Harry Holmberg finns i dag till för andra människor – i vården.
Harry Holmberg finns i dag till för andra människor – i vården.

Därför slutade de här fyra som präster

SOMMARREPRISEN 2024.

I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför.

25.7.2024 kl. 10:00

KP:s Jan-Erik Andelins intervju med fyra präster som bytt yrke blev en av de mest lästa under det gångna året. Du kanske missade den, så här kommer den på nytt som sommarläsning. Artikeln publicerades första gången i april 2024.

– – –

Universitetslärare Maria Buchert vid Helsingfors universitet bad under två veckors tid präster som lagt av i jobbet, eller är i färd med att göra det, berätta varför de slutar.

Hon fick en uppsjö av närmare 160 fritt formulerade svar. Kall som hade kallnat. Lågor som brunnit ner.

Också i Borgå stift byter präster yrke. Kyrkpressen har talat med fyra av dem om vad som hände. Ytterligare några tillfrågade vill inte ta upp tråden igen. Inte på nytt röra vid dåliga relationer på jobbet, svagt ledar­skap, tystnadskultur, egna tillkortakommanden.

Harry blev sjukvårdare

Det är snart tio år sedan Harry Holmberg, 64, i Nykarleby lämnade prästjobbet och gick tillbaka till det han gjorde innan, var sjukskötare i akutvården. I dag är han deltidspensionerad men jobbar vid Malmska sjukhuset i Jakobstad och vid akuten i Vasa.

Forskningen visar att det för många går som för Harry Holmberg: prästarbetet blir för stort och gränslöst. Präster har ingen reglerad arbetstid. Det var han inte van vid och i jobbet i Vasa­ blev han utbränd. Försök att komma igen som präst i Vörå och Oravais slutade på samma sätt. Till sist rådde läkare honom att lämna prästyrket.

– Man hade ju måndag och tisdag lediga. Men hade jag en förrättning på lördag började jag fundera på den redan då. Jag tyckte om att skriva tal och predikningar. Men jag kunde inte släppa det. Jag ville ha det gjort, och det blev för mycket.

"Som präst jobbar man ensam – i vården finns ett team som jobbar tillsammans"

Som ung var det räddningstjänsten som lockade. Harry Holmberg var FBK-junior redan som 15-åring, för att sedan bli brandman och ambulanssjukvårdare på heltid.

Men teologin intresserade och efter omkring tjugo år i yrket började han läsa det på den lokala folkhögskolan och utbilda sig kring kris- och katastrofpsykologi och sorgeprocesser, för att kanske en dag bli sjukhuspräst. Till sist blev han teologie magister vid Åbo Akademi och prästvigd 2010.

Kyrkoherdar och förmän fanns omkring honom i arbetet och gav råd om hur han skulle ta sig an arbetet.

– Men mitt problem är att jag går in 110 procent för det jag gör. Betyget ska vara tio av tio. Om jag håller ett tal på en jordfästning kommer de anhöriga ju att komma ihåg det.

Och som präst jobbar man ensam – medan det i sjukvården finns ett team som jobbar tillsammans, säger han.


Stopp för kreativitet i kyrkan, tyckte Rebecka Stråhlman.

Rebecka blir röstcoach

Vid universitetet delar Maria Buchert in prästsvaren hon fått in i fyra typberättelser:

Pastor A:s pengar och krafter är slut. Prästen B ser att kyrkskutan inte vänder; hen simmar själv i land. Pastor C hör snack bakom ryggen och ser illojalitet på jobbet. Teologen D duckar och tänker att man orkar bäst genom att sänka ribban och acceptera att man inte utvecklas.

Prästen och trebarnsföräldern Rebecka Stråhl­man, 34, i Borgå jobbar sin sista vår för den evangelisk-lutherska kyrkan som sakkunnig vid Kyrkostyrelsen. Sedan ska hon bli före­tagare och coach i röstanvändning och uppträdande, och frilansa själv som musiker och skåde­spelare.

– Prästjobbet kommer jag att sakna, men inte församlingsarbetet. Det är som allt annat i kyrkan. Byråkrati som inte funkar, förändringar som går långsamt, gränser för kreativitet, mer än jag hade trott. Det är så här har vi alltid gjort och formulär som ska följas till punkt och pricka.

Maria Buchert visar också i sin forskning att präster numera oftare blir ifrågasatta i sitt jobb, också av församlingsmedlemmar.

– Mest kritik har jag fått av kyrkvana, aldrig av någon som är ovan i kyrkan, säger Rebecka Stråhlman.

– Jag är en kreativ människa. Ganska ofta brukade jag sjunga någonting mitt i predikan, eller utnyttja hela kyrkorummet. Jag har haft rekvisita med mig, Nalle Puh, en ficklampa för att leta efter saker i kyrkan …

Kritiken kommer ganska rakt, säger hon. Redan nere vid kyrkdörren kan en präst få höra att så kan man inte göra. Improvisera med kyrkohandboken om hur blommor läggs ner vid en jordfästning för att de anhöriga har önskat det, så anmärker en kollega.

– Många såna där små detaljer. Till sist tycker man att – äh! …

Maria Buchert forskade i präster som kroknat.

”Hjärtskärande läsning”

De allt mera polariserade teologiska motsättningarna i kyrkan tar sig också in i församlingen som arbetsgemenskap, säger Maria Buchert.

Med forskarkolleger har hon sett att 40 procent av dem som slutar antingen har haft problem med sin arbetsmängd, dålig stämning på arbetsplatsen eller svagt ledarskap.

– Vi säger till våra teologistuderande att kall och övertygelse är så stora frågor att folk i historien har bränts på bål för dem. Och ur det kan det gro att man blir helt hopplös som förman och kollega, hur bra utbildning man än har fått.

Hon har läst i sina svar hur man till och med med en biskop och kyrkoherdar i rummet har kunnat fara ut mot varandra och säga att en kollega ”förintar kyrkan” – utan att någon ingriper.

– Då borde man säga att så här talar vi inte till varandra, säger Maria Buchert.

Hon är också själv präst och för henne har en del av svaren varit hjärtskärande att läsa.

– Att se hur mycket de här prästerna har gett av sig själva för arbetet. Och så kommer någon och säger att du inte lämpar dig för prästens uppdrag. Att kollektivet klär av en allt man har tyckt var viktigt.

Konservativ i kyrkan – började censurera sig själv.

Janne blev psykoterapeut

– Jag är konservativ, förklarar Janne Hänninen, 53. Till sist upplevde jag att jag inte blev hörd i jobbet, eller att jag kring vissa ämnen behövde utöva självcensur för att inte bli missuppfattad eller feltolkad.

Efter 14 år som präst slutade han i fjol sitt församlingsjobb i Vasa. I dag jobbar han som FPA-listad psykoterapeut och företagare och som samarbetande partner i ett terapiföretag.

Han gick tillbaka till sina nät, som det heter, i det här fallet till elnäten han jobbade med innan som elektriker. Som motvikt till terapeutjobbet monterar han ibland specialelektronik som underleverantör för ett annat företag.

Som präst samarbetade Janne Hänninen med kvinnor som präster, men de allt vanligare vigslarna av samkönade par kämpade han med.

– Nu behöver jag inte fundera på om jag ska viga eller inte viga, säger han.

"Jag önskade att Gud skulle vara mera i centrum och att man skulle utmana folk att läsa Bibeln."

Janne Hänninen blev också med åren obekvämare med att man i församlingen hade så olika mening om vilka vägar man skulle gå.

– Jag önskade att Gud skulle vara mera i centrum och att man skulle utmana folk att läsa Bibeln för att fördjupa sig andligen. Det har visat sig i undersökningar att bibelläsning påverkar också det psykiska välmåendet. Om man läser Bibeln minst tre gånger i veckan avtar psykiska sjukdomar för att man börjar se annorlunda på sig själv, säger han.

I yrkeskarriären hade han också med sitt särintresse för själavård velat blir sjukhuspräst, men hade samtidigt som plan B att lämna prästjobbet och bli psykoterapeut.

Med andra som också tycker att folkkyrkan är för vag och liberal har han numera engagerat sig i frikyrkliga Missionskyrkan i Sundom. Han predikar där ibland.

Prästen som hittade ramar för sin tidsanvändning – i skolan

Claus blev religionslärare

Claus Ståhlberg, 34, hade ursprungligen tänkt bli lärare efter sin tid inom legendariska Naturvetarklubben vid Borgå gymnasium.

Han var intresserad av biologi, historia, social- och kulturantropologi och världsreligioner, men kom alltid tillbaka till Bibeln och Jesus. Så studerade han teologi och blev till sist prästvigd 2018.

I Borgå fick han namn om sig att vara en både flitig och trevlig präst som önskades till förrättningarna. Men också han hade som ung präst svårt med prästrollen. Han tänjde med tiderna för alla människor han skulle möta, ofta kvällstid.

– Någon hade fått sitt efterlängtade barn som skulle döpas eller hade sin stora vigsel; någons mamma hade gått bort. Och då ville jag ju vara så tillmötesgående som möjligt, bemöta dem på ett kristet sätt, säger Claus Ståhlberg.

Men dagarna i kalendern blev splittrade med dödtid som han inte visste hur han skulle använda bäst. Inför kompisarna var han nästan alltid upptagen lördagar och åtminstone förmiddagarna på söndag.

"Men jag fortsätter vara präst och hoppar in och hjälper när det behövs."

I Storängens skola i Esbo är allting mera bundet till arbetsplatsen och när arbetsdagen är slut går man hem.

Från jobbet i församlingen i Borgå har Claus Ståhlberg ändå goda minnen. Om söndagarna ser han från sin tvåa i Helsingfors ibland den streamade mässan från Borgå domkyrka med alla gamla jobbkompisar.

Till sommaren blir det dags att besluta om han ska återvända.

– Men det känns som att jag inte är helt färdig med skolan än. Men jag lämnar inte kyrkan, och jag fortsätter vara präst. Jag hoppar in och hjälper när det behövs, oavsett hur det blir.

– – –

Claus Ståhlberg sade senare under våren upp sig från sin prästtjänst i Borgå domkyrkoförsamling.

DÄRFÖR SLUTAR PRÄSTER

Dåligt ledarskap (58%) är vanligaste delorsak till att präster slutar

Prästernas arbetstid (54%) och andra utmaningar kring yrke-privatliv

Vill lära sig mera (47%) och få bättre nätverk

Kyrkan är för konservativ 35 %

Kyrkan är för liberal 9 %

Egen troskris 8 %

Svaren är i urval av redaktionen.
Källa: Tervo-Niemelä, Salminen, Palmi: Opinnoista pappisuralle (2024)

Text: Jan-Erik Andelin


Rosanna Fellman vill komma vidare. ”Det Jakobstad ingen vill ha” är delvis en bearbetning, men boken är också ett sätt att ge andra som upplevt liknande utanförskap något att spegla sig i. Och som alltid då Rosanna Fellman är i farten är samhällskritiken genomgående.

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59
Ida-Maria Björkqvist är biträdande 
distriktsledare i baptistsamfundet.

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00
Susann Stenberg blev ett viktigt stöd för Monica Björkell, som nyligen flyttat till Lovisa.

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30
För Johan Byggningsbacka är glädjen den känsla som fyller hans påsk.

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00
På påsken får man släppa sin glada mask och bara vara sorgsen, säger Jaana Kettunen från Kyrkslätt.

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00
Annika Kuivalainen, som jobbar för Frälsningsarmén, ber varje dag att hon ska få vara till välsignelse för någon.

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00
Janne Saarikivi är språkforskare och författare.

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00
Ani Iivanainen skriver en bok om hur församlingar kan möta regnbågspersoner på ett rättvist sätt.

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39
Kyrkvaktmästare Anders Granvik i Jakobstad bereder altaret till påsk

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00
Åtta väckelserörelsers ledare skrev på.

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21
Enligt Björn Vikström är religion en stor ingrediens i bland annat politik i dag.

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42
Domkapitlet klubbade tjänstefrågor.

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47
Här jobbar Marika Salomaa med sina änglar i Överby, Esbo.

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00
Biskopen är på väg - installationsmässan i Saltvik hålls 15.30

kyrkoherdeinstallation. Hård vind gjorde att förrättarna vid kyrkoherdeinstallationen i Saltvik inte kom i land på Åland. 17.3.2024 kl. 11:15

"För att bevara hoppet: möt din egen skuld och välj handling. Påminn dig själv och andra om att det finns hopp så länge vi agerar, för det finns det! Och hopp är en kollektiv kraft."

KLIMATKRISEN. KP-redaktören Rebecca Pettersson bevittnar en soluppgång hon aldrig borde ha sett. Det blir början till en ekologisk skuldspiral, och jakten på ett hopp som håller. 4.6.2024 kl. 09:46

SAMKÖNADE PAR. Jenny Jansson var delegat vid Metodistkyrkans generalkonferens när samfundet fattade beslut om att godkänna samkönade vigslar. 3.6.2024 kl. 20:28
– En annan kyrkas präster skaper en bild av vår kyrka, klagar ärkebiskop Tapio Luoma.

INGERMANLANDS KYRKA. Den ingermanländska kyrkans präster skapar förvirring bland kyrkfolket, säger ärkebiskop Tapio Luoma. I vems mässa går man, till vilken kyrka blir ens barn döpt? 3.6.2024 kl. 10:00
Stiftsfullmäktige var oenigt om personval från de olika "partierna"

STIFTSFULLMÄKTIGE. Anita Ismark fortsätter leda stiftsfullmäktige. Missnöje med att den konservativare kandidatlistan blev illa representerad i personvalen. 30.5.2024 kl. 18:45
Anna Finell har deltagit i Kyrkans Ungdoms sommarläger cirka 35 gånger.

SOMMARLÄGER. – Arrangörerna får akta sig, för jag tror det kommer mer folk i år än ifjol då de som avvaktade får höra att lägret funkar bra i Nykarleby också, tror Anna Finell. 29.5.2024 kl. 20:04