17, 18 och 19 maj uppträder Taylor Swift i Stockholm. Där kommer många att ha armband med rader ur Swifts låtar.
17, 18 och 19 maj uppträder Taylor Swift i Stockholm. Där kommer många att ha armband med rader ur Swifts låtar.

Det som är stort hos Taylor Swift är känslorna inför livets ofrånkomliga bakslag

musik.

De närmaste dagarna många båten eller flyget till Sverige inför Taylor Swifts konserter i Stockholm. Varför börjar man lyssna till världens bästsäljande artist, Taylor Swift? Sofia Torvalds skriver om hur hon trillade ner i kaninhålet.

16.5.2024 kl. 11:51

På morsdagen sitter jag med mina vuxna döttrar och gör armband om Taylor Swifts låtar. Tyvärr måste vi välja korta låttitlar på grund av armarna. Jag väljer Exile och So Long, London. Min ena dotter har lyckats få biljetter till Swifts konsert i Stockholm, och hon ska ha tretton armband. Ni frågar varför? För att tretton är Taylor Swifts favoritsiffra. Det visste ni kanske inte, och det visste inte jag heller.

Samma kväll promenerar jag med två vänner. Den ena av dem har två barn som också ska på Taylor Swifts konsert. Det visar sig (det här visste vi inte om varandra) att också hon har börjat lyssna till Taylor Swift. Den andra frågar: ”Vem är Taylor Swift?”


Jag visste vem Taylor Swift var innan jag började lyssna på hennes låtar. Jag hade läst om henne i tidningen. Jag visste att hon stödde Biden inför förra presidentvalet i USA, att Trump-republikanerna ogillar henne, att hennes pojkvän är en känd amerikansk fotbollsstjärna och att hon har många fans. Och där tog mitt intresse för henne slut.

Allt som krävdes för den nya eran var att min dotter (hon som har biljetter till konserten) klippte mitt hår till Swifts nya album The Tortured Poets Department. Som grädde på moset lyssnade jag på P3:s tvådelade Taylor Swift-dokumentär. Sen var jag fast.

En halv vecka senare hade jag slutat läsa en bok när jag inte fick sömn, i stället försökte jag lyssna igenom så många Swift-låtar som möjligt för att snickra ihop min egen favoriter-av-Taylor-lista.

Kära någon. Varför?


”För mig var det texterna”, säger teologen och författaren Joel Halldorf i en intervju i Sveriges radio. Han blev initierad in i Taylor Swifts värld av sin dotter, liksom jag blev av min. Han fick en ”inbjudan till hennes berättaruniversum, som också rör sig kring hennes personliga liv”.

Det finns poeter som säger att de blivit poeter på grund av Taylor Swift. Själv känner jag mig igenkänd. Hon sätter ord på sådant som jag under loppet av mitt liv skrivit hundratals tradiga dagboksanteckningar om: att vara utanför, att bli sviken och skammad, att känna sig lurad, att tvingas bära andras smärta med alltför svaga armar, att vara den som älskar mer och förgäves.

Jag känner mig något skamsen över att känner igen mig. Det känns som om jag borde vara för gammal för det, som om jag vore omogen på något ställe i själen. Men jag slutar inte lyssna.

Jag googlar på Swifts korta romans med sångaren John Mayer, så där som man saktar in när man kör förbi en kollision. (Min dotter informerar mig om vilka låtar som handlar om John Mayer.)

Taylor Swift har ett outsinligt förråd av one-liners om kärlek och olycka. ”Life is emotionally abusive.” ”I cry a lot but I am so productive, it’s an art. You know you’re good when you can do it with a broken heart.” ”My boy only breaks his favorite toys.”

”I had a feeling so peculiar / this pain wouldn’t be for / evermore”, sjunger hon, än en gång förtvivlad men lite hoppfull, och det är en tröst för alla förtvivlade att det finns någon annan, så att man inte ska behöva vara så ensam.


Den unga countrystjärnan Taylor Swift var nitton då hon träffade den tretton år äldre musikern John Mayer. De dejtade i några månader, det tog slut, hon skrev låten Dear John.

Dear John, I see it all now that you're gone

Don't you think I was too young to be messed with?

The girl in the dress, cried the whole way home

I see it all now that you're gone

Don't you think I was too young to be messed with?

The girl in the dress wrote you a song

You should've known

Jag tänker på hur det var när jag var nitton. Jag tänker på prinsessan Diana och prins Charles. Låtarna är schabloner, de är berättelser om tusen krossade hjärtan – nittonåriga hjärtan förstås men varför inte nittioåriga också – låtarna skapar bilder i mitt huvud liksom poesi gör, jag är intresserad.

Taylor, vi har varit i det tillsammans. Också vi har sagt till den andra: Du borde ha vetat! Så omogna är vi tillsammans, du och jag Taylor, eftersom vi inte har blivit härdade av livet och utvecklat trygg anknytning i alla relationer.

Jag läste en kolumn i DN om att Taylor Swift är okarismatisk. Ja, precis. I dokumentären Miss Americana vandrar hon omkring som en förväxt tonåring, lite gänglig, ganska målmedveten, förvånande ointressant. Det är därför vi kan vara hon, för att hon inte tar så mycket utrymme.

Det som är stort hos henne är känslorna inför livets ofrånkomliga bakslag.


Nu kommer vi till det jag kämpar med mest när jag lyssnar på Taylor Swift, det är ett otrevligt litet ord: hämnd.

Taylor Swift är öppen med att hon är en förorättad gudinna när hon skriver låtar om sina ex. I sig är det inget märkligt med att skriva om sina ex. Jag antar att alla poeter gör det. Märta Tikkanen skrev Århundradets kärlekssaga när hon var gift med Henrik Tikkanen och alla visste precis vem den boken handlade om.

Skillnaden är magnituden. Som sagt: åtminstone tre sånger om det korta förhållandet med Mayer. Hela världen lyssnar till dem. Första veckan efter att The Tortured Poets Department släpptes strömmades den 1,76 miljarder gånger. Tugga på det.

Och förstås säger hon: Ni vet inte vem jag skriver mina sånger om. Och förstås tänker vi ”autofiktivt” och sen googlar vi på om The Manuscript kanske ändå handlar om John Mayer, igen.

Och så speglar vi skammen, och så speglar vi hämnden. Den filtreras genom sin upphovskvinna och rinner in i oss, och det som någon gång var hennes blir allas berättelse.

The only thing that's left is the manuscript

One last souvenir from my trip to your shores

Now and then I reread the manuscript

But the story isn't mine anymore

Om So Long, London handlar om Taylor Swifts brittiska exskådispojkvän Joe Alwyn finns där rader om honom jag också kan relatera till. Raden ”You sacrificed us to the gods of your bluest days” kan vem som helst som någonsin varit deprimerad i ett förhållande eller sett på en depression hos den andra i ett förhållande känna igen.

Kanske det är så här reglerna ser ut i Swiftie-världen: någras privatliv måste offras för att alla ska ha en chans att lyssna på musik medan de bearbetar sin livsskit.

Sofia Torvalds


Kyrkoherdekonferensen i Helsingfors diskuterade på tisdagen hur de ska ställa sig till fenomen som de omdiskuterade Jalovaarakvällarna. 7.3.2013 kl. 10:21
De flesta offer för förföljelse på grund av religion är kristna. (FOTO: Ida Sundberg)

De flesta offer för förföljelse på grund av religion är kristna. Det här är fortfarande en politiskt obekväm sanning. Men nu finns journalister som vill bryta tystnaden, skriver teologen och författaren Svante Lundgren. 7.3.2013 kl. 10:03
Skådespelaren oskar Pöysti brottas i monologen Tröst med både egna och andras frågor om livets mening och meningslöshet.(FOTO: Tomas von Martens)

Vårens turnépjäs på teater Viirus är ett personligt samtal om tro och tvivel, om behovet av mening, om kyrkans identitetskris och om ett samhälle som slutar tala om de viktiga existentiella frågorna. 7.3.2013 kl. 09:42
Om livet har trasslat ihop sig erbjuder kyrkan själavård som ett sätt att komma på fötter igen.

Att möta någon som har det svårt och hjälpa denne att komma på fötter igen är något som kyrkan prioriterar. KP ringde upp fem församlingar som alla svarade att de vid behov genast var beredda att ordna ett samtal. 3.3.2013 kl. 09:00

I dag kom Lärkullastiftelsen och Retreatstiftelsen överens om att ingå ett samarbetsavtal om att anställa en person som marknadsför och utvecklar retreatverksamheten i Svenskfinland. 1.3.2013 kl. 15:24

Sixten Ekstrand, Tomas Ray och Helene Liljeström söker direktorstjänsten för den svenska enheten vid Kyrkostyrelsen. 1.3.2013 kl. 15:22
Retreatgården Snoan ligger i Lappvik i västra Nyland.

Märta Sohlbergs bostad stod tom i fyra år efter hennes död och inbringade inga pengar. Nu är den såld. Vissa år har stiftelsens utdelning varit mycket knapp. 1.3.2013 kl. 08:46
Gita Lindgren saknar gemenskapen och sammanhållningen som en gång fanns inom kyrkan (FOTO: Nina Österholm)

Förr måste man veta sin plats i brukssamhällen. Vilka jobb man kan söka, vilka barn som kan leka tillsammans. Gita Lindgren lärde sig tidigt vilka koder som gällde bland arbetarna i Dalsbruk men också att knopar och segling kan förena långt över gränserna. 28.2.2013 kl. 12:14
Det är inte första gången Johan Fagerudd tolkar C.S. Lewis texter på scenen. Tidigare har han gjort det i rollen som Aslan i Narnia på Wasa Teater. (FOTO: Johan Sandberg)

De ocensurerade och ärliga känslorna som C.S. Lewis skrev ner efter sin hustrus död fascinerar skådespelaren Johan Fagerudd.  Han har bearbetat dem till en 45 minuter lång monolog som han kommer att turnera med i Svenskfinland. 28.2.2013 kl. 10:00
Pargas kyrka i fasadbelysning.

Kyrkan vill inte ledlöst dansa efter alla förändringar i kommunstrukturen. 27.2.2013 kl. 09:40

Nu börjar kyrkan jobba med sin egen språkstrategi. En arbetsgrupp tillsattes på tisdagen. 27.2.2013 kl. 09:30

Inspirerad av Krista Siegfrieds eurovisionsbidrag ordnas nu en bröllopsdag i Riihimäki. 26.2.2013 kl. 15:11

MOT:s dokumentär om Pirkko Jalovaara och andligt helande har skapat en livlig diskussion på webben. 26.2.2013 kl. 14:44
Lina och Johannes Häger har slagit ner bopålarna i Jönköping. (FOTO: Linus Åkerlund)

Recensenternas och konsumenternas respons på CD:n Brustna hjärtans gemenskap gläder Lina och Johannes Häger. Sedan den släpptes har de två varit upptagna med jobb och turnéer. I vår planerar de en ny turné till södra Finland. 24.2.2013 kl. 12:00
FOTO: Sofia Jernström

Vad skiljer den som är kristen från den som inte är kristen? Förr spelade kristna inte kort, de dansade inte, de drack inte alkohol. I dag är de yttre markörerna för ett kristet liv på väg att försvinna – eller också ser de annorlunda ut. Är det bra eller dåligt? 22.2.2013 kl. 13:27

covid-19. – Vi tänkte att det är tryggare att vara utomhus, även om det förstås är en liten risktagning när man inte vet något om vädret, säger Helene Liljeström som är tf kyrkoherde i Matteus församling. 23.11.2020 kl. 08:47

covid-19. – Det här kan vi leva med, säger Esbo svenska församlings kyrkoherde Kira Ertman om de nya samlingsrestriktionerna som träder i kraft på måndag – högst tjugo personer får samlas inomhus i huvudstadsregionen. 20.11.2020 kl. 16:28
Retorikexperten Elaine Eksvärd har pratat öppet om övergreppen och den skada de gjort.

Övergrepp. Elaine Eksvärd utsattes för sexuella övergrepp i barndomen. Långt senare kom ilskan, och den kunde drabba vem som helst. I dag brinner hon för att andra barn ska slippa gå igenom det hon upplevt. 19.11.2020 kl. 15:21
Bisop Bo-Göran Åstrand och församlingsrådets viceordförande Magnus Sundman säger att samtalet i måndags behövdes och var konstruktivt.

samtal. I måndags besökte biskop Bo-Göran Åstrand och domkapitlets lagfarne assessor Lars-Eric Henricson Väståbolands svenska församling med anledning av de konflikter som blossat upp där. Kyrkoherde Harry S. Backström var förhindrad att delta. 18.11.2020 kl. 18:45
En maktmänniska kan kännas stark, men bakom styrkan gömmer sig obearbetade sår.

ledarskap. En människa man inte får kritisera. En människa som alltid har rätt. En människa som får dig att tänka: är det hen som är galen – eller är det jag? Maktmänniskor finns i alla sammanhang, men i kyrkan ställer de till särskilt stor skada. 16.11.2020 kl. 14:21