17, 18 och 19 maj uppträder Taylor Swift i Stockholm. Där kommer många att ha armband med rader ur Swifts låtar.
17, 18 och 19 maj uppträder Taylor Swift i Stockholm. Där kommer många att ha armband med rader ur Swifts låtar.

Det som är stort hos Taylor Swift är känslorna inför livets ofrånkomliga bakslag

musik.

De närmaste dagarna många båten eller flyget till Sverige inför Taylor Swifts konserter i Stockholm. Varför börjar man lyssna till världens bästsäljande artist, Taylor Swift? Sofia Torvalds skriver om hur hon trillade ner i kaninhålet.

16.5.2024 kl. 11:51

På morsdagen sitter jag med mina vuxna döttrar och gör armband om Taylor Swifts låtar. Tyvärr måste vi välja korta låttitlar på grund av armarna. Jag väljer Exile och So Long, London. Min ena dotter har lyckats få biljetter till Swifts konsert i Stockholm, och hon ska ha tretton armband. Ni frågar varför? För att tretton är Taylor Swifts favoritsiffra. Det visste ni kanske inte, och det visste inte jag heller.

Samma kväll promenerar jag med två vänner. Den ena av dem har två barn som också ska på Taylor Swifts konsert. Det visar sig (det här visste vi inte om varandra) att också hon har börjat lyssna till Taylor Swift. Den andra frågar: ”Vem är Taylor Swift?”


Jag visste vem Taylor Swift var innan jag började lyssna på hennes låtar. Jag hade läst om henne i tidningen. Jag visste att hon stödde Biden inför förra presidentvalet i USA, att Trump-republikanerna ogillar henne, att hennes pojkvän är en känd amerikansk fotbollsstjärna och att hon har många fans. Och där tog mitt intresse för henne slut.

Allt som krävdes för den nya eran var att min dotter (hon som har biljetter till konserten) klippte mitt hår till Swifts nya album The Tortured Poets Department. Som grädde på moset lyssnade jag på P3:s tvådelade Taylor Swift-dokumentär. Sen var jag fast.

En halv vecka senare hade jag slutat läsa en bok när jag inte fick sömn, i stället försökte jag lyssna igenom så många Swift-låtar som möjligt för att snickra ihop min egen favoriter-av-Taylor-lista.

Kära någon. Varför?


”För mig var det texterna”, säger teologen och författaren Joel Halldorf i en intervju i Sveriges radio. Han blev initierad in i Taylor Swifts värld av sin dotter, liksom jag blev av min. Han fick en ”inbjudan till hennes berättaruniversum, som också rör sig kring hennes personliga liv”.

Det finns poeter som säger att de blivit poeter på grund av Taylor Swift. Själv känner jag mig igenkänd. Hon sätter ord på sådant som jag under loppet av mitt liv skrivit hundratals tradiga dagboksanteckningar om: att vara utanför, att bli sviken och skammad, att känna sig lurad, att tvingas bära andras smärta med alltför svaga armar, att vara den som älskar mer och förgäves.

Jag känner mig något skamsen över att känner igen mig. Det känns som om jag borde vara för gammal för det, som om jag vore omogen på något ställe i själen. Men jag slutar inte lyssna.

Jag googlar på Swifts korta romans med sångaren John Mayer, så där som man saktar in när man kör förbi en kollision. (Min dotter informerar mig om vilka låtar som handlar om John Mayer.)

Taylor Swift har ett outsinligt förråd av one-liners om kärlek och olycka. ”Life is emotionally abusive.” ”I cry a lot but I am so productive, it’s an art. You know you’re good when you can do it with a broken heart.” ”My boy only breaks his favorite toys.”

”I had a feeling so peculiar / this pain wouldn’t be for / evermore”, sjunger hon, än en gång förtvivlad men lite hoppfull, och det är en tröst för alla förtvivlade att det finns någon annan, så att man inte ska behöva vara så ensam.


Den unga countrystjärnan Taylor Swift var nitton då hon träffade den tretton år äldre musikern John Mayer. De dejtade i några månader, det tog slut, hon skrev låten Dear John.

Dear John, I see it all now that you're gone

Don't you think I was too young to be messed with?

The girl in the dress, cried the whole way home

I see it all now that you're gone

Don't you think I was too young to be messed with?

The girl in the dress wrote you a song

You should've known

Jag tänker på hur det var när jag var nitton. Jag tänker på prinsessan Diana och prins Charles. Låtarna är schabloner, de är berättelser om tusen krossade hjärtan – nittonåriga hjärtan förstås men varför inte nittioåriga också – låtarna skapar bilder i mitt huvud liksom poesi gör, jag är intresserad.

Taylor, vi har varit i det tillsammans. Också vi har sagt till den andra: Du borde ha vetat! Så omogna är vi tillsammans, du och jag Taylor, eftersom vi inte har blivit härdade av livet och utvecklat trygg anknytning i alla relationer.

Jag läste en kolumn i DN om att Taylor Swift är okarismatisk. Ja, precis. I dokumentären Miss Americana vandrar hon omkring som en förväxt tonåring, lite gänglig, ganska målmedveten, förvånande ointressant. Det är därför vi kan vara hon, för att hon inte tar så mycket utrymme.

Det som är stort hos henne är känslorna inför livets ofrånkomliga bakslag.


Nu kommer vi till det jag kämpar med mest när jag lyssnar på Taylor Swift, det är ett otrevligt litet ord: hämnd.

Taylor Swift är öppen med att hon är en förorättad gudinna när hon skriver låtar om sina ex. I sig är det inget märkligt med att skriva om sina ex. Jag antar att alla poeter gör det. Märta Tikkanen skrev Århundradets kärlekssaga när hon var gift med Henrik Tikkanen och alla visste precis vem den boken handlade om.

Skillnaden är magnituden. Som sagt: åtminstone tre sånger om det korta förhållandet med Mayer. Hela världen lyssnar till dem. Första veckan efter att The Tortured Poets Department släpptes strömmades den 1,76 miljarder gånger. Tugga på det.

Och förstås säger hon: Ni vet inte vem jag skriver mina sånger om. Och förstås tänker vi ”autofiktivt” och sen googlar vi på om The Manuscript kanske ändå handlar om John Mayer, igen.

Och så speglar vi skammen, och så speglar vi hämnden. Den filtreras genom sin upphovskvinna och rinner in i oss, och det som någon gång var hennes blir allas berättelse.

The only thing that's left is the manuscript

One last souvenir from my trip to your shores

Now and then I reread the manuscript

But the story isn't mine anymore

Om So Long, London handlar om Taylor Swifts brittiska exskådispojkvän Joe Alwyn finns där rader om honom jag också kan relatera till. Raden ”You sacrificed us to the gods of your bluest days” kan vem som helst som någonsin varit deprimerad i ett förhållande eller sett på en depression hos den andra i ett förhållande känna igen.

Kanske det är så här reglerna ser ut i Swiftie-världen: någras privatliv måste offras för att alla ska ha en chans att lyssna på musik medan de bearbetar sin livsskit.

Sofia Torvalds


Kyrkans servicecentrals datorsystem är vardag för många församlinganställda – men många är missnöjda.

Datorsystem. Kyrkans servicecentral har avslutat sina samarbetsförhandlingar: femton ska sägas upp. Men vad tycker församlingarna egentligen om mastodontprojektet som skulle spara dem pengar? 26.4.2017 kl. 17:30
Bulevarden samlar mindre kända texter ur Tove Janssons produktion.

Bok. Bulevarden är en vacker utgåva av Tove Janssons texter mer lämpad för kännaren än för nybörjaren. 25.4.2017 kl. 11:05
På den här innergården på Mariegatan i Kronohagen, där Fabian Silén växte upp med hela sin pappas familj omkring sig, känner han sig hemma.
– Min farmor dog för tio år sedan, men på något plan för jag ännu en dialog med henne varje dag.

teater. Vad betyder det att vara människa? Det frågar sig Fabian Silén i pjäsen Paradisdoktrinen, en komedi som börjar med att Gud sitter bortglömd i ett svart hål, tjurig över att inga människor lyssnar på honom eller ber till honom längre. 27.4.2017 kl. 08:00
Patrik Hagman, medlem i kyrkomötets framtidsutskott, säger att det som sker på församlingarnas lokalplan är det viktigaste i processen med att förnya kyrkan.

Kyrkomötet. De flesta tycker att det är en dålig idé att bunta ihop kyrkans svenska central med Borgå stift. I Det framgår med all tydlighet i ett betänkande som kyrkomötets framtidsutskott gjort. 24.4.2017 kl. 15:30

Kyrkomötet. Kyrkomötets framtidsutskott stöder inte tanken på kvoter för personer yngre än 30 år i kyrkomötet. 24.4.2017 kl. 15:18
Den mindre kyrksalen i S:t Jacobs kyrka används av den svenska församlingen.

Johannes. Församlingsrådet i Johannes församling har beslutat att församlingen fortsätter sin verksamhet i S:t Jacobs kyrka på Drumsö. 21.4.2017 kl. 14:47

renovering. Kyrkostyrelsens plenum har fördelat byggnadsunderstöd till församlingarna i lutherska kyrkan. 19.4.2017 kl. 15:38
Arkivbild från Helsingfors-Vanda flygplats och demonstrationen mot deporteringen av afghanska asylsökande.

asylsökande. Närmare tretusen personer från många olika kristna samfund har undertecknat ett ställningstagande för medmänsklig behandling av asylsökande. 14.4.2017 kl. 09:42
Äggrullningskonsult Johan Torvalds låter sitt ägg kontrollerat rulla nedför banan.

Påsktraditioner. – Jag var ett med mitt ägg, och det avgjorde allt. 12.4.2017 kl. 09:36
Robin Nyman vet att det är lättare att bygga på sin sommarstuga än att bygga församling.

tro. Det är inte lätt att bygga en församling från grunden. Robin Nyman har försökt. För hans del slutade det i ett känslomässigt stort, mörkt hål. 11.4.2017 kl. 11:37

kyrkodagar . Än hinner man anmäla sig till kyrkodagarna i Åbo. 10.4.2017 kl. 11:59
Familjen Löfqvist i Pedersöre har också i år bjudit hem vänner till en påskmåltid på skärtorsdagskvällen. Till ritualerna hör att Josef och Anna och andra närvarande barn får måla röd vattenfärg på dörrposterna. Det symboliserar lammets blod. Tillstånd att måla på dörrposterna ger mamma Malena och pappa Jonas bara en gång i året.

Påsk. Avsaknaden av kristna påsktraditioner gjorde att Melana och Jonas Löfqvist började fira påskmåltid med hela familjen. 7.4.2017 kl. 13:58
Matilda Nordbergs onda dans skrämmer inte Maria, Alexandra Gustafsson.

sibbo. PÅSKVANDRING. Kom i tid. Klä dig varmt. Ta på dig stövlarna. Kärlekens väg drar genom Sibbo igen. 6.4.2017 kl. 12:21
I sin biografi Mamman berättar Gerd Snellman om sitt liv som präglats av dödsfall och drogmissbruk i familjen.

tro. Som barn var hon van vid att pappa ordnar allt. Men den tryggheten rubbades då Gerd Snellman inom tio år förlorat både sin man och ett barn. Men när en av sönerna fastnade i drogmissbruk några år senare såg hon att Gud bar henne genom svårigheten. 5.4.2017 kl. 08:42
Johan Westerlund deltog i demonstrationen mot Finlands avvisningar till Afghanistan.

flyktingpolitik. Demonstrationerna mot Finlands avvisningar till Afghanistan engagerade också flera präster. Johan Westerlund tycker att det är naturligt att kyrkan tar politisk ställning. 4.4.2017 kl. 16:54

Kaskö kyrka

SYDÖSTERBOTTEN. Biskoparna Bo-Göran Åstrand i Borgå och Matti Salomäki i Lappo har kallat kyrkoherdarna och ledande förtroendevalda i Närpes, Kristinestads svenska och finska församlingar till ett möte i Närpes den 2 juni. Till mötet kommer biskoparna med frågor och inte med svar. 6.5.2022 kl. 16:52
– Varför pratar vi ständigt om allt som hindrar oss? frågade Helsingforsbiskopen Teemu Laajasalo vid kyrkomötet i Åbo

KYRKOMÖTET. Biskop Teemu Laajasalo har skrivit tv-sketcher i sina dagar. Med en viss glimt i ögat luggade han kyrkan för att ha gått vilse i sin egen djungel av projekt och processer. Och kyrkomötet applåderade. 6.5.2022 kl. 13:45
Det finns ryska familjer som hört att de får hem sina stupade sedan när "specialoperationen" är klar.

KRIGET I UKRAINA. Den rysk-ortodoxa kyrkan har introducerat tanken om ett rättfärdigt, heligt krig i Ukraina. Samtidigt lämnas många av de stupade kvar på slagfältet. Finland lärde sig under sina krig hur viktigt det är för moralen att sända stupade soldater hem. Är det här en princip som det ryska krigsmaskineriet ignorerat? 28.4.2022 kl. 10:41
Mia Anderssén-Löf har gjort en snabb karriär inom kyrkan. Efter bara fem månader som kyrkoherde i Pedersöre söker hon ett toppjobb inom Borgå stift.

BORGÅ STIFT. Mia Anderssén-Löf har sökt tjänsten som stiftsdekan vid domkapitlet efter bara fem månader som kyrkoherde i Pedersöre. – Jag har känt det som min kallelse och plikt, säger hon. 25.4.2022 kl. 12:16
Sjukdomen lärde Sabine Forsblom att man måste vara varsam med sig själv och andra.

BRÖSTCANCER. Efter en sommar då Sabine Forsblom känt sig stark och glad insjuknade hon i aggressiv bröstcancer. Ett år senare var hon svullen och blek, utan hår, utan ett bröst, med uppsvälld arm. Hennes cancerdagbok innehåller de svartaste tankarna. – Jag är inte densamma som jag var. Jag har insett att livet är en fantastisk gåva. 29.4.2022 kl. 16:20