Pastor PJ, Per-Johan Stenstrand, får ofta avgörande tankar eller tilltal från Gud i vildmarken. Foto: Ur boken

"Gud har satt evigheten i människorna och jag tror att andligheten kommunicerar med Guds skapelse när vi kommer ut i den"

VILDMARK.

I vildmarken stänger Per-Johan Stenstrand ut bruset och tankar kraft. Årligen gör han två större turer, en rejäl fiskevecka i augusti och en vecka runt påsk med snöskoter, tält och isfiske uppe i Lappland.

16.3.2024 kl. 13:34

Att dra sig tillbaka stämmer också överens med hans teologi.

– Jesus var dedikerad sitt uppdrag, men han drog sig ofta tillbaka för att be, vara ensam och stänga av bruset. Det behöver också vi nutidsmänniskor göra för att fungera, säger Per-Johan Stenstrand, även kallad pastor PJ.

Det kan man också göra på en annan plats än i vildmarken.

– Man kan också sätta sig i fåtöljen, ta en bok, stänga av telefonen eller gå ut på en promenad.

Nu delar Per-Johan Stenstrand med sig av sin erfarenhet, sina resor och bilder från vildmarken i en nyutkommen bok, Visdom från vildmarken.

Intresset för vildmarken har han alltid haft.

– Min pappa var en friluftsmänniska, men ingen jägare utan mer fiske. Som pojke fiskade vi mycket i norra Sverige, Härjedalen, Jämtland och vid kusten. Det var äventyret, och livet var mera analogt då.

PJ har vuxit upp i pingströrelsen i Sverige där hans pappa var pastor. Familjen flyttade runt i städer som Stockholm, Göteborg och Jönköping.

Nu har han själv varit pastor i närmare fyrtio år. Sedan 1993 har han bott i Västerås där han först tjänade pingstförsamlingen, och för 24 år sedan startade han en ny kyrka där. Han är fortfarande pingströrelsen trogen.

– De första tio åren var ganska tuffa. Men nu har vi jättefina relationer till pingströrelsen både lokalt och nationellt. I våras överser jag allt som har med expansion och nya kyrkor inom den svenska pingströrelsen. Jag är ganska bred och jag predikade i domkyrkan i Västerås för några veckor sedan.

Själv tog han ett aktivt beslut för Gud som femtonåring och lever på det beslutet än idag.

– Mitt uppdrag och livs kallelse är att vara pastor, ta hand om min familj och jobba med det som är Guds verk. Om jag ska kunna leva med kraft i livet behöver jag nån typ av aktuell och förnyad vision. Jag tror att vi i våra beslut behöver tanka in en förnyelse som baserar sig på mer än en gudstjänst eller stark upplevelse.

Pastor PJ söker ofta Gud under vistelsen i vildmarken.

– Då fiskar jag, talar med Gud och jag får lite tankar, kraft eller en inriktning som många gånger varit avgörande för en termin. Jag läser några verser ur Gideonitbibeln jag har med mig och tuggar på dem. Då kan det komma ett tilltal på vad jag ska fokusera på.


Kan du berätta om en stark andlig upplevelse i vildmarken?

– Jag och en kompis var ute med skoter i snöstorm på fjället och vi var tvungna att ta in i en nödstuga på kalfjället. Vi tände en brasa, bäddade upp och lagade lite mat. Jag satte på en instrumental klassisk kristen sång på min telefon. Vi började be väldigt avskalat och hela nödstugan fylldes av Guds närvaro. Vi hade ingen oro över familjen eller över om vi skulle klara oss. Vi hade bara en längtan efter Gud. Hela nödstugan fylldes av en väldigt lågmäld och stilla atmosfär.

Det var en upplevelse han tror att lärjungarna kan ha delat. De åkte ut till olika länder, någon till Mindre Asien och någon hamnade så småningom i Indien.

– Det var lite kriser och de tog in i en stuga någonstans, började sjunga en sång och tänkte tillbaka på vandringarna med Jesus runt Gennesaret. De var långt borta från teologer, akademia, kyrkobyggnader, verksamheter och program.

Han tror att vi alla upplever en sådan stund ibland, även de som inte går kyrkan kan sitta och beundra en solnedgång och slås av tanken att det måste finnas något mera.

– Gud har satt evigheten i människorna och jag tror att andligheten kommunicerar med Guds skapelse när vi kommer ut i den. Där är väl hemligheten att få ner det i sitt vardagsliv och att det inte begränsas till att man går en fjällvandring någon gång om året. Den andligheten borde vi sträva efter 365 dagar om året.

Det är också en av orsakerna till att PJ skrev boken som han gjorde.

– Tanken från början var att göra något av alla bilderna jag tagit och mitt intresse för naturen. Jag vill ha en andlig ingrediens, ett bibelord, ett citat eller en text som man kan koppla till intresset. Boken är upplagd som en resa, den börjar med förberedelsen till äventyret, genomförandet, utvärderingen och så börjar det om på nytt. Man kan öppna på vilken sida som helst. De som inte är troende kan se bibelorden i boken som poesi. Jag tänkte också på vad man ger en kompis, en man, som fyller jämna år.

Numera gör han i regel två större turer om året, förutom det mera vardagliga. Det blir en fiskevecka i augusti och en vecka runt påsk med snöskoter i Lappland.

Han rör sig ofta i svenska Lappland, i Arjeplogsfjällen. Förra vintern gjorde han flera turer från Abisko ner till Kebnekajse och campar så långt bort från vägarna som möjligt där fisket brukar vara bättre.

– Friluftsliv och äventyr kan man också ha i närheten av hemmet. Man kan ge sig ut till en sjö eller på en skotertur. Vi har ju också vår älgjakt i Sverige varje september. Höjdpunkterna är att man i samband med jobbet får göra en längre resa och stanna några dagar extra.
Pastorsjobbet har öppnat flera resmål för PJ Stenstrand. Han har gjort ett tiotal resor till Ryssland, mest i norra Sibirien.

– Jakt och fiske är mina ryska pastorskollegers stora intresse och de har tagit mig med. De resorna har blivit mera relationsmässigt personliga än om man köper en resa.
För två år sedan, när kriget i Ukraina bröt ut, var han i Kamtjatka längst bort i öster och jagade.

– Det var en resa jag skjutit upp i några är på grund av covid. Jag var tveksam över att resa men min fru uppmanade mig att åka då det var möjligt. Jag hade ju också ett uppdrag att möta några kristna där borta.

Även om han inte kände sig otrygg i Kamtjatka berör kriget honom, för han har många goda vänner i Ukraina och ledaren för den ryska pingströrelsen är ursprungligen ukrainare.

– Kriget genomsyrar hela samhället. Jag tror att det bästa motgiftet mot fientlighet är bra relationer mellan människor. Totalitära system är alltid komplicerade.
Också resorna till Kanada och USA har han gjort med vänner.

– Det fantastiska med livet är att jag välsignats med relationer och möten med människor. För några år sedan läste jag en artikel om en tjej som jagat i Aleuterna. Jag skrev ett mejl till författaren som svarade och tackade för uppmuntran. Lite senare ringde han plötsligt från Sankt Petersburg och frågade om han får komma över till Sverige.

Efter några dagar i Sverige frågade mannen PJ om han vill komma med honom och jaga till norra delen av Alaska.

– Jag sade att jag ska be över saken och en mikrosekund senare svarade jag att jag kommer. Jag tror ju att Gud öppnar dörrar och leder oss till människor bara man själv är lite öppen. När man träffar en rolig människa kan man hellre säga ja än nej.

Men han rör sig ändå helst i den lappländska vildmarken.

– Det finns inget som Skandinavien. Vi skandinaver tycker om hemmaplan. Det finns fortfarande områden här som är orörda bara man tar sig bort från alla skidliftar och campingplatser.

– Men det är fantastiskt att komma till de stora geografiska områdena med lite människor som Alaska, Sibirien och Kamtjatka. Det är en del av äventyret att känna att det skulle ta några veckor att gå härifrån om jag alls hittar någon väg.



Pastor PJ, talare och inspiratör

– Har stor kärlek till vildmarken med jakt och fiske. Ser vildmarken som en äventyrsfylld upplevelse, men också en plats att komma närmare Gud.

– Gjort resor bland annat till vildmarken i Alaska, Kanada och Sibirien.

– Aktuell med boken Wisdom from the wild - Visdom från vildmarken (Libris).

Text: Johan Sandberg


Personligt. Tuomas Enbuske är programledare, poddvärd, journalist, kändis – och numera också kristen. Han tror på arvsynd och på nåd. – Ju mindre vi stressar över att göra någonting gott, desto lättare är det att vara god. 28.10.2024 kl. 18:34

KYRKA OCH POLITIK. Tala med statsministern. Sitt med riksdagsgrupperna. Mejla ministerns medarbetare. Deala med ministeriet. Strategierna är många när kyrkan och relaterade organisationer lobbar för sina intressen. 28.10.2024 kl. 14:00

UTNÄMNING. Kyrkoherden i Jakobstads svenska församling Jockum Krokfors blir ny verksamhetsledare för Martyrkyrkans Vänner från och med den 1 april nästa år. 25.10.2024 kl. 16:34

KARRIÄRSBYTE. Efter tolv år som kantor i Korsholm bytte Susanne Westerlund inriktning och utbildade sig till florist. – Musiken har jag inte lämnat, jag har bara kompletterat mitt kreativa språk, säger hon. 21.10.2024 kl. 16:48

ETT GOTT RÅD. – Varje år har det blivit lite lättare att leva. Jag önskar att jag hade varit snällare mot mig själv som ung, säger Anne Hietanen. 16.10.2024 kl. 10:00

Personligt. Hon har levt i nästan 45 år ”med Herren”. Vad har Nina Åström under åren lärt sig om trons kringelikrokar och gropar? KP mötte henne och diskuterade viktiga ord som tillit, kärlek, rättvisa och nåd – och varför Jesus är hennes allt. 15.10.2024 kl. 10:00

KYRKOR I USA. I USA väntas kyrkorna spela en roll i det amerikanska presidentvalet. Men Amerika sekulariseras också, och effekten kan bli mindre än väntat. Och för många har andligheten blir mera politisk. 14.10.2024 kl. 13:00

Jubileum. Kvinnliga teologer rf har firat sitt 90-årsjubileum. – Föreningen behövs absolut fortfarande, säger styrelsemedlem Eva Ahl-Waris. 9.10.2024 kl. 13:30

sociala medier. Teologen och forskaren Jyri Komulainen är en av få finländska teologer som aktivt är kvar på den allt busigare plattformen X. Polarisering är ett av teman i kyrkans fyraårsberättelse han har varit med om att skriva. 12.11.2024 kl. 19:00

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36

advent. Allhelgona ligger bakom oss, affärerna är fyllda med julpynt. – Hur tar man emot ett nyfött barn? Inte är det ju med skrålande högtalarmusik, säger Katarina Gäddnäs. 18.11.2024 kl. 12:48

tro. Han såg Bibeln som endast en historisk bok och ville inte acceptera att Gud verkar idag. Men Magnus Finskas tvingades tänka om när Gud helade hans sjuka rygg. – Jag vill inte säga att jag är kristen. Om inte mitt liv avspeglar att jag är det så är det ju en lögn, säger han idag. 13.11.2024 kl. 13:54

KYRKOMÖTET. Den segslitna frågan om vem som ska betala för gravväsendet i Finland går vidare. i ett vasst brev till regeringen varnade kyrkomötet för dyrare gravar framöver för den som inte hör till kyrkan. 8.11.2024 kl. 16:41

KYRKOMÖTET. Det är olika dyrt för både anhöriga och församlingar att sköta en begravning. Kyrkomötet i Åbo debatterade det här länge på tisdagen. 5.11.2024 kl. 16:45

UNG I KYRKAN. Höstdagarna 2024 samlar som bäst närmare 600 tonåringar från församlingar runt om i Svenskfinland. 2.11.2024 kl. 12:44

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet