Laura Kota-aho och Mia Bäck har en del läger i bagaget, men än har ingen av dem tröttnat.
Laura Kota-aho och Mia Bäck har en del läger i bagaget, men än har ingen av dem tröttnat.

De reformerade konfirmandarbetet – "Skulle aldrig byta tillbaka"

konfirmandarbete.

Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför.

28.6.2024 kl. 15:17

År 2012 reformerade Åbo svenska församling sitt konfirmandarbete. Sen dess inleder de hela konfirmandtiden med läger, eller i praktiken inleder de med en gudstjänst med info dit konfirmanderna och deras föräldrar är särskilt inbjudna. Sen drar de ut på läger.

– Vi gör så här av två orsaker. Vi tänker att konfirmanderna får ut mer av församlingsorienteringen och gudstjänsterna om de lärt sig om kristen tro och gudstjänsten innan de börjar. Sen lär de också känna oss anställda under lägren, och då är det roligare att komma till kyrkan, säger kyrkoherde Mia Bäck.

Eftersom församlingen behållit det här konceptet i 12 år verkar det ju onekligen fungera, något som Mia Bäck bekräftar.

– Vi skulle aldrig byta tillbaka.

Hon framhåller att det också är under lägren som det kan komma fram att vissa ungdomar kämpar med ångest eller har andra utmaningar i livet. Om lägret är själva avslutningen på konfirmandtiden tar kontakten till församlingen slut för en del unga. Om lägret istället utgör starten för skriftskolan finns det andra förutsättningar.

– Då kan man fortsätta stötta dem efter det.

Är ångest och psykisk ohälsa något ni ser mycket av i konfirmand- och ungdomsverksamheten i församlingen?

– Det varierar. De som mår jättedåligt kommer ju kanske inte till ungdomsarbetet. Det finns kanske mer info på säkerhetsblanketterna om ångest och sånt inför lägren, men jag tycker inte att det märks så tydligt, säger Laura Kota-aho, ungdomsarbetsledare och skriftskoleansvarig i församlingen.

Mia Bäck håller med och konstaterar att församlingens personal också nås av mer information om olika diagnoser, men att det inte heller alltid märks så tydligt.

– Det jag tycker att smått har ändrat i Åbo nu är att ungdomarna har blivit försiktigare inför varandra. De vågar inte bidra i diskussioner på samma sätt som tidigare, även om man ser på dem att de är engagerade.

– Jag har förstått att det här också märks i skolorna. Vi jobbar hårt med att få dem att våga delta.

En grej som förändrats är att konfirmanderna kanske blivit lite blygare. Under det här bibelpasset lyckas ändå Laura Kota-aho locka till engagemang, och intresse verkar finnas!

Det här samtalet sker under församlingens första skribaläger för sommaren. Vi befinner oss i området Harjattula på ön Kakskerta. På ön finns flera lägergårdar, men också välbesökta golfbanor. Konfirmander och golfare samsas mellan byggnaderna.

Samtidigt som kyrkoherden Mia och ungdomsarbetsledaren Laura delar sina tankar kring skriftskolan kommer en av hjälpledarna förbi. Han rapporterar att någon klättrat på en brandstege och att en del städmedel blivit använda på ett något oändamålsenligt sätt – det yttersta tecknet på att det fortfarande finns livslust och företagsamhet i dagens ungdom.

Fejk-glädje undanbeds

Just nu går det överlag bra med tanke på ungdomsarbetet i Åbo svenska. I fjol hade de omkring 40 unga som ville bli hjälpisar. Det var nästan för många för att få det att gå ihop, och samtidigt – ett gott betyg.

Men vad beror det här på? Laura säger så här:

– Vi har kiva ungdomar som vill vara med. Det varierar också mycket från år till år, men nu har vi haft samma personer som velat vara med ganska länge.

Mia inflikar:

– Och så har vi jätteduktiga människor i ungdomsarbetet.

Hon framhåller hur viktigt det är att unga får känna sig sedda på riktigt, men betonar att fluktuationer i intresset för ungdomsverksamheten också beror mycket på hobbyer och kompisar.

Amanda Ahlgren, vuxenledare på lägret och aktiv ung-vuxen i församlingen, konstaterar att det är lättare att känna sig som en i gänget, att inte känna sig för gammal, då det också finns andra unga vuxna som är engagerade.

– Det känns också jättekiva att man blir sedd då man kommer in. Folk är glada över att man kommer, inte fejk-glada.

Snart slår klockan fritid och en närkamp i intensiv beachvolleyboll pågår nere vid vattnet. Hjälpledarna Sylvi Savelius, Emmi Kanerva och Nella Nylund följer matchen på avstånd.

Skriban må ha förändrats de senaste decenniera, men beachvolleyns ställning är fortfarande stark.

Sylvi gick i skriba på finska men blev sen, något motvilligt, rekryterad till Åbos svenskas hjälpisweekend av en kompis.

– Jag blev tvingad dit av henne to be honest, men nu har jag kommit närmare de här människorna och det är kiva.

Emmi och Nella var på samma skribaläger i fjol och hade båda en bra upplevelse.

– Sen tänkte vi att vitsi det här är ju roligt, vi skulle ju kunna bli hjälpisar, säger Nella.

Vad var det som gjorde skribalägret till en bra upplevelse?

– Att jag fick möta nya människor, som Emmi och hennes vänner. Jag skulle säga att andan på lägret var jättebra. Det är nog människorna som gör det, säger Nella.

– Hjälpisarna var också jättekiva, och lekarna!

Emmi, Nella och Sylvi delar frikostigt ut beröm.

– Jag tycker att vuxenledarna här på lägret gör det jättebra. Alla vuxenledare är på något vis väldigt trygga människor, säger Sylvi.

Emmi och Sylvi har lärt känna varandra under tiden som hjälpisar.

Med stöd i sina egna erfarenheter från skribatiden ger de tre musketörerna också ett tips till de som lever i nutidens vuxenvärld.

– Jag tycker att vuxna människor borde låta sitt ”inner child” komma ut. Också vuxna borde chilla lite mer och leva som barn, ha rolig och sådär. De skulle inte behöva vara så seriösa, säger Nella.

Hon för medhåll av Emmi:

– Det finns ju familjeläger och allt möjligt. Det handlar bara om att våga vara sig själv, säger hon.

Nella fyller i:

– Bara gör saker som du älskade att göra när du var lite. Bara gör det, det är så easy!

Det sociala är helt uppenbart en stor del av skribalägren, men hur är det med tron då, finns det ett intresse bland de unga?

Under lägrets första dag gjorde kyrkoherden Mia en liten gallupp. Hon frågade varför konfirmanderna vill gå i skriba och bad dem placera sig i rummet utgående från olika svarsalternativ.

Under det här första junilägret ville majoriteten gå i skriba för att de hört att det är kul, en lite mindre grupp hänvisade till att det är en tradition i familjen, en tredje grupp ville lära sig mer om kyrka och tro och en fjärde grupp hade mer eller mindre blivit uppmanade till det av vårdnadshavare. I vissa fall med mutor som motivation. Den sista gruppen var förhållandevis lite.

– De är nog ganska intresserade av tro, särskilt av etiska frågor, säger Mia.

Hon brukar också be konfirmanderna att bidra med ämnen som de vill diskutera under skriban. Bland årets frågor finns flera teologiska tankenötter som ”Vem skapade Gud” och ”Vilken är den viktigaste berättelsen i Bibeln”.

Tro och tradition

Utanför stugan där gänget huserar under veckan står Hugo Jauhiainen. Han svar så här på frågan om varför han går i skriba:

– Det hör till traditionerna. Sen kan man gifta sig i kyrkan, och man kan inte bli gudfar utan att ha gått i skriban.

Han beskriver skribalägret som jätteroligt, och nämner att han också lärt sig nya grejer, som hur olika förrättningar fungerar.

I matsalen ett stenkast bort sitter konfirmanden Emil Eriksson och käkar mellanmål. Anledningen till att han ville gå i skriba var för att få träffa vänner, och kanske få nya.

– Och sen tror jag ju på Gud. Jag har alltid gjort det.

Emil Eriksson lägger värde på att få lära sig mer om Gud, och att få nya vänner.

Tro har inte varit ett särskilt starkt inslag inslag under hans uppväxt. Han har snarare hittat sin tro själv, eller kanske har den bara funnits där som en slags bakgrundskraft.

– Den har bara kommit, säger han.

Lägret har hittills gett honom en bättre bild av vem Gud är, och han upplever att han lär sig mycket.

– Jag har fått veta mer om vad Gud på riktigt vill oss människor och vad vi ska göra. Till exempel att det inte går att leva ett liv fritt från synd.

Rebecca Pettersson


kyrkoherdetjänst. Den lediganslagna tjänsten som kyrkoherde i Kvevlax församling har lockat en sökande. Det är Fredrik Kass som för närvarande jobbar som sakkunnig inom ungdomsarbete på Kyrkans central för det svenska arbetet i Helsingfors. 9.11.2018 kl. 18:28
Bröderna Vilpanen som ettåringar. De föddes i en finsktalande familj, men växte upp på svenska och är i dag helt svenskspråkiga.

livshistoria. Ett barnhem där barnen får utstå hot, misshandel och hårt fysiskt arbete. En ängel som kommer på besök i natten. Det låter som en otrolig berättelse, för bröderna Vilpanen var det verklighet. 9.11.2018 kl. 16:21
Harry S Backström

biskopsval . Kyrkoherden i Väståbolands svenska församling, teologie doktor Harry S Backström ställer upp i biskopsvalet i Borgå stift. 8.11.2018 kl. 16:31
Pekka Huokuna är ny kanslichef på kyrkostyrelsen.

Kyrkomötet. Kyrkomötet valde Pekka Huokuna till ny kanslichef för kyrkostyrelsen. 8.11.2018 kl. 12:48
Ann-Mari Audas-Willman är kyrkoherde i Solf sedan 2011.

Vasa. Kyrkoherden i Solf söker tjänsten som samfällighetens förvaltningschef. 8.11.2018 kl. 10:05

pris. Folktingets samvetspris tillfaller någon som genom ord eller handling visat prov på stort civilkurage under det gångna året. 7.11.2018 kl. 12:32

församlingsvalet. På flera större orter röstades det flitigare under den första förhandsröstningsdagen jämfört med förra församlingsvalet. 7.11.2018 kl. 09:58
Joel Halldorf är docent vid Teologiska högskolan Stockholm.

Bok. Tänk om religionen behövs för att bygga ett gott samhälle. 2.11.2018 kl. 14:16

församlingssammanslagning. Församlingsrådet i Jakobstads svenska församling har gjort ett eget initiativ till församlingssammanslagning i Pedersörenejden. De föreslår en utvidgad modell där samfällighetens fyra svenska församlingar blir en. 1.11.2018 kl. 16:30
Måste religiös identitet följa någon sorts logik? undrar Koko Hubara.

religion. – Folk försöker få mig att välja. Är du hälften si och hälften så? Men jag vet att jag är helt och hållet alltihop, säger Koko Hubara, författare och chefredaktör för webbmediet Ruskeat Tytöt. 1.11.2018 kl. 14:56

biskopsval . Kaisamari Hintikka vann biskopsvalets andra omgång med 463 röster mot 324 för Juhani Holma. 1.11.2018 kl. 14:02
I dag går Patrick Tiainen i en pingstförsamling på studieorten i Kuopio. Där har han hittat en stöttande gemenskap. – Det låter fel att säga att de hjälpt mig hålla fast vid min tro. Inte har jag hållit fast, om inte Gud skulle ha hållit fast vid mig … ja, då vet jag inte.

profilen. Han var den unga man som åkte till Kenya, kom tillbaka och grundade en kyrka. Han var pastorn vars tillvaro kraschade när han erkände ett utomäktenskapligt förhållande med en man. Var är Patrick Tiainen i dag? 26.10.2018 kl. 13:28

församlingssammanslagning. Församlingsråden i Pedersöre, Esse och Purmo tog på onsdagskvällen initiativ till en ny församling, Pedersöre församling, som ska bestå av de tre församlingarna. Nästa vecka tar församlingsrådet i Jakobstads svenska församling ett eget initiativ som också involverar dem i den nya församlingen. 25.10.2018 kl. 09:43
Så här såg det ut när Degerby kyrka återfick sitt gyllene kors.

Degerby. Idag fick Degerby kyrka ett förgyllt klot och kors i sin spira. Nu ser kyrkan igen ut som den gjorde före Porkalaparentesen. 18.10.2018 kl. 13:36
Här svingar Ingeborg och Per-Olof Korander sina verktyg vid Sjundeå kyrka.

arv. Syskonen Ingeborg och Per-Olof Korander gräver gravar, tröstar församlingsbor och fixar lite av varje vid kyrkorna i Degerby och Sjundeå, precis som deras förfäder gjort. 18.10.2018 kl. 09:21

Julie Yu-Wen Chen har som Taiwanfödd professor en knepig sits att leda ett Beijingfinansierat institut vid Helsingfors universitet.

kina. Professorn i Kinastudier Julie Yu-Wen Chen vid Helsingfors universitet har rötter i Taiwan. Hon oroar sig för Kinas växande hot mot hennes hemland. Hon är kristen och försöker avsluta varje dag med att lyssna på en predikan online. 15.9.2022 kl. 10:37
Karl XI:s kyrkolag var stomme för kyrkan i Finland till mitten av 1870-talet. I dag stadgar Kyrkoordningen sedan 1994 om ett synodalmöte som ska hållas vart sjätte år.

SYNODALMÖTE. Efter sina pastoralkurser under den första tiden som präst saknar många vardagsteologer de regel­bundna samtalen om kyrkans lära, eller samtalen kring biskopens linje. För det finns sedan år 1686 det sällsynta synodalmötet – som snart hålls i Åbo. 14.9.2022 kl. 15:16
Lena Kumlin trivs hemma i trädgården.

FÅNGA DAGEN. Lena Kumlin lever med en hjärntumör som inte går att operera och som kommer att leda till döden inom ett år. – Carpe diem! säger hon, och kämpar för att leva i nuet och njuta av sitt liv med fulla andetag. 13.9.2022 kl. 16:22
Bilderna är små i sitt format.
– Ingen får något kastat i ansiktet. Det är ett utslag av samtycke säger Kent Wisti.

Konst. I september visas utställningen KYSS – en meditation i ord och bild över Höga visan i Borgå domkyrka. – Höga visan är en erotisk bok i Bibeln som både är oerhört trygg men ändå radikal, säger konstnären, bildsatirikern och prästen Kent Wisti. 13.9.2022 kl. 10:14
– Vissa veckor tar kyrkrenoveringen hälften av min arbetstid, säger Mats Edman, nyss förordnad till kyrkoherde i Nykarleby.

nykarleby. Under sista tiden av studierna upplevde Mats Edman en tydlig kallelse att bli präst. – Vi var samlade i en bibel- och bönegrupp och vi tog mannakorn. Mitt mannakorn var från Apostlagärningarna: ”Var inte rädd. Tala och tig inte. Jag är med dig och ingen ska göra dig något ont för jag har mycket folk här i staden.” Nästa dag ringde han biskop Erik Vikström och bad om prästvigning. 12.9.2022 kl. 20:05