Anna Finell har deltagit i Kyrkans Ungdoms sommarläger cirka 35 gånger – i stort sett varje år sedan hon var sex år gammal. I år sker inget undantag, familjen – förutom den äldsta sonen som har sommarjobb – är på väg till sommarlägret i Nykarleby den 23–28 juli.
– Sonen kommer kanske igen i ett annat livsskede, säger Anna, som vill ge traditionen med sommarlägret hon fått av sina föräldrar vidare till sina barn.
Familjen Finell bor i Nedervetil och har tre barn: 17, 14 och den yngsta som fyller 11 under lägret.
Varför återvänder du till lägret varje år?
– För gemenskapen, undervisningen, avbrottet från annan sommarstress och för traditionen. Människan är ju ett vanedjur så man vet vad man får. Gillar man det mönstret så är det som att vara hemma.
Känns det fortfarande som hemma fast lägret flyttade från Pieksämäki till Nykarleby ifjol?
– Det kändes faktiskt som hemma. Det var inga problem. Efter fjolårets läger blev det sagt att arrangörerna får akta sig, för att det kommer många fler i år då de som var tveksamma och avvaktande i fjol kommer när de fått höra att det funkade så bra.
Vad var den stora skillnaden?
– Den största skillnaden var att deltagarna byttes ut mer än förr. Många äldre som upplevt att Pieksämäki är för långt borta för dagsbesök kom till Nykarleby för en dag eller två. Jag tyckte det var jättepositivt med genomströmningen av folk. Jag blev glad varje dag när jag såg nya ansikten. Det blev jag också i Pieksämäki. Men nu finns det så många fler möjligheter: att vara på lägret hela veckan eller bara någon enstaka dag.
"Jag bor i Nykarleby hela veckan. Alla rymdes ifjol, men det var lite utspritt."
– Jag kunde också lämna vardagen bakom mig och hade inga tankar på att börja köra fram och tillbaka mellan hemmet och lägret. Min man skötte hushållet därhemma tills han kom till lägret några dagar senare. Jag tänker inte köra i år heller. Jag bor i Nykarleby hela veckan. Alla rymdes ifjol, men det var lite utspritt.