– Det beror inte på hur många helger jag jobbar, eller hur många texter jag producerar. Eller hur många förrättningar jag har. Det handlar inte om mig, utan det handlar om kärnan, om vem man tjänar, säger Wilhelmina Oldmark.

Wilhelmina Oldmark: ”Det var svårt att förstå den oändliga nåden”

profilen.

Stiftets yngsta präst – det kan Wilhelmina Oldmark titulera sig. – Jag känner allt större visshet om att det jag gör är viktigt.

29.4.2024 kl. 08:00

När Kyrkpressen ringer upp Wilhelmina Oldmark befinner hon sig på färjeterminalen i Åbo på väg till Åland. Hon har varit på pastoralkurs, alltså en vidareutbildning för präster, på Lärkkulla i Karis.

– Vi pratade bland annat om utmaningarna med högmässan. Det är ganska många som tycker att högmässan, alltså en gudstjänst med nattvard, är en viktig del av kyrkan. Det finns också många präster som inte tycker att den är så viktig, visar undersökningar.


Är högmässan viktig för dig?

– Jo, jag tycker att den är jätteviktig. Dels såklart för att vi förmedlar ordet, vi talar om Gud och Jesus och möter människor i olika livssituationer. Och vi finns där man vill prata med oss. Sen är jag väl kanske lite självisk i att jag själv får ta del av en fördjupning och en stund med Gud. Det är helt klart veckans höjdpunkt.

När bestämde du dig för att bli präst? Eller har du alltid vetat?

– Jag har vuxit upp inom kyrkans verksamhet. Jag var i söndagsskolan, i barnkören och i kyrkans pysselgrupp. Min mamma var vardagskristen, men min pappa trodde inte på Gud. Han är punkare och startade Ålands första punkband. Men mamma och pappa gick i kyrkan när jag var riktigt liten, när jag var baby. De tyckte att det var så fint och lugnt i kyrkan. Sen slutade de gå – prästen stördes av mina ljud.

"Min mamma var vardagskristen, men min pappa trodde inte på Gud. Han är punkare och startade Ålands första punkband. Men mamma och pappa gick i kyrkan när jag var riktigt liten, när jag var baby. De tyckte att det var så fint och lugnt i kyrkan. Sen slutade de gå – prästen stördes av mina ljud."

– Min pappa gör musik än. Han har faktiskt gjort en sång till mig som finns på Spotify. Han skrev den när jag studerade i Örebro och hade hemlängtan.

– Min konfirmandtid var väldigt värdefull. Det var svårt att förstå den oändliga nåden. På konfirmandlägret skrev vi alla ett skriftligt prov, och efteråt fick alla prata med prästen Jon Lindeman. Tydligen var det så att jag hade alla rätt på det där provet. Om jag inte kommer ihåg fel frågade han i samtalet om jag inte vill bli präst någon gång. Jag hade olika yrkesalternativ, men händelsen blev en vändpunkt.


Vad är det bästa med att vara präst?

– Det är väl typ allt. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att inte vara präst. Det är otroligt givande. Man gör det ju inte av egen kraft. Jag känner en allt större visshet om att det jag gör är viktigt. Det beror inte på hur många som kommer till kyrkan. Det beror inte på hur många helger jag jobbar, eller hur många texter jag producerar. Eller hur många förrättningar jag har. Det handlar inte om mig, utan det handlar om kärnan, om vem man tjänar.


Hur träffades du och din man, som också är präst på Åland?

– Jag studerade teologi i Örebro, men eftersom jag alltid har vetat att jag vill bli präst i Finland avlade jag de praktiska kurserna vid Åbo Akademi.

Det blev det mycket pendlande till Åbo. En av de många gångerna på färjan till Åbo såg hon en vagt bekant man. Fast hon inte tänkt äta på färjan fann hon sig plötsligt äta en köttbullsmåltid med mannen. Mannen hette Joakim Oldmark och kom från Sverige, men studerade teologi i Åbo.

– Han bodde i Pargas men av någon anledning var han alltid i Åbo när jag var där. Vi började chatta på nätet och snart var vi förälskade.

– Vi träffades i november. Jag åkte hem till honom i Pargas första gången i januari. Jag flyttade väl in någon gång i slutet av februari. Vi förlovade oss i början av april.

Paret träffades den 7 november 2021.

– Nästan exakt ett år senare, den 6 november 2022 gifte vi oss. Vi hade en brudmässa, med vigsel och nattvard, i Ljusterö kyrka vid Joakims föräldrars stuga.

– Det är lite lustigt att jag behövde åka till Finland för att hitta en svensk man.

Text: Christa Mickelsson


litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00

kyrkoherdeinstallation. Hård vind gjorde att förrättarna vid kyrkoherdeinstallationen i Saltvik inte kom i land på Åland. 17.3.2024 kl. 11:15

relationer. Vill du bli en bättre människa eller livskamrat 2025? – Var frikostig med respons och ge av din odelade uppmärksamhet, säger Jan-Erik Nyberg. 28.12.2024 kl. 08:00

julmusik. Här kommer 38 minuter, en del mera sällan spelade jullåtar – i genren pop, rock and praise. 12.12.2024 kl. 10:00

JULHÄLSNING. Kyrkpressen och Fontana Media önskar alla våra läsare en riktigt god och fridfull jul! 23.12.2024 kl. 13:22

JULHÄLSNING. Plötsligt bara hände det. Jag hade kommit in på domkapitelsgården här i Borgå. Jag hade bråttom med en arbetsuppgift och det hade börjat skymma. Den korta biten av stenläggning på gården hade blivit glashal. Jag snubblade och föll raklång med ansiktet mot marken. Det blev svart. 21.12.2024 kl. 16:41

protest. För vissa är Uppenbarelseboken kanske Bibelns mest motbjudande bok. Andra får något lystet i blicken då de pratar om odjurets märke och de yttersta tiderna. Forskaren Mikael Tellbe tror att Uppenbarelseboken egentligen är en bok av tröst, som manar till protest – mot materialism, rasism och konsumism. 1.1.2025 kl. 08:00