Rosanna Fellman vill komma vidare. ”Det Jakobstad ingen vill ha” är delvis en bearbetning, men boken är också ett sätt att ge andra som upplevt liknande utanförskap något att spegla sig i. Och som alltid då Rosanna Fellman är i farten är samhällskritiken genomgående.
Rosanna Fellman vill komma vidare. ”Det Jakobstad ingen vill ha” är delvis en bearbetning, men boken är också ett sätt att ge andra som upplevt liknande utanförskap något att spegla sig i. Och som alltid då Rosanna Fellman är i farten är samhällskritiken genomgående.

Rosanna Fellman: "Som intellektuell kulturmänniska är det ju pinsamt att vara religiös på något sätt"

litteratur.

Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok.

3.4.2024 kl. 10:59

Det Jakobstad ingen vill ha är Rosanna Fellmans tredje diktsamling. Den utkommer i augusti i år och är en autofiktiv berättelse som tangerar roller. Roller man tilldelas i barndomen, av skolan, samhället och familjen.

– Om man tidigt blir stämplad som byaidiot i ett litet samhälle, då är man det för resten av livet. Om man flyttar bort därifrån, då får man plötsligt en annan identitet, säger Rosanna Fellman.

Det är det här som hon i dag försöker förhålla sig till, både i sin konst och privat. Rosanna Fellman bor inte längre i Jakobstad men hon kommer alltid därifrån. På ett plan kommer hon aldrig därifrån.

I dag är hon en av de största samtida poeterna i Svenskfinland. Hon blir inbjuden till de finaste salongerna. Ändå lever hon mycket i det förflutna.

– Jag värderar mig själv i saker som en tioåring har sagt till en tioåring för tjugo år sedan. Det är inte hälsosamt.

Det Jakobstad ingen vill ha är den svåraste bok hon skrivit. Inte stilistiskt, men nog emotionellt. Hon tror att hon kommer att få skarp kritik för den. Människor som är väldigt stolta över Jakobstad kommer inte att känna igen sig.

– Och det är ju lyckosamt för dem. Men sanningen är att det i alla samhällen finns en skuggsida som vissa inte vill att ska få någon uppmärksamhet.

Den mobbning och det utanförskap som ligger till grund för den kommande diktsamlingen har Rosanna berättat om i flera sammanhang, men kortfattat: hon blev mobbad under sin uppväxt.

I tonåren växte hennes behov av att uttrycka sig. Hon började experimentera med sin stil, och så började hon uppträda. Samtidigt upplevde hon att hon blev betraktad som ännu märkligare. Stämpeln på henne blev mer permanent.

– Det här har jag tagit ganska hårt i mitt liv. Jag bär med mig det här tankesättet i nästan varje situation jag hamnar i som vuxen. Jag utgår från att jag kommer att bli utfryst och har taggarna utåt konstant.


I dag hör du till Svenskfinlands kulturelit. Hur är det att leva med båda de här rollerna, det ensamma barnet och den uppburna poeten?

– Det är ju ganska lätt att bli känd i Svenskfinland, det krävs inte jättemycket. Alltså helt på riktigt.

– Men det har förvirrat mig mycket för det är en extrem kontrast. Det finns fortfarande människor från min högstadietid som hånskrattar då de ser mig i Jakobstad. ”Där är hon, den där som har fel i huvudet och skriver böcker.” Det har jag fått höra i kön till Korvgörans.

Samtidigt har hon också en fanclub där. Om hon uppträder i Jakobstad kommer folk fram och vill dela sina erfarenheter av mobbning, de kanske vill ha en kram eller en autograf. Hon beskriver det som att leva med extremer.

Det här försöker hon neutralisera. Hon konstaterar att det finns en mängd människor som inte vet vem hon är och som inte bryr sig. Men det når henne inte. Det hon hör är hånskratten och hejaropen.


”Jag är inte bättre än någon annan Jeppisbo. Jag har också velat vara med och gjort vad som helst för att få vara med.”


Hon betonar också att en del av kritiken levereras med glimten i ögat. Somt kan rent av avskrivas som humor med udd.

– Det är också något ganska typiskt för små ställen. Om man inte förstår det så hackar man ner på det. Det har jag själv också gjort. Jag är inte bättre än någon annan Jeppisbo. Jag har också velat vara med och gjort vad som helst för att få vara med.

Att bli vuxen och bo i en annan miljö förändrar en del, men inte allt. Rosanna betonar att mobbning förekommer också i vuxenvärlden. Överallt där det finns människor finns det hierarkier. På evenemang där det vimlar av kulturpersonligheter uppstår snabbt en ängslighet kring vem som är mest känd och vem som får prata med vem.


Du skriver politisk dikt, vilka är dina viktigaste värden?

– Jag tror väldigt mycket på att försöka lyssna på varandra och är väl någon slags socialist-hippie. Eftersom det här kommer i Kyrkpressen måste jag ju också nämna Jesus. Jag tror absolut på Jesus och han, den Jesus som det står om i bibeln, är en förebild. Han umgicks ju med de svaga och fattiga.

– Jag gissar att de här frågorna kommer att komma så jag svarar på en gång, säger Rosanna, och så börjar hon berätta om sin tro.

Hon är konfirmerad men har otroligt svårt för människor i grupp och är lite rädd för den kraft som finns i gruppmentaliteter. Det här gäller alla typer av åsikts- eller trosgemenskaper. Hon upplever att människor fördummas i grupp, driver på varandra, säger dumma saker och tar dåliga beslut.

– Så ja, jag har en tro och jag har en väldigt stor drivkraft både etiskt och politiskt, men jag är rädd för att dras med i något där man hatar andra människor. Det här är också orsaken till att jag inte ställt upp i politiska val.

Sedan Rosanna Fellman var 23 år har hon försörjt sig som poet. I dag är hon 28 år.



Har du alltid haft en tro?

– Det har varit sådär on-off. Jag tror att jag på grund av min uppväxt i Österbotten blivit indoktrinerad till att tro, och jag skulle inte vilja tro. Som en intellektuell kulturmänniska är det ju pinsamt att vara religiös på något sätt.

– Helt realistiskt är det väldigt svårt att tro på något som inte går att bevisa, men jag har blivit lärd det här och så har det liksom stannat kvar.

Att inte tro tror hon att skulle vara enklare. Hennes arbetsbild som poet går ut på att begrunda filosofiska och religiösa motiv för att kunna skriva om dem. Att bearbeta existentiella frågor dagarna i ända är tärande.

– Det är klart att det vore lättare att kunna säga att jag är ateist.

Samtidigt tillför tron också något i hennes liv. Hon beskriver tron som ett enkelt svar på ett stort problem. Föreställningen om att det finns en Gud är för henne en barnslig tröst, men likväl en tröst.

– Jag tror vissa talar om sökare. Det är väl det jag är. Det kommer aldrig några svar och så går man omkring så här hela livet. Det är för jävligt.


Har du någon gång försökt bli av med den här tron som du inte vill ha?

– Jo, jag lyssnar ju på jättehård musik, death metal och sånt. Jag tycker mycket om det för att det är så melodiskt och hårt.

– Ett av mina favoritband är Ghost och de sjunger mycket om satan. När jag hörde dem live, det var faktiskt förra sommaren på Provinssi, så ville de att man skulle sjunga med. Man skulle sälja sin själ.

– Där stod jag i fyllan, i en väst med taggar på, och jag kunde inte göra det. Det var då jag insåg att jag faktiskt är så här pass troende. Hyi saakeli. Jag blev chockad.

Men också efter den här upplevelsen, i fyllan på Finlands största rockfestival, tycker Rosanna om death metal. Man är inte den konst man konsumerar, betonar hon. Det finns en stor skillnad där.


Vad spelade religionen för roll i barndomens Österbotten?

– En av mina bästa vänner i barndomen var laestadian. Hon fick jättemycket skit för att hon var det. Jag hängde en del med laestadianer i lågstadiet så jag förstår till viss del det här med att få skit för att man är radikal, att få skit för att man har en tro.

– Ibland var det kanske befogat, men väldigt mycket var inte befogat.

I dag predikar Rosanna Fellman måttfullhetens lov. Hennes valspråk: måtta med allt. Det gäller alkoholkonsumtion och det gäller att försöka övertyga andra människor om olika saker.

Hon tar Jakobstad som exempel på en ort full av extremer och säger att hon själv varit en av dem. Människor, oberoende av om de är liberala eller konservativa, blir så instängda i sina grupper.

– Det är samma system som i USA. Det finns bara två olika tankesätt, och det är väldigt oroväckande. Människor klarar inte ens av att prata med varandra längre.

Det är klart att samma tendens också finns i Helsingfors, där hon bor sedan flera år tillbaka, men inte på samma sätt, inte lika tydligt.


”Det finns bara två olika tankesätt, och det är väldigt oroväckande. Människor klarar inte ens av att prata med varandra längre.”



Vad tänkte du om Gud i din barndom?

– Jag bad mycket för att jag inte längre skulle bli mobbad och jag berättade mycket för Gud. Jag kunde säga att i dag hände det här, varför ser du inget? Varför gör du inget?”

Ögonen tåras.

– Jag blir emotionell. Det var så orättvist det jag upplevde, eller så kände jag det. Kanske är det därför jag blivit socialist, för att jag så tidigt såg att vissa fick ha det bättre än andra.

I barndomen var hon också fascinerad av Jesus, och lite rädd. Hon beskriver det som extremt att som barn få höra julevangeliet, se en bild på en åsna och sen blir uppmanad att be till barnet som är lindat och ligger i en krubba. Som barn börjar man be om att få saker.

– Det slutade jag med ganska snabbt för jag blev bara arg av det. Nu för tiden säger jag aldrig amen om jag ber. Jag riktar inte heller bönen direkt till Gud, men jag ber för människorna i min närhet.

– Det är mer ett skrik ut i intet, en desperationstanke. Kanske finns det någon som lyssnar.


Hur skulle du trösta det här barnet i dag? Barnet som bad om att mobbningen skulle ta slut.

– Då jag föreläser om autism brukar jag säga att man kan välja. Jag tror i viss mån på den fria viljan. Man kan välja att ta hand om sig själv, man kan försöka hitta vänner. Själv försöker jag komma över saker och inte bli kvar i något.

– Det jag vill säga är att det finns en annan värld. Platsen du växer upp på är inte världens mittpunkt. Man kan välja något annat än att fortsätta bli mobbad i Jeppis.

Hon konstaterar att det hade kunnat gå helt annorlunda för henne själv. Hon hade kunnat välja att stanna kvar i sin barndoms landskap och bli missbrukare. Den vägen fanns framför henne, det var i de kretsarna hon umgicks. Men hon valde annorlunda.


Vad gav dig kraft till det?

– Ganska långt mina föräldrar. Det har varit jätteviktigt för min mamma att jag ska utbilda mig. Det fick mig att se att världen är större.

Text: Rebecca Pettersson
Foto: Rebecca Pettersson


Lite av en äventyrare är han nog, Aatto Lamminpää. I stället för den Transsibiriska järnvägen tar han den Transit-Sibiriska landsvägen och kör den 6 000 kilometer långa vägen till Sibirien. Med sin Ford Transit, årsmodell 1989. 26.11.2014 kl. 11:25
Anne Breiling är församlingssekreterare i Tyska församlingen som har sitt centrum kring Tyska kyrkan i Helsingfors.

Tyska kyrkan Tyska församlingen Deutsche kirche . Eget dagis, lånad präst och medlemmar över hela landet, det är några av hemligheterna bakom Tyska församlingens starka gemenskap. 26.11.2014 kl. 00:00
Här listar vi de sju församlingar som hade stiftets lägsta valdeltagande. Medeltalet i hela Borgå stift var 15,7 procent.

Sociologen Thomas Rosenberg kritiserar både församlingarna och medierna för bristfällig information inför församlingsvalet. 25.11.2014 kl. 00:00

gravskändning. Den tidigare talmannen och bankdirektören Thorvald Erikssons grav i Mariehamn har utsatts för kraftig vandalism, rapporterar Nya Åland. 24.11.2014 kl. 12:44
GLS-seminarierna är inspelade på förhand och projiceras på storbildsskärm. Här är det Jeffrey Immelt, vd på General Electric med över 300 000 anställda, som delar med sig av sina erfarenheter av ledarskap.

GLS. Premiären för GLS verkar ha gett mersmak bland såväl deltagare som arrangörer. 24.11.2014 kl. 12:37

Johannes församling. Församlingsrådet i Johannes församling har beslutat att på nytt låta lediganslå en ledig kaplanstjänst. Två personer hade sökt tjänsten som lediganslogs tidigare i höst. 21.11.2014 kl. 11:33
Åren som popstjärna är inget Maria Sundfors längtar tillbaka till och hon tvekade in i det sista inför återföreningen av tjejbandet Mascara. 
– Men dit Gud kallar mig vill jag gå.

maria sundfors. Maria Sundfors skrev ut sig ur den lutherska kyrkan i början av 2000-talet, då hon kände att det fokuserades för lite på den personliga tron. 20.11.2014 kl. 14:14
Gruppen bakom tuppen upp-videoklippet kallar sig ”Präster för jämlik äktenskapslagstiftning” (Papit tasa-arvoisen avioliitolain puolesta). Riksdagen kommer att rösta om äktenskapslagen i slutet av året.

jämställd äktenskapslag. – Som präster känner vi att vi måste göra något åt att det finns grupper i samhället trycks ner, säger Ilmari Syrjälä, en av prästerna bakom videoklippet "Jokainen on vähän homo". 14.11.2014 kl. 10:37
Anders Forsman är sekreterare för arbetsgruppen som jobbat med psalmbokstilläget.

psalmbokstillägget. 150 förslag till nya psalmer i psalmbokstillägget har nu publicerats. Du ska inte tro det blir sommar, Nu i den heliga timmen och Bara i dig har min själ sin ro är tre av dem. 14.11.2014 kl. 10:24

Efter kontrollräkning korrigerades valresultatet i Karleby svenska församling. Kyrkpressen kompletterar också listan över invalda i Johannes församling. 14.11.2014 kl. 09:44

Fjorton kandidater från valmansföreningen Vi i Vanda samt deras ombud begär att valnämnden i Vanda svenska församling utreder hur församlingsvalet gått till i församlingen. 12.11.2014 kl. 15:29

– Församlingar måste kunna framföra missnöje om de inte anser sig ha fått den service de har betalat för, säger Björn Vikström. 11.11.2014 kl. 13:01

Nykarlebyborna stod i kö för att få rösta på söndagen. Under de två timmar S:ta Birgitta kyrka i Nykarleby var röstningplats fick valfunktionererna vara igång så gott som hela tiden. Först efter en och en halv timme kom den första pausen då Gurli Dumell passade på att massera Majlis Nyviks axlar. 11.11.2014 kl. 12:58

I Karleby svenska församling sker ingen drastisk förändring mellan de två listorna, Kristus i Centrum och Alla Gemensamt. I församlingsrådet ökade Kristus i Centrum med en plats på bekostnad av Alla Gemensamt. Fördelningen är då åtta mot fyra. 11.11.2014 kl. 12:10

Valaktiviteten i de blivande kapellförsamlingarna Pörtom och Övermark drog upp röstningsprocenten i Närpes. Aktiviteten gav också utdelning, Pörtom fick ett nytt mandat medan Övermark behöll sitt jämfört med de kvoterade platserna i den numera nedlagda samfällighetens gemensamma kyrkofullmäktige. 11.11.2014 kl. 12:03

naturen. Visst finns naturen i stan! Se dig omkring, förundras och hitta lugnet i naturen. Det är vi många som gör. Det finns också mycket du kan göra för att ta hand om naturen i närområdet. 26.5.2021 kl. 08:00

musik. Mikael ”Mickus” Nyman skriver inget som inte har betydelse för honom. – Jag lägger normalt mer vikt vid texten än musiken. 24.5.2021 kl. 14:09
Vanda svenska församling har sin utrymmen i nya Dickursby kyrka.

kyrkoherdeval. I mitten av april valde församlingsrådet i Vanda Kristian Willis till kyrkoherde trots att Monica Cleve enligt beredningen var mer meriterad. Cleve kommer nu att föra frågan vidare till förvaltningsdomstol. 19.5.2021 kl. 14:20
– Skulle det blir så att majoriteten lägger sin röst på mig tror jag att det finns en välvilja att göra sitt bästa och en respekt för den demokratiska processen, säger Mia Anderssén-Löf.

val. – Jag har fört en inre kamp med frågan och kommit till en kallelse. Det känns att tiden är inne för mig att ta det här steget, säger Mia Anderssén-Löf, som nu är kyrkoherde i Nykarleby församling. 14.5.2021 kl. 14:50
Monica Cleve har lämnat in rättelseyrkande gällande valet av ny kyrkoherde till Vanda svenska församling.

kyrkoherdeval. I mitten av april valde församlingsrådet i Vanda svenska församling Kristian Willis till ny kyrkoherde i församlingen. Nu har Monica Cleve, som också sökte tjänsten, valt att lämna in ett rättelseyrkande till församlingsrådet. Inför valet konstaterades både i domkapitlets utlåtande och i beredningen av ärendet att Cleve ”i skicklighet och kunnande är mera meriterad”. 12.5.2021 kl. 19:46