En jul gick Birgitta Udd på en promenad i småstaden Karis. I många år hade hon närt en dröm om att skriva och berätta. Plötsligt kom den – Guds lilla, tysta susning.
– Åtminstone är det så jag upplever den i efterhand. Polletten trillade ner. Jag ska ju skriva om kroppslig föda och andlig föda, alltså andakter och mat. Varför har jag inte förstått det förut?
I vår har boken Det smakar liv – Vardagstankar och recept kommit ut. Birgitta Udd bjuder på korta reflektioner direkt ur livet. Hon skriver om att våga drömma och vilja be. I boken tar hon upp vardagens känslor av oro och rädsla, men där finns också glädje, tacksamhet och en tro som bär. Till varje stämning och känsloläge finns det ett recept.
Glädjen i köket har kommit stegvis.
– När jag var liten bakade jag med mamma i köket. Jag var också med i 4H någon sommar. Under pandemitiden, då man ju inte skulle gå på restauranger, fick jag en nytändning. Plötsligt väcktes min lust att experimentera i köket.
Birgitta är laktosintolerant och äter också glutenfritt.
– Jag har också två döttrar som är veganer. När jag har gjort mat åt någon som har någon diet tycker jag att det är mycket roligare och mer utmanande. Jag försöker undvika vitt socker och det syns i mina recept. Tanken på miljön finns också med mig när jag lagar mat.
Längtan att berätta
Många av bokens texter har funnits med Birgitta Udd väldigt länge.
– Andakter var en stor prioritet när jag jobbade i församlingen som ungdomsarbetsledare. Men jag kände inte att jag fick utrymme för allt det som jag ville berätta när jag jobbade i församling.
Hon berättar hur det känns i kroppen att bära på längtan att berätta.
– En varm och tydlig känsla kommer över bröstet och hjärtat. Många gånger är känslan så stark att jag måste skriva på datorn, för att hinna skriva allt som måste komma ut. Ibland är det nästan som att tala i tungor, att tala ett annat språk. Jag tror att det är Guds längtan i mig som måste få komma ut.
Rörelserna stärker fokuset
Birgitta Udd har deltagit i otaliga tysta retreater under åren. En retreat inbjuder till stillhet, vila och tystnad tillsammans med andra. Verksamheten på retreatgården Snoan i Lappvik, mellan Ekenäs och Hangö, har blivit väldigt viktig för henne.
– Jag jobbar deltid på Snoan som retreatkoordinator. Tidigare (2015–2017) lagade jag också mat till deltagarna och städade retreatgården.
I boken finns olika böner, bland annat en som heter Kroppsbönen. Under de senaste åren har hon haft möjlighet att stilla sig och be på morgonen.
– Men det betyder ju inte att mina tankar inte skulle gå till höger och vänster. Att konkretisera en bön med kroppen har hjälpt mig. Kroppsbönen har vuxit fram när jag har varit deltagare på långa retreater.
– Jag ber bönen med några enkla rörelser. Tillsammans med orden stärker rörelserna mitt fokus. Jag hoppas att de som läser i min bok vågar testa be bönen med egna rörelser.
När ensamheten smyger sig på
För några år sedan var hon alterneringssledig. Då tillbringade hon mycket tid i Spanien.
– Även om jag trivdes i Spanien så är det klart att jag i viss mån var ensam.
I boken finns en text om ensamhet.
– Jag har fem barn. Nu har de alla flyttat ut. Jag är frånskild och ibland smyger sig ensamheten på. I boken skriver jag: ”Jag önskar att jag hade sällskap, någon att gå ut och gå med, prata med och äta tillsammans med.” När jag känner mig ensam tar jag till mig känslan och tillåter att den rör vid mig. I boken finns det ett recept på glutenfria scones i samband med texten om ensamhet. Ibland när jag känner mig ensam kan jag ta itu med något konkret, som att baka.
Vilket är ditt favoritrecept i boken?
– Jag skulle nog säga fröknäcke i någon form, eftersom jag vill äta både nyttigt och glutenfritt. Du kan variera receptet väldigt mycket – både ingredienserna och vad du lägger på det. Du kan äta det bara så där, eller använda pålägg eller hummus.
Att steka plättar är något meditativt för Birgitta.
– För jag är en person som kan göra många saker samtidigt. För att steka plättar behöver jag stilla mig. Jo, jag kan förstås prata i telefon eller läsa en bok medan jag steker plättar, men jag kan inte hålla på med att stryka kläder eller dammsuga samtidigt.
– I ritualen med plättstekningen hittar jag en stund där jag kan landa, andas in och andas ut. I det korta kapitlet om plättarna finns en bön som jag skrivit: ”Tack, gode Gud, för de andningspauser som vi kan hitta mitt i vardagen. Hjälp oss att upptäcka glädjens och fridens oaser. Gör oss kreativa! Amen.
Birgitta Udd
– Född i Jakobstad.
– Bosatt i Karis.
– Fembarnsmamma.
– Har jobbat inom den evangelisk-lutherska kyrkan under stora delar av sitt liv.
– Är aktiv i inom retreatverksamheten i Finland.
– Fungerar både som stödfamilj och -person.
– Är aktuell med boken Det smakar liv – Vardagstankar och recept (Fontana Media 2024), som kommit ut i vår.