Laura Kota-aho och Mia Bäck har en del läger i bagaget, men än har ingen av dem tröttnat.
Laura Kota-aho och Mia Bäck har en del läger i bagaget, men än har ingen av dem tröttnat.

De reformerade konfirmandarbetet – "Skulle aldrig byta tillbaka"

konfirmandarbete.

Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför.

28.6.2024 kl. 15:17

År 2012 reformerade Åbo svenska församling sitt konfirmandarbete. Sen dess inleder de hela konfirmandtiden med läger, eller i praktiken inleder de med en gudstjänst med info dit konfirmanderna och deras föräldrar är särskilt inbjudna. Sen drar de ut på läger.

– Vi gör så här av två orsaker. Vi tänker att konfirmanderna får ut mer av församlingsorienteringen och gudstjänsterna om de lärt sig om kristen tro och gudstjänsten innan de börjar. Sen lär de också känna oss anställda under lägren, och då är det roligare att komma till kyrkan, säger kyrkoherde Mia Bäck.

Eftersom församlingen behållit det här konceptet i 12 år verkar det ju onekligen fungera, något som Mia Bäck bekräftar.

– Vi skulle aldrig byta tillbaka.

Hon framhåller att det också är under lägren som det kan komma fram att vissa ungdomar kämpar med ångest eller har andra utmaningar i livet. Om lägret är själva avslutningen på konfirmandtiden tar kontakten till församlingen slut för en del unga. Om lägret istället utgör starten för skriftskolan finns det andra förutsättningar.

– Då kan man fortsätta stötta dem efter det.

Är ångest och psykisk ohälsa något ni ser mycket av i konfirmand- och ungdomsverksamheten i församlingen?

– Det varierar. De som mår jättedåligt kommer ju kanske inte till ungdomsarbetet. Det finns kanske mer info på säkerhetsblanketterna om ångest och sånt inför lägren, men jag tycker inte att det märks så tydligt, säger Laura Kota-aho, ungdomsarbetsledare och skriftskoleansvarig i församlingen.

Mia Bäck håller med och konstaterar att församlingens personal också nås av mer information om olika diagnoser, men att det inte heller alltid märks så tydligt.

– Det jag tycker att smått har ändrat i Åbo nu är att ungdomarna har blivit försiktigare inför varandra. De vågar inte bidra i diskussioner på samma sätt som tidigare, även om man ser på dem att de är engagerade.

– Jag har förstått att det här också märks i skolorna. Vi jobbar hårt med att få dem att våga delta.

En grej som förändrats är att konfirmanderna kanske blivit lite blygare. Under det här bibelpasset lyckas ändå Laura Kota-aho locka till engagemang, och intresse verkar finnas!

Det här samtalet sker under församlingens första skribaläger för sommaren. Vi befinner oss i området Harjattula på ön Kakskerta. På ön finns flera lägergårdar, men också välbesökta golfbanor. Konfirmander och golfare samsas mellan byggnaderna.

Samtidigt som kyrkoherden Mia och ungdomsarbetsledaren Laura delar sina tankar kring skriftskolan kommer en av hjälpledarna förbi. Han rapporterar att någon klättrat på en brandstege och att en del städmedel blivit använda på ett något oändamålsenligt sätt – det yttersta tecknet på att det fortfarande finns livslust och företagsamhet i dagens ungdom.

Fejk-glädje undanbeds

Just nu går det överlag bra med tanke på ungdomsarbetet i Åbo svenska. I fjol hade de omkring 40 unga som ville bli hjälpisar. Det var nästan för många för att få det att gå ihop, och samtidigt – ett gott betyg.

Men vad beror det här på? Laura säger så här:

– Vi har kiva ungdomar som vill vara med. Det varierar också mycket från år till år, men nu har vi haft samma personer som velat vara med ganska länge.

Mia inflikar:

– Och så har vi jätteduktiga människor i ungdomsarbetet.

Hon framhåller hur viktigt det är att unga får känna sig sedda på riktigt, men betonar att fluktuationer i intresset för ungdomsverksamheten också beror mycket på hobbyer och kompisar.

Amanda Ahlgren, vuxenledare på lägret och aktiv ung-vuxen i församlingen, konstaterar att det är lättare att känna sig som en i gänget, att inte känna sig för gammal, då det också finns andra unga vuxna som är engagerade.

– Det känns också jättekiva att man blir sedd då man kommer in. Folk är glada över att man kommer, inte fejk-glada.

Snart slår klockan fritid och en närkamp i intensiv beachvolleyboll pågår nere vid vattnet. Hjälpledarna Sylvi Savelius, Emmi Kanerva och Nella Nylund följer matchen på avstånd.

Skriban må ha förändrats de senaste decenniera, men beachvolleyns ställning är fortfarande stark.

Sylvi gick i skriba på finska men blev sen, något motvilligt, rekryterad till Åbos svenskas hjälpisweekend av en kompis.

– Jag blev tvingad dit av henne to be honest, men nu har jag kommit närmare de här människorna och det är kiva.

Emmi och Nella var på samma skribaläger i fjol och hade båda en bra upplevelse.

– Sen tänkte vi att vitsi det här är ju roligt, vi skulle ju kunna bli hjälpisar, säger Nella.

Vad var det som gjorde skribalägret till en bra upplevelse?

– Att jag fick möta nya människor, som Emmi och hennes vänner. Jag skulle säga att andan på lägret var jättebra. Det är nog människorna som gör det, säger Nella.

– Hjälpisarna var också jättekiva, och lekarna!

Emmi, Nella och Sylvi delar frikostigt ut beröm.

– Jag tycker att vuxenledarna här på lägret gör det jättebra. Alla vuxenledare är på något vis väldigt trygga människor, säger Sylvi.

Emmi och Sylvi har lärt känna varandra under tiden som hjälpisar.

Med stöd i sina egna erfarenheter från skribatiden ger de tre musketörerna också ett tips till de som lever i nutidens vuxenvärld.

– Jag tycker att vuxna människor borde låta sitt ”inner child” komma ut. Också vuxna borde chilla lite mer och leva som barn, ha rolig och sådär. De skulle inte behöva vara så seriösa, säger Nella.

Hon för medhåll av Emmi:

– Det finns ju familjeläger och allt möjligt. Det handlar bara om att våga vara sig själv, säger hon.

Nella fyller i:

– Bara gör saker som du älskade att göra när du var lite. Bara gör det, det är så easy!

Det sociala är helt uppenbart en stor del av skribalägren, men hur är det med tron då, finns det ett intresse bland de unga?

Under lägrets första dag gjorde kyrkoherden Mia en liten gallupp. Hon frågade varför konfirmanderna vill gå i skriba och bad dem placera sig i rummet utgående från olika svarsalternativ.

Under det här första junilägret ville majoriteten gå i skriba för att de hört att det är kul, en lite mindre grupp hänvisade till att det är en tradition i familjen, en tredje grupp ville lära sig mer om kyrka och tro och en fjärde grupp hade mer eller mindre blivit uppmanade till det av vårdnadshavare. I vissa fall med mutor som motivation. Den sista gruppen var förhållandevis lite.

– De är nog ganska intresserade av tro, särskilt av etiska frågor, säger Mia.

Hon brukar också be konfirmanderna att bidra med ämnen som de vill diskutera under skriban. Bland årets frågor finns flera teologiska tankenötter som ”Vem skapade Gud” och ”Vilken är den viktigaste berättelsen i Bibeln”.

Tro och tradition

Utanför stugan där gänget huserar under veckan står Hugo Jauhiainen. Han svar så här på frågan om varför han går i skriba:

– Det hör till traditionerna. Sen kan man gifta sig i kyrkan, och man kan inte bli gudfar utan att ha gått i skriban.

Han beskriver skribalägret som jätteroligt, och nämner att han också lärt sig nya grejer, som hur olika förrättningar fungerar.

I matsalen ett stenkast bort sitter konfirmanden Emil Eriksson och käkar mellanmål. Anledningen till att han ville gå i skriba var för att få träffa vänner, och kanske få nya.

– Och sen tror jag ju på Gud. Jag har alltid gjort det.

Emil Eriksson lägger värde på att få lära sig mer om Gud, och att få nya vänner.

Tro har inte varit ett särskilt starkt inslag inslag under hans uppväxt. Han har snarare hittat sin tro själv, eller kanske har den bara funnits där som en slags bakgrundskraft.

– Den har bara kommit, säger han.

Lägret har hittills gett honom en bättre bild av vem Gud är, och han upplever att han lär sig mycket.

– Jag har fått veta mer om vad Gud på riktigt vill oss människor och vad vi ska göra. Till exempel att det inte går att leva ett liv fritt från synd.

Rebecca Pettersson


julia korkman. Trots att den man som misstänks för övergrepp mot närmare tio unga flickor i Esbo svenska församling på 70- till 90-talet nekar till anklagelserna, framför han nu sin ursäkt ”till de personer som upplever att han skadat dem”. 18.12.2014 kl. 13:42

sexuella övergrepp. Åtta personer vittnar om övergrepp av den tidigare ungdomsledaren i Esbo svenska församling. Ett av fallen på 90-talet uppgetts ha lett till graviditet och abort, då offret var 17 år. 18.12.2014 kl. 13:15

nina wredlund sexuella övergrepp. Nu har den utredning gällande misstankar om sexuella övergrepp inom ramen för Esbo svenska församlings verksamhet från 1970 till 1990-talet offentliggjorts. 18.12.2014 kl. 12:20
Mer än 70 procent av världens kakaoproduktion kommer från de västafrikanska länderna Elfenbenskusten och Ghana.

På många kakao-odlingar används barnarbete och vuxna som arbetar för rena svältlöner. I vissa områden hotar produktionen av kakao den ekologiska diversiteten och mångfalden i naturen. Produktionssätten är i många fall inte baserade på en hållbar ekologisk strategi. 18.12.2014 kl. 08:51

Finska Missionssällskapet efterlyser internationellt humanitärt engagemang för situationen i Pakistan. 17.12.2014 kl. 10:10
Tack vare Matbank Ekenäs når mat som annars skulle kastas bort hjälpbehövande.

Ekenäs. Under hösten har församlingarna i Ekenäs delat ut mat till hjälpbehövande. 16.12.2014 kl. 00:00

göran stenlund. Biskop Björn Vikström överräckte kyrkans förtjänstteckan till Göran Stenlund i Närpes kyrka på luciadagen. 15.12.2014 kl. 13:04

Margareta Puiras. – Jag vill tillbaka till församlingsarbete. Jag fyller 60 nästa år och har inte så många år kvar i tjänst. 15.12.2014 kl. 13:01

De har gått igenom en process som varit både gripande och berörande. Genom att översätta boken Maijan tarina till svenska har Sven och Sola Mäenpää bearbetat sina tankar kring de svåra händelserna i sin församling i Skutnäs för fyra år sedan. 10.12.2014 kl. 09:59
Muluken Cederborg jobbar till vardags med integrationsfrågor vid Luckan i Helsingfors.

utskrivningar. Medlemmarna ska förändra kyrkan, tycker Muluken Cederborg. 9.12.2014 kl. 08:00
Brita Iiskola var fyra månader när hennes mamma dog, Caj Grundström bara sex veckor.

Krigets spår syns fortfarande. I dag söker barn sina förlorade fäder bland annat i breven från fronten. 3.12.2014 kl. 15:50
Foto: Christa Mickelsson

Ärkebiskop Kari Mäkinen kommer att bli tilldelad Storkorset av Finlands Lejons orden på självständighetsdagen. 3.12.2014 kl. 13:37

gunnar särs. Bort med det stereotypa, in med det vackra. Så önskar Gunnar Särs att gudstjänsten fick formas. 3.12.2014 kl. 00:00

Estlands evangelisk-lutherska kyrka har fått en ny ärkebiskop, Urmas Viilma. 1.12.2014 kl. 13:27

könsneutral äktenskapslag. – Kyrkan behöver tid att förhålla sig till den nya situationen, säger biskop Björn Vikström. Riksdagens beslut i fredags innebär att äktenskapslagstiftningen år 2017 kommer att avvika från kyrkans definition av äktenskapet. 1.12.2014 kl. 10:41

I juni öppnar Johanneskyrkan för gudstjänstbesökare, men Johan Westerlund rakar sig först när kyrkan får packas riktigt full.

GUDSTJÄNST. I juni börjar kyrkorna öppna upp för gudstjänstbesökare. Men kyrkoherde Johan Westerlund rakar av sig sitt coronaskägg först när kyrkans alla coronabegränsningar är borta. 28.5.2021 kl. 16:05
Att samtala i en kyrka är en signal om att också det omätbara ryms med – det som inte kan vägas, mätas eller göras statistik på.

samtal. Vad är ett gott samtal? Vad händer när människor möts i dialog istället för debatt? Jakten på det goda samtalet tog sig uttryck i en talkshow i kyrkan. 27.5.2021 kl. 17:02
Sund-Vårdö och Finström-Geta blir i januari 2022 Norra Ålands församling.

sammanslagning. Fyra församlingar slås samman på Åland och bildar två nya. Sammanslagningarna godkändes av Kyrkostyrelsens plenum idag. 27.5.2021 kl. 14:38
Med utsikten över Monäs sund från stugknuten har Ove Stråka inga problem att tro på skapelsen.

tro. Han har fallit ner från tre politiska träd. När det gäller sin tro aktar sig Ove Stråka därför för att klättra upp i fel träd igen. 27.5.2021 kl. 09:53
Minna Opara har själv fått hjälp när hon mår dåligt, som erfarenhetsexpert vill hon hjälpa andra.

tro. Minna Opara förlorade sin pappa som 15-åring. Med åren kom barndomens oro ut i form av panikångest. – När jag känner paniken komma säger jag till Jesus: Gör någonting. Jag är bara en mamma, men du är allsmäktig. 26.5.2021 kl. 16:18