Emma Klingenbergs dröm är att berätta, sjunga – och kanske lära något vidare till andra också så småningom.
Emma Klingenbergs dröm är att berätta, sjunga – och kanske lära något vidare till andra också så småningom.

Emma Klingenberg: "När sången berör någon är det värt slitet"

PERSONEN.

Emma Klingenberg är aktuell med musikalen och monologen Katrina. – Min yrkesidentitet handlar mycket om kärleken till hantverket, berättelserna – och kärleken till sången.

5.3.2024 kl. 19:01

Två timmar och fyrtio minuter, inklusive en kort paus. Så länge är allt fokus på Emma Klingenberg när hon gör monologen Katrina – sången om en kvinna.

– Vi kom på att vi inte hade lagt in något ställe där jag kunde dricka. Det visade sig vara svårt att hitta ett naturligt ställe. Det säger ganska mycket om pjäsen, säger Emma Klingenberg.

Hon har jobbat professionellt som sångerska och skådespelare i tjugo år. Också före det stod hon på scen i många år.

– Musiken har alltid funnits i mig. Som ung hade jag inte några självklara kopplingar till teatervärlden. Men för mig var det starkt, redan som liten, att jag skulle jobba med musik och teater på något sätt.

Dels var det kärleken till och nyfikenheten på yrket.

– Men jag tror också att det fanns ett stort bekräftelsebehov hos mig i början. Det var en stark drivkraft att bli sedd – kanske det hade någonting att göra med faktum att jag har fyra syskon.

– Nu handlar det väldigt mycket om kärleken till hantverket och berättelserna. Min dröm är att jag ska få vara kvar och berätta, sjunga och kanske lära något vidare till andra också så småningom.


”Katrina – sången om en kvinna” spelas i Helsingfors den här våren, i Åbo nästa höst och i Vasa nästa vår. FOTO: Pressbild


Texten är som ett rakt spår

För två år sedan fick Emma Klingenberg frågan om hon ville spela Katrina i den nyskrivna pjäsen Katrina – sången om en kvinna.

Pjäsen är baserad på Sally Salminens succéroman Katrina. Katrina från Österbotten gifter sig med ålänningen den pratglada sjömannen Johan. Han målar upp en ljus framtid, men verkligheten blir en helt annan.

– Jag hade inte läst boken tidigare och blev djupt berörd av berättelsen. Sally Salminens text är som ett rakt spår. Boken skrevs 1936. Nu, nästan hundra år senare, känns den fortfarande relevant. Det är ganska otroligt.


Multimusiker

Emma Klingenberg har sällskap av tre skådespelande musiker: Aili Järvelä, Senni Valtonen och Ulriikka Heikinheimo.

– Katrina är en monolog, men jag har mina medspelare runt mig hela tiden. De är multimusiker, som förutom att spela på sina många instrument, turas om att gestalta människorna runt Katrina.

Aili Järvelä har skrivit all musik.

– Känner du till Aili? Hon är så duktig. Det är härligt att sjunga till hennes musik. Det känns helrätt – och det är ingen självklarhet. Musiken skulle kunna bli ett störande element. Nu blir den en förlängning. Det är unikt.


Kan du identifiera dig med Katrina?


– Jo, det kan jag. För mig är moderskapet en central del i hela berättelsen. Även om jag nu lyfter fram moderskapet måste man inte ha en upplevelse av ett moderskap för att kunna förstå henne. Katrina har en strävan framåt och någon slags envishet. Katrina har många drömmar. Jag tror att det är ganska många som kan identifiera sig med henne. Det handlar ju mycket om att vara människa.

– Skådespelarens uppgift är ganska långt att hitta någonting i karaktären som känns sant. Så att det bottnar i något.

– I Katrinahistorien handlar det också om förlust av ens drömmar, eller när drömmarna inte blir så som man har tänkt. Mannen Katrina gifte sig med och drömde om ljög för henne. Guldet blev till sand. Ändå försonas hon med sitt öde och håller kvar honom.

– Livet öppnar sig på nytt. Katrina sjunger: ”Vi är metaller av olika slag, vi är sammangjutna av arbete, sorgen, fröjden och holmen.” Jag tycker det är så fint – två olika metaller som blir till någonting som är så betydelsefullt och starkt sammanbundet.


Jag har alltid tyckt att din röst är så okonstlad och så otroligt fin.

– Tack! Det är någonting som känns värdefullt för mig att få höra. Sångar-
yrket är inte så glamoröst. Det är mycket osäkerhet och hårt slit. Men när jag landar rätt, möter någon, berör någon eller kan göra skillnad för någon – då är det värt allt.

– Vi människor är rustade med olika saker. Sången är något som jag har fått, och som jag sedan ägnat ett helt yrkesliv åt att utveckla och förvalta. Jag ser det som en gåva som jag är tacksam för.


Katrina kom från Österbotten, och du har också flyttat från Österbotten. Saknar du din hemtrakt?

– Ibland, men det är en rikedom att ha med sig Österbotten. Som Katrina har också jag gift mig med en åländsk man, lustigt nog! Vi har ett sommarställe på Åland, i Hammarland. Det är verkligen helt underbart.

– Jag åker till Österbotten med jämna mellanrum, men det blir alldeles för sällan. Därför är jag extra glad att vi kommer till Vasa och spelar Katrina om ett år. Det känns otroligt fint.

Hur skulle du beskriva din tro?

– Jag växte upp i en kristen kontext, men min barnatro har formats om med tiden. Som barn var jag stensäker på att jag i himmelriket skulle få sitta i en elefants öra och läsa en bok om Pippi Långstrump. Nu som vuxen handlar det kanske mer om hopp än om tro. Jag hoppas på större empati och kärlek mellan människor och ett slut på den till synes eviga polariseringen. Jag försöker göra vad jag kan och drar mitt lilla strå till förändring, bland annat genom arbetet inom teatern.


Fina pipor

Emma Klingenberg har stått på stora scenen på Svenska Teatern det här spelåret med revyn Fina pipor. Sista föreställningen är i april.

I en av de många sketcherna i revyn pratar hon med Svenska Teaterns Simon Häger och Kevin Holmström från humorgruppen KAJ om varför de inte som österbottningar kan prata sin österbottniska dialekt på scen – naturligtvis på Jeppisdialekt, Nykarlebydialekt och Vörådialekt.


Finns det ännu fördomar om Österbotten på de stora scenerna?

– Ja och nej. Det finns vissa fördomar fortfarande, men jag tycker att klimatet har blivit mycket bättre. Ofta används dialekten i Helsingforstrakten för att göra en humoristisk karaktär, men inte alltid. När jag gjorde Stormskärs Maja på Åbo Svenska Teater för åtta år sedan, gick alla mina repliker på dialekt hela föreställningen. Det kändes jättebra. Också Katrina har en österbottnisk melodi i sitt språk.

Den österbottniska grunden finns alltid där för Emma Klingenberg.

– Jag vill inte tappa kontakten till Österbotten. Mitt ursprung är viktigt, och kanske blir det ännu viktigare med åren.



Emma Klingenberg

– Född 1982, uppvuxen i Jakobstad.

– År 2005 utexaminerades hon från Teaterhögskolan i Göteborg.

– Till hennes familj hör skådespelaren Marc Svahnström och två barn.

– Bor i Tölö, Helsingfors.

– Är aktuell med ”Katrina – sången om en kvinna”, ett samarbete mellan Lilla Teatern, Wasa Teater och Åbo svenska teater. Regi av Lilla teaterns konstnärliga ledare Jakob Höglund.

Christa Mickelsson


»Jag avundades deras förmåga att gå in i ett rum och genast känna sig välkomna.«

Sofia Torvalds

avund. Vi skäms över vår avund, men alla är vi avundsjuka. Avund kan göra oss bittra, men den kan också sporra oss. Säg mig vad du avundas så ska jag säga dig vad du längtar efter. 18.7.2020 kl. 19:00
– Vi hoppades att vi på något vis skulle få syn på de människor som inte själva göra väsen av sig men som har det jobbigt just med ensamhet, säger Johannes församlings kyrkoherde Johan Westerlund.

ensamhet. Vad kan vi göra för att motverka din ensamhet? frågade församlingen. Lågtröskelverksamhet och målgruppstänk var ett par av svaren. 16.7.2020 kl. 18:00

Härskartekniker. En härskarteknik innebär alltid att köra över. Härskartekniker är uttryck för ett fult spel, där makt tas, inte delas, säger Malin Gustavsson. 15.7.2020 kl. 19:00
Camilla Lif är en svensk präst, radioprofil och skribent.

camilla Lif. Den svenska regeringen har tillsatt en kommission för att utvärdera Sveriges hantering av coronapandemin, skriver Kyrkans Tidning. Bland ledamöterna i kommissionen finns också prästen Camilla Lif, tillförordnad kyrkoherde i Katarina församling i Stockholm. 13.7.2020 kl. 08:00
Daniel Norrback kom till tro då han gick på tvåan i gymnasiet. Han konstaterar att hans tro har utvecklats från att ha varit ganska lagisk och pietistisk till att handla mer om Guds nåd.

profilen. Daniel Norrback berättar om de turbulenta veckorna som började med en ful kommentar om prideparader och kulminerade i en polisanmälan. Erfarenheten blev en viktig lärpeng och idag är Norrback försiktig med att ge sig in i teologiska diskussioner. 15.7.2020 kl. 16:00

boknyheter. Biskop emeritus Gustav Björkstrand ger ut självbiografin På avstånd ser man klarare på Fontana Media i höst. Också Kyrkpressens redaktör Christa Mickelsson är aktuell med en självbiografisk bok. 10.7.2020 kl. 14:07
St. Matthew’s International Lutheran Church är en del av Helsingfors kyrkliga samfällighets arbete. Man samlas till gudstjänst på engelska i Matteuskyrkan i Östra centrum.

Helsingfors . Kristian Willis växte upp med flera språk. Det har han nytta av när han varje söndag firar gudstjänst med människor från världens alla hörn i Östra Centrum i Helsingfors. 6.7.2020 kl. 14:54

diakoni. Är oron över hur ekonomin ska gå ihop ett stort mörkt moln på din sommarhimmel? Ta kontakt med diakonin – där får du både akuthjälp och stöd i att reda ut situationen på längre sikt. 6.7.2020 kl. 14:40
Semestern utmanar parrelationen. I ett parförhållande kan det vara så att den ena parten behöver mer avstånd än den andra.

parrelation. Under semestern blir problem i förhållandet synligare än vanligt. 2.7.2020 kl. 15:52
Morteza Naseri gick från Kabul till Helsingfors.

asylsökande. – Vi var 55 eller 60 personer i en niometers gummibåt. Vatten slog in hela tiden. Jag kunde inte simma. Morteza Naseris väg till Finland är en berättelse om utsatthet, orättvisa och en okuvlig vilja att leva. 1.7.2020 kl. 15:40
Bilden är tagen på de tvåspråkiga ekumeniska kyrkodagar i Åbo i maj 2017.

Kyrkodagar. – Jag hoppas att alla ska tänka: Wow, nu får vi äntligen träffas ansikte mot ansikte, säger direktor Sixten Ekstrand. 30.6.2020 kl. 21:16
Jean d’Amour Banyanga är född och uppvuxen i Rwanda. Bor nu i Eckerö prästgård. Gift och har två flickor och två pojkar i åldern 5 till 14 år.

profilen. Som tolvåring var rwandiern Jean d’Amour Banyanga med om en skakande upplevelse. Efter det ville han jobba för Gud och sina medmänniskor. – Jag är historisk, säger han, som den första mörkhyade prästen i Borgå stift. 30.6.2020 kl. 20:17

samtalstjänst. Samtalen är alltid konfidentiella och anonyma. Hjälp kan man få via telefon, chatt, nättjänst och brev. 29.6.2020 kl. 09:59

bön. Östra Finlands universitet har gjort en undersökning som visar att frågor relaterade till spiritualitet har varit betydelsefulla under coronapandemin. 24.6.2020 kl. 00:00
Nu sänds morgonens radioandakt Andrum kl. 9.54 istället för kl. 9.10.

radio. – Genom att flytta fram sändningstiden hoppas vi att Andrum ska nå en större publik, säger Unni Malmgren. 23.6.2020 kl. 15:53

Nina Sjölander tycker att arbetet som verksamhetsledare ger väldigt mycket tillbaka.

ungdomar. Nina Sjölander arbetar nästan alla fredagar klockan 15–22. Det är inte betungande, utan veckans höjdpunkt. Mötet med de unga gör jobbet värdefullt. 22.3.2023 kl. 18:00
– Vi är upptagna av den fullkomliga döden, säger Hilkka Olkinuora.

eutanasi. Hilkka Olkinuora vill inte vara någon dödsängel. Men hon vill att människor lagligt ska kunna ha möjligheten att dö värdigt. 22.3.2023 kl. 16:18
Korsholms kyrka – nu blir nya församlingsstrukturer aktuella i Korsholms kyrkliga samfällighet.

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Clas Abrahamsson ska utreda en ändring i församlingsstrukturerna i Korsholms kyrkliga samfällighet. Dessutom utannonserade domkapitlet i måndags kyrkoherdetjänster i Pedersöre och i Solf. 22.3.2023 kl. 11:12
Agneta Lavesson gillar böcker och att läsa. Det ser man inte minst på hennes välfyllda bokhylla.

UTANFÖRSKAP. Som barn fick Agneta Lavesson höra av sina föräldrar att hon var en olyckshändelse och att de inte velat ha några barn. De levde ett isolerat liv på den skånska landsbygden och Agneta förbjöds ha kontakt med andra barn. 23.3.2023 kl. 12:00
– Ifall stora förmögenheter verkligen hade provocerat oss hade väl fler politiska partier försökt göra något åt saken? säger doktorand Axel Vikström.

profilen. Axel Vikström är forskare vid Örebro universitet. Vårt sätt att skildra de superrika bidrar till att normalisera ekonomisk ojämlikhet, säger han. 21.3.2023 kl. 18:50