Diskrimineringsombudsman Kristina Stenman blickar några decennier bakåt i tiden och ger råd till sitt yngre jag.

Diskrimineringsombudsman Kristina Stenman: "Våga visa din osäkerhet"

ETT GOTT RÅD.

Kristina Stenman önskar att hon som 20-åring förstått att alla människor bär på bekymmer.

10.5.2024 kl. 13:55

Sommaren då Kristina Stenman fyllde 20 år hade hon precis kommit hem till Finland efter ett år i USA. Där hade hon studerat statskunskap och fredsforskning.

Miljön på universitetet var internationell och många av hennes kurskamrater var politiskt engagerade. Ett gynnsamt klimat för en framtida diskrimineringsombudsman kan man tänka.

Väl hemma i Finland fortsatte studierna, men nu vid Helsingfors universitet där hon förkovrade sig i engelsk filo­logi och kulturantropologi. Men Kristina, 20 år, kände sig lite vilsen.

– Helsingfors universitet var ju jättestort och jag visste inte riktigt vad jag ville. Det var ett grubblande år för mig.

Grubblerierna ledde henne till studier i juridik. Det var mer praktiskt och konkret, och passade henne bättre. När hon ser tillbaka på den här tiden kan hon ana ett litet skifte i sin personlighet. Under skoltiden var hon blygare, mer perfektionistisk.

– Under året i USA insåg jag att alla mina studiekompisar inte alltid visste vad de pratade om även om de pratade mycket. Det lättade upp min egen inställning till hur jag såg på mig själv.

Det förstärktes under de kommande åren. Hon lärde sig att lyssna på sig själv och blev bättre på att göra val som kändes rätt. Samtidigt växte intresset för samhällsfrågor.



Vad skulle du ge för råd till Kristina 20 år? Vad skulle du säga till henne?

– Jag skulle ge henne rådet att grubbla mindre. Säga att saker ofta löser sig. Det rådet skulle jag i och för sig också ge till Kristina 61 år.

– Men jag hade ibland sådana där lite vemodiga och sorgsna känslor. Det hör på ett sätt till när man är ung. Jag undrade hur det skulle gå för mig och jag grubblade över mitt förhållande till andra människor, jag undrade vad andra tänkte om mig.

I efterhand önskar hon att hon sett på sig själv med en nådigare blick. Men också att hon i större utsträckning förstått att alla människor har sina bekymmer och motgångar. Att inget liv bara är enkelt.

– Jag bar delvis på en osäkerhet, och delvis hade jag en stark känsla av att man ska göra rätt saker i livet. Det kunde ibland göra mig lite obeslutsam.

Tankarna snurrade ofta kring om hon presterade tillräckligt bra och om hon passade in. Under skoltiden behövde hon sällan kämpa för bra resultat, men i den akademiska världen var det inte lika lätt att ta sig fram. Det ledde till en frustration.

– Jag var inte alls någon lysande juridikstuderande.



Vilka råd skulle du ge till de som nu är 20 år?

– Att våga drömma, också då saker inte går som man tänkt. Själv var jag ett poäng ifrån gränsen första gången jag sökte in till juridik. Men man måste lyssna på sig själv och se till att ha sådana vänner som man alltid kan prata med.

– Det låter hemskt lättvindigt, för det är inte något som man bara kan ”setill”. Men alla människor behöver vänner. Om man vågar ge lite av sig själv och sin egen osäkerhet kan man också vara en jättebra vän för någon annan.



Finns det något du är särskilt stolt över att ditt 20-åriga jag gjorde?

– Jag är jätteglad över att jag tog steget och att mina föräldrar uppmuntrade mig till det där året i USA. Det var en jättebra tid för mig. Det tog bort en viss ängslighet. Jag klarade mig, och jag trivdes!

Hon är också glad över att hon tillät sig själv att leta sig fram längs sin studieväg. Det är samtidigt något hon kan känna en viss oro över i dag, att unga inte tillåts utforska, inte har råd att studera något år extra.

– För det är bra att man söker lite då man är ung. Livet behöver inte gå spikrakt. Under studietiden träffade jag min man, jag blev färdig, jag har fått ha jätteintressanta jobb och jag har fått bli mamma.

– Det är kanske så att jag nu, 40 år senare, ser vägen. Den är lite snirklig men den går framåt.

Text: Rebecca Pettersson
Foto: privat/Markku Lempinen


ANDLIGT VÅLD. Andligt våld förekommer överallt – i parrelationer, i familjer och i församlingar. Då Gud används för att få dig att känna dig mindre, då är det aldrig dig det är fel på. Det konstaterar Sara Mikander och Catharina Englund som leder en grupp för personer som blivit utsatta. 8.11.2023 kl. 13:20

Stiftsdagarna. Stiftsdagarna i Borgå blev en fest värdig en hundraåring. Men mellan serveringarna, minglet och samvaron dryftades också de tunga frågorna: vad är kyrkans uppgift i en värld präglad av krig, och vad ska vi släppa taget om då pengarna tryter? 8.11.2023 kl. 14:52

ANDETAG. Karin Westerlund är ett nytt tillskott i bloggen Andetag. 7.11.2023 kl. 18:00

podd. En ny podd har sett dagens ljus! I vinter vill Sofia Torvalds och Robin Nyman inspirera till hudlösa samtal, för att livet kan vara nog så ensamt ändå. 7.11.2023 kl. 08:00

VEM ÄR DU?. År 2019 var Elisabeth Stubb, som är doktor i historia och forskare, utan jobb. Den våren bestämde hon sig för att göra något hon drömt om ända sedan hon läste om det i Kyrkpressen för många år sedan: vandra Israelleden, vandringsleden genom Israel. Upplevelsen blev en bok som känns väldigt aktuell. 6.11.2023 kl. 18:53

HÖSTDAGARNA. Årets Höstdagar arrangeras det här veckoslutet i Toijala. Årets tema är "Kamp". Dagarna bjuder på traditionellt upplägg med verkstäder, café, musik, show, mässor, andakter, glada människomöten, bön, gemenskap och skratt. 4.11.2023 kl. 15:52

Kolumn. Jag slogs en morgon av hur mycket det finns att förundras över när sommar går över till höst och höst till vinter. Färgerna, dofterna, tystnaden. Det är något speciellt när naturen skiftar och går in i en annan säsong. Det påminner mig om att världen och livet har en rytm att följa. 6.11.2023 kl. 08:00

Stiftsdagar. Firandet av Borgå stifts 100-årsjubileum kulminerade i en festmässa i Borgå domkyrka. Kyrkpressen frågade några festdeltagare vad de tyckte mest om under stiftsdagarna i Borgå – och vad de tror om de följande 100 åren. 29.10.2023 kl. 15:22

Kolumn. På vägen till kyrkan möter jag tiggare och brödköer. Nyheterna har påmint mig om krig, människor på flykt, ensamhet, våld i hemmen och om hur dåligt vår underbart vackra planet mår. Det gör ont och jag känner mig maktlös. Helst skulle jag stänga ut alltsammans, leva i min egen bubbla, sluta bry mig. 28.10.2023 kl. 21:38

BORGÅ STIFT 100 ÅR. Att Borgå stift finns är ingen självklarhet, det hängde på ett hår. När stiftet inledde firandet av sitt 100-årsjubileum i Borgå idag, fredag, diskuterades bland annat behovet av en plats där vi kan träna på att se på saker från olika håll. 27.10.2023 kl. 18:29

SOMMARREPRISEN 2024. För snart trettio år upplevde Fredrik Nygård att Gud befriat honom från sitt spelberoende. Sedan dess har han spelat bort 2,5 miljoner euro, lurat och bedragit. För fem år sedan upplevde han en ny befrielse och har inte spelat sedan dess. Skulderna kan han aldrig betala tillbaka, men han betalar små symboliska belopp varje månad på eget initiativ. 18.7.2024 kl. 10:00

mission. Missionsorganisationerna SLEY och Kansanlähetys på fallrepet för prästvigningar i Sankt Petersburg – där den lutherska kyrkan inte har kvinnor som präster. 25.10.2023 kl. 13:54

PERSONPORTRÄTT. Förluster och motgångar har präglat Chris Gullmans liv. – Jag blev adopterad från Hongkong när jag var fem år, och den förlusten bär jag alltid med mig. Men jag har kommit att älska mitt liv för alla dess bländande nyanser av ljus och mörker. 24.10.2023 kl. 15:38

BISKOPSBREV. Det andra biskopsbrevet sedan 2021 handlar om bön och längtan. Biskoparna berättar hur de själva ber. 24.10.2023 kl. 17:00

KYRKOMÖTET. I ett konservativt kyrkomöte fick Borgå stift en övervägande liberal grupp i valet för fyra år sedan. Nu slutar många ombud. Valet av nytt kyrkomöte i vinter förrättas från rätt så tomt bord. 24.10.2023 kl. 14:04

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28