteviktig och att Gud har användning för dig.

– Det som skedde var övernaturligt på ett sätt. Jag undrade många gånger hur det var möjligt.


Var är passionen?

I kyrkorna såg han trötta och försiktiga män. Från fotbolls– och ishockeykulturen var han van vid att flera tusen personer jublar över varje mål.

– Där finns kraft, spänning och passion. Men jag såg inget av det i kyrkorna. Jag började känna nöd för männen och började be för dem. Trots att jag egentligen inte ville ha något med dem att göra.

En kvinna uppmanade honom att läsa Bibeln.

– Men när ska jag få tid till det? Jag kom på att ge den tid jag läst dagstidningen på morgonen åt Gud. Tiden blev bara längre och längre och ibland hoppade jag över morgonmålet för att hinna till jobbet. Morgonstunden blev allt viktigare för mig, för då stärktes min relation till Gud.


Fyra namn på filmremsa

En morgon fick han för sin inre syn se en gammaldags filmremsa. På den såg han fyra namn.

– Jag upplevde kallet att bilda en karagrupp med dem. Två av dem kände jag lite, men två var helt okända. Men jag ringde upp dem och de var med på noterna. När vi samlades första gången visste jag inte var vi skulle börja. Vad ska man prata om med män?

Gruppen växte och Stefan ledde den i sju–åtta år. Det kom män från olika sammanhang, församlingar och i olika åldrar, flera av dem upplevde att de inte passade in i någonstans.

– Det kunde vara upp till trettio karlar som kom. Många hade burit på tunga, mörka bördor i tiotals år, och nu fann de äntligen ett ställe att dela dem på. Många blev helade och befriade.

Nu är han tillbaka i Studentmissionen som förebedjare och fadergestalt.

– Ett tilltal ledde mig dit. Jag är över trettio år äldre än ungdomarna där, men jag jobbar med ungdomar i den åldern och vet lite vad som rör sig i deras värld.

En av Stefans tankningsplatser är föreningen Ande och liv.

– Det är en brobyggande förening för människor från olika samfund som längtar efter mer av Jesus, ande och liv. Under konferenserna får den helige Ande utrymme och där finns en öppenhet för det profetiska. Konferenserna har betytt mycket för mig och jag brukar säga att jag tuggar på det jag fått där ända till jul.

Under nästa konferens i Karleby den 1–4 augusti kommer Stefan att vara på plats. Konferensen ordnas i samarbete med tre församlingar: lutherska, Word of Faith och metodisterna.



Fick mer än han klarde av

Stefan beskriver skillnaden mellan sin tro nu och den barnatro han hade tidigare så här:

– Som barn så hade jag en tro. Jag trodde på Gud. Men när jag kom tillbaka 2008 fick jag en levande tro och jag blev ledd av den helige Ande. Jag kunde börja använda de gåvor jag fick av honom. Jag vill inte bara sitta på en bänk. Jag fick mer än vad jag klarade av. Nästan.

Den helige Ande kände han inte till som barn.

– Jag hade ingen aning om vem han är. Jag ville konkret vara med om det som står i Bibeln då lärjungarna fylldes av den helige Ande under pingstdagen. Det fick jag. Gång på gång har jag blivit fylld av den Helige Ande och blivit ledd till att vara i funktion, främst som förebedjare. Människor ringer och skickar mejl, jag har samtal, vi ber och jag ser helanden.

Det är många som tror på en gud och ibland går de i kyrkan. Men Stefan säger att det är något helt annat att vara ledd av den helige Ande och komma i funktion.

– Då blir det kristna livet mera meningsfullt och spännande. Då kan man få tilltal, kunskapens ord, bilder, syner och liknande.

För egen del upplever Stefan att han i bönesituationer ganska ofta får kunskapens ord.

– Det är som att få ett inre tilltal, till exempel ett ord, en bild eller en bibelvers.

En morgon sa Stefan att han är redo idag ifall Gud har någon nytta av honom. Det blev kväll och Stefan konstaterade att Gud inte behövde honom den dagen. Han gick ut med soporna.

– Då kom en man som hade svårt att andas och bad mig ringa efter ambulans. Medan vi väntade på ambulansen berättade jag att jag brukar be för folk. Jag fick be för mannen och han skakade som ett asplöv. Mannen sa att innan han gick ut bad Gud sända en kristen man som ber för honom för att se om Gud är verklig. Ambulansen kom och han fördes in i den. Jag gick hem och såg genom köksfönstret att han kom ut igen utan att ha blivit förd till sjukhuset.

Jag tror på att vara ödmjuk inför Herren, våga vara svag och göra misstag. Du behöver inte vara perfekt. Våga öppna dig. Våga gråta.


Våga göra misstag

Stefan upplever att Gud oftast jobbar med honom när han är nära Gud i bön, lovsång eller bibelläsning.

– Jag träffar många människor som längtar efter en levande tro. För att få det ska man ta Gud på allvar till hundratio procent och ge honom tid. Han är viktigast och ska vara på första plats i livet. Den helige Andes medverkan i vardagen är också en förutsättning, för han är vår hjälpare och livgivare.

Han har mött många läst massor med böcker och vet mycket, men de får det inte att fungera.

– Jag har inget riktigt bra svar på varför. Men jag tror på att vara ödmjuk inför Herren, våga vara svag och göra misstag. Du behöver inte vara perfekt. Våga öppna dig. Våga gråta.


Stefan Myrskog

– Kommer från Nedervetil, bosatt i Vasa.

– Jobbar som utbildare av lärare i slöjd vid Åbo Akademi.

– Aktiv i Vasa Missionskyrka

– Avlägset släkt med teologen med samma namn.

Text och foto: Johan Sandberg


SOMMARSÅNG. För 25 år fick skådespelaren Riko Eklundh en idé om göra en sommarkonsert i Nötö kyrka i Nagu skärgård. Idén förverkligades och konserten blev en succé. I år firar Sommarsång jubileum med två konserter. 16.7.2024 kl. 18:41

PRAKTISK TEOLOGI. Cecilia Nahnfeldt är professor i praktisk teologi vid Åbo Akademi. Hon har fördjupat sig i tanken om att kallelse är någonting som kommer utifrån, mer än inifrån. Och hon ser att det finns en förväntan på kyrkan, 12.7.2024 kl. 10:00

tro. Jag känner djup trygghet i tanken att längta efter Gud och hans rike. Kanske är det också att tro? 11.7.2024 kl. 16:24

FREDSARBETE. Att arbeta för fred är ett komplext jobb anno 2024. Men om man dummar ner det lite kanske man kunde säga att principerna är ungefär desamma som i en parrelation – om man vill nå fred gäller det att lägga egot åt sidan, spela med öppna kort och försöka förstå den andra parten. Minna Kukkonen-Karlander, elev till Martti Ahtisaari, öppnar upp om arbetet för fred i en tid av polarisering. 11.7.2024 kl. 18:11

antisemitism. Kritisera Israel är okej. Men nidbilder och grumliga anspelningar om judar av bara farten är inte det, anser ÅA-docenten André Swanström. 8.7.2024 kl. 10:00

sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström. 5.7.2024 kl. 11:32

KYRKANS SAMTALSTJÄNST. Det hjälper att prata. De som svarar har tystnadsplikt och du får vara anonym. Tjänsten erbjuder stöd och någon som lyssnar också under sommaren. 5.7.2024 kl. 16:55

ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt. 1.7.2024 kl. 16:32

konfirmandarbete. Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför. 28.6.2024 kl. 15:17

Nekrolog. Anita Höglund, omtyckt krönikör och tidigare redaktör vid Kyrkpressens föregångare Församlingbladet, har dött. 25.6.2024 kl. 10:44

INGERMANLANDS KYRKA. Missionsorganisationerna har svarat på biskopsmötets frågor om prästvigningarna i Sankt Petersburg. Den ena av dem utmanar biskoparna om hur man tillämpar och tolkar ett missionsavtal. 10.6.2024 kl. 15:50

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

ungdomsarbete. TV-talang blir ny sakkunnig för ungdomsfrågor vid kyrkans svenska central. Han får bland annat ansvar för UK - Ungdomens kyrkodagar 6.6.2024 kl. 12:00

BESVÄR. Två medlemmar i Petrus församlings församlingsråd har lämnat in ett så kallat kyrkobesvär till Helsingfors förvaltningsdomstol över domkapitlets beslut att välja Pia Kummel-Myrskog till kyrkoherde i Petrus församling. 5.6.2024 kl. 21:13

ETT GOTT RÅD. Om Yvonne Terlinden fick en pratstund med sitt yngre jag skulle hon diskutera sin rastlöshet och sin perfektionism. 6.6.2024 kl. 08:00

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet