Janne Saarikivi är språkforskare och författare.
Janne Saarikivi är språkforskare och författare.

Essä: Jesus, Stubb och Marin i baren

PÅSK.

Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk.

22.3.2024 kl. 20:00

Essän har ursprunligen publicerats i Helsingin Sanomat den 3.3.
Översättning: Jan-Erik Andelin

DEN HÄR TIDEN på året dog man förr i Finland i svält. Eftersom man fastade väntade man an­däktigt på att gäddan skulle vårleka och på att kvannen skulle börja sticka upp ur snön. Det som lever kvar av det avståendet är vit januari-månaderna, och gym som fylls. Där kan man betänka om någonting alls finns kvar av den kristna kulturen.

I artiklar om Aleksej Navalnyj nämns en sak aldrig, nämligen att han var en troende kristen. Journalisterna lyckas förbigå det uppenbara, trots att Navalnyj kryddade sina budskap ur fängelset med citat ur Bergspredikan. Kanske journalisterna inte ser det för att de är väldigt medelklass och sekulariserade. Men i Ryssland står världen i en annan ställning och törstar efter rättvisa.

Varför välja döden i ett fångläger och inte applåderna som oppositionsman inför seminarier i väst? Därför att tron förflyttar hjärtan och berg. Om vi undgår att inse Navalnyjs religiositet, hur ska vi då kunna förstå Afrika eller arab­länderna? Där behöver man inte hämta sin prövning på gymmet, och religionen genomsyrar precis allt.

NÄR MAN FRÅGAR politikerna om kristna värderingar borde man fråga vad som enligt dem förflyttar berg, men det förstås som en fråga om sexuell identitet. Gud är (sken)död, men utan att tro på någonting kan man inte ens öppna en dörr. Därför behöver vi dryfta vad våra ledare tror på.

Vår nya president Alexander Stubb talar mycket om sin världsåskådning. I Karo Hämäläinens biografiverk Alex (2018) berättar han hur han tränar och äter. Till sina barn sade den blivande presidenten varje kväll dream, work hard, succeed (dröm, jobba hårt, lyckas).

En annan toppenpopulär politiker, Sanna Marin, talar också hon om framgång. Hon uppmanar flickor till en egen arbetskarriär och till att ”förändra världen”. Med sitt eget exempel visar hon hur en kvinna ur anspråkslösa förhållanden kliver in på den röda mattan.

Stubb och Marin visar på sociala medier upp sin motion och hur de äter; Marin också sina kläder. Det här är inte någonting som ska mätta magen, värma kroppen eller vara sätt att ta sig fram, utan en alltigenom utstuderad, poserad livsstil.

"När jag ser våra poserande ledare plåga sig själva kan jag förena mig i oron över att de kristna värderingarna skingras."

I Stubbs självhjälpsmantra knyts dröm och framgång samman. Jag tänker på varför inte jag har drömmar om framgång. Jag sluter mina ögon; jag ser ett ljus som letar sig mot mörkret och min barndoms gröna gård framför huset, där en igelkott tultar fram. Aldrig någonsin ser jag mig själv i Hollywood eller som Finlands president.

Visst stöder också jag bögars rättigheter och mångskiftande familjemodeller. Men när jag ser våra poserande ledare plåga sig själva kan jag förena mig i oron över att de kristna värderingarna skingras.

I CENTRUM för den kristna tron står, i stället för självdisciplin och framgång, nåd och tacksamhet (jag upprepar: inte äktenskapsmodellerna!). Snickaren i Palestina sökte sina kompisar bland fyllon, galningar och prostituerade. Han skulle ha viftat bort EU-examina, eller hedersdoktorer som talar inför fullsatta arenor, triathlon­rekord och sunda dieter.

För fyra generationer sedan dog man här i svält. Nu har vi det varmt och mätta magar, men är ångestfyllda och jagar på varandra. Vi tänker fortfarande på vad vi ska äta, men inte för hungerns, utanför överflödets och disciplinens skull.

Människor borde drömma om en framtid som liknar dem själva, men de får ingen sömn. Vi trivs inte fastän vi har elektronik för vår underhållning och trevnad, vi hittar inget sällskap fastän det en finns en miljon Tinderkonton. På tv talar politikerna om hur dåligt det går, än på grund av ekonomin, än för olika säkerhetshot.

Snickaren levde också under ekonomiskt dåliga tider. Säkerhetsläget var förskräckande. Rika förtryckte fattiga, judarna samarier, romarna judar. Detsamma sker fortfarande i Palestina. Men nu ska vi inte oroa oss för mat och kläder, sade han, utan istället se på himlens fåglar. De gör sig inte bekymmer över hållbarhets­underskottet i statsfinanserna, inte ens över kränkningarna av luftrummet.

VÅRT ILLAMÅENDE kommer sig inte av bristen på möjligheter till framgång, eller av att vi sackar efter Sverige ifråga om tillväxttakt, eller ens av att vårt andra grannland är en diktatur. Det kommer sig av att vi saknar en accepterande gemenskap och därmed mänsklighet och nåd. Poserande och tävling, eller tillplattande och hat fyller nyheter och sociala medier. De är två sidor av samma sak, av inbördes jämförelse och tävling.

Men hur skulle nåden ens komma in i världen? Barnen poängsätts på BB. Där börjar en familje­performance där vi tävlar om att klä dem i ekologiska vantar och hygge. Skolan är poängsättning, till och med hålen i tänderna matas in i en databas. Och en bra studieplats ska man få, så man en dag ska få bränna ut sig i atypiska anställningsförhållanden.

Framgång är granne med förlust. Inte konstigt att supermänniskor som Stubb blir våra ledare. Med sina Oura-ringar mäter de varje pulsslag och andetag. Men framför oss står ett ensamt åldrande på ett serviceboende. När männi­skans bäst före-datum har gått hinner framgångsrika släktingar inte hälsa på, och sedan kommer döden.

Det förgängliga livet äger rum nu. I det behöver vi söka någonting annat än framgång och karriär, alltså mening, betydelse och band till varandra. Här är politiker som trimmar sig och poserar, med en nådeslös disciplin inombords, odugliga förebilder.

När hade de senast ett ögonblick då kontrollen släppte och livets under tog vid? Då man frossade på någonting så det kväljde efteråt, då man hängde kvar i baren för att språka. Morgonen då man slängde planerna och beslöt sig att ta en kalsongfylla?

"När påsken randas talar man inte i kyrkorna om hur ens inre hjälte är uppstånden och hur framgång och tillväxt tar vid. Istället säger man där att människan är värdefull."

NÄR SNÖN smälter och påsken randas talar man inte i kyrkorna om hur ens inre hjälte är uppstånden och hur framgång och tillväxt tar vid. Istället säger man där att människan är värdefull även när hon ligger i rännstenen och sticker sig i sina ådror.

De framgångsrika i Ryssland befinner sig inte i fånglägret i Harp utan flockas kring Vladimir Putin, i färd med att visa varandra sina enmiljon­euros klockor. Den som drömmer om framgång ser sig själv med andras ögon, glömmer sina egna behov. Den människan ser inte heller andra, utan är sjukligt intresserad av vad andra tänker om just hen själv.

Så inget under att ordet framgång är granne med förlust. Den fina karriär dit framgången leder oss är, också den, ursprungligen en trång och djup håla som mynnar åt bara ett håll. Där gräver man ner sig i sin bana.

JAG ÄR ÄNDÅ överens med Alexander Stubb om att människan behöver sova gott. Av en eller annan orsak sover jag hela tiden mer och mer. Jag vill tydligen glömma världen, all tävlan och jämförelse, och våra spända, jäktade ledare.

Om jag sover länge vaknar jag och märker att jag egentligen inte alls hade bråttom. Jag ser hur vackert kaffekoppens ler är eller vilka förunderliga former fläcken på köksbordet har. Dem kan jag stirra på en hel dag. Så för sömnen mig åter till den värld av nåd som är slumpmässig och vacker. Och där framgången varken hjälper eller frälser.

Och varför borde den ens det göra det? Saker och ting är ju mycket bättre nu än för ett par generationer sedan, eller än i Ryssland i dag. Livet är ingen daglig kamp för brödet. Jag kan skälla på presidenten i landets största tidning utan att bli sänd till Sibirien.

Jag sänder alltså den nya presidenten en nådens hälsning. Under valnatten sade du att du tänker ge allt för landet, varje dag. Men det kan du ändå låta bli. Landet klarar sig ändå. Gör bara ditt jobb ordentligt och chilla emellanåt lite. Man kan inte förvänta underverk av en människa.

Janne Saarikivi


Noora Karjaluoto söker fram gamla färglager i S:ta Birgitta kyrka i Nykarleby

KYRKRENOVERING. De senaste åren har det skett en generationsväxling på museiverket som innebär att inställningen till vad som kan tillåtas då kyrkorna renoveras har förändrats. När Lundo medeltidakyrka renoverades i höst ersattes kyrkbänkarna av moderna lösa stolar. 9.1.2023 kl. 12:02
– Försök att vålla religiöst inbördeskrig, säger religionsvetaren Tornike Metreveli.

KRIGET I UKRAINA. Ryssland hoppades på att skapa ett religiöst inbördeskrig mellan ortodoxa i Ukraina – men misslyckades, säger religionsvetaren Tornike Metreveli i Lund. 5.1.2023 kl. 18:00
Kyrkans Utlandshjälp stöder i ukrainska Tjernihiv att skola och utbildning ska fungera för barnen, trots kriget.

KYRKANS UTLANDSHJÄLP. Med 10 miljoner euro insamlat för Ukraina har Kyrkans Utlandshjälp slagit alla tidigare insamlings­rekord. Vid årsskiftet blir Afrikaerfarna Tomi Järvinen chef för hjälporganisationen. 5.1.2023 kl. 14:31
Soc & koms rektor Tuomas Martikainen har jobbat i krysset religion–samhälle.

MÅNGKULTUR. Svenska social- och kommunalhögskolan får med Tuomas Martikainen en religionsvetare som ny rektor. Generationer av social­arbetare och journalister har utbildats vid skolan, men i dag arbetar man också med frågor om relationer mellan etniska folkgrupper. 30.12.2022 kl. 14:16
Ulf Lundell och Eva Dahlgren.

psalmer. Svenska kyrkan fick över 9 000 förslag på nya psalmer när den rikssvenska psalmboken ska förnyas och revideras. 4.1.2023 kl. 11:11
Dennis Svenfelt

mission. Dennis Svenfelt, tidigare församlingspastor i Pedersöre, blir präst i den lutherska kyrkan i Lettland. I mitten av januari åker han till staden Liepaja för att jobba med en internationell församling där. 3.1.2023 kl. 13:45
Jubileumsåret öppnas i samband med högmässan i Borgå domkyrka på nyårsdagen 1.1.2023 klockan 12.15

BORGÅ STIFT. Borgå stifts jubileumsår inleddes på nyårsdagen. Temat för jubileumsåret är Tillsammanskraft – Mångfald och samarbete. 31.12.2022 kl. 15:12
Benjamin Häggblom intar gärna en lyssnande roll, inte minst i mötet med äldre människor.

korsholm. Han är ung, men inga­lunda oerfaren. Benjamin Häggblom ser sina unga år som både en styrka och orsak till eftertanke. 22.12.2022 kl. 14:54
– Vi kan varken som kyrka eller som människor leva så att vi bara gör och gör, för att vi är så rädda för att någon ska bli sur, säger Mari Puska.

mariehamn. När en cancerdiagnos fick kyrkoherden Mari Puska att känna lättnad över att få vila förstod hon att hon jobbar för mycket. 30.12.2022 kl. 19:02
Mona Nurmi tror inte på att försöka förändra någons övertygelse genom argumentation.

vanda. Mona Nurmi studerar teologi i Åbo. Ämnet är hisnande med mångfalden av tolkningssätt. Diametralt olika åsikter bland studerande väcker ibland livliga diskussioner. 22.12.2022 kl. 14:40
Alla från Köklot som skulle till julkyrkan samlades och promenerade eller sparkade tillsammans över isen.

kvevlax. Att besöka julkyrkan och att umgås med familj och vänner är något av det viktigaste för väldigt många under julen. Det är något som länge var långt ifrån självklart för en del av oss som bor i Korsholm. 22.12.2022 kl. 14:45
Biskop Seppo Häkkinen talade vid en bönestund vid den brunna kyrkan.

kyrkbrand. Den brunna kyrkan i Rautjärvi var ett nytt andligt hem för släkter från Rautjärvi kommuns östra del – som avträddes till Sovjetunionen. 27.12.2022 kl. 13:30

BISKOPENS JULHÄLSNING. Den här vintern ska jag göra något jag aldrig gjort förut. När det blir riktigt kallt kommer jag att ta på mig gröna, stickade sockor. Jag är inte riktigt van vid det. Jag trivs mera i svart. Men de här sockorna är speciella. Jag fick dem av några diakoniarbetare som en hälsning för att kyrkans diakoni fyller 150 år i år. Och grönt är diakonins färg, livets och medmänsklighetens färg. 25.12.2022 kl. 10:00
Dagens människor behöver mer
psykisk och andlig hjälp, anser Cecilia Forsén.

HJÄLP. En läsare efterlyste fakta om diakoni, vilket passar fint som final på diakonins jubileumsår, och som avstamp för det nya året. Vet du vad som utmärker en diakonal församling och vilka egenskaper en diakoniarbetare inte klarar sig utan? 22.12.2022 kl. 15:13
– Min jul är en ärkejul. Allt ska vara klart långt före jul­afton. Arbete är bannlyst, säger historikern Dick Harrison.

jesus. – Det finns både en konfirmand och en forskare här uppe, säger Lundprofessorn Dick Harrison och knackar på sitt huvud. Han vill tro och betraktar sig definitivt som en kristen. Som historiker tycker han Bibelns Jesus håller för överraskande mycket källkritik – utom kanske julevangeliet då. 22.12.2022 kl. 10:00

Niklas Wallis (till vänster) är kyrkoherde i Kronoby. År 2024 får han stöd av de pensionerade herdarna Timo Saitajoki och Anders Store.

domkapitlet. Två prostar och pensionerade kyrkoherdar, Anders Store och Timo Saitajoki, jobbar nästa år halvtid som kaplaner i Kronoby, där prästbristen är stor. 15.12.2023 kl. 10:37
Elefteria Apostolidou växte upp med hemspråken finska och grekiska, men jobbar nu på svenska.

UTNÄMNING. Elefteria Apostolidou valdes till årets präst bland annat för sitt arbete bland kvinnor, för kyrkans synlighet på sociala medier och för sina stads-pilgrimsvandringar. – Det känns jätteskönt att få erkänsla för det arbete jag gjort, säger hon. 14.12.2023 kl. 12:59
Musikern Jukka Leppilampi har varit en aktiv artist i fyra decennier.

kyrkans kulturpris. Kyrkans kulturpris 2023 tillfaller två personer som främjat den kristna musikkulturen i Finland: musikern Jukka Leppilampi och evenemangsproducenten Jukka Ahokas. 13.12.2023 kl. 14:38
Det som är omöjligt att förlåta kan kanske försonas, säger Patricia Tudor-Sandahl.

Bok. När vår yttre värld förmörkas av krig och sjukdomar bringar den kristna psykologen och författaren Patricia Tudor-Sandahl bud om ett ljus som kan brinna inuti oss. 12.12.2023 kl. 13:55

forskning. Susanna Lundqvist fick 20 880 euro för forskning om evangelisk-lutherska kyrkans roll för tryggandet av Finlands försörjningsberedskap under vinterkriget. 12.12.2023 kl. 15:51